NewsVoice är en oberoende nättidning med utgivningsbevis som startade 2011. Syftet är att publicera nyheter, debattartiklar, kommentarer och analyser. 
DEBATT. Lagom till riksdagens öppnande kommer ännu ett larm om det förfärliga tillståndet i äldreomsorgen. Från över 2000 arbetsplatsombud runt om i landet kommer rapporter om att fyra av tio säger att bemanningen under sommaren varit otillräcklig eller till och med katastrofal – och där hälften berättar att vikarierna har saknat tillräckliga kunskaper i svenska för att kunna utföra sina arbetsuppgifter. Så illa är det alltså att bli gammal i Sverige – så behandlas alltså de som byggde upp landet och välfärdssamhället.
Text: Bitte Assarmo | Artikeln har tidigare publicerats i De Goda Samhället
Det är möjligt, kanske till och med troligt, att de högt uppburna socialdemokratiska politikerna och deras stödhjul har svårt att greppa vad det faktiskt kan innebära om en personal inom äldreomsorgen inte kan förstå och tala svenska ordentligt. De känner ju inte till den verkligheten och kommer sannolikt heller aldrig att behöva konfronteras med den.
Men faktum är att det kan vara direkt förödande för den enskilda individen, vars väl och ve ofta står och faller med hur personalen sköter sitt arbete. Om en personal inte förstår svenska, och inte kan ta till sig de instruktioner han eller hon får, så kan det innebära försämrad livskvalitet, hälsa och i extrema fall till och med döden för vårdtagaren.
Redan förra året, sommaren 2018, larmade Kommunal om missförhållandena och om arbetsgivarnas låga krav på språkkunskaper hos vikarierna inom äldreomsorgen. Men det handlar inte bara liv och hälsa, utan också om integritet. Hur ska man få de anställda att förstår vilka rättigheter de gamla har – och vilka skyldigheter de själva har – om de inte förstår svenska? Hur känns det att bli avklädd av en människa som inte ens kan förklara varför? Personligen tycker jag det är mycket lätt att föreställa sig hur kränkande en sådan situation är.
Att politikerna inte verkar kunna göra det beror antingen på att de totalt saknar förmåga att leva sig in i andra människors situation – eller att de struntar fullkomligt i den verkliga världen utanför de politiska rummen. Och oavsett vilket det rör sig om är det, för att använda statsministerns favoritord, oacceptabelt.
Det skulle vara mycket behagligt om Stefan Löfven och hans regering tog till sig detta skrämmande facit och på allvar satte igång med att förändra och förbättra livssituationen för landets äldre. Tyvärr tror jag inte de kommer att göra det. Jag önskar av hela mitt hjärta att jag har fel men Löfven och hans ministrar har, under sina år vid makten, visat föga intresse för de äldre.
En för skattebetalarna mycket kostsam gymnasieamnesti för unga män, och en och annan ung kvinna, går lekande lätt att fixa till, och man har fullt seriösa planer på att införa en liten gemytlig familjevecka och ett friår – men ett värdigt liv för de gamla? Nej, det står helt enkelt inte på socialdemokraternas, och deras stödpartiers, agenda.
Man ska också komma ihåg att situationen i den kommunala omsorgen överhuvudtaget aldrig varit särskilt högprioriterad för fackpampar inom Metall, det förbund där Stefan Löfven utvecklade sin politiska karriär. Där vurmar man för industrin och ingenting annat. Jag hade själv en barndomsvän som var engagerad i samma fackförbund och jag häpnade över hennes retorik när vi diskuterade de här frågorna – både arbetsvillkor och löner för kommunalanställda och situationen för människor som är beroende av den kommunala omsorgen.
Industrin är närande – vården och omsorgen är tärande – och därmed är också industrin viktigast. Så var det för henne och alla hennes partikamrater. Kanske lever den attityden kvar hos Löfven även idag, sedan han blivit statsminister och partiledare?
Sannolikt är det dock pengarna som är den främsta orsaken till att äldreomsorgen ständigt får stryka på foten. Inte ens Sveriges skattebetalare har obegränsade resurser, och någonstans måste man ju skära om man ska ha råd att vara världens humanitära stormakt. Och givetvis väljer man att skära ner på livskvaliteten för de gamla. De som inte har någon röst. De som fick lära sig att göra sin plikt utan knot. De som numera har satts på undantag. Det är stor skam.
Text: Bitte Assarmo
Ja i nuläget önskar man att man vore av finsk härkomst och behärskade finska språket – för på de finska äldreboendet i Stockholm kräver man att personalen ska kunna prata finska!
Man häpnar över att Sveriges Ledande Politiker inte värnar mer om dem som är äldre och har svenska som modersmål – och som byggde upp det land som en gång var världsbäst i sjukvård (på 1960-70-talet. )
Det enda man ifrån politiskt håll idag är intresserad av är röstboskap och att hålla de kontrakt och överenskommelser man gjort i den globala världen. Äldre människor ger inga större intäkter och har därmed inget politiskt värde. Tragiskt nog så har man börjat hantera skattebetalare på samma arroganta sätt.
Det vore intressant att få veta sanningen om hur många arbetslösa undersköterskor vi har idag. De som i dagligt tal benämns som arbetsbrist av anledningen att man inte valt att anställa för att det finns andra att tillgå.
Man blundar för och vägrar förstå hur äldre kvinnor känner sig när det kommer unga män på besök, män som de inte ens kan förstå eller kommunicera med. Man vägrar till och med att prata om felmedicinering, felrapportering och andra personalproblem….. allt handlar om pengar….
Det är hemskt att gamlingar inte får en värdig ålderdom. Men sen är det bra att de behandlar skattebetalare arrogant för när de drabbar dem personligen ökar sannolikheten att de till slut reagerar. Allting har sin bristningsgräns och det har även den godmodige svensken. Kan bli typ en ketchupeffekt av det hela.
Att få ned lönerna var ju ett delmål med vår massiva invandring och eftersom invandrare är billigare att anställa så utnyttjar ju även kommunerna detta. De som får betala är de gamla som inte förstår eller kan göra sig förstådda i sitt eget hemland. Så ”allas lika värde” gäller inte alla och snart kommer precis alla vara lika värdelösa, än så länge är det bara gamlingarna som är detta.
Idag hade jag en bil från vårdbolaget Attendo framför mig. På den stod det Omsorg på ditt sätt.
Rättelse :Nye gode mannen såg inte till att Inger fick rätt läkarhjälp eller omsorg över huvud taget. Jag bad att de skulle ordna med lämplig telefon vid sängen men den fick hänga kvar i hallen och mobilen laddade de aldrig. Inger bara låg där utan att lyssna på radio som hon gjort förut eller läsa i lokaltidningen.
I juni fick kommunfullmäktige och de politiska partierna i Norrtälje även SD ett mail från mig om detta.
Ingen av dem svarade så för två veckor sedan skickade jag mailet igen och undrade om de gått ihop sig om att inte svara. Då svarade några och sa att de inte kunde läsa mitt format, så nu ska jag sända papperskopior till dem.
Någon av dem sa att det inte var politik och någon att de inte kommenterar enskilda ärenden.
IVO ( Inspektionen för vård och omsorg) har avslagit två gånger att göra något. Jag ville de skulle svara på vad de tyckte om sitt första avslag då när Inger fortfarande kunde gå.
Behöver du hjälp av omsorgen är det myndigheterna som bestämmer och det spelar ingen roll vilket parti som styr för alla partierna stöder skolmedicinen även SD.
Norrtälje Kommun har handikappat en kvinna Inger 72 år därför att det inte fanns något boende åt henne utan hon fick ligga i sin lägenhet tre trappor upp utan hiss. Sedan 2006 har jag hjälpt kvinnan att hålla rätt på sina pengar.
Hon har alltid själv ordnat med att någon hjälpt henne. Hon klarade inte av kort och koder.
När jag ville tala med biståndshandläggarna om vad Inger behövde frågade de om jag officiellt var hennes gode man. Och det blev aldrig något vettigt diskuterat eller bestämt.
Sen fixade de med tingsrätten och utsåg en annan kvinna till god man.
Hon var tyst och snäll och såg inte till att Inger inte fick komma till en läkare och utreda vad som var fel.
Så man gjorde inget åt att Inger hade haft bandmask och magrat och till följd av det fått brist på en signalsubstans Acetylkolin.
Så där fick hon ligga ensam i månader tills hon blev oförmögen att gå.
De säger att det inte går att bota. Fast det tror jag att det gör, genom att lösa upp kontraktionerna med ett fantastiskt hjälpmedel Aquatone.
De som bestämde det här var alla infödda svenskar!!
En del av dem som jobbade inom hemtjänsten var invandrarkvinnor och de tyckte att det var fruktansvärt att Inger fick leva så och de ville gärna ta del av min information om hur Inger skulle skötas.
Att vård och omsorg går på knäna beror inte på språksvårigheter.
Orsaken är skolmedicinen.
Först går vi till vårdcentralerna med våra krämpor. Där får vi ingen bot utan i stället får vi giftiga mediciner och invaggas att tro detta är det enda rätta.
Resurserna räcker inte till att ta hand om alla dessa felbehandlade människor.
Sluta gnäll på invandringen och kräv att vi ska få rättigheten att välja vilken slags medicinsk vetenskap vi vill behandlad av.
Asocialdemokratiska politiker, som de från övriga partier, skiter fullständigt i de gamla. Den enda gång de ger ett hycklande sken av att bry sig är när Steffe ormar runt kring ålderdomshemmen ett par dagar innan varje val. Asocialdemokraterna är väl medvetna om att de flesta gamlingar är mer trogna partiet än vad det är lojala till dem som valt dem. Att ge sig på de svaga godtrogna äldre med en eventuell nedsatt kognitiv förmåga är ju en metodik alla åldringsbedragare använder sig utav. Tar han med sig en tång nästa gång kan han även dra tandguldet på dem och det kan bli ett riktigt lyft för partikassan.
Men det är nog mer en kallt uträknad strategi än vad de är någon direkt antipati gentemot åldringar. Gamlingarna är den del av väljarna som troligtvis hinner gå ur tiden innan de inser att de blivit blåsta. Om de lever så de hinner se blåsningen är de ändå stoiskt tacksamma och orkar inte bråka. Orkar de bråka så är det ändå ingen som lyssnar och blir de riktigt jobbiga får de en tablett. Men nu är det fyrtiotalistiska köttberget på ingång till åldringsvården och de har ju lite andra krav på tillvaron än föregående generation, så bondfångarturnén kommer framöver kräva en helt ny repertoar.
Men politikerna skiter i precis alla oavsett ålder eller härkomst. Sverige ska omvandlas och med en begränsad kaka är det alltid någon som först får nöja sig med smulorna. Snart är det jalla jalla smulor åt alla och då kanske befolkningen vaknar upp ur koman. Finns ju ingenting som ger sån klarsyn som egen misär.
Att svaret från regeringen blir ett rungande NEJ blir kristallklart för alla som ser SwebbTV’s sista Intervju av Lars Bern, av Mikael Willgert. Länk: https://www.youtube.com/watch?v=U0L4fmpK8Yk&feature=youtu.be
mvh Sten
Dom som styr prioriterar oftast inte lågmälda och utsatta grupper, som gamla och barn. När det gäller barn så satsar de visserligen på att ge dom ”rätt syn” på olika företeelser , men annars bryr dom sig nog inte mycket om hur barnen mår.
Gamla på äldreboenden i dag är nästan alltid både sjuka och svaga. Efter att ha klarat sig själv ett helt liv och satt en stolthet i att kunna det, hamnar dom plötsligt i en situation där de behöver hjälp med de mest enkla saker. Att stiga upp själv, sköta hygien och t o m kunna äta själv är inte längre självklart. Inte heller vilken tid de måste gå och lägga sig på kvällen. Allt det här ställer stora krav på personalen ; att dom är lyhörda och empatiska t ex. Sommarsemestrarna för personalen är för många äldre ett oros-moment. Nu vet dom att det kommer nya människor som skall sköta om deras behov, och dom gruvar sig kanske mer än de i personalen som jobbar som jobbar kvar som enda ”ordinarie” under en semesterperiod.
Många ggr när jag själv jobbade inom det här, sa vi till varandra ; ” Det här borde politikerna få prova på under en vecka så dom vet hur det ser ut i verkligheten.” Och det var på den tiden vikarierna alltid kunde språket i alla fall.
Gamla behöver inte alls ses som ” tärande ” eftersom de ofta har stora kunskaper och erfarenheter som hela samhället kan ha stor nytta av. Särskilt våra politiker.