DEBATT. ”Antalet sjukvårdsadministratörer i hela landet är idag så många som c:a 50,000, dvs ungefär en på var tredje läkare/sköterska på vårdsidan. Under de senaste tio åren har administrationen inom vården ökat med omkring 36%, medan själva vårdpersonalen endast ökat blygsamt”. Torsten Sandström anser att situationen är horribel.
Text: Torsten Sandström (Anti-pk-bloggen.se) är professor emeritus i civilrätt vid Lunds universitet med inriktning mot förmögenhetsrätt, särskilt associationsrätt.
Sverige, som har en lika stor befolkning som flera internationella storstäder, har en extrem ledningsstruktur inom sjukvården. På tio miljoner medborgare har vi 21 landsting som var för sig sköter en region. Sammanlagt minst 2000 politiker jobbar med detta på hel- eller deltid. Dessutom en rad direktörer och andra chefer inom varje landsting. Antalet sjukvårdsadministratörer i hela landet är idag så många som c:a 50,000, dvs ungefär en på var tredje läkare/sköterska på vårdsidan. Under de senaste tio åren har administrationen inom vården ökat med omkring 36%, medan själva vårdpersonalen endast ökat blygsamt.
Jag menar att dessa fakta är horribla. Det är inte försvarligt att så mycket politik och administration satsas på en sektor som fungerar dåligt med tanke på få patientbesök per läkare och dag, långa väntetider, få sängplatser osv.
Jag påstår därför att patienternas dåliga ställning i huvudsak beror på en kraftigt överdimensionerad politisk och administrativ apparat. Jag menar därför att det är hög tid att landstingen avvecklas. Enorma belopp måste finnas att spara ifall en central statlig organisation – med en handfull regionala kontor – tar över landstingens plats och upphandlar vård från privata företag (och dagens sjukhus och vårdcentraler som privatiserats). Det bör enligt min uppskattning röra sig om belopp i en storleksordning på omkring 75 miljarder (av dagens totala kostnad på c:a 335 miljarder).
Det är alltså fråga om en gigantisk kapitalförstöring. Eller med andra ord ett alltför stort skatteuttag från mängden betalningströtta medborgare.
Bilden av en kraftigt ineffektiv landstingsapparat blir än mörkare om vi ser vad som händer i rikets politiska topp, dvs staten. Nästa varje dag ger riksdagens politiker direktiv om skattebidrag i flermiljardklassen till landstingen för öronmärkta syften. Klart att politikerna där måste anpassa sin haltande byråkrati till guldregnet från riksdagen. Och så blir det än mer administration och annat schabbel. Det förstår ju vem som helst!
Sverige har alltså två månghövdade politiska team – statens och landstingens – som alla drar i olika spakar för att försöka styra upp en vårdadministration som gått över styr. Många kloka läkare och samhällsanalytiker har sedan länge pekat på massivt bad management inom svensk vård. Men inga reformer tycks vara i sikte. Bara mer politik, fler skattemiljarder, ytterligare byråkrater och inte minst mer nedslående vårdresultat. Detta är enligt min mening en jätteskandal.
Orsaken till att inget händer är tyvärr den svenska politiska klassens behov av försörjning. Många inkompetenta ledare kommer att förlora sina uppdrag om en slimmad och mer effektiv vårdapparat sätts i spel. Den politiska klassen är alltså Proppen Orvar. Framtida historikers dom över nationens politiska ledning kommer att bli hård.
Text: Torsten Sandström
Debatten visar att det finns flera problem. Byråkratin och den politiska klassens intressen är ett och som jag ser det överordnat. Maj R:s idé är alltför konspiratorisk. Dvs att vårdapparaten skapats för att paja. Men att ett sjukt samhälle skapar ohälsa är klart. Likaså familjesplittring, fuskmedicin, snabbmat, kemikalieexplosion mm. Den övergripande frågan kvarstår: varför funkar landstingens vård så dåligt. Mitt svar är obönhörligt: politikernas egna karriärer och extrem byråkratisk övertro.
Sitter det ett stort gäng politiker och administratörer som dränerar resurser från kärnverksamheten så leder det till problem för den verksamheten. Dessa problem försöker politikerna sen lösa och lösningen administreras av administratörerna och på så vis är det här ett självspelande piano.
Läkarna har ju redan en sån stor administrativ börda att de gått ut och varnat för att allt sammantaget börjar överskrida deras kognitiva förmåga. Mycket av det läkarna tvingas göra har inte ens med sjukvård att göra utan är rena idiotpåhitt från politiskt och administrativt håll, för att dessa ska kunna berättiga sin egen existens.
Skulle man som du skriver skära ned i denna onödiga del av sjukvården så skulle det ge en synergieffekt där läkarna får mer tid över att utföra vad de är utbildade att göra.
Bra kommentar Peter Johansson, håller fullständig med dig.
Ja, det är svårt att komma förbi din slutsats. Det finns också generellt en handikappande föreställning om att lösningar alltid innebär att någonting adderas till det tidigare, t ex fler läkare, fler maskiner som låter ”ping”, mer dokumentation, mer grönsaker och frukt (som i oekologisk tappning innehåller bekämpningsmedel som i vissa fall inte ens går att skölja bort) osv. Komplexiteten ökar exponentiellt, och det enda som aldrig rekommenderas är en återställning till mer fläsk, smör och grädde!
Min slutsats är att problemet generellt (utöver politikernas egna karriärer och extrema byråkratiska övertro) består i en brist på förmåga att tänka logiskt och en oförmåga att analysera varje variabels påverkan. Forskning visar (Lind, Uppsala) t ex att bekämpningsmedel orsakar åderförkalkning, så hur kan någon vara förvånad över att demenssjukdomarna ökar dramatiskt? Eftersom ingenting som bevisligen påverkar hälsan negativt plockas bort från människors föda och miljö, kan jag inte annat än sluta mig till att det finns en depopulationsagenda. Kanske inte i vårdapparatens begynnelse, men väl senare.
Okej jag förstår att du tycker mina idé är alltför konspiratorisk. Jag kan inte skriva hur långa förklaringar som helst. Det var inte så att politikerna i Sverige bestämde att de skulle skapa denna vårdapparat utan det blev så därför att man lyssnade bara till läkemedelsbolagen och deras falska forskare precis som de gör nu med klimatförändringarna.
Jag hänvisar till Carina Agrells kommentarer. Om demenssjukdomar kan jag lägga till att blodtrycksmediciner orsakar att hjärnan får för lite syre. (Lars Bern RMH)
Om man söker efter svar om att man har brist på signalsubstansen Acetylkolin är det bara alternativa som har en lösning.
Skolmedicinens doktorer har inga kunskaper om det här och därmed slösar vi bort enorma skattepengar för att hålla dessa människor inom lås och bom, helst isolerad i deras egen lägenhet så musklerna får förtvina och de blir helt oförmögna att gå och därmed ännu mer vårdkrävande.
När kosttillskott och behandling med Aquatone hade kunnat bota.
Lokalblaskan är inte intresserad. De lokala politiska partierna svarar inte när jag skriver till dem. Detta är verklighet inte konspiration !
Betänk också att de här människorna har gått till doktorer på vårdcentraler som bara skriver ut verkningslösa mediciner med biverkningar. Till slut blir de obotade patienterna mycket vårdkrävande fast när de kommit till omsorgen tar det slut tämligen fort, ett halvt år för min mamma.
En annan administration som håller många med jobb är BUP.
Mycket pappersvändande där istället för att informera föräldrarna om vikten av kost, sömn och att inte sitta framför strålande skärmar större delen av dagen.
Privata företag är ju redan inblandade i detta. Varför skulle det bli bättre om det blir fler?
De styrande var så snälla och genomförde att vi skulle kunna välja vård i hela landet. Men det är inte mycket till val för det är samma koncept på alla vårdcentraler.
Jag tycker staten ska sluta att subventionera skolmedicinen. Låt de som vänder sig dit betala vad det kostar.
Eller menar du med privata företag att vi ska kunna välja alternativa och att skattebetalarna betalar ?
Bra kommentar Carina Agrell.
Jag tycker inte ni har riktigt rätt. Ni tycker att problemet är administrationen. Ni kommer inte åt den verkliga orsaken , som är synen på varför vi blir sjuka. Vad är den stora skillnaden mellan de alternativa medicinerna och skolmedicinen?
Jag tror att denna administration är medvetet skapad för att det ska braka ihop. Syftet är att ytterligare en lögn ska bli sanning: att vi är för många människor på jorden. Det ska trummas i oss att den enda lösningen för att rädda planeten är att minska befolkningen.
Det kan verka bra med alla specialdoktorer men det betyder bara att man inte ser helheten.
Det spelar ingen roll om det är privata eller staten som bestämmer när det synen på vad som orsakar sjukdom är fel.
Administrationen är en produkt av det underliggande problemet, och detta kan härledas till slavsystemets uppgradering till 2.0, d v s när ALLA på 60-talet skulle ut och jobba ”för jämlikhet och personliga pengar” och ingen tog hand om barnen eller hade tid att laga mat. Dagis och halvfabrikat med konserveringsmedel mm blev en lösning med oslagbara förtjänster för Big Food. I förlängningen kunde även Big Pharma håva in effekterna av denna storslagna uppgradering genom de sjukdomar som denna ”moderna” konstgjorda livsstil skördade.
Den senaste tidens ökade medvetenhet om och intresse för riktig mat har varit massivt, men inte tillräckligt för att reversera ökningen av vårdbehovet. Som Peter nämner i början av tråden, så döljs en stor del av de nyanländas arbetslöshet i offentliga verksamheter. Civilekonomen med kommunfokus Hans Jensevik har en video med intressanta siffror på Youtube om just detta: https://www.youtube.com/watch?v=7x0cqerM6DI
”Syftet är att ytterligare en lögn ska bli sanning: att vi är för många människor på jorden. Det ska trummas i oss att den enda lösningen för att rädda planeten är att minska befolkningen.”
Detta är ingen lögn. Självklart är orsaken till världens många problem (hungersnöd, sjukdomar, landerosion, vattenbrist, krig, religiös förföljelse…) att jorden har för stor befolkning. Vill man inte se detta problem är man riktigt illa ute.
Magnus B
Orsaken till världens problem är människans girighet och att de girigaste har pengarna och makten. Människor lyckas aldrig avgöra om en uppfinning verkligen gagnar mänskligheten och väljer att inte använda den.
Vi biter oss själva i svansen.
Vilka är det som ska utrotas ? Ska det vara efter hudfärg, religion eller minsta inkomst ?
Magnus B. Har du någon gång tänkt på att din uppfattning borde leda till att du med omedelbar verkan tar livet av dig för att göra en god mänsklig gärning.
Kvasten skall först städa upp på det översta trappsteget, den svenska Riksdagen. Jag hörde nyligen att c a 80 procent av nya lagar kommer från EU-Bryssel och endast undertecknas här.
Antalet riksdagsmän har visserligen reducerats men en (1) man, från 350 och ned till 349. Det föranleddes av den nya riksdagsordning, nu med endast en kammare, som vi fick 1970, efter det att vi 1866 blev av med den s k ståndsriksdagen och därefter från 1867 hade vi ett tvåkammars system med 151 plus 233, alltså totalt 384 riksdagsmän. Vid förarbetet till 1970-års nya riksdagsordning hade fantasin (eller matematiska kompetensen) inte räckt till, vilket visade sig bara några år senare när valresultatet blev ”dött lopp”; lika många mandat för de två politiska motståndsblocken. Omtag, och nu 349 stycken!
Sedan 1995 dräller det in EU-stiftade lagar, så i logikens namn borde vi ha omkring 0.2 x 349 = 70 st platser i Riksdagiset. Rejäl inbesparing kan tyckas, men det som borde bort är EU, liksom repatriering av alla icke-européer. Då blir det många tomma fängelseplatser, som med fördel kan nyttjas för inlåsning på ett icke ringa antal fosterlandsförrädare. Därefter en ny svensk riksdag med kunniga människor, rimligt antal och minst 32 år gamla, samt icke-broilers!
Precis.
Det är ofta man läser om någon dysfunktionell offentlig verksamhet där personalen går på knäna och inte kan utföra sitt uppdrag eftersom något skrivbordsarsle skurit ned på personalen och vägrar ta in ersättare.
Sen läser man även om någon högre chef som, hemkommen från spahotellskonferensen, fått sparken med tillhörande fallskärm à 2-3 miljoner och den brukar försvaras med att ”det är viktigt att hålla avtal”. Varför gäller inte detta i avtalet med medborgarna? I och för sig brukar det vara ett litet tillägg i texten om att ”avgångsvederlaget kommer räknas ned mot nya inkomster”. Men varför skulle någon söka ny inkomst när de redan vunnit en skattefinansierad lottovinst? Det är ju bara att pilla navelludd fram till nästa spelomgång med garanterad vinst.
Hela etablissemanget är utformat som den stora blåsningen och jag behöver väl inte poängtera vem det är som blir blåst.
Skönt att höra att det är den politiska klassen som är ”proppen Orvar” och inte vi pensionärer.
Under mina sista år i vården, ökade landstingspolitikernas enkäter om allt mellan himmel och jord. En orsak var deras bristande kännedom om vårdens vardag, utöver besparingar. Kvalitetssäkring var mottot, eftersom i fyllandet krävde tidsåtgång så blev det tvärtom. Inhyrda konsulter gnuggade händerna för sina lönekuvert efter varje omorganisation, medan vi på golvet tvådde dem, då det mesta blev sämre. Vad som glömdes bort var att det tar den tid det tar både att födas och dö. Allt medan politikerna glatt förkunnade att vi nu skall genomföra en effektiv bemanningsplan, vilket innebar försämringar och tom sparken.
Så är det ju i precis hela den här landsomfattande myndighetssörjan, där det sitter en massa överflödiga människor vars enda syfte är att håva in en fet lön. Ska det sparas så görs detta på medborgarna eller personalen på verkstadsgolvet.
Överallt i Staten, Kommunerna och på Landstingen sitter det en massa inkompetenta självtjänande blindtarmar som utgör en enorm besparingspotential som aldrig kommer utnyttjas. Att Sverige skulle var ett av de mindre korrumperad länderna är rent skitsnack, eftersom korruptionen bara ser annorlunda ut här än vad den gör i andra bananrepubliker.
Övertygad om att prof. Sandströms analys är helt riktig. Sedan om beloppen som kan sparas är 75, 50 eller 100 miljarder är i detta skede oväsentligt: det glasklara är att dessa pengar givetvis och snarast måste återföras till produktiv verksamhet.
Det kusliga är att detta, som för var och en med inblick i sektorn som helhet, rimligen borde vara möjligt att se sedan lång tid tillbaka, ändå inte tycks finnas minsta lust att åtgärda. Varför? Svaret är tredelat: dels är ju detta skattebetalarnas pengar, och dem är det få beslutsfattare som bryr sig särskilt om, dels är besparingen inte omedelbart omvandlad till mer och bättre vård. Här sätter ju främst brist på läkare och sköterskor ribban. Dels, och detta är det centrala: så kommer det socialdemokratiska nätverkets beeficiärer och deras väljare att drabbas.
Administratörerna är ofta väl medvetna om sin priviligierade situation, dvs hur lite nytta de gör för sin väl avlönade och upphöjda position. Det är just detta som gör dem så fogliga och medgörliga i vår S-regims hand. Ju mindre nytta, desto mer underdånigt rövslickande – i den djupa staten tillsätts hellre ännu en utredning (ledda av klienterna själva) än att någon faktiskt gör något åt problemen.
Ännu en dysfunktionell win-win består i att pesonalbristen möjliggör anställningar av sådana som inte uppfyller formella krav. Sjukvården utförs till allt större del av icke-kvalificerade. Men eftersom de icke formellt behöriga oftast tillhör de nytillkomnas skara, så ger de några välbehövliga plus i en annars bedrövlig statistik. Och denna är långt viktigare att frisera än att spara pengar. Eller för den delen rädda liv. Patientfokus är nämligen lika frånvarande som skattebetalarfokus.
Detta är ännu ett skäl till varför regeringen så håglöst petar i förfallet. De vet att höjda ersättningar för läkare och sjuksköterskor, privatisering och styrning med patientnyttan i fokus ofrånkomligen skulle innebära att kvalifikationsribban återigen höjdes. Då skulle gapet mellan infödda och invandrare i sysselsättningsstatistiken vidgas ännu mer än det redan gjort. Synvillan, att de nytillkomna är en tillgång, skulle inte gå att upprätthålla här heller. Synvilla, eftersom det invandrade vårdbehovet är långt större än de vårdresurser man bidragit med.
Skattebetalare och patienter får helt enkelt ursäkta. Deras krav väger lätt. Eftersom vi har en regim vars högsta mål är att behålla makten, att avlöna sina klienter och hålla sin röstboskap idisslande, så är sådana här tillsynes ovidkommande prioriteringar istället helt avgörande.