Stefan Hedlund: Välkommen till det nya Sverige!

18
1
Stefan Hedlund, 2017. Foto : DGS TV

Vi närmar oss nu ettårsdagen av ett av de viktigaste riksdagsvalen i modern svensk historia. I september 2018 ställdes det svenska folket inför ett vägskäl där alternativen var mycket tydliga.

Text: Stefan Hedlund | Artikeln har tidigare publicerats i Det Goda Samhället

I ena riktningen låg ett fortsatt fokus på det kollektiva vansinne som kommit att kallas identitetspolitik, med tillhörande migrationsströmmar och misslyckad integration, tilltagande gängvåld och ett rättsväsen i förfall, dysfunktionella skolor och gravt underbemannade sjukhus, radikalt urholkad kommunal ekonomi, samt växande ambitioner från statsmakten att möta ”utmaningar” med brännmärkning av motståndare och växande censur.

I den andra fanns åtminstone en förhoppning om att dessa trender skulle kunna vändas, att staten skulle återta sitt monopol på våldsutövning, att domstolar skulle upphöra med straffrabatter och överge sitt djupt rotade motstånd mot att döma till fängelse, samt att medborgare skulle kunna räkna med att få sanningsenlig information om samband mellan etnicitet och kriminalitet, om vad migrationen egentligen förväntas kosta, och om hur radikala islamister har infiltrerat viktiga samhällsinstitutioner.

Opinionsmätningar pekade in i det sista på att det senare alternativet skulle vinna. Miljöpartiet skulle tvingas lämna Riksdagen, Socialdemokraterna skulle göra sitt sämsta val sedan rösträttens införande, och även Liberalerna såg ut att vara på väg att förgöra sig själva.

Givet den omfattande skada de gröna khmererna redan hade åsamkat landet, skulle deras utträde ur rikspolitiken varit en betydande vinst. Givet Socialdemokraternas interna spänningar mellan radikal identitetspolitik och traditionell omsorg om arbetarväljare, skulle en längre tid i opposition kunnat vara mycket hälsobringande, och givet Liberalernas allt mer extrema fokus på att vara moraliskt högre stående än något annat parti skulle denna egokult kanske med fördel ha kunnat bedrivas utanför Riksdagen.

Ett valutslag i denna riktning kunde lämnat rum för en borgerlig regering ledd av Ulf Kristersson, som i koalition med Kristdemokraterna kunde påbörjat en normalisering av relationen till Sverigedemokraterna. Den främsta vinsten med detta kunde varit att svensk politik åter skulle kunnat komma att handla om sakpolitik, om vård, skola och omsorg, om migration och integration, och om återställande av rättsstatens fundament – snarare än att låta egotrippade politiker fortsätta sin tävlan med PK-mediernas vänstervridna skribenter om vem som kan ösa mest hat och hitta på flest invektiv om rasister, nazister och bruna råttor.

Under valnatten pendlade resultaten fram och tillbaka. Till slut visade det sig dock att det sista mandatet som fördelades, det så kallade pingpongmandatet, efter många turer gick till Centerpartiet, som därmed fick vågmästarställning. Detta utfall skulle man komma att missbruka, på ett sätt som framtida historieböcker sannolikt kommer att framställa som både förödande och fullständigt häpnadsväckande.

För Annie Lööf har tiden efter riksdagsvalet varit en enda lång adrenalinkick. För en person som lider av en morbid förstoring av det egna jaget kan det svårligen finnas något starkare uppåttjack än känslan av att veta att man håller landets öden i sina händer. Hon har inte missat något tillfälle att suga ut det allra mesta ur situationer av ren utpressning.

Den utdragna regeringsbildningen präglades av att hon in i det sista, fram till dess att talmannen förklarade att extra val snart skulle stå för dörren, lyckades tvinga både Stefan Löfven och Ulf Kristersson att krypa och fjäska för att få hennes stöd. Hon förnedrade Löfven genom att rösta för Kristerssons budget, och förnedrade sedan Kristersson genom att i sista omröstningen om Löfven, endast några minuter före tolv, förklara att hon trots allt inte kunde acceptera en alliansregering – detta trots att hon vecka efter vecka hade hamrat in sitt mantra om att ”Jag vill ha en alliansregering”.

Denna centerextremistiska förnedringspolitik, där Lööf först i allra sista sekund låter veta hur hon tänker rösta, och då röstar med regeringen, har blivit etablerad praxis. När den dåvarande Alliansen enades om att rikta misstroende mot försvarsminister Peter Hultqvist valde hon i sista minuten, trots tidigare yviga fördömanden, att lägga ned sina röster. När Riksdagen röstade om den rättsvidriga Afghanamnestin, som Lööf med yviga gester hade brännmärkt som rättsligt undermålig, valde hon ånyo i sista minuten att inte rösta emot.

Föga förvånande blev det samma visa då Moderaterna valde att rikta misstroende mot statsrådet Annika Strandhäll för hennes klandervärda uppträdande då generaldirektören för Försäkringskassan, Ann-Marie Begler, skildes från sitt uppdrag. Trots sin egen tidigare skarpa kritik, och trots att knähunden Björklund förklarade att Liberalerna skulle rösta för
misstroende, valde Lööf att spela upp sina nu väl inövade förnedringscharader – först skarp kritik och förespeglingar om att rösta med oppositionen, och i sista minuten nedlagda röster.

Så länge Annie Lööf tillåts att fortsätta att hålla svensk politik som gisslan för sina personliga maktambitioner fortsätter landets färd ned i avgrunden. Alliansen har upphört att existera, och Socialdemokraterna slits sönder inifrån. Ingen är nöjd med den politik som nu förs. Lööfs skamlösa sätt att låtsas vara oppositionsparti, samtidigt som hon utgör tydligt stödhjul för regeringen, är inte bara ett djupt ovärdigt spektakel. Oförmågan att hantera landets verkliga problem börjar också få konsekvenser för bilden av Sverige utomlands.

Det fanns en tid när utländska regeringar brukade se vårt land som ett föredöme. Idag har de börjat varna sina medborgare för att resa hit. Välkommen till Nya Sverige!

Text: Stefan Hedlund

I kommentarsfältet har varje person ansvar för sin egen kommentar. Kommentarer som bryter mot kommentarsreglerna eller svensk lag kan tas bort eller ändras.

18 KOMMENTARER

  1. Jättebra artikel! Stort tack för den! Att Annie Lööf hade instruktioner från Bilderberggruppen och Trilaterala Commissionen är helt klart. De hade ju bestämt att Annie skulle bli nästa statsminister i Sverige. En tillbakablick, se https://newsvoice.se/2018/08/bilderberggruppen-wallenberg-svenska-regeringar/ .
    När nu detta misslyckades så fick hon instruktioner om tillvägagångssätt som för makten var näst bästa lösningen, att ställa till största möjliga oreda, för att inte något parti skulle få möjlighet att styra skutan Sverige rätt! Det är dessa order Annie lyder, och hon gör gärna detta för att få fortsätta att vara i rampljuset (bra eller dålig reklam för henne, det kvittar, bara hon får smaka på maktens sötma).

  2. Vem kom på identitetspolitik? Så jäkla kokat. “Jag är en grön gubbe så därför ska jag ha speciella rättigheter som ingen annan har.”

    • “Vem kom på identitetspolitik?” frågar Ola KS. Javisst, vem kom på det? Vilken “gruppering” är det som allt sedan 1945 kunnat åka fram i en gräddfil och aldrig få utstå kritik, behöva be om förlåtelse och aldrig uppmanas att glömma?
      Kanske är det den “gruppering”, som utan allsidig vetenskaplig forskning, har tillåtits definiera sin egen historiografi helt invändningsfritt och med straffutmätning av den, som betvivlar. Eller den “gruppering” som tillåtits bebo ett annat folks domäner och där härska enväldigt. Måhända är det den “gruppering” som äger det mesta inom media, kultur, underhållning, banker, försäkringsbolag och mycket mer?
      Eller är det den “gruppering” med “undergrupp”, vars paradgren har som motto “By way of deception, thou shall make war”?

  3. Ingen vågar kommentera, medborgarna antingen skäms eller tror inte det är sant med denna utveckling och har dessutom aldrig blivit tillfrågade om Reinfeldts teorier och konsekvenserna av “öppna hjärtan”!!!

  4. Var finns egenskaper i politiken såsom: Kärlek, Vishet, Kraft, Ordning, Allvar, Tålamod, Medlidande och empati? För mig har politiken blivit en Död Koloss utan värde vare sig för miljön eller mänskligheten i övrigt.Moder Jords Skövling ska man inte tala om, nedsmutsning av våra hav och övrigt vatten, luften vi andas är förorenat, vad finns att göra? Ja, inte är lösningen någon klimatGreta inte. Det behövs stora goda krafter!

    • De människor (medvetanden egentligen) som representerar Kärlek, Visdom, Kraft, Ordning, Allvar, Tålamod, Medlidande och Empati är inga kandidater inom politiken – åtmonstone så blir de inte gamla där. En och annan tror säkert att politiken är en väg att gå för förändring, men det är en avdelning som är ockuperad av “rättrogna” PK-ister. Inga enskilda politiker kan bryta hjärntvätten. Om vi slutligen lyckas driva igenom direkt demokrati liknande den schweitsiska, så att enskilda medvetanden istället för den representativa politikens kollektivistiska får komma till tals en och en så uppstår möjligheten. Möjligheten att väcka folket finns såvitt jag kan bedöma endast i den massiva självdiskreditering som Stefan Hedlund pekar på.

  5. Nu kommer det förmodligen ett nytt hat drev mot Stefan Hedlund.
    Det där opålitliga som är enastående och utmärkande för Centern och har alltid varit, varför skall en kvinna låna sig till det?

  6. Oj vad denna häxjakt på SD liknar den häxjakt D. Trump har genomlidit ca 2,5 år nu. Hade SD vunnit eller kommer att göra det, håll då i minnet vad som händer i USA nu. Makten framför allt, sakfrågor, so what?

  7. Ett utmärkt inlägg som beskriver hur Annie Lööv agerar och fungerar! Faktiskt betydligt bättre än när Stefan som östeuropa-expert skulle kommentera händelserna på TV när Sovjet upplöstes. Blev dessvärre inte så mycket rätt den gången men det var nog nästan omöjligt att förutse utvecklingen!

    • Jag har följt Ryssland i många år och vet hur svårt det är. Jag försökte förklara den vansinniga 1990-talspolitiken och fick motstånd av ryska intellektuella. Stefan vet mycket om Östeuropa och är värd att följa. Det är svårt att penetrera hemlighetsfulla länder och speciellt när de står under utländskt styre. Hur var det med Andropov? CIA missade de stora svagheterna i Sovjetunionen något år före fallet. Hur var det med Gosplan? Så här många spikar ska produceras och då valde en tillverkare att bara producera en sort!

      Jag hoppas att Stefan skriver om det dementa Ukraina. Den östeuropeiska institutionen vid Stockholms universitet gav mig värdefulla kunskaper om Jugoslavien. Jag var bara där som gäst, men, oj, vad jag lärde mig.

      Drottning Annie tuggar på sin sko eller borde göra det. Politikerna administrerar förfallet och är inte intresserade av lösningar. Det är bara att svälja att Sverige ska förstöras och att det tar flera år att rätta till problemen. För mig finns det bara en lösning. Mera bön! Ryssarna bad fram Putin och han är framgångsrik. Jag fruktar den dag han lämnar över.

  8. Folk reagerar på Annie Lööfs kommentar om Sverigebilden.

    Samhällsnytt: Lööf i attack mot alternativmedia: ”Falsk bild av Sverige”

    “Det var på lördagen som den vänsterliberala tidningen New York Times publicerade en artikel som av många har kritiserats för att vara konspiratorisk där journalisterna vill koppla samman alternativa medier i Sverige med Ryssland. På måndagen hade den Sverigefientliga partiledaren Annie Lööf (C) läst artikeln och såg chansen att bege sig ut på sin twitterplattform med över 125 000 följare för att svinga mot alternativmedias verklighet av Sverige.

    https://samnytt.se/loof-i-attack-mot-alternativmedia-falsk-bild-av-sverige/

    • Nyhetstips:

      Det skulle vara intressant med en neutral artikel om detta nya drev och New York Times artikeln som finns översatt och publicerad på ETC https://www.etc.se/inrikes/sa-utsattes-sverige-en-global-kampanj-med-hogerextrem-agenda

      Att referera till de svenska inblandade alt-höger sajternas (ex. Samhällsnytt) egna uppfattningar blir inte särskilt neutralt.

      Från NY artikelnn:
      “Medlemmar av Sverigedemokraterna hjälpte till att skapa två utav dessa: Samhällsnytt och Nyheter Idag.”

      “Till exempel nekades nyligen en skribent för Samhällsnytt, som tidigare arbetat för Sverigedemokraterna, pressackreditering till riksdagen efter att säkerhetspolisen konstaterat att han varit i kontakt med rysk underrättelsetjänst.”

      Är allt bara PK och ska slängas i sjön eller?

      • Är det inte relevant att ge läsare en länk till en av tidningarna som pekades ut av NYTimes? Jag har inte tipsat om Nyheter Idags svar. Det borde också finnas med i detta kommentarsfält. Menar du Mats att jag ska vara tyst för att NYTimes talat? Berätta för mig hur jag får tipslänka.

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here