Återigen har psykedeliska ämnen hittat en väg tillbaka in i forskarvärlden. Ett antal banbrytande upptäckter för att bota depression och posttraumatiskt stressyndrom, har banat väg för världens första centrum för psykedelisk forskning. Forskare hoppas förutom behandling mot depression också hitta behandlingar mot Alzheimers och anorexia.

Text: Sanja R. Juric | Psilocybin. Foto: D.C. Atty. Licens: Flickr.com

Det första centret i världen lanserades i slutet av april i år. Imperial Center for Psychedelic Research, vid det anrika Imperial College London, kommer att bygga sitt arbete på tidigare genomförd forskning inom området och har än så länge finansierats med mer än tre miljoner pund av olika donatorer. Fokus kommer att ligga på behandlingar mot depression, psykiska sjukdomar, anorexia men också att försöka förstå grunden till vårt medvetande.

John Hopkins University for Medicine är det andra universitet som öppnade i år. Det första centret i sitt slag i USA öppnade dörrarna nu i veckan. Ämnen som psilocybin som finns i ”magic mushrooms”, LSD och andra psykedeliska ämnen kommer att ingå i olika studier. Forskningen ämnar titta på behandlingsformer för nästan samma sjukdomar som centret i London.

Banbrytande forskning inom neurovetenskap

Forskningsgruppen vid Imperial College var den första i världen att undersöka effekterna av LSD, MDMA och DMT (N,N-dimetyltryptamine) på hjärnan med hjälp av hjärnavbildning, neuroimaging. De har även gjort banbrytande upptäcker kopplade till psilocybin för att behandla svår depression.

Under 2016 publicerades en unik studie av The Lancet, där personer som inte hade blivit hjälpta av vare sig läkemedel eller traditionella terapiformer fick två doser av psilocybin. Även om studien var väldigt liten med tolv patienter, var resultaten så positiva att det nu tre år senare har bidragit till att starta en separat forskningsavdelning på Imperial College London.

Läs hela artikeln i TV Hälsa | Mediasamarbete med NewsVoice

  • Psilocybin, summaformel C12H16N2HPO4, är ett aktivt ämne i psykedeliska svampar som tillhör gruppen tryptaminer. Upplevelsen från psilocybin sägs till stor del likna ett LSD-rus, största skillnaden är att det är kortare, omkring sex timmar. – Wikipedia

  • I kommentarsfältet har varje person ansvar för sin egen kommentar. Kommentarer som bryter mot kommentarsreglerna eller svensk lag kan tas bort eller ändras.
  • Donera gärna till NewsVoice, en gratistidning som är beroende av läsarnas stöd. Pengarna går till undersökande och oberoende journalistik.

21 KOMMENTARER

    • Svamp och LSD är ju ’lärarinnor’. De visar oss högre dimensioner. Men i slutändan ska vi ju klara av ”ämnet” utan lärarhjälp. [Icke så lätt, specifikt i detta fall för mig personligen].

      Rädsla. Allt är ju en återspegling av vad du sänder ut. Testade svamp och var inte helt 100% i balans – en skorpion kröp på sängen och upp på min mage. Lyckligtvis kan jag en del Vedisk astrologi – Skorpionen = transformation, så jag lyckades hejda min rädsla och välkomna denna skorpion in i mitt liv – poff så försvann den.

      LSD har jag också provat. Jag frågade bl.a. om ’hon’ kunde visa mig mina chakran. Mitt Solar Plexus (självkärlek) är rätt skrumpet, men det var en nästan övermäktigt häftig syn/känsla när hon visade hur det kan fungera. Wow säger jag bara.

      Men visst Erik, en stor andel av mänskligheten har Glömskhetens Slöja på sig och långt nerdragen tillika! Så det är lätt att ”bli rädd” för det man inte känner igen (d.v.s. glömt bort vid inkarnationstillfället!).

      Fortfarande är jag depressiv. Och det är ju inte lätt att få tag på grejerna då de dessvärre ses som olagligheter av makten eftersom de inte genererar stridsvilja såsom alkohol gör.

      Vore spännande att följa/se forskningsutfallet.

      En rekommendabel DVD är ”The Spirit Molecule – Within Us All” av Mitch Schultz! (© 2010 Spectral Alchemy)

      • Detta är inte för alla. Har alltid undvikit det du nämner, då mitt medvetande säger mig inte behöva det samt är på tok för instabil. Instabiliteten är också ett fantastiskt verktyg i opåverkad tillstånd – inte att förakta.

        Dessutom tycker jag mig se att de som har prövat detta och hyllar det, förändras för alltid – något som de själva ironiskt nog förnekar. Om dem är så modiga (att våga pröva och ta emot alla insikter) är dem ändå så fega och vägra erkänna att dem har förändrats, i många fall till oigenkännlighet.

      • ”Svamp och LSD är ju ‘lärarinnor’. De visar oss högre dimensioner. Men i slutändan ska vi ju klara av “ämnet” utan lärarhjälp. [Icke så lätt, specifikt i detta fall för mig personligen].”

        Du är grundlurad. Det finns inget sådant som att knapra molekyler visar upp ”högre dimensioner”. Ingen kan bryta sig in i himlen…

        Det är enbart låga fenomen och väsen under vårtt plan som via sitt falska sken lurar de svagsinta.

    • Till och med helt rätt kanske. Sen med tanke på samhällsutvecklingen för övrigt så borde bedövande narkotika inte bara vara lagligt utan det skulle också vara fritt utdelat så att varje medborgare själv kan döva den statsinducerade ångesten. Att staten utför detta plågsamma experiment utan att erbjuda bedövning är ren och skär sadism.

      • Makten våta dröm att: ”fritt utdelat så att varje medborgare själv kan döva den statsinducerade ångesten”. Nämns också i ” Brave New World” av Aldous Huxley, som var en insider i allra högsta grad. Vem tror du låg bakom hippievågen och fritt distribuerade LSD? Läsa Ken Kesey’s böcker, som redan i slutet av 1950-talet testade psykedeliska droger som LSD och psilocybin, bland annat i det hemliga, CIA-finansierade projektet MKUltra.

        • Jag var ironisk angående fritt utdelad narkotika, så inlägget var mer en känga uppåt än vad det var utslag för bedövande sug. Själv dricker jag inte ens alkohol eftersom jag föredrar kristallklar skärpa.

          • ”Själv dricker jag inte ens alkohol efersom jag föredrar kristallklar skärpa”. Skärpa har du nog. Såg inte det ironiska i inlägget.

            Tar gärna en debatt med alla självutnämnda LSD-gurus, om dem vågar, vilket dem aldrig gör. Erfarenhet säger mig att dem inte kan säga eller på nått sätt göra deras predikningar begripliga. I regel förlorar dem sig i oändliga haranger av ologiska kvasiintellektuella motsägelsefulla argument. Tills sist är huvudargumentet: ”ta en syra så fattar du”. Nej tack säger jag.

            Jag är dock ingen en moralist. Anser att privat bruk borde avkriminaliseras av en mängd orsaker. ”Brott” mot egna kroppen, kan aldrig vara ett brott, så till vida att vi inte äger våra egna kroppar, utan att dem tillhör våra ägare, som ser våra kroppar som deras egendom. Egenbruk blir då ”trolöshet mot huvudman”. Kriminalisering av egen bruk, är det signalen, beviset om något, att vi alla är slavar. Ägda av någon. Sedan vad gäller resurser som skulle kunna omdirigeras inom hela rättsväsenden – den potentialen är enorm -men det finns väl en orsak till motståndet?

            Hur många allvarliga våldsbrott, skulle inte klaras upp om dessa resurser frigjordes? Utöver detta skördar kriget mot narkotika fler offer bruk/missbruket.

            • Det är lätt att missa ironi i text då meningen i inlägget också kan tolkas som småkorkad.

              Har läst om en del inom kreativa yrken som konstant mikrodoserar psykedeliska preparat eftersom de anser att det vidgar deras kreativitet. Som med allting annat handlar det nog om rätt dosering, där mikrogram är skillnaden mellan vidgat sinne och rent vansinne. Själv har jag aldrig känt mig frestad att experimentera med ett preparat som kan göra dig evigt kokt i huvudet. Speciellt inte med något som är tillverkat av någon bakgårdskemist, vilket oftast är fallet eftersom det är illegala grejer. Vad andra gör bryr jag mig inte om.

  1. Jo nog vidgar det kreativiteten alltid med psykedeliska droger, åtminstone till en början. Frågan vad kreativitet är bör först problematiseras anser jag i vart fall. Kreativitet är inget enkelt att närma sig och förstå samt inte mycket att ha om den inte paras med struktur. Enbart kreativitet är värdelöst, i bemärkelse att få något ut av sin kreativitet.

    Kreativitet säg ibland vara strukturens motsats, vilket jag inte alls håller med om – i bemärkelse att få något ut av sin kreativitet. Det finns människor som har bägge två. Strindberg var en sådan, som skrev 67 böcker totalt sätt, inräknat ca 15 000 brev under hans dryga 63-ådriga liv. Alltså mer än, en bok per år. Denna höga produktion, skall tas med hänsyn till att han levde ett kringflackande liv i ca 15 år, i ett trassligt olyckligt äktenskap med inte mindre än tre barn. Hans enorma kreativitet till trots, skrev han alla dessa böcker under allt annat än ordnade former utan något annat hjälpmedel än penna, sudd och papper. Det kräver en övermänsklig inre struktur. Kreativitet parat med struktur ger produktion. Ett intag av psykedeliska preparat, bryter på sikt ner strukturen. Om det finns någonting som utmärker psykiskt sjuka människor är det just bristen på struktur, inte kreativitet.

    Kreativitet är för övrigt inte något som efterfrågas i samhället, utan snarare motarbetas. Den kreative åstadkommer nämligen något ingen hade förväntat sig, sådan ställer i regel bara till det för andra.

    • Tar man sinnesförvrängande substanser blir man ju i princip någon annan än en själv och det kreativa kan då eventuellt ses som en psykedelisk variant av fylleidéer. Sen är hjärnan rätt formbar och om man tar grejer så kan ju det skapa permanenta förändringar som inte alltid är så önskvärda. Där jag växte upp fanns det en man som hade fastnat i en evig LSD-tripp. Han var så skum i skallen att det var synd om honom och än mer om hans omgivning. Ett riktigt avskräckande exempel hur det kan gå om man ger sig in i något man inte har psyke för. Eftersom sånt kan vara svårt att veta på förhand blir hela grejen ett parti rysk roulett. Själv skulle jag aldrig ta den risken.

      Men framställt under kontrollerade former och administrerat under samma förhållanden, som i artikeln ovan, så skulle det kanske kunna vara lösning eller hjälp vid vissa sjukdomstillstånd. Även gift i små mängder kan vara nyttigt.

        • Sen har ju även t.ex. cannabis visat sig vara gynnsamt mot smärt- och andra sjukdomstillstånd. Men plantan i sig reduceras till nån sorts dödsknarksplanta där läkemedelsindustrins syntetiska dito är det som förespråkas, om alls.

          Men politiker har på så många vis målat in sig i ett hörn, där det gått prestige i så många frågor, och istället för att släppa på moraliska pekpinnar så låter de hellre människor lida och dö. Men att sälja sprit går hur bra som helst trotts att alkoholen har dödat ett stort antal människor och fortsätter att göra så.

          • Ja, och hur många dödsfall på grund av överdos har cannabis lett till; förutom i Beatrices Ask hjärna förstås? Inga mig veterligen.

            • Det finns ju forskningsrön som personliga anekdoter om att cannabis verkligen lindrar vid kroniska smärttillstånd. Men att de då hellre förskriver opioider, som är ett långt mycket värre rävgift. Sen verkar de även ha svårt att skilja på medicinsk nytta och partyknarkande då de drar allt över samma kant.

  2. Det inkom kritik på Facebook gällande artikelns rubricering. Mitt svar på Facebook:

    Det hör till den redaktionella friheten att sätta rubriker.

    Rubriken är exakt: ”Forskning på psilocybin kan leda till bot för depression, Alzheimers, anorexia”.

    Med andra ord står det att psilocybin KAN leda till bot. Det är alltså oklart om det KAN leda till bot.
    När det gäller att enstaka forskare (en specifik Doug Brown nämndes) kan tvivla på psilocybin så kan man finna lika många andra akademiker som tror tvärtom. Det råder alltså en vetenskaplig debatt om detta. All vetenskap och forskning är föremål för prövningar och debatt.

    Utöver det känner jag inte till om det finns en jävssituation för Doug Brown. Ofta finns det finansiella kopplingar mellan skeptiker och läkemedelsindustrin. Vill du att vi utreder Doug Brown?

    Vi anser inte att artikelrubriken är vilseledande och vi måste även ha tillit till att läsarna av artikeln klarar av att bilda sig en egen uppfattning. / Torbjörn Sassersson, redaktör, TV Hälsa

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här