Sandström: 300 statliga myndigheter bekämpar ofta varandra

publicerad 28 september 2019
- Torsten Sandström

DEBATT. Den svenska staten har mer än 300 myndigheter. Antalet ökar för varje år. Korstågstanken har nämligen ett kraftigt grepp om ledande politiker. När ett problem uppstår så blir ryggmärgsreaktionen att inrätta en ny myndighet. Tanken är förstås att den nya myndigheten ska fixa problemet. 

Text: Torsten Sandström (Anti-pk-bloggen.se) är professor emeritus i civilrätt vid Lunds universitet med inriktning mot förmögenhetsrätt, särskilt associationsrätt. 

Torsten Sandström, selfie
Torsten Sandström, selfie

Målbeskrivningarna är storartade – den nya organisationen förklaras fylla ett behov som samhället länge känt, men hur problemet i praktiken ska lösas förblir i allmänhet dunkelt. Naiva politiker tänker sig att en handfull nya regler och några inspektioner kommer att fixa saken. Alltså äntrar en rad politiker den nya myndighetens styrelse och så anställs byråkrater i en hög och prydlig hierarki, allt på skattebetalarnas bekostnad förstås. Politikerna smilar och är nöjda med sin insats.

I vårt märkliga land sker inte fortlöpande någon extern och oberoende utvärdering av myndigheternas resultat. Sånt sysslar storföretagen med. Tro, hopp och myndighet är nämligen det som gäller inom det offentliga. Möjligtvis händer det att myndigheten själv utvärderar resultaten och ibland sker en kontroll av en överordnad myndighets utsända. I så fall får vi ofta se prov på den egendomliga tanken om det goda med ”intern kontroll”.

Detta betyder att utvärderingen tar sikte på existensen av detaljerade direktiv och riktlinjer inom myndigheten. Existensen av normer antas egendomligt nog vara samma sak som om allt står rätt till. Sällan kontrolleras resultaten på annat vis än att antalet fattade beslut räknas samman hos den myndighet som satts under lupp. Om någon verklig förändring skett i den problembild som motiverat myndighetens tillkomst mäts däremot inte.

Politikerna tröstar sig med att sådana mätningar är svåra att genomföra. Och så får myndigheten fortsätta sitt drönarliv med ökade anslag. Den har nämligen i årets anslagsäskande visat på att nya och viktiga problem tornat upp sig på myndighetens spelplan. Enligt Parkinsons lagar kommer således myndigheterna att ständigt expandera. En bantning eller avveckling innebär ju ett bevis att politikerna tänkt fel, något som är en logisk omöjlighet i vårt land. Här fattas alltid kloka beslut.


Du och jag tvingas med andra ord varje år betala skatt till det jag vill kalla ett stort svenskt myndighetskasino. Höga insatser och ytterst osäkra vinster. Myndigheternas existens är en del i ett politiskt skuggspel.


Det sägs att viljan till politiska lösningar måste få kosta pengar, så att tusentals byråkrater kan styra upp problem som ofta är omöjliga att lösa på administrativ väg. Den ledande politiska klassens främste apostel, Olof Palme, har själv pekat ut färdriktningen i sin bok ”Politik är att vilja”. Och viljan finns förmodligen även hos raden av byråkrater, som på så vis kommer att backa upp politikernas drömvärld om att alla samhällsproblem har en administrativ lösning.

Politiker och chefer i mängden av korstågsmyndigheter utgör tillsammans en trosviss armé av papperstigrar. När dammet skingras efter att den avancerande armén ryckt fram har inte mycket förändrats. På så vis kommer det svenska myndighetseländet att bidra till att medborgarna beskattas intill skinnet.

Men det är inte denna börda jag är ute efter idag.

Myndigheter som bekämpar varandra

Jag vill peka på ytterligare ett problem med ett nästan oräkneligt antal olika myndigheter, stora som små. Deras flummiga målbeskrivningar innebär att verksamheterna delvis kommer att överlappa varandra. Följden blir att de kommer att bekriga varandra. Kanske oftare att den ena myndigheten hänvisar till den andra eller försöka lägga krokben för den. Då organisationerna är många till antalet kommer antalet konflikter mellan olika myndigheter att kräva stora insatser och många kostsamma byråkrattimmar.

En sådan korstågsmyndighet är Datainspektionen (DI), L-partiets baby. Genom GDPR, Dataskyddsförordningen, drömmer DI om att skapa en enhetlig och likvärdig nivå inom EU för skyddet av personuppgifter. Tidigare hade vi en kortfattad svensk personuppgiftslag. Nu finns minst tio gånger fler monsterparagrafer i GDPR, som topprider privatpersoner och framför allt företag. Varje dag då du klickar på din dator möter du skräckfiguren GDPR, som har blivit DI:s skötebarn.

Datainspektionens ideologi följer mönstret från Bryssel: tillämpa reglerna slaviskt och strunta i förnuftet. För många år sedan bråkade jag som prefekt på Juridicum i Lund med DI, som förbjöd listor med personnummer som angav en studentkulls tentamensbetyg. Jag förklarade att alla studenter ogillade listor med personnamn och betyg. Men det förstod inte DI. Vi tvingades därför kräva en personlig förklaring från varje student om att en betygslista med personnamn var okej.

Nu ser jag att Datainspektionen har slagit till mot Skellefteå kommun med storsläggan GDPR. DI vill ha 200 000 kronor i sanktionsavgift för att kommunen i sina skolor installerat sk ansiktsigenkänning via biometriska kameror. Skollagen och skolverket kräver däremot närvaroregistrering. Även ett antal uppmärksammade skolintrång av kriminella talar för en datoriserad rapportering av vilka som tar sig in i skolorna.

Skellefteå kommun säger att det går åt 10 lärartjänster bara för att sköta den tid en manuell registrering kräver. Kommunen registrerar digitalt närvaron för en stor majoritet av elever med föräldrars samtycke (den lilla minoriteten hanteras manuellt), men tro inte DI ger sig. Datainspektionens beslut grundar sig på att frivilligt samtycke inte utgör rättslig grund för att tillåta registrering med ansiktsigenkänning. Datainspektionens förklaring är att eleverna har en beroendeställning till skolan.

Även Skolinspektionens så kallade Barn- och elevombud (BEO) skapar åtskilliga konflikter med landets skolmyndigheter. Genom lagstiftning har nämligen ett särskilt barnaskydd inplanterats i skolornas verksamhet för att hindra att lärare kränker elever. I en aktuell tvist kräver nu BEO hos Högsta domstolen (alltså i tredje instans!) skadestånd av en skola för att en lärare med händerna skjutit åt sidan en elev som vägrat läraren passage. Detta sker inom den svenska skolan, som går på knäna, bland annat på grund av ordningsproblem.

Många myndigheter i den svenska byråkratins djungel lever således egna liv. Det lär oss som sagt redan Parkinsons lagar. Byråkrater arbetar med principer i stora tänjbara regelsystem. Det du och jag ser som förnuft hamnar i bakgrunden. Ty nu ska tjänstemän visa att de kan läsa lagen, så att beslutsfattarna kan befordras.

Ju fler verklighetsfrånvända lagregler som Riksdagen och EU skapar desto fler onödiga konflikter och ju fler korstågsbyråkrater svenska staten anställer desto sämre fungerar många samhällsviktiga funktioner. Skolan är bara ett exempel. Storebrorssamhällets främsta förespråkare i vårt land är partierna S, V, Mp, L och C. Alltså de partier som styr landet just nu.

Text: Torsten Sandström (Anti-pk-bloggen.se)

Donera till NewsVoice

Så här kan du stötta Newsvoice

  • Ja, det skulle vara intressant att få diskutera ” … det nazistiska partiets värdegrund …”, alldeles speciellt som kunskapen därom är näst intill obefintlig bland svenskar, åtminstone beträffande dom, som är födda efter sisådär sextiotalets mitt.
    Nutida historia, den som inträffat efter “Kalla Krigets” slut för 30 år sedan, är till bortåt 95 procent av svenskarna, just den historia, som har kolporteras av MSM, politiker, Elit och etablissemanget, SR och SVT icke glömda. Den historieskrivningen skiljer sig bjärt till internets “truthers”. Räcker att jag säger “9/11”. Detta faktum borde få en objektiv domare i högst domstolen att ryta till och undra vad som pågår.

  • Vad hände med myndigheten mot våldsbejakande extremism? Finns den kvar? Motarbetar den jihadismen? Där parkerade sossarna Sahlin för att premiera en av sina egna. Hela apparaten handlar om att försörja barn och barnbarn i många led samt partikamrater och vänner.

    – Vi behöver en ny myndighet, Stefan.

    – Vad föreslår du?

    – Myndigheten för att omskola de gamla, myndigheten för politisk ordning på landet, myndigheten mot bensinuppror och andra dumheter. Vi kan ta pengarna från polisen och gränsskyddet.

    – Svårt, det gör vi redan.

    – Pensionerna?

    – Det gör vi redan.

    – Dödshjälp?

    – Hmmm.

    – Extraskatt på kristna?

    – Det är progressivt och vi har prejudikat från Mellanöstern.

    • @ Svar till Fiskargubbens första fråga:
      Våldsbejakande extremism fick Toblerona-Mona ta’ hand om och gjorde om det till Falskhetsbejakande karriärism; väldigt lönande, så hon köpte sportbil och villa mit Seeblick på Solsidan, till sig och älskaren/livvakten. Ett tag vaktade hon över M/S Estonias hemligheter. Och förstås över sammankopplade svenska, pinsamma statshemligheter …… men de döda ju talar inte …, fast dom var många …. .
      Näh, Monas uppdrag var att välkomna “hem” de jihadister som inte lyckats att ta’ sig till paradiset och ge dom motsvarigheten till det, som en gång i vårt södra grannland var den främsta utmärkelsen en krigare kunde få: Pour le Mérite, dock inte som en kraschan, utan på äkta sosse-manér, som rejält med bidrags-klöver.

      • Jag tror dig, Ulf. Politikerna utdelar titlar och myndigheter med tvärtomlogik. Senast ska en kommissionär bevara europeiska värden med invandring.

        Mona satt på Solsidan och såg ut över det stora människohav hon importerat. Funderar hon på att förfalska intyg till dem? Hon gillar ju kampsporter.

        Mona växte upp i Botkyrka, men vill säkert inte flytta tillbaka. Där möts hon av spillran av den svenska befolkningen och några ilskna invandrare. SÄPO får mycket att göra och hon kan bara gå omkring med skygglappar som en häst. Gudrun Schyman tog taxi för att slippa möta den otvättade populasen.

        Det var annorlunda förr. Jag mötte Gunnar Helen och Olof Palme på stan. Lars Leijonborg och Karin Söder höll tal på en kristen begravning. Jag såg inga säkerhetsmän. Gunnar Sträng tog bussen till jobbet och gamle kungen delade ut priser på Täby Galopp.

        Mona hade i uppdrag att få fart på småföretagen, men sänkte dem för att tjäna storfinansen. Statsministerns enda merit är att han har förhandlat för Metall och känner de rika. Han är mycket lydig.

  • “Den svenska staten har mer än 300 myndigheter. Antalet ökar för varje år”.
    Erik Forsman påstår: “Antalet är 455 st, april 2019,men räkna bort domstolsverket och lit annat, så säg ca 250 st.” Låter som en alltför låg siffra, dock, om nu 455 är korrekt.
    Jaha, vad är en “myndighet”, eller vad är det som räknas som en myndighet? För att vara en myndighet, skall chefen i så fall ha titeln “Generaldirektör”?
    Det finns “verk” och “ämbeten” också, varav en del är “affärsdrivande”. T ex Riksantikvarieämbetet som utför uppdrag åt t ex Vägverket och då drar in pengar.

    • Ulf, enligt regeringsformens indelning utgår en statlig myndighet från organisationsformen – alltså inte från vilken funktion organet har.

      En statlig myndighet är knuten till något departement. Flera myndigheter kan ligga under samma departement. Varje departement styrs av en minister. Regeringen styr varje myndigheten via sitt underorgan dvs departementen – på ett övergripande sätt via ett så kallat regleringsbrev. Styrningen är indirekt, aldrig direkt, då vi har ett förbud mot detta som kallas för ministerstyre. Det som regering styr är utnämningsrätten dvs vem som skall bli minister – departements chef alltså. Missbrukar någon minister sitt departement, eller att regeringen eller någon i regeringen – ja hur ska man säga – via påtryckningar tvingar eller påverkar en myndighet eller en minister, kan detta anmäls av oppositionen. Då hamnar vederbörande ansvariga i konstitutionsutskottet. En sorts politiskt tillsatt domstol, utan påföljdsmakt.

      Statliga “förvaltningsmyndigheter” bör räknas som statliga myndigheter och dem är till antalet i dag exakt 249 stycken. Sedan finns det lite annat så som statliga affärsverk, fonder osv. Inom begreppet “statliga myndigheter” bör inte svenska utlandsmyndigheter räknas.

      Frågor på det 🙂

  • Anders! Skoj med respons. Det underliga är att byråkraterna nog går till jobbet med högt huvud. Det tror sig åstadkomma viktiga ting. Ungefär som den nakne kejsaren på marsch genom staden…

  • Byråkratin är oerhört effektiv på en sak, nämligen på att föröka sig. Det verkar inte finnas några som helst hinder för att detta fenomen skulle avta. Vi kommer att ätas upp av denna flummiga verksamhet.
    Och det verkar som om de flesta länder lider av denna ack så kostsamma företeelse. Jag läste Ronald Reagans självbiografi och han stötte sin panna blodig i sina försök att minska dessa onyttiga människors kostsamma verksamheter. Hur kan det kännas för dessa krakar som går till jobbet med vetskapen om att idag kommer mitt arbete att resultera i noll och ingenting annat än kanske ett elände för vissa andra krakar ?

  • Antalet är 455 st, april 2019,men räkna bort domstolsverket och lit annat, så säg ca 250 st.

    Nu föreslås dessutom att fler myndigheter skall slå ihop deras IT-arkitektur. Med lite insyn i detta säger jag – lycka till. Det kommer att kosta mycket mer,än vad man sparar. Olika myndigheter är satta under helt olika lagstiftningar. Vissa är oerhört rigoröst hålla, andra mer promiskuös.

  • Håller med dig om att den svenska myndighetssörjan är onödigt stor och oerhört kostsam. Men politiken använder väl dessa myndigheter som en belöningsposition för gamla avdankade politiker. Först kan förstöra landet via politiken och sen får de en andra chans att erodera via myndighetsbeslut.

    Håller inte med dig om ansiktsigenkänning. Så fort den skiten får fäste någonstans så kommer den sprida sig som cancer på varenda lyktstolpe.

  • Bra Torsten! Här är några myndigheter som nog få ens känner till, än mindre vad dem gör – eller inte gör, som vi med lätthet kan lägga ner:

    Alkoholsortimentsnämnden
    Centrum för kunskap om och utvärdering av arbetsmiljö
    Delegationen mot segregation
    Konstnärsnämnden
    Medlingsinstitutet
    Myndigheten för delaktighet
    Myndigheten för kulturanalys
    Myndigheten för statliga stöd till trossamfund
    Myndigheten för vård- och omsorgsanalys
    Nordiska Afrikainstitutet
    Nämnden för hemslöjdsfrågor (vad gör dem)
    Polarforskningssekretariatet
    Skolforskningsinstitutet
    Statens kulturråd
    Statens medieråd
    Statens väg- och transportforskningsinstitut
    Verket för innovationssystem

  • Socialdemokraterna gillar att starta myndigheter. Dessa personer som arbetar på dessa myndigheter röstar helst på S därför då har dom kvar jobbet. Att starta myndigheter är ett sätt att bibehålla makten inom S.

    300 myndigheter, helt otroligt. Man kan säkert ta bort 150 av dem och inget kommer märkas ute i stugorna.

  • Vanligt svenskt flumvänstervansinne!
    Önskar jag fick fria händer att röja upp i Pajaslandet
    Men med PjasStefan, PjasAnnie, PajasJonas, PajasIsabella och alla andra i PajasVänstern så finns inte en chans.
    Det behövs en riktig Produktionschef med riktiga tekniker, tuffa ekonomer, hårda nypor och civilkurage för att få ordning i Pajaslandet
    Men herregud vad de skulle få många gamla och nya epitet. Då räcker inte varken nazist eller kommunist eller rasist.

  • Annat är väl inte att vänta i ett land som styrts av storebrorsregeringar i decennier.
    Nödvändigheten att t ex Riksrevisionsverket får mandat att undersöka effektiviteten hos alla dessa myndigheter och dessutom får rätt att rensa bort åtgärder som motverkar denna effektivitet skulle eventuellt kunna vara en lösning?

  • Lämna ett svar

    Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *