ANALYS. Sveriges BNP per capita minskar eller utvecklas sämre varje gång borgarna tar makten. Det visar en analys av Sveriges politiska styre från 1950 tills idag. Socialdemokraternas styre framstår däremot som en historia om högre tillväxt och stabila statsfinanser.

Text: Hedi Bel Habib, fil doktor och forskare | Bild: Regeringen Fredrik Reinfeldt den 5 oktober 2010. Foto: Frankie Fouganthin. Licens: CC BY 3.0, Wikimedia Commons

Financial Times skapar myter

Moderaterna har etablerat sig i den allmänna opinionen som det parti som är bäst på att ta hand om landets ekonomi. Financial Times rankade 2011 Anders Borg som bästa finansminister i Europa och hyllade den svenska ekonomin för dess unika tillväxttakt jämfört med övriga europeiska ekonomier.  När socialdemokraterna vann valet 2014 berömde Financial Times Fredrik Reinfeldt för den höga tillväxten under hans statsministertid och hävdade att Sverige efter Reinfeldt hamnar i en osäker situation.

År 2018 målade Ulf Kristersson upp en mörk bild av svensk ekonomi i tidningen Financial Times. Han hävdade att Sverige är i en kris som är lika allvarlig som på 90-talet – då marginalräntan låg på 500 procent och Sveriges BNP minskade tre år i följd. Att måla upp en svart bild av Sverige i en tidning som alla stora internationella investerare läser kräver en närmare analys av hur ekonomin har utvecklats under Löfvéns respektive Reinfeldts styre.

Flera frågor kan ställas angående vilken bild av Sverige som skall föras fram i Financial Times eller i andra internationella sammanhang?

  • Var Borgs och Reinfeldts insatser för svensk ekonomi verkligen så unika?
  • Har Sverige gått mot osäkerhet när Socialdemokraterna vann valet år 2014?
  • Hur har Sveriges ekonomi utvecklats under Stefan Löfvens styre?

Ett sätt att besvara dessa frågor är att analysera hur svensk ekonomi och statsfinanserna utvecklats under perioden med socialdemokratiskt styre jämfört med de två tidigare mandatperioderna med de borgliga vid makten.

Fem gånger högre tillväxt under Löfvens styre än Reinfeldts styre

Bruttonationalprodukten, BNP per capita, är ett mått på ett lands produktion med hänsyn till befolkningsutvecklingen. Under alliansregeringen 2007-2014 växte BNP per capita med 0,3 procent i genomsnitt. Under Löfvens regering 2015-2018 växte BNP per capita 1,67 procent i genomsnitt, vilket är fyra gånger högre än under Reinfeldts regering.

  Perioden med alliansen (2006-2014) Perioden med socialdemokraterna (2014-2018)
Genomsittlig årlig BNP tillväxt per capita 0,3 % 1,67 %

Källa: Eurostat

Dessa siffror står i bjärt kontrast till den bild som förmedlas av Financial Times och som okritiskt upprepas i svensk massmedia. Detsamma gäller statsfinanserna.

Starkare statsfinanser under Löfvens styre än Reinfeldts styre

Den borgerliga regeringen 2006-2014 lämnade stora budgetunderskott och kaotiska statsfinanser efter sig.  Budgetunderskotten uppgick till minus 24,9 miljarder år 2012, minus 130,9 miljarder 2013 och minus 72,2 år 2014.  Initialt handlade Löfvens mandatperiod 2014-2018 om att vända det budgetunderskott Alliansen lämnade efter sig till ett budgetöverskott. Under Löfvens regering har budgetunderskotten vänts till budgetöverskott och budgetsaldot uppgick till + 80 miljarder kronor i slutet av mandatperioden.

  2011 2012 2013 2014
Statbudgetens saldo under Reinfeldts styre i miljarder kronor  

+67,8

 

-24,9

 

-130,9

 

-72,2

Statsbudgetens saldo under Löfvens styre i miljarder kronor 2015 2016 2017 2018
  -32,6 + 85,3 + 61,8 + 80

Källa: Ekonomistyrningsverket

Tillväxten är systematiskt högre med socialdemokratiskt styre än borgerligt styre

Analyserar vi Sveriges politiska historia mellan 1950 och 2018 upptäcker vi ett genomgående mönster: nämligen att tillväxten systematiskt högre under socialdemokratiskt styre än borgerligt styre. Från Tage Erlanders tid ända fram till Stefan Löfven går det inte att hitta en enda borgerlig regering vars styre har resulterat i högre tillväxt jämfört med socialdemokratiskt styre. Som högst låg tillväxten per capita på 0,8 under Fälldins styre och som lägst på minus 0,25 procent också under Fälldins styre.

Styre Period Årlig genomsnittlig BNP tillväxt per capita
Tage Erlander 1950-1969 4,3 %
Olof Palme 1969-1976 3,2 %
Thorbjörn Fälldin 1976-1978 Minus 0,25 %
Thorbjörn Fälldin 1979-1982 0,8 %
Olof Palme 1982-1986 2,8 %
Ingvar Carlsson 1986-1991 1,6 %
Carl Bildt 1991-1994 Minus 0,28 %
Ingvar Carlsson 1994-1996 3,5 %
Göran Persson 1996-2006 3,5 %
Fredrik Reinfeldt 2006-2014 0,3 %
Stefan Löfven 2014-2018 1,6

Källa: Eurostat och Ekonomifakta

När det gäller socialdemokraterna var tillväxt per capita som högst under Erlander, 4,3 procent och som lägst under Stefan Löfven, 1,6 procent.

Inga enkla samband mellan tillväxt och skattesänkningar

Hur kan man förklara att tillväxten per capita systematiskt är högre under socialdemokratiskt styre än borgerligt styre? Borgerligas politik har sin huvudutgångspunkt i att sänkta skatter automatiskt leder till högre tillväxt till följd av att människor arbetar mer. Men håller denna teori?  Ett sätt att besvara denna fråga är att jämföra antalet arbetade timmar i privat sektor under borgerligt och socialdemokratiskt styre.

När vi mäter antalet arbetade timmar i privat sektor upptäcker vi att detta antal är högre när socialdemokraterna är vid makten och när det totala skattetrycket är högre.

  2006 – 20014 20014 – 2018
 

Årligt antal arbetade timmar i miljontal i privat sektor, 15-74 år.

 

100,3 107,68

Källa SCB och ekonomifakta

Tabellen ovan visar det årliga genomsnittliga antalet arbetade timmar i privat sektor var mer än 7 miljoner timmar högre under socialdemokraternas styre mellan 2014 och 2018. Detta trots att det totala skattetrycket har ökat med 1,1 procent av BNP.

Tittar vi på investeringar som andel av BNP kan vi konstatera att dessa uppgick till 22,66 procent under borgarnas mandat 2010-2014 då skattetrycket sänktes med totalt 70 miljarder.

Under socialdemokraternas mandatperiod 2014-2014 uppgick investeringarna i svensk ekonomi till 24,4 procent av BNP trots att det totala skattetrycket blev högre.

  2010-2014 20014 – 2018
Investeringar som andel av BNP

 

22,66 % 24,4 %
Totala skattetryck som andel av BNP 42,9 % 44 %

Källa: Ekonomifakta

Rika samhällen är också jämlika

Att Sverige inte ska ha onödigt höga skatter i förhållande till konkurrentländerna är en utgångspunkt som alla kan enas om, men tron att bara skattesänkningar skulle göra en nation rikare är borgarnas ödesdigra misstag genom historien. Rika samhällen är också jämlika samhällen.

Ginikoefficient eller jämlikhetsindex låg på 0,27 år 2005. Efter flera år av ensidiga skattesänkningar ökade klyftorna och jämlikhetsindexet gick upp till 0,33 år 2013. År 2018 i slutet av socialdemokraternas mandatperiod var det nere på 0,28.

Jämför vi ett antal rika med mindre rika länder kan vi upptäcka att dessa också är jämlika samhällen. Jämlikhet och tillväxt tycks också gå hand i hand även om det är flera andra faktorer som påverkar den ekonomiska utvecklingen.

  BNP per capita i USA dollar 2019 Ginikoefficient (Jämlikhetsindex) 2019
Norge 63 760 0,26
Island 57 763 0,24
Finland 48 562 0,25
Nederländerna 56 769 0,27
Danmark 56 154 0,28
Österrike 56 273 0,28
Sverige 53 161 0,28
Storbritannien 46 256 0,32
Portugal 34 076 0,34
Turkiet 29 139 0,42

Jämlikhetsindex och BNP per capita. Källa: Ekonomifakta

Alla partier bör kämpa för ett jämlikt och rikt Sverige

En politiskt farlig och destruktiv tradition håller på att ta plats i Sverige: nämligen att svartmåla Sverige som ett taktiskt spel för maktövertagande. Detta riskerar att ge omvärlden en vilseledande bild av Sverige och skrämma bort nationella och internationella investerare. Det behövs därför ett förnyat politiskt samtal och en demokratisk dialog som fokuserar på vad som är bra i Sverige och vad som kan bli bättre. En utgångspunkt där alla kan enas är: ett rikare och jämlikare Sverige.

Internationell forskning är tydlig på en punkt: jämlikhet är en grundförutsättning inte bara för att det är rättvist, men för att det gör samhället tryggare, hälsosammare och lyckligare. Ojämlikhet ökar ohälsan, analfabetismen, brottsligheten och våldet.

Partierna måste därför sluta svartmåla samhället som havererande för att i stället diskutera de områden som finns kvar att utveckla eller förbättra. Partiernas program och valmanifest ska inte svartmåla Sverige som taktikspel för att ta över makten. Man ska kunna objektivt redovisa sina misstag och berömma sin motståndare för framgångsrikt genomförda reformer och bra gjorda insatser. Partierna borde lyfta fram vad som den sittande regeringen har åstadkommit och hur detta kan bli bättre.

De borde sätta upp en vision om vilket Sverige de vill ha och vad de vill göra för att Sverige ska bli ännu bättre. Valet ska handla om tävling mellan framtidsvisioner i stället för svartmålade bilder av Sverige.

Text: Hedi Bel Habib, fil doktor och forskare

I kommentarsfältet har varje person ansvar för sin egen kommentar. Kommentarer som bryter mot kommentarsreglerna eller svensk lag kan tas bort eller ändras.

13 KOMMENTARER

  1. Tyvärr har jag svårt att lita på dessa “forskar” siffror. Jag har knappt hämtat mig från Hedi Bel Habis tes att våra låga pensioner inget har med invandringen att göra. Ett försäkringsbolag hade snabbt gått i konkurs om man bara får ut pengar utan att betala in en krona.
    Att statens finanser i detta siffermaterial är goda, kan orsakas av att staten vältrat över migrationskostnaderna till kommunerna, där ca 1/3 del befinner sig på ekonomiskt obestånd, Finspång, Laxå, Normaling m.fl. Gemensam nämnare för dessa är att de tagit emot en stor andel bidragsmigranter som saknar försörjningsmöjligheter. Den privata skuldsättningen är också alltför stor, genom den låga räntan. Kronans urholkade värde är ett omvärldsbevis för att investerare drar sig för Sverige, Kristerssons artikel är nog inte enda orsaken. Det som blomstrar i Sverige är migrationens stora omhändertagande industri. Tyvärr tror jag att Löfven nu har fått en till favorit utöver Dan Eliason och Jerzy Sarnecki.

    • Instämmer fullständigt. Denna s.k.forskare är alltid lika vänstervriden och gör inget vederhäftigt intryck. Partipolitisk propaganda och lika upprörande varje gång på de osanningar han spride!

  2. Hedi Bel Habib borde få en alldeles egen ministerpost i regeringen. Hans insikter och visdomsord kommer att få Sverige på rätt kurs på kortast möjliga tid. Låt han även få mandat att snabbt genomföra avkriminaliseringen av patentstöld. För den uppgiften behövs en man av Bel Habib´s kaliber.

  3. Som man ropar får man svar. Svensk ekonomi är nog i en stor kris. Varför har artikeln inte med andra europeiska länder och deras ekonomiska utveckling? Sanningen är den att hela Europa utvecklas dåligt ekonomiskt, både mot USA och främst mot andra delar av världen. Och bland EU-länderna ligger vi mycket dåligt till. Bara det borde säga något om hur illa ställt det är.
    Kollar vi på budgeten, så blir det också missvisande, då vi har relativt normal statsskuld och budget. Men det är inte där problemet ligger. Nej, staten har gjort så att skulderna har ökat för andra områden. De privata skulderna är enorma, de svenska företagens skulder är enorma, och de sista 15 åren har kommunernas skulder exploderat. Om det varit S eller M som styrt har kvittat. Sanningen är den att BNP per capita är usel för oss, och relativt till den lånefest som pågått samtidigt är det ett mycket dåligt resultat.
    För ekonomer är det avgjort att en konservativ politik, med marknadsekonomi, lite regler och låsningar är det som skapar tillväxt. Att ekonomin växer under ett S styre är bara på grund av att S öppnar de ekonomiska penningkranarna genom lån och det ökar siffrorna. Men det som har gjort oss rika från 50-talet tills nu, är främst två saker. Dels har vi dragit nytta av att kunna exportera till Europa efter kriget. Och dels så har vi faktiskt haft en stark konservativ och fri ekonomi och näringsliv. Det är mest skattepolitiken som varit extrem och socialistisk.
    Angående att jämlikhet skapar tillväxt. Av det jag sett så finns det inget som direkt har visat det. Det som syns är att fattiga i rika länder är rikare i förhållanden till andra fattiga. Och det är landets totala rikedom som har betydelse. Och den total rikedomen skapar man genom att ha fria regler, marknadsekonomi och möjligheter till att skapa företag. Varje gång du höjer skatterna så är det en lönesänkning för människorna. Jag tror inte att vi kan nå framgång genom att höja skatter och ge mera bidrag. Nej, det kommer inte funka alls. Det är regler som måste bort, låsningar på arbetsmarknaden och bidrag som måste minska.

  4. Man måste beskriva verkligheten som den är för att kunna tänka ut åtgärder. Vad som behövs är “katastrofinsatser” snarare än det klena och urvattnade begreppet att “göra Sverige bättre”. Så säger ju politiker jämt! Vi vill inte ha mer “politiska visioner”. Vi vill bara ha ett samhälle som fungerar. Det behövs krismedvetande, och då gäller det att beskriva hur illa det är ställt. Precis alla samhällsfunktioner fungerar ju allt sämre i Sverige idag, för var dag som går.

    Problemet med de borgerliga partierna är att de har samma utopiska strävan som socialdemokraterna. Därför blir det inte bra. Om de istället kunde inrikta sig på att få samhället att fungera, så skulle mycket vara vunnet. De kunde exempelvis sett till att det funnes billiga bostäder till unga människor. Det hade förbättrat både den psykologiska och ekonomiska situationen i landet.

    Det finns varken ett kapitalistiskt Utopia eller ett socialistiskt sådant. Om politikerna bara kunde överge sin vidskepliga övertro och sin tillit till ideologiska visioner, och istället, likt ingenjörer, reparera samhällsmaskineriet, så skulle medborgarna glädjas. Samhället skulle fungera bättre. Tyvärr får en maskiningenjör ofta olja på händerna, och politikerna gillar inte att smutsa ner fingrarna. De föredrar att vistas i en abstrakt verklighet.

  5. Underbart. Ja det är klart att Hedi skulle platsa i regeringen tillsammans med sådana som Morgan Johansson, Ygeman och Strandhäll en toppkraft i att försvara kartans bild framför verklighetens. FR:s och Borgs prestationer ligger främst i att man förtjänstfullt bekämpade finanskrisen 2008-2009, på ett sätt som gör att den i Sverige redan är så gott som glömd. Det är den inte utomlands, varken i London, där finanssektorn hade över 20% arbetslöshet, eller i Grekland som fortfarande kämpar med dess sviter (pga en i vänsterpolitik som liknar den vi just nu för i Sverige).

    Ovan nämnda visar att, för att få rätt jämförelser måste man korrigera för den globala konjunkturen och särskilt våra handelspartners. Sanningen är att de borgerliga i stort sett bara fått chansen av vår djupt vänsterindoktrinerade väljarkår, vid de tillfällen denna konjunktur varit på väg att gå ned i källaren.

    Vi måste också vara medvetna om hur BNP skapas. Det går att elda på den riktigt ordentligt genom att låna, inte minst till offentlig konsumtion, vilket sossar är bra på. Att göra det kan förvissa vara bra och nödvändigt, men det är direkt kontraproduktivt och farligt i en högkonjunktur, som nu. S har i praktiken skapat de positiva BNP-siffrorna genom att med offentliga medel importera en ny befolkning, som inte själva kan bidra med något. Så länge som bidragen räcker för att finansiera nybyggnation av bostäder till dessa och försörjningsstöd att betala hyra och annan konsumtion med, så ökar givetvis ekonomin. När bidragen inte räcker så står vi där med ‘döda tillgångar’, människor som inte kommer kunna förädla dessa till någonting, bara konsumera. Den politiken är nu vid vägs ände eftersom det är svårt att låna mer. Ännu svårare att betala tillbaka. Och måtte man inte tvingas höja räntan!

    Det är med andra ord glasklart läge för ‘borgarna’ att ta över ett renskrapat bord igen. Vi kan bara hoppas att BNP hinner rasa ordentligt före valet, för annars kommer sådana som Hedi att kunna göra hittepåstatistik igen. Betald som han är, i likhet med så många andra av regeringens klienter, för att göra det, har han ju också hela dagarna på sig. En del av BNP-ökningen bara det.

  6. Källa: SCB (socialistisk centralbyrån) och Ekonomifakta.
    Man måste nog vara filosofie doktor i samhällsvetenskap för att manipulera SCB statistik? Den blir knappt mer trovärdig för det.

  7. Hmm, Sveriges ekonomi är nog i samma skick som valfri parkbänksalkoholists lever om man ser på det nyktert! BNP har visserligen ökat men knappast per capita…Här måste föreligga något räknefel!Om nu Sveriges ekonomi är så bra varför ska skatterna höjas hela tiden? Och nog är det en enorm lånekarusell som drivit svensk “ekonomi” de senaste åren med bostadspriser i himlen i vissa områden. Och kostnadsmassan man dragit på sig med massimigrationen kan väl knappast trollas bort med skönmålande statistik från SCB. Den dag lågkonjunkturen slår till ordentligt blir nog många varse om det verkliga läget.

  8. Denne Habib har inte en susning om ekonomi och ekonomisk historia. BNP är ett uruselt mått. Det var den svarta lagliga ekonomin som byggde vårt välstånd under sossarna. Jag är arg på de regeringar som i 50 år har urholkat det. Sossarna använder transfereringar för att spä på köpkraften från en grupp till en annan. De har också gjort vansinniga devalveringar och deprecieringar för att gynna storkapitalet. De släppte bankerna fria på 80-talet och orsakade nittiotalskrisen. De borgerliga lovade skattesänkningar för att komma till makten. Ned med försvaret och värnplikten.

    Sossarna tog bort änkepensionen, så progressivt. De vill att vi arbetar tills vi ramlar ihop. De snodde pensionspengar. Ut med patrasket och de borgerliga är inte mycket bättre. Den politiska adeln gynnar bara sig själv. Så kul att lura skattekossorna. Jag har följt utvecklingen i många år och ser hur vår köpkraft inte kan jämföras med den vi hade för ett halvsekel sedan.

  9. @Bagdad Bob

    Fortsätt prångla ut alla dessa statistikunderstödda sagoberättelser så är du nog garanterad en ministerpost på det kommande Sanningsministeriet. Sen spelar höger- eller vänsterstyre ingen som helst roll eftersom de bara är olika perspektiv av en och samma skithög.

  10. Den svenska kronan faller fritt, som i em dröm. En allt svagare kronan ser möjligen bra ut i statistiken, men låt er inte bedras: löner urholkas så väl som köpkraft i sparade tillgångar. Under åren mellan 2017 och 2018 hade Sverige, enligt IMF, lägst per capita tillväxt inom hela EU vilket. Detta innebär en urholkning av levnadsstandarden hos det svenska folket. De marginella löneökningarna äts bums upp av den fritt fallande kronan.

    • Bra rutet, Erik. Den slaskande kronan gör att folk minskar sina inköp och minskar inflationen. Riksbanken är ansvarig för utvecklingen och klagar på att priserna inte går upp. Ingves och andra bör klaga på sig själva, men det är ju alltid de smås fel. Dumma konsumenter, skuldsätt er.

      Jag ser en konsument köpa en europeisk tomat, inte två, för sex kronor. En som fastar tills pensionen kommer in.

      En slaskande krona innebär att vi måste arbeta mer för att importera mindre. Hemmamarknaden lider svårt, men exportföretagen måste ju vårdas? Det är lätt att förleda okunniga politiker och höga tjänstemän. Det ser vi på den konstiga regeringsombildningen. Någon från SAAB ska ta hand om utrikeshandeln. En annan ska stödja den som utrikesminister. Vem är det som bestämmer i Sverige? Storföretagen. Valsedeln betyder intet.

      Jag har fått ett foto, men så ser jag inte ut.

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here