DEBATT. Torsten Sandström slår fast att det öppna samtalet måste återupprättas. Politisk korrekthet är oerhört skadligt för samhällets alla funktioner. Alla förlorar på att en mindre skara av personer ska bestämma bredd och höjd på samtalen som avgör Sveriges öde. ”Vi står inför en utveckling där politiker och medier samverkar för en handfull globala projekt, trots att Sveriges står inför rader av stora olösta nationella problem, avseende skola, vård, bostäder, kriminalitet och försvar.”

Torsten Sandström vill återupprätta det öppna samtalet
Torsten Sandström, selfie

Text: Torsten Sandström (Anti-pk-bloggen.se) är professor emeritus i civilrätt vid Lunds universitet med inriktning mot förmögenhetsrätt, särskilt associationsrätt. | Foto: Antenna. Licens: Unsplash.com

Jag möts ibland av frågan om jag är motståndare till miljöskydd, jämlikhet, invandring osv. Då jag svarar ”nej”, får jag höra: ”men det verkar vara så i dina texter”. Naturligtvis är det olyckligt om jag sprider en bild av mig själv som jag inte vill kännas vid. Det kan förstås bero på brister i min formuleringsförmåga. Till bilden hör att en tillspetsning ofta är avsedd, i syfte att väcka debatt, men en förvirring kan också förklaras av läsarens läggning då det gäller att tyda mina ord.

Jag vill tro att den senare förklaringen är mest realistiskt allmänt sett. Detta sammanhänger naturligtvis med innehållet i den åsiktskorridor som politiker och medier förmedlar.


Styrkan av det budskap som anses PK är nämligen så stark att den slår fast gränserna för det offentliga samtalet med femtumspikar. Ett avsteg från den ”rätta vägen” gör att folka hajar till. Samtalet vid kaffebordet stannar upp och den som pratat öppet möts av frågande blickar.


Min kvinnosyn och det öppna samtalet

Senast har jag fått reaktioner på min kvinnosyn med anledning av kritik mot den svenska feminismen. Först vill jag säga att jag i arbetslivet samverkat med flera starka kvinnor. Låt mig bara nämna min handledare och kollega Anna Christensen – en duktig civilrättare och en beundransvärd samhällskritiker i bland annat DN:s spalter. Kvinnohat är mig alltså främmande, men den som studerar den nutida svenska debatten märker direkt det tolkningsföreträde som feministerna hävdar. Det är jag definitivt emot.

Enskildas kvinnors trista erfarenheter förvandlas till giltiga för mänskligheten. En hatfylld ordkamp inleds mot det andra könet. Dessa tjejer  ser nämligen manliga strukturer nästan överallt. Och kritiken är ensidigt hård – kvinnorörelsens tillkortakommanden  behandlas nästan aldrig. Det goda ändamålet tillåts förklara rader av övertramp.

Framför allt har min kritik tagit sikte på feministernas positionering inom medierna. När en öppen och nyanserad diskussion förväntas riggar feministerna samtal där endast den egna samhällssynen figurerar. Att detta sker med största självklarhet i det skattefinansierade SVT – senast i söndagens kulturprogram Babel – är förklaringen till min elaka blogg (Same procedure…) från denna dag. Min personliga position är annars huvudsakligen juristens strikta jämlikhet. Att kvinnor har en historia av förtryck är en sak., men det ger inte feministerna rätt att gå bärsärkargång mot det manliga släktet som helhet, i stil med Cissi Wallins och Linnea Claessons framfart, som backats upp av landets medier.

Miljöfrågorna

Även i miljöfrågan har jag bloggat om åtgärder för att minska utsläppet av koldioxid, såsom exempelvis kärnkraftssatsningar, skogsåterplantering och stopp för stöd till ”det öppna landskapet”. Vidare har jag envist invänt mot den spektakulära klimathets som politiker och medier torgför varje dag, timme för timme. Min huvudinvändning är att enbart koldioxid nämns som orsak till uppvärmningen.

Vetenskapen är ense om att exempelvis solens strålning är en annan förklaring. Om huvudorsaken står att finna i koldioxid eller solens strålning är dock forskningen inte alls ense om. Mediernas bild enögd: koldioxid! Min blogg driver öppenhetslinjen: alla argument på bordet, även de obehagliga. Inte den försiktighetslinje som politikerna och FN (IPCC) dagligen proppar i folkets halsar, utan att tala om att alternativa förklaringar som sagt finns.

Invandring

Frågan om invandring till vårt land är komplex. Jag härstammar själv från en familj med invandring i bakgrunden. Min kritik av landets ledande politiker och medier har aldrig rört inlemmandet av utlänningar i landet. Kritiken har rört invandringens former, omfattning, den bristande integrationen samt mörkning av information om effekterna (såsom kriminalitet).

Först har politikerna predikat den öppna dörren och massinvandring. Sedan har de visat oförmåga och ovilja att lagstifta – eller enas med LO – om speciella låglönejobb för nyanlända, men värst är kanske etablissemangets mörkande av de negativa effekter som uppkommit genom invandringen, främst den lavinartade ungdomsbrottsligheten.

Locket på har rått vad gäller samlande av statistik om denna kriminalitet. Jag förstår att man inte önskat stigmatisera invandrargruppen, där endast en minoritet hamnar i klanbrottslighetens klor. Men ändå menar jag att fakta måste samlas om allt av vikt, så att en öppen diskussion kan ske.


Den som överblickar de tre politikområden jag nämnt ser en en röd linje (obs färgen). Jag menar nämligen att de vänsterradikala stakat ut hur ett samtal ska se ut och därmed vad som är förbjudet. Det hela gäller det politiska etablissemangets ideologi och syn på öppenhet. Idépaketet omfattar feminism och globalism.


Dags att återupprätta det öppna samtalet – Alla vinner på det

Den politik som förespråkas tar sikte på frågor utanför den svenska nationens direkta gränser. Asylinvandring basuneras ut och inte kvotering från flyktingläger. På samma vis predikas klimatpolitik i global skala och inte främst en begränsning till Sveriges roll i sammanhanget.

Läs även: Så har vinstdrivande skolor i Sverige lett till social apartheid

Visst måste jag till syvende och sist acceptera att demokratiska beslut fattas om de frågor jag nämnt, men däremot är jag inte med på en systematisk mörkläggning av viktiga detaljer. Oviljan att lägga alla kort på bordet är det som jag stöter mig mest på. Okej, att min argumentation kanske framstår som tjatig och ibland aggressiv mot ledande politiker, men det beror på min övertygelse vid starten av bloggen.

Det öppna samtalet är nödvändigt för att en demokrati ska fungera. Politikerna är medborgarnas tjänare. De kan inte tillåtas mörka viktiga fakta och liksom jesuitpräster mumla ”ändamålet (tystnaden) helgar medlen”.

Vi står inför en utveckling där politiker och medier samverkar för en handfull globala projekt, trots att Sveriges står inför rader av stora olösta nationella problem, avseende skola, vård, bostäder, kriminalitet, försvar etc. Därför måste PK-ismen bekämpas med goda och fria argument. Det är en svår, men en nödvändig balansgång.

Text: Torsten Sandström (Anti-pk-bloggen.se)


  • I kommentarsfältet har varje person ansvar för sin egen kommentar. Kommentarer som bryter mot kommentarsreglerna eller svensk lag kan tas bort eller ändras.
  • Donera gärna till NewsVoice, en gratistidning som är beroende av läsarnas stöd. Pengarna går till undersökande och oberoende journalistik.

4 KOMMENTARER

  1. Bra artikel. En fråga: dina tankar om arbetslöshet contra arbetsovilja som systematiska skillnader i vår politik. Att få arbete tycks diskriminera mot att få uppehållstillstånd i många fall. Plötsligt gäller inte asylskälen längre. Hur stämmer det med en human politik?

  2. Bra artikel, men jag menar att den röda linjen du talar om är blå som en smurf och är en media-inducerad masspsykos, förmodligen planerad på Bilderberggruppen av bankirer, mediemoguler och psykopatiska psykologer som föreslår hur indoktrineringen ska gå till.

    Den blå politiken har genomförts av hela spektrumet av marknadsliberala högerpartier som är för EU. Det förbjudna samtalet är i lagens mening inte särskilt förbjudet, men har genom den massmediala masspsykosen, samt risken för repressalier i en hög arbetslöshet, hämmats rejält och detta drabbar främst de som inte lyckas tolka lagen rätt, eller har tagit en grogg innan de öppnar sina ”smartphones”.

    Feminism har inte med jämlikhet att göra, men med jämställdhet, d.v.s. likaberättigande mellan män och kvinnor och kan tilltala människor i hela det politiska spektrumet.

    Globalism och EU som ökar ojämlikheten och massmigrationen drivs också på av hela det högervridna politiska spektrumet.

    Dessa ständiga repetitioner av att dagens extrema marknadskapitalism är ”röd”, ”vänster” och ”socialism” etc. är förmodligen en del av bankmaffians plan för att vilseleda folket. Den som ständigt repeterar detta, trots tillsägelser, har förmodligen INTE rent mjöl i påsen.

    • Jag skriver inte om marknaderna. De sköter sig av egna krafter, ofta bra, men ibland mindre bra. Om vi haft mer av fria marknader hade fler haft bostäder, jobb och en effektivare vård. Därmed inte sagt att allt kan fixas via marknader, såsom exv skolan.

      Martin! Mina tankar rör mediernas och politikernas styrning av Sverige. Om man är kommunist så ser väl svensk politik blå ut. Men då är man antagligen färgblind. Under snart 100 år har landet i huvudsak regerats via en politik av vänster-liberalt snitt. Först med framgång, sedan Palmes tid i en nedåtgående spiral. Idag förvisso visst välstånd. Men på krisens brant.

      Ju mer den oppositionella högervinden tilltar desto starkare blir PK-trycket från det vänsterliberala etablissemanget. Oron är stor att förlora greppet. Många centrala politikområden (skola, bostäder, jobb, vård, försvar, kriminalvård mm ) är i träda och kris. Nödvändiga beslut/reformer uteblir. I stället vrids PK-megafonen på med ett allt högre ljudläge. Tala inte om invandring! Tala inte mot feminism! Tala bara om globala problem!

      Men tala alltså inte om den nutida svenska politiska krisen.

      • Jag tycker mig se att PK-trycket nu minskar på ett satiriskt vis. Polisen har ex. ”kommit på” att man kan använda bilder på skäligen misstänkta gärningsmän då det gäller allvarliga brott… Wow liksom. Mobbningen av SD har upphört, förmodligen för att den fungerade dåligt och gav SD allt mer sympatiröster.

        Tills Palme mördades var Sverige en demokratisk patriotisk nation med hög nivå av socialism, men sedan Ingvar Carlsson bänkade sig i TV intill Carl Bildt och lurade svenska naiva sossar att rösta ja till monopolkapitalismens EU, så har vi successivt fått allt mindre demokrati och ökad ojämlikhet, medan politikeradeln samvetslöst har berikat sig. Det är faktiskt motsatsen till socialism. Det är en högervridning.

        Inget parti i riksdagen driver heller längre ett Swexit ut ur det monopolkapitalistiska projektet EU, inte ens det s.k. ”Vänsterpartiet”. Det är skandal. De bör nu döpa om sig till ”Högerpartiet Light”. Det är fan INTE ”kommunism” att tycka det.

        Att kalla demokratistölden och frihetsstölden som vi alla upplever för ”vänster” eller ”liberal” är lögn.

        Invasionen av andra länder, krigsförbrytelser och tortyr av journalisten Assange, åt finanskapitalets öppna osminkade terror, samt massinvandring av den, är INTE ”vänster”, eller ens den måttfulla kapitalism i balans med socialism som dess historiska förespråkare beskrev, men utan tvekan fascism.

        Stölden av våra friheter, stölden av vår välfärd, stölden av vår integritet, stölden av fria opartiska medier, stölden av yttrandefrihet och stölden av demokratin, samt gullandet med reaktionära sektledare, är inte ”liberal”, men utan tvekan allt mer diktatorisk.

        Använd rätt ord!

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här