DEBATT. Den som funderar över det politiska skeendet i vår världsdel slås av den osynliga mur som i grova drag finns från norr till söder, från Polen till Italien. Muren är såväl ekonomisk som politisk. På den västra halvan finns en mer eller mindre blomstrande storföretagskapitalism samt stater som stöder EU:s stegvisa utveckling mot överstatlighet, ett utslag av det som brukar kallas globalism.

Text: Torsten Sandström (Anti-pk-bloggen.se) är professor emeritus i civilrätt vid Lunds universitet med inriktning mot förmögenhetsrätt, särskilt associationsrätt. | Foto: Simone Pellegrini. Licens: Unsplash.com (free use)

Torsten Sandström, selfie
Torsten Sandström, selfie

På den östra halvan finns stater med en företagsamhet under uppbyggnad efter svåra år av sovjetstyre. Härtill kommer Italien och Grekland, som båda domineras av familjeföretag och av samhällsekonomier körda i botten, delvis pga underfinansierad statsbudget, delvis pga euron.

Till bilden av östra Europa hör en tilltagande nationalism, alltså ett missnöje med tendenser till överstatlighet eller globalt tänkande.  Man kan därför paradoxalt nog säga att en glasridå håller på att växa fram mellan öster och väster rakt igenom EU!


Formeringen av denna ekonomiska och politiska mur hotar att spränga unionen. Som motståndare till överstatlighet inom EU har jag inget mot denna spricka, som jag anser att Frankrike och Tyskland drivit fram i en ohelig allians.


Fransmännen hoppas på politisk makt över EU. Tyskarna vill bevara den ekonomiska makt som håller euron flytande, men själva splittringen mellan väst och öst anser jag olycksbådande. Unionen har formats med minnen av krigets fasor. Nu riskeras konflikter och upplösning. En viktig förklaring till skeendet är de B-lagspolitiker som sitter vi spakarna i EU:s olika organ. Under den fransk-tyska ledningen har en vettlös expansion skett. Resulterat syns i att en stor stat nu är på väg mot Brexit.

Strävan efter överstatlighet har inneburit en olycklig polarisering mellan globalister och nationalister. Jag vill påstå att detta utan tvekan är Europas största dilemma idag. Att en svag ledning för EU är en viktig orsak har jag redan sagt. Men även ledningarna för staterna på murens östra sida bär ett tungt ansvar. Här härskar en kombination av kommunistskräck samt företagsamhet med inslag av oligark-välde och korruption, främst i spåren efter Sovjetunionen. Jag menar att denna ekopolitiska mix är en osund grogrund för extrema yttringar av nationalism.


Förstå mig rätt. Jag är för den form av nationalism som menar att varje stat ska fatta beslut om sin politiska framtid. Samarbete om affärer, ekonomi och tillhörande delar av det juridiska systemet är dock något som även kan drivas av en europeisk gemenskap, dock utan direkt verkande lagstiftningsmakt, men ändå via sk direktiv som varje stat implementerar. Jag anser det avgörande att det politiska livet vid sidan om handelsgemenskapen ska skötas av varje stat genom sitt parlament. Rent nationella frågor ska inte hanteras av Bryssel!


EU:s olyckliga väg mot överstatlighet innebär en frontal kollision med östra Europas ovilja till storskaliga lösningar inom såväl politik som ekonomi. I öster odlas –  som jag ser det – en överdriven rädsla för främmande ekonomiska eliter. För flera stater har det kanske att göra med erfarenheter av Sovjetunionen.

Dessutom betraktar många stater i öster en rad västerländska finansiella maktcentra som fiender, till inte bara nationernas oberoende utan också till mänskligheten. Därför har försvaret av nationens oberoende inneburit oväntade allianser med diktaturstater såsom Ryssland och Kina. Diktaturernas ledare är inte sena att utnyttja nationalistiska stämningar inte bara i östra Europa, utan också i väst. Följden har blivit att glasmuren i EU:s mitt byggts allt högre.


Jag menar att nationalismen i öst har kommit att påverka samhällsdebatten även i vårt land. Tyvärr har många svenskar anammat de nationalistiska stämningarna i exempelvis Ungern, Polen och Tjeckien. Detta sammanhänger framför allt med kriget i Syrien och den flyktingkris som blivit följden.


Betydelse har även EU:s schabblande i denna och andra frågor. Allt oftare hör man svenskar som talar om hotfulla finansiella institutioner i väst och hur de samspelar med politiska intressen där. Bilden är att finansfurstar och politiker vill styra världen. Det antyds att de har en gemensam global agenda. Komiskt nog ses den störtrike Donald Trump ofta som en hjälte, med förmåga att tämja såväl Wall Street som Washington.

Konspirationstankar av detta slag passar som hand i handske för åtskilliga svenskar som ser hur staten öppnat sina gränser för en mycket omfattande invandring från Syrien, Afghanistan och Somalia. Missnöjet förstärks av EU-ledningens oförmåga att hantera situationen, i kombination med ett starkt ökat motstånd mot invandring från nationerna öster. De senares motstånd har självfallet en geografisk logik. Att Italien och Grekland främst drabbas av flyktingvågor är uppenbart., men invandringsrutten går även vidare norrut på glasmurens östra sida. Starka nationella intressen berörs tydligt nog.

Åtskilj nationalism och affärslivets globala intressen

Nationalismen i Sverige har alltså färgats av den ekopolitiska situationen öster om muren. Det är olyckligt. Invandringsfrågan har förvisso en klar global förankring, men den är politisk! Den påverkar nämligen främst politiken inom berörda nationer. Denna form av globalism är gränsöverskridande och berör politiska institutioner jorden runt.

Den ska enligt min mening inte blandas samman med affärslivets globala intressen, som idag skapar finansiella vinster varje timme dygnet runt. Förvisso går affärsliv och politik delvis hand i hand, men de har olika agendor.


Förenklat vill företagen expandera och kamma hem vinster. Och man lyckas. Resultatet har blivit en ökad ekonomisk välfärd relativt sett även i många av jordklotets fattiga nationer. Men politikerna agenda är en annan. Man bygger maktstrukturer i egna intressen. Den politiska eliten utgör en yrkesgrupp, som önskar ta rygg på näringslivets status. Dessutom vill man cementera den politiska klassens intressen, dvs den egna maktställningens fortbestånd.


Då man talar om globalism är det därför viktigt att hålla isär politik och affärsliv. Detta betyder inte att man okritisk ska acceptera kapitalets framfart. Här finns en hel del att ifrågasätta, men en mycket större risk för medborgare, nationer och framför allt demokratin är politikernas satsningar på globalism och överstatlighet. Detta syns bra i utvecklingen inom EU.

Rädslan för överstatlighet lockar i öst fram en nationalism med odemokratiska inslag med sin särskilda bakgrund i sovjetåren, men låt oss inte hoppa på detta tåg och hamna i knät på Putin och Xi Jinping. I Sverige måste enligt min mening motståndet mot federalism förenas med en nationell politisk kamp för svenskt självstyre.

Text: Torsten Sandström (Anti-pk-bloggen.se)

5 KOMMENTARER

  1. Torsten, efter att ha läst din senaste artikel så tror jag att bilden av hur du tänker håller på att klarna en smula, du har ju nyligen tagit George Soros i försvar.

    Vi inser alla olika sakers tillstånd vid olika grad av insiktsnivå, det i sin tur kan bero på många olika saker. Hur som helst är det tacknämligt att du börjar inse hur det förhåller sig just i den frågeställning du lyfter.

    Lat o smart som jag är så skickar jag några länkar där själv här på Newsvoice tidigare vädrat min egen uppfattning på detta område. Håll tillgodo!! Hoppas att det är ok med redaktionen att jag bifogar mer än de tre länkar som är begränsningen, det är ju artiklar som berör ämnet publicerade på NV.

    Jag skulle tro att du Torsten snart kommer till en högre insiktsnivå om du orkar läsa länkarna nedan.

    https://newsvoice.se/2018/01/eu-oststaterna-overstatlighet/

    https://newsvoice.se/2019/03/ungern-massinvasionen/

    https://newsvoice.se/2018/10/eu-kan-inte-tvinga-nagot-land-att-acceptera-massmigration/

    https://newsvoice.se/2018/08/russofobi-eu/

    https://newsvoice.se/2018/07/maktkampen-eu-ungern/

    https://newsvoice.se/2018/06/migrantionssprickan-breda-folkviljan/

    https://newsvoice.se/2018/07/norberg-massmigrationsromantikerna/

    https://newsvoice.se/2018/04/sverige-polen-nepotism/

    https://newsvoice.se/2018/06/repatrieringsprogram-sverige-soros/

    https://newsvoice.se/2018/03/migrationspolitik/

    https://newsvoice.se/2019/05/sverige-klimatpolitisk-stormakt/

    https://newsvoice.se/2019/03/macron-eu-akut/

    https://newsvoice.se/2018/12/global-compact-sverige-fn/

    https://newsvoice.se/2018/11/soros-flyktingkaravanen-trump/

  2. Hej Jan!
    Det skulle vara intressant att veta på vilket vis du menar att jag borde tänka annorlunda. Av länkarna ser jag att invandringsfrågan förefaller ha prio ett för dig. Kanske är min samhällskritik bredare?
    Hälsningar

    Torsten

  3. @ Torsten Sandström 6 July, 2019 at 09:11

    Hej Torsten, förvisso är migrationsfrågan central i min analys av olika saker då den påverkar samhällsutvecklingen på alla områden.

    Visegradländernas aversion mot EU:s migrationspolitik löper, precis som du nu också verkar ha insett, i stort sett rakt söderut, nu också kompletterat av Italien, Malta, Grekland och i viss mån Frankrike. UK valde en annan väg, dvs Brexit.

    Jag delar i stort din beskrivning av läget i artikeln, men jag delar inte din uppfattning om att man måste separera politik från ”affärsliv”. Jag är också liksom du emot all form av federalism, denna överstatlighet gynnar bara politikerväldet och de globala multinationella storföretagen och alla dess lobbyorganisationer.

    Låt mig ta den senaste tidens debattämne som exempel, något vi kommer att se effekterna av mycket snart. The Big Tech Tyranny i form av företag som Google, Facebook, Twitter, Instagram, mfl så kan vi nu se att många olika länders politiker genom hot och påtryckningar vill begränsa sina medborgares rätt att kritisera olika samhällsföreteelser. Detta är illa Torsten!!

    Just därför att dessa multinationella corporationer (alla med säte i USA) agerar globalt så har de en maktposition där tidigare antitrustlagar inte biter, dvs dessa jättar flyttar då bara sitt säte till något annat land. Verksamheten är ju global och därför är det viktigt för dem att inget enskilt land har lagar som begränsar deras globala marknad/maktutövning. Helst vill dessa multinationella bolag inte ha några begränsningar alls, lobbyorganisationernas makt blir ju så ohyggligt mycket enklare att hantera om de inte begränsas av enskilda länders olika lagstiftning.

    Din invändning blir då sannolikt att det är bra om Europas länder därför via EU agerar gemensamt, problemet är ju att politikerna i EU redan är så genomkorrupta att de låter sig bestickas av dessa lobbyorganisationer.

    Handelskommissionären Cecilia Malmström är ju ett typexempel på en genomkorrupt EU-politiker. Hon och många andra EU-politiker struntar ju fullständigt i vad enskilda länder anser, därmed blir hennes maktutövning för EU:s räkning ett typexempel på när nationella intressen får stå tillbaka för vad en djupt korrupt men liten mutad elit politiker driver för politik. Så nog fan hänger politik och ”affärsliv” ihop!!!

    Den enskilde väljarens möjlighet att via demokratiska val kunna påverka sitt lands eget agerande i EU reduceras ju till noll om hon dessutom drivs av en tokliberal globalistälskande agenda överställd vad en majoritet av EU:s befolkning tycker och har röstat för. Denna maktkoncentration är generellt sett av ondo och då den representativa demokratin sätts ur spel så befinner vi oss på ett sluttande plan där vi kan befara det värsta.

    Jag är väl ingen älskare av vare sig Ryssland eller Kina, den politiska mångfalden är ju där rent praktiskt synnerligen begränsad. Visegradsländernas aversion mot överstatlighet inom EU har nog sin förklaring i att de verkligen har smakat på vad socialism/kommunism innebär i termer av en nästan obefintlig demokrati. Dessa länder vill verkligen ha de för demokratin viktigaste frågorna i sin egen hand.

    Men som vanligt måste man först ha upplevt vad överstatlighet verkligen betyder i praktiken för att förstå dessa Visegradsländers rädsla för att bli tagna som gisslan av en totalitär överstatlighet. Som jag också tidigare har skrivit om så finns det nu en uppenbar risk att dessa länder, pga EU:s diktatoriska förföljelser, endera blir tvingade ut ur EU eller så väljer de själva att gå ur EU.

    Frågan blir då om de av två onda ting väljer det för dem minst onda, dvs att knyta sig närmare tex Ryssland. Putin skulle nog kunna kapa armen för att ta den prestigefyllda skalpen och visa världen att EU är mer odemokratiska än Ryssland.

    Jag tror att Trump sedan länge insett detta och att det är därför som han positivt särbehandlar tex Polen och Ungern, samtidigt som han kritiserar Tyskland. Då Trump är ett allmänt hatobjekt för alla liberaler inom EU så står därför slaget om Visegradsländerna mellan USA och Ryssland, EU har ju abdikerat pga sitt hat mot Trump och sin rysskräck.

    Hoppas att redaktionen ännu en gång kan acceptera brott mot kommentarsreglerna (antal ord).

  4. Jan! Bra skrivet. Värt att begrunda. Knorren med Trump och Visegrad är intressant. Torsten

  5. Jan, jag gillar din text. Den får mig att fundera. Kanske har jag litet svårt för att som du gör rakt på definiera en politiker som “korrupt” samt även svårt med största fokus på invandring (även om båda frågorna har betydelse idag).

    Som fd marxist har jag däremot enklare att förstå samspelet mellan ekonomi och politik. Det är en marxistisk huvudtes, dvs den om basen (ekonomin) och överbyggnaden (politiken). Du pekar ut ett kluster av sociala medier där samverkan (men även politiska konflikter) syns tydligt. Men globaliseringen och konflikterna inom affärslivet följer inte främst nationella politiska gränser (exv inom Europa), utan mer i relationen till USA, Kina osv, I fokus står främst bråk om intressen hos de USA-ägda it-jättarna. Detta är dock en begränsad del av affärs- och finanslivet i världen. Utanför it-bolagen är bilden mer splittrad, varför det blir svårt att tala om Wall street som en global hydra.

    Jag har svårt att se att Visegradländerna har någon särskild allians till USA just rörande sociala medier. Däremot vill Trump förstås splittra EU. Och på den vägen bli invandringsfrågan en bricka i spelet, som bekant går hem såväl i USA som i Visegrad. Du har säkert rätt att Trump vill nyttja denna för att spräcka EU. Kvar blir i så fall kanske ett mindre och bättre EU. Möjligtvis mindre överstatlighet, men fa´n tro´t.

    Du andas förtroende för Trump. Min inställning till honom är negativ. USA först är okej för min del, men endast i koppling med respekt för andra nationers självbestämmande. Trump slår vilt och spontant åt alla håll och ändrar sig så fort det behövs. Hans psyke och personlighet är motbjudande, med drag av Benito Mussolini, även om den senare kunde meddela budskap med flera meningar/ord än Twitter. Att Trump har en del av världen i sina händer är sannerligen oroande. Även om han ibland hamnar rätt.

    Hälsningar
    Torsten

    PS! jag vill gärna har din e-postadress om möjligt för snabba kontakter

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here