DEBATT. “Antalet sjukvårdsadministratörer i hela landet är idag så många som c:a 50,000, dvs ungefär en på var tredje läkare/sköterska på vårdsidan. Under de senaste tio åren har administrationen inom vården ökat med omkring 36%, medan själva vårdpersonalen endast ökat blygsamt”. Torsten Sandström anser att situationen är horribel.
Text: Torsten Sandström (Anti-pk-bloggen.se) är professor emeritus i civilrätt vid Lunds universitet med inriktning mot förmögenhetsrätt, särskilt associationsrätt.
Sverige, som har en lika stor befolkning som flera internationella storstäder, har en extrem ledningsstruktur inom sjukvården. På tio miljoner medborgare har vi 21 landsting som var för sig sköter en region. Sammanlagt minst 2000 politiker jobbar med detta på hel- eller deltid. Dessutom en rad direktörer och andra chefer inom varje landsting. Antalet sjukvårdsadministratörer i hela landet är idag så många som c:a 50,000, dvs ungefär en på var tredje läkare/sköterska på vårdsidan. Under de senaste tio åren har administrationen inom vården ökat med omkring 36%, medan själva vårdpersonalen endast ökat blygsamt.
Jag menar att dessa fakta är horribla. Det är inte försvarligt att så mycket politik och administration satsas på en sektor som fungerar dåligt med tanke på få patientbesök per läkare och dag, långa väntetider, få sängplatser osv.
Jag påstår därför att patienternas dåliga ställning i huvudsak beror på en kraftigt överdimensionerad politisk och administrativ apparat. Jag menar därför att det är hög tid att landstingen avvecklas. Enorma belopp måste finnas att spara ifall en central statlig organisation – med en handfull regionala kontor – tar över landstingens plats och upphandlar vård från privata företag (och dagens sjukhus och vårdcentraler som privatiserats). Det bör enligt min uppskattning röra sig om belopp i en storleksordning på omkring 75 miljarder (av dagens totala kostnad på c:a 335 miljarder).
Det är alltså fråga om en gigantisk kapitalförstöring. Eller med andra ord ett alltför stort skatteuttag från mängden betalningströtta medborgare.
Bilden av en kraftigt ineffektiv landstingsapparat blir än mörkare om vi ser vad som händer i rikets politiska topp, dvs staten. Nästa varje dag ger riksdagens politiker direktiv om skattebidrag i flermiljardklassen till landstingen för öronmärkta syften. Klart att politikerna där måste anpassa sin haltande byråkrati till guldregnet från riksdagen. Och så blir det än mer administration och annat schabbel. Det förstår ju vem som helst!
Sverige har alltså två månghövdade politiska team – statens och landstingens – som alla drar i olika spakar för att försöka styra upp en vårdadministration som gått över styr. Många kloka läkare och samhällsanalytiker har sedan länge pekat på massivt bad management inom svensk vård. Men inga reformer tycks vara i sikte. Bara mer politik, fler skattemiljarder, ytterligare byråkrater och inte minst mer nedslående vårdresultat. Detta är enligt min mening en jätteskandal.
Orsaken till att inget händer är tyvärr den svenska politiska klassens behov av försörjning. Många inkompetenta ledare kommer att förlora sina uppdrag om en slimmad och mer effektiv vårdapparat sätts i spel. Den politiska klassen är alltså Proppen Orvar. Framtida historikers dom över nationens politiska ledning kommer att bli hård.
Text: Torsten Sandström