DEBATT. Med anledning av att Sölvesborgs kommun förklarat att man vill slippa den beryktade menskonsten har chefen för moderna muséet i Stockholm ryckt ut med pekpinnen i DN i högsta hugg.  Hon menar att nya konstnärer sedan gammalt ifrågasatts och tar Claude Monet som exempel på en som drabbats av motstånd i slutet av 1800-talet. Hon anser att man i stället ska lyssna till konstexpertisen, dvs den elit som hon själv tillhör.

Torsten Sandström, selfie
Torsten Sandström, selfie

Text: Torsten Sandström (Anti-pk-bloggen.se) är professor emeritus i civilrätt vid Lunds universitet med inriktning mot förmögenhetsrätt, särskilt associationsrätt. | Bild: menskonst i Sölvesborg. Foto: KD i Sölvesborg

Visst har hon en poäng om konvenansens motstånd mot nya uttrycksformer. Förnyelse är något svårt. Svenska Akademin är ett bra exempel på en inskränkt litteratursyn. Det vill säga en smakdomare som missat en långa rad stora nya författare. De stora pionjärerna, som exempelvis Strindberg och Proust, har nämligen Akademin konsekvent missat. Därför visar exemplet med Akademin att det ofta kan gå fel även om så kallade experter bestämmer vad som är god kultur. Det är nämligen mycket svårt att förutse vad som är nytt och gott. Experter bygger normalt sina beslut på egna förflutna värdeideal.

Vattendelaren inom konstens värld är –  som jag ser det – ordens och bildernas komplexitet och hur väl nya uttrycksformer lyckas fånga en föränderlig verklighet omkring oss. Många bildkonstnärer har under årtusenden provat nya grepp, även om de flesta kört i gamla hjulspår. Bara ett fåtal revolutionärer lyckas vinna gehör. Och framgång inträffar normalt först med en avsevärd tidsfördröjning och inte efter ett tidigt klartecken från en statsanställd så kallad konstexpert.

Monet och Picasso är bra exempel på förnyare som mött initialt motstånd. Efter lång skolning och egna komplicerade experiment har de båda med tiden övertygat omgivningen om att deras nya former och färger kan skapa genuin sensation, men att jämföra dessa giganter med 2000-talets flod av svenska högskolekonstnärer är fel. Nutidens konstskolor bygger inte i huvudsak på intensiv träning i färg och form. Bilderna intar nämligen en andrahandsposition. Inte heller vilar de på talang. Nu gäller nämligen tesen att alla som vill skapa något också måste lyckas.

Resultatet har blivit en konst som inte baseras på unika och komplexa bilder utan på ord och åsikter. Vilket industritillverkat föremål som helst kan ställas ut med en förklaring att det uttrycker ett mänskligt eller samhälleligt problem. På så vis kan mensblod, klädesplagg eller tomma pilsnerflaskor hängande i snören förklaras som konstverk. Den som inte har förmågan att rita, måla eller skulptera kan på så sätt ändå påstå sig vara konstnär. Det sker genom att presentera bilder, foton, videos samt inte minst prylar av alla de slag som upphovsmannen kommit över. Ting som han eller hon vill ställa ut med tillsammans med några allvarliga ord som förklaring.

För mig är det okej att var och en fritt väljer sitt yrkesliv och sina uttryck, med hopp om dräglig försörjning via personer som frivilligt önskar betala. Men man kan inte välja att bli en erkänd mästare. Bildkonsten ska inte främst vara en plattform för självförverkligande och demokrati. Den är en arena för träning, tekniskt hantverk och sökande efter nya uttryck i en kravfull samverkan mellan det komplexa och det förenklade. Däremot är bildkonst inte en upprepad presentation av fabrikstillverkade ting tillsammans med förklarande ord i högtravande anda. I det senare fallet rör det sig nämligen om åsiktsproduktion. Inte framställning av unika bilder som är sköna, upproriska eller geniala.

Varken framställning eller bedömning av konst är någon vetenskap, utan en individuell ut- och upplevelse för skaparen respektive betraktaren. Den nya barfotakonsten blir alltså inte erkänd som modern och god bara för att den är dagsfärsk eller genom att en eller flera experter säger hurra. Inte heller bara för att auktionsfirmorna klistrar prislappar med många siffror på målningar eller skulpturer.

Stor konst är den som griper kloka och engagerade människor. Alltså något som de betraktar som svårt att själv åstadkomma. Stor konst kan var skön eller provokativ, men det rör sig inte främst om ord eller åsikter som fogats till hopsamlade ting eller enkla bilder.

Under antiken och ett par tusen därefter representerade bildkonsten mecenaternas ofta krävande beställningar. 1800-talet medförde som framgått en revolution, i och med att konstnärens individuella syn på färg och form –  samt framför allt val av innehåll (tema) –  blev ett medel för att fånga betraktaren. Artisten skapade genuint egna bilder.


Gemensamt för nutidens så kallade konst är däremot en strävan efter identitetspolitik. Om du vill kan du kan själv skapa! Dagens förvridna ideologi bejakar den som vill vara konstnär utan att visa talang och skicklighet i hanteringen av former eller färger. Utvecklingen avspeglar alltså ett allmänt samhällsmönster om kravlöshet. En form av värdenihilism inom den nutida konsten.


Jag vet inte vilken typ av konst som ledningen för Sölvesborgs kommun önskar ställa ut. Det verkar som politikerna där föredrar traditionella och nationella kulturmönster, men jag tycker att deras politiska val förefaller bättre än de som stöds av tyckandet hos en statlig konstexpert i Stockholm.

Hursomhelst hedrar det Sölvesborgarna att de vågar gå emot den nya tidens enkla utställningar och installationer av bilder som försetts med politiskt korrekta ordförklaringar.

Text: Torsten Sandström (Anti-pk-bloggen.se)


  • I kommentarsfältet har varje person ansvar för sin egen kommentar. Kommentarer som bryter mot kommentarsreglerna eller svensk lag kan tas bort eller ändras.
  • Donera gärna till NewsVoice, en gratistidning som är beroende av läsarnas stöd. Pengarna går till undersökande och oberoende journalistik.

14 KOMMENTARER

  1. Faktum är att ens konsttycke motsvaras av en emotionell frekvensnivå. Högt estetiskt framställt har ett serent anslag, ned till total fulhet, destruktion och kaos. Ex. jämför en svensk försommars blomsteräng med en sönderskjuten f.d. stad i IS-land. Här kan man spåra den emotionella nivån ganska enkelt, från sprudlande liv till ”dödhet”.
    Denna visade ”konst” är snarast motbjudande och avvisande, därför kan man rakt av säga att tycke sammanfaller med de låga vibbar, som kännetecknar marxism och liknade.

  2. Jag håller med dig Torsten Sandström. Fler kommuner skulle räta sig efter vad deras innevånare tycker om. Skönt att åtminstone några går emot märkvärdiga experter. jag är inte så insatt i vilka så kallade konstverk Sölvesborg tackade nej till. Jag har länge tyckt att den nya konsten blir allt mindre konst.
    Åke i Sörmland varför ska vi jämföra en blomsteräng med en sönderskjuten stad ? Vad menar du ? Vad har marxism med det att göra ?

    • Läs återigen första meningen och red ut den exakta betydelsen av emotion, även dess latinska härkomst. Därefter läs in om Laws of attration, därefter praktisera några timmar i ämnet energiterapi på annan person och dig själv. Detta är saker man gör! Diskutera är fruktlöst.
      Vad jag beskrivit ovan är produkten av olika emotioner.
      The end.

    • ​Maj, varför ställer den sista frågan i din kommentar? Du har tidigare skrivit konstiga saker, som talar om att du är helt aningslös om sakernas tillstånd och verklighet, som här:

      https://newsvoice.se/2019/09/svensk-kannibalism/comment-page-1/?unapproved=323093&moderation-hash=2efcf3d2a58449fe535e6d2add4e9383#comment-322917

      Det samhälle vi lever i är kulturmarxism, under ”fulhetens tyranni”. Dess gift härskar och genomsyrar utbildningsväsen och alla institutioner och är allt det som kallas ”modernt”, vilket ersätter det som är från naturliga sammanhang, och är all modern ”konst”, modern arkitektur, i princip all ”musik”, som nu är disharmonisk och förgörande.

      Man orkar ju knappt gå i städer längre, bland allt som städernas marxist-pride-elit sätter ut som ”konst”, enbart för att ge oss budskap som som syftar till att normalisera ned oss alla i onaturliga tillstånd och perversion – för det är som att vara på ett sinnessjukhus: hur människor ser ut, vad de uttrycker genom attribut de ”pryder” sig med, folk som inte är sig själva. Som ”män” i skägg och kjol… vilket jag fick kränga mig förbi i Göteborg senast jag var där.

      ”… målsättning är att med hjälp av sin intellektuella och ekonomiska överlägsenhet krossa nationerna, de olika kulturerna, familjen (kärnfamiljen) och religionerna för att som grupp få herravälde över världen och mänskligheten…

      … Kollektivt har dessa rörelser (med sin egen version av utopi) där Frankfurtskolan är en i raden, ifrågasatt det västerländska samhällets djupast liggande moraliska, andliga, politiska och ekonomiska grundvalar men undvikit att skärskåda grunderna för det egna tänkandet och genom detta lyckats förändra samhällena, inte minst Sverige, i en för dem (den egna gruppen) gynnsam riktning.
      https://experimentlandet.blogg.se/2016/april/resultatet-av-judisk-kulturmarxistisk-hjarntvatt.html

      ”För Frankfurtskolan måste kulturelitens målsättning i dagens ”kapitalistiska” värld vara att utplåna uppfattningen att konsten skall vara en självmedveten strävan att efterlikna Gud Skaparen. Enligt Benjamin måste den ”religiösa inspirationen” visas ”ligga i en profan inspiration, en materialistisk, antropologisk inspiration, som hasch, opium eller vad som helst kan bereda tillträde till.” Samtidigt måste nya kulturformer skapas för att öka människornas alienation, så att de inser hur alienerade de är utan socialismen. ”Bygg inte på den gamla goda tiden, utan på den nya dåliga tiden”…

      Från ”Frankfurtskolan och fulhetens tyranni”
      http://www.larouche.se/artikel/frankfurtskolan-fulhetens-tyranni

      • Jag är inte aningslös men jag har inte kunskaper om allt. Jag har nu tittat lite snabbt på dina länkar och jag visste inget om detta. Det kanske är riktigt att allt elände kommer från marxismen. Och när det kom i händerna på Rockefeller och hans gelikar såg de chansen att utnyttja det för sina egna syften. Tyvärr fick de med nya tekniken också sådana möjligheter att påverka alla människor.
        Jag har inte lagt ner tid på att hålla reda på er som hela tiden tar upp marxismen och kommunismen men jag uppfattar att ni vill inte tala om allting som den här rörelsen utnyttjar.
        Var står du när det gäller skolmedicinen, vaccinationer, förstöringen av grödor och vatten, lurendrejeriet med klimatförändringar, geoengineering och NATO , de politiska partierna och media ?
        Vill du verkligen nå fram till folk ? Då borde du tala om verkligheten som pågår. Ibland kan man väl gå tillbaka i historien men det är inte det viktigaste just nu.

  3. Feministisk hbtq community mentalitet, moraliska värderingar och tankar återspeglar sig i deras konst också. De vill väl ofreda barnen och vuxna samtidigt att de tar i våra skattepengar eftersom deras s.k.konst är ägnat för offentliga rummet. Hur mycket har denna feminist tagit från skattepengar för det här?

  4. Det är bra att du tar upp sånt här, Torsten. Nutidskonsten är oftast både förfulande och politisk.
    Jag vill citera några tänkvärda rader om kvalitet. Det var Dietrich Bonhoeffer ( tysk teolog/präst) som funderade och skrev ner en del när han var fängslad i Tyskland under andra världskriget ;

    ” Vi står mitt uppe i en vulgariserings-process inom alla samhällsskikt . . . . .
    Det gäller över hela linjen att återfinna bortslarvade kvalitetsupplevelser och upprätta ordning på grund av kvalitet. Kvalitet är den starkaste fienden till allt slags massmentalitet. ”
    (Ur ” Motstånd och underkastelse ”)

    Intressant att han likställer kvalitet med ordning / samt motverkar massmentalitet. Känns som det kunde skrivits i dag.

  5. Tänkvärda ord Eva-Marie! Kvalitet, ordning och skönhet/protest skapar tillsammans en god enhet. Tror jag också.

    • Ja ”ordning”. Det finns En ordning, och den kan kallas” som ovan så nedan”, fen är given ftån ,”ovan”- Lagen, natur(-lig/-Lag), Gud, etc. Idag är det uppror mot tingens ordnung und rednung – i namn eller attack från science, kulturmarxism och relativism. Till och med biologin raserar man nu. Kön är inget som är av naturen givet lär man ut till barnen i skolan, att det är inget som är själva livet, utan kön är en social konstuktion…

      Fick höra av en vän idag om en elev som kom hem ich sa något om att han blev påhoppad i skolan (minns inte ordalydelsen) med ord som ”… ”du könade mig…” han hade kanske sagt ett ord som ”han” … ”hon”, eller ”tjej” … ”kille”, minns inte riktigt.

      Det pågår en förfärlig förstörelse på alla fronter. Men förstörelsen av oskyldiga barn är den mest satanistiska. Det gör skolorna just nu.

      Det finns En sanning, men så får man inte se på livet längre, utan relativism-marxismen lär ut att:
      ”det är i betraktarens ögon”, för:
      ”inget är fel, för det finns inget rätt och fel…”, därmed:
      ”finns det inget gott respektive ont”.

      Det ska inte finnas något som är reellt.

      Det är just det reella och verkligs som är Sanningen, och återvänder vi inte dit, då lär nog den feta damen snart harkla sig.

      Såg ni filmen ”Why beauty matters” som gick på tv8 för många år sedan? Scruton säger i den just det stt skönhet är ett värde, och alltså inget föränderligt, för det är inneboende i allt, det är vår/guds natur.

      Filmen fick mycket uppmärksamhet och många var förvånade över att han kunde göra den via BBC2. Det gick på grund av att han är en känd och respekterad auktoritet. Efter visningar i olika länder så utsattes han för mycket smutskastning av kulturmarxisterna på ledande positioner på de vidriga institutionerna som lever på att lära ut perverterade former av saker…, bort från skönhet och harmoni. Scruton visar i filmen vad som skett i detta, i arkitektur, konst, musik, osv.

      Här är den:
      https://youtu.be/bHw4MMEnmpc

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här