LÄNKSKATT. I slutet av mars röstade EU-parlamentet officiellt ja till det nya, kontroversiella upphovsrättsdirektivet. Vi har granskat vad direktivet egentligen innebär och vilka konsekvenserna kan bli. NewsVoice har tidigare rapporterat om de nya reglerna kring upphovsrätt på nätet som officiellt klubbades igenom i EU-parlamentet den 26 mars 2019.
Direktivet har fått stark kritik från många håll, inte minst för artikel 11 som innebär att sajter som länkar till någon annans material kan bli tvungna att betala en så kallad ”länkskatt”.
Reservation
IT-juristen Daniel Westman menar dock att termen ”länk” i sammanhanget är missvisande eftersom direktivet inte riktar sig mot länkar i sig utan mot förhandsvisning av information, så kallade “snippets”.
“The snippet is a single search result in a set of search results and generally consists of a title, a URL and a description of the page.” – Yoast.com
Henrik Alexandersson skriver:
”I normala fall är människor glada om andra länkar till deras webbsidor, eftersom det ger fler besökare. Ofta betalar man till och med för att få in-länkar (organiska eller i form av annonser). Med artikel 11 blir det precis tvärtom: Den nätplattform som själv eller vars användare uppmärksammar allmänheten på en intressant nyhetsartikel och som leder besökare till denna artikel genom en länk… skall tvingas betala en licensavgift till tidningen som man länkar till, vilket är helt absurt.” – Företagande.se
Ett mindre fritt internet med länkskatt
En direkt konsekvens av länkskatt kan alltså bli ett mindre fritt internet där nyhetssajter helt plötsligt kan ta ut en avgift när andra delar deras material. Något som kan bli väldigt konstigt då mycket innehåll på nätet i stor utsträckning bygger på att man just citerar och återberättar.
Daniel Westman, IT-jurist, säger:
”Länkskatt – både länk och skatt är lite missvisande, men det ligger något i kritiken. Utökad rätt för tidningsföretag, när man tar ut delar ur texter – till exempel i samband med länkning – kan i större utsträckning bli något man behöver tillstånd för att publicera.” – SVT
Sju ord kan räcka för att bli ersättningsskyldig
Anledningen till att Daniel Westman menar att termen ”länk” är missvisande är att direktivet inte riktar sig mot länkar specifikt. Snarare handlar det om ”förhandsvisning av information”. Hur många ord som får återges utan att det räknas som intrång specificerar däremot inte direktivet.
I en liknande lag som infördes i Tyskland år 2013 fastställde olika domstolar i landet att sju ord var gränsen för vad som kan betraktas som intrång. Det är inte omöjligt att siffran kommer bli något liknande även för EU:s upphovsrättsdirektiv.
Intäkterna kan bli mindre för nyhetssajter
Ett inte helt omöjligt scenario är att aktörerna som de nya direktiven avser gynna, faktiskt kommer att förlora mest på det. Många nyhetssajter får idag en stor del av sin trafik från Google.
Om Google skulle behöva ta bort sina förhandsvisningar av artiklar så kommer antalet klick att bli betydligt mindre från sökresultatet. Det innebär färre besök för nyhetssajterna, vilket betyder lägre annonsintäkter.
Marcus Jerräng på Computer Sweden skriver:
”För en stor tidning typ Aftonbladet med enorm egen räckvidd och direkttrafik är det här inget problem, men för en mindre publikation kan trafiken från Google vara skillnaden på att göra vinst eller gå med förlust.”
Google kan få ändra i sina algoritmer
Hur Google kommer att hantera de nya reglerna är fortfarande oklart. Eftersom sökmotorn till stor del bygger på att hemsidor länkar till varandra så är det dock högst troligt att förändringar kommer att behövas göras.
Oscar Sandström, SEO-expert på Viseo, säger:
”Det finns en risk att länkskatt-direktiven kommer att påverka Googles rankingfaktorer; Google gör uppdateringar hela tiden. Däremot kommer de sannolikt att hitta en bra lösning.
Däremot kan det ju bli en fråga om Google kommer att se vissa länkar ”betalda” eftersom sidan som får länken kan få en ersättning genom länkskatten. I dagsläget är det mot Google riktlinjer att betala för en länk. Detta skulle i teorin kunna ge en stor förändring för sökresultatet och hur Google algoritm är uppbyggd.”
Lagen börjar gälla 2021 och kommer inte vara retroaktiv
Avslutningsvis så kommer lagen inte att vara retroaktiv – vilket troligtvis är det enda positiva med det nya direktivet. Material som publicerats innan lagen träder i kraft om drygt två år kommer alltså inte att omfattas.
Exakt hur internet påverkas av denna länkskatt återstår att se. I ett bästa scenario kommer lagen att få väldigt liten genomslagskraft och nyhetssajter väljer att inte tillämpa länkskatten.
I värsta fall blir lagen slutet på det fria internet som vi känner det idag.
Text: NewsVoice
Relaterat
- NewsVoice om media och internet
I min idealistiska värld är internet ett öppet territorium. Så var det i begynnelsen. Var och en kunde tillgodogöra sig och vidareförmedla det som lags ut i öppenheten. Den som inte önskade se denna frihet hade (och har fortfarande) möjlighet att ta betalt av alla som vill ta del av ett visst inslag. Mot den bakgrunden är den kommande EU-reglerlngen en inskränkning i www somden stora frihetens portal. Jag har svårt att de något positivt med reglerna. Det är en skänk till de stora mediehusen! Jag antar att de lobbat stenhårt i Bryssel för saken och segrat.
En helt annan sak är att enskildas upphovsrätt måste värnas på www. Intrång i kommersiellt tillhandahållet material måste hindras via internet. Här sker lagöverträdelser var dag på nätet. Filmer och böcker erbjuds i piratupplagor. Det måste stoppas! Risken är annars att inga böcker skrivs eller filmer produceras. Men om upphovsmannen – eller hans/hennes huvudman – lägger ut visst material på öppna internetsidor bör detta även i framtiden ses som var man och kvinnas egendom.
Det pågår en kapplöpning mellan
1 Medborgarnas ökande intresse för alternativa media för att få en balanserad bild av verkligheten – och inte lita på att MSM för fram sanningen om sakernas tillstånd
2 Politikernas och MSM:s ambitioner att stoppa alternativa media så att deras narrativ ska stå oemotsagd – så i sin tur medborgarna kan fortsätta sin Törnrosasömn.
Varför sväljer många så förvrängda begrepp som “skatt” och “lag”? EU är inte någon demokratiskt vald institution utan en hoper parasiterande lobbyister som styr politiker i Bryssel. EU har ett regelverk som dessa politiker egentligen skapat helt utanför demokratisk kontroll. En sk skatt är väl inte något belopp som bollas mellan producent och eventuell konsument av information utan något som ska gå till det allmänna för ekonomisk utjämning. Det som politruker strävar efter är att administrera denna avgift och därmed kunna lägga på ytterligare en administrationsavgift som de stoppar i fickan. Kalla det också för vad det är, ett nytt kontrollsystem som konsumenter får betala.
Ur artikeln:
“Avslutningsvis så kommer lagen inte att vara retroaktiv – vilket troligtvis är det enda positiva med det nya direktivet.”
Det är intressant med RETROAKTIV LAGSTIFTNING.
Är inte själva tanken bakom detta uttryck en logisk kullerbytta, en oxymoron av högsta dignitet?
Hur kan det som är lagligt i nuet bli olagligt i nuet genom framtida förändring?
Ändå har sådan lagstiftning tillämpats i historien – till och med för att utdöma dödsstraff.
Hur är det i Sverige just nu?
Här är ett utdrag från ALLMÄNT OM LAGAR OCH REGLER:
“… alla lagar utom strafflag kan tillämpas retroaktivt. Skattelag kan tillämpas retroaktivt under speciella förhållanden. Det är dock inte alla lagar som ska tillämpas retroaktivt. När en ny lag stiftas brukar man också stifta en lag om vad som gäller för händelser innan nya lagen trädde i kraft. Detta regleras i Regeringsformens andra kapitel 10 §. Regleringen får tolkas motsatsvis så att alla lagar som inte räknas upp kan gälla retroaktivt.”
https://www.lawline.se/answers/3841
Och här får vi en historisk överblick av tillämpning av retroaktiv lagstiftning.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Retroaktiv_lagstiftning
Enligt min känsla för rätt är retroaktiva lagar fullständigt rättsvidriga.
Men detta maktens vapen mot sina undersåtar skulle kunna visa sig bli en tillbakaslående bumerang mot dem som nu sitter vid makten och som skyddar sig själva från att dömas för kriminella handlingar genom selektiv lagstiftning.
Ont ska med ont fördrivas, säger ordstädet och kanske skulle orättfärdig retroaktiv lagstiftning, undantagsvis, kunna bli ett rättfärdigt framtida sätt att döma kriminella individer som nu i kraft av sin makt förskansat sig bakom murar av orättfärdiga lagar…
Hmm… Om jag fattat detta rätt: säg att Peter Grafström berättar något för Torbjörn Sassersson – i och för sig något trivialt man hört förut, men ändå så intressant att Torbjörn återberättar detta för mig; så ska alltså Torbjörn betala en förmedlarskatt till Peter, eller att samma Peter skrivit en bok som Torbjörn läst men som Torbjörn inte berätta om för mig då det kostar att just förmedla detta så vida inte Peter och Torbjörn har ingått ett avtal om att Torbjörn få förmedla uppgiften om Peters bok för mig eller all andra? Vem kommer då att känna till Peters bok och missgynnar inte detta i så fall Peter och hans bokförsäljning?
Är inte detta i så fall ett första steg till att upphovsrättsförklara språket i så fall? Jag menar samhället i stort vill ju att vi på sikt totalt flyttar ut all kommunikation på nätet, och då blir ju själva förmedlandet en del av språkplattformen och därför en upphovsrättsfråga – inte en kommunikationsfåga?
Vad är nästa steg? Att upphovsrättsförklara vissa ord eller samtliga ord samt även rätten till att hitta på nya ord inskränks till Google och andra? Detta synsätt överensstämmer i så fall med hur programmeraren kommunicerar till en dator.
Om man ger en länk och någon öppnar den så visas ju info från den sidan.
Berörs det fallet eller måste dess innehåll vara synligt innan någon klickar?
Det är mycket som är oklart gällande tillämpningarna.
Vad jag förstår måste tex Google skriva ett avtal med tex CNN om Google ska få visa sökträffar till CNN utan att behöva betala avgifter för att länka från Google till CNN:s artiklar.
Självklart kommer Google och CNN göra det, men Google kanske inte har någon lust att skriva ett sådant avtal med tex NewsVoice och väljer då hellre att inte visa sökträffar till NewsVoice för att slippa betala avgifter. Vips, så försvann NewsVoice från alla söksidor på Google. NewsVoice liksom inte existerar längre.
Google är ju bara ett företag och kan välja att skriva avtal med vilka andra bolag de vill. Om NewsVoice vill ha ett sådant avtal med Google svarar de bara, nej tack.
Är detta korrekt uppfattat av mig?
“Google skriva ett avtal med tex CNN om Google ska få visa sökträffar till CNN utan att behöva betala avgifter för att länka från Google till CNN:s artiklar”.
Ska då Google tvingas ingå ett avtal med alla miljarder olika satier på nätet för att få rätten till att dela sitt eget sökmatrial? Eller skall alla som nyttjar nätet skriva ett avtal med Google för att få möjligheten att komma med i sökmotorernas indexering?
Vill man censurera Internet så går detta att göra under förespegling av något annat. Resultatet blir ju detsamma och d.v.s. att oönskat material försvinner från webben eller blir så mycket svårare att hitta. Men så är det ju med det mesta som de gör “för vår skull” eller för att “förbättra för oss”, då de i slutänden oftast motarbetar oss samtidigt som de försämrar för oss.