DEBATT. Jägarnas Riksförbund vill skjuta bort 323 lodjur i nästa års licensjakt som dessutom är en troféjakt, som i sig är helt förkastlig. Ett stort antal lodjur skjuts i ”skyddsjakter” runt om i landet, men de dör även av illegal jakt, i trafiken, av sjukdomar, skador och naturliga skäl. Därför kan vi inte ligga på lägsta miniminivå för att klara en gynnsam bevarandestatus. Det måste finnas en buffert.

Marlén Fuglsang, pressfoto
Marlén Fuglsang, pressfoto

Text: Marlen Fuglsang, rovdjursdebattör | Lodjur (Lynx lynx). Foto: Skeeze. Licens: Pixabay.com

Det är oacceptabelt i dagens Sverige att vilja skjuta bort alla dessa lodjur. Vissa jägare tycker om att jaga fredade rovdjur. De verkar inte förstå värdet, att dessa djur berikar vår natur och att de har ett existensberättigande. Vill vissa jägare möjligen ha en trofé att visa upp inför sina likasinnade och är det även en status inom jägarkåren att döda ett vackert rovdjur?

”Numer är all handel med lodjurspälsar förbjudet i hela världen, men det sker fortfarande en omfattande illegal jakt. Under 1980-talet fanns det, ett tag så lite som, 200 lodjur i Sverige, men till följd av en aktiv fredningspolitik har beståndet nu ökat till 1200-1300 djur.” – Viltfakta.se

I mars 2020 startar licensjakten på lodjur och Jägarnas Riksförbund (JRF) begär jakt på 104 lodjur i den södra rovdjursförvaltningen, men beslutet medgav jakt på 14 lodjur. Hur kommer det sig att Jägarnas Riksförbund begär jakt på så många lodjur? Jägarnas Riksförbund begär jakt på totalt 323 lodjur.

Jens Gustafsson, riksviltvårdskonsulent på JRF säger att han inte ser risker med att lodjursstammen skulle hotas om det fälls 323 lodjur i mars 2020:

”De familjegrupper som återfinns och kvalitetssäkras utgör därmed ett absolut minimum av populationen. I och med det finns det också en god marginal gentemot nivåerna för gynnsam bevarandestatus och referensvärdet, även om den inventerade populationen skulle tangera vid nivåerna.”

Detta är en pinsam läsning där egoism gör sig gällande ännu en gång. De vilda djuren har ett existensberättigande och ska definitivt inte vara måltavlor i en troféjakt för att vissa vill det eller för att slippa konkurrensen om bytesdjuren. Våra lodjur har all rätt få leva sina liv i vår svenska natur.

Licensjakten på lodjur i södra Sverige är på två lodjur i Jönköping, precis som förra året. I Kalmar har det beviljats jakt på åtta lodjur och i våras hade de jakt på tre lodjur. I Östergötland blir det jakt för första gången på fyra lodjur och det borde inte heller ha beviljats.


Licensjakt på lodjuren borde inte godkännas då det behöver en buffert från lägsta miniminivå, för lodjur skjuts i skyddsjakter och tas även av illegal jakt och dör av andra skäl. Licensjakten kommer troligen att överklagas av bland annat SRF.


Är avskjutning på fredade lodjur ”viltvård

En annan skandal är att Jägarnas Riksförbund beviljas medel ur Viltfonden för ”viltvård” och de tycker jag inte de lever upp till var det gäller våra lodjur och vargar. Därför borde de heller inte få statliga bidrag pga deras rovdjurspolicy som definitivt inte gynnar våra älskade rovdjur. Ändå fick de 7.4 miljoner kronor 2018 trots att de har nollvision på varg vilket innebär att de inte vill ha några frilevande vargar alls i landet. Det är en skrämmande syn de har på rovdjuren och dessa människor bör aldrig ha möjligheter besluta om rovdjurens vara eller inte i vårt land.

Lodjuren berikar Sverige

Levande rovdjur berikar vår natur och vi ska vara rädda om dem och inte ta dem för givet. Våra vackra rovdjur drar till sig allt mer ekoturism som är en allt större växande näring och många från andra länder besöker oss på grund av våra vackra rovdjur.

Många företag livnär sig dessutom på denna besöksnäring runt om i landet på små orter och kommande generationer vill också uppleva en natur i mångfald. Jägarnas Riksförbund verkar då inte vilja ta hänsyn till detta.

Nöjesjakten är också ett stort bekymmer med lösspringande hundar som jakttränas och driver vilt som stressar våra vilda djur under en stor del av året. Hundarna angriper även tamboskap i vissa fall. Var finns etiken om det är mycket kallt och mycket snö att utsätta sina jakthundar för jakt under sådan omständigheter och var finns etiken att de vilda djuren utsätts för stress och trauman när de har fullt upp med att överleva?

Jägarna är cirka tre procent av befolkningen och de ska inte styra rovdjurens vara eller inte i vårt avlånga land. Låt oss få njuta och ge oss en chans att få möta dessa vackra lodjur i vår natur även framöver. Det är magiska ögonblick som aldrig glöms och är få förunnat att få uppleva och därför bör Jägarnas Riksförbund inte få styra dessa rovdjursfrågor.

Text: Marlen Fuglsang, rovdjursdebattör

Relaterat

  • I kommentarsfältet har varje person ansvar för sin egen kommentar. Kommentarer som bryter mot kommentarsreglerna eller svensk lag kan tas bort eller ändras.
  • Donera gärna till NewsVoice, en gratistidning som är beroende av läsarnas stöd. Pengarna går till undersökande och oberoende journalistik.

8 KOMMENTARER

  1. Jakt har olika svårighetsgrader. situationer med krav på skiickliget i i skyttet kan uppkomma vid all sorts jakt, .Småvilt, rådjur och älg, behöver inga olympiamatadorer. vildsvinsjakt fodrar att skytten är mucket vältränad.
    Svinens jägare kommer väl oftast från älgjakter, och behöver yttreligare träning och utbildning för att inte skadskjuta. . Söm skogsägare välkomnar jag både rovdjur och svin de anpassar sig oftast i de habitat de vistas. Om jakten på rovdjuren tapppar trufeerna till staten blir nog jägarna mindre intresserade av den jakten. Bättre nytta vore att jägarna tog på sig mer plantering av sälg , hassel och andra växter som inte har med skogens avkastning att göra.

  2. Skjuta bort 323 lodjur?

    Ett lodjur har cirka 20 kvadrat kilometer revir per djur. Det motsvarar Storstockholm i yta. Det skulle motsvara att skjuta av lodjur i 323 storstäder. Hur stora är jaktmarkerna som jägarna själva har?

    Jägarna känner till detta och vad dem gör är att rapportera så fort de ser spår av lodjur, inbillande eller äkta, i tron att dem kan påverka andra att antalet är mycket större än vad i själva verket är.

    I snitt överlever ett lodjur cirka 3 år och behöver riva ett rådjur vad tredje dygn. Det innebär att lodjuren tar en del av rådjuren som jägarna själva vill skjuta av. Men det innebär också att lodjuren aldrig kan bli för många inom samma revir.

  3. Ännu ett område där opinion styrs av okunnighet och missundsamhet, ofta i kombination med aktivism.
    Fuglsang är alltså igång igen och paraderar med sin okunnighet om varför någon skulle vilja skjuta lodjur, vars päls inte får säljas och vars kött inte kan ätas.
    Ja, tyvärr har aktivism gjort det omöjligt att tillgodogöra sig nytta av ett fällt lodjur genom att sälja pälsen. Därmed har lon degraderats till ohyra. Tack för det, alla aktivister!
    Principen bör vara att allt vilt kan jagas. I Sverige ägs jakträtten av markägaren. De som söker stoppa jakt, oavsett viltslag, är egentligen ute efter att avskaffa äganderätten i Sverige. Bit för bit vill man avlöva rätten att bruka sin egendom efter eget huvud och egna intressen.
    Kommunism, socialism och gröna dimmor är vad antijaktlobbyn företräder. De som inte är medvetna om detta och ändå argumenterar emot jakt gör sig själva till extremvänsterns nyttiga idioter.

    • ”varför någon skulle vilja skjuta lodjur”? Bra fråga! Det borde väl jägarna kunna svara på själva?

      Anser så klart som du att markägaren borde för göra vad denne behagar på sin egna marker. Vilt äger inga marker. Men det var länge sedan staten tog bort det mesta av rättigheter vad gäller markägare. Finns det mineralfyndigheter på din mark har staten rätt att tvångsinlösa din makt oavsett vad du tycker om det. Du äger bara det yttersta skicket, vad som finns längre ner i myllan, för det tillhör inte dig.

      Sedan är det skillnad på markägare och markägare. Det råder en absurd snedfördelning av mark i världen, där en liten elit och några mer eller mindre stater äger det mesta av jordens mark samtidigt som 85 procent av världens befolkning inte äger någon alls.

      De största svenska skogsägaren är statliga Sveaskog med 4,1 miljoner hektar, varav 3,1 miljoner produktiv, vilket är 14 procent av landets produktiva skogsmark. Svenska kyrkan äger 500 000 hektar. På 1900-talet koncentrerades det privata markägandet till ett fåtal storägare och idag ägs över hälften av landets skog av privatpersoner. Dominerande är företagen SCA, Bergvik och Holmen. De största markägarna utgörs indirekt via de bolag de kontrollerar, av de stora finansfamiljerna i Sverige, Wallenberg, Stenbeck, Lundberg och adelsätten Douglas.

      Studerar man lantmäteriets statistik över vilka som äger störst jordegendomar i mellan- och sydsverige, ligger adliga godsegendomar väldigt ofta i toppen av listorna. Vidare att adeln söder om Dalarna äger mer än 400 000 hektar jord, en yta större än Gotland. Det visar sig dessutom att hälften av medlemmarna i Godsägarnas egen lobbyorganisation, Sveriges jordägarförbund, är adliga och att förbundet representerar cirka 750 000 hektar.

      Detta betyder att adelsfamiljer i stort sätt kan jaga hur mycket dom vill, emedan andra inte kan jaga alls, för att vi inte äger någon jord? Ingen jord – ingen jakt!

  4. Jaha?
    Några invändningar från mig:
    Ingen jägare ska behöva motivera varför hen jagar.

    Att adeln fortfarande äger en del mark är i sig inget att föfasas över. Men att de obehindrat jaga är inte sant. Nyligen har det vairt en strid i Kristianstad, Skåne, där Wachtmeister arrenderat ut jakten på Trolleholm. Det är lite oklart om anledningen, men en är definitivt att det är så bra betalt att greven inte ansåg sig ha råd att avstå från inkomsten. Därmed är han och släkten förhindrad att jaga på sin egen mark.

    Att staten konfiskerat flera delar av äganderätten är vl ingen ursäkt för att staten ska få ta ännu mer? Det är väl en styggelse redan som det är?

    Privat ägande av mark är generellt sett en grundförutsättning för lokalt driven utveckling. Se på Norrland, där det mesta ägs av staten och stora bolag. Det mesta av utveckling där initieras utifrån. Så är det inte i Sveland och Götaland utanför barrskogsbältet, där är lokal utveckling självgående.

    Jag har skrivit om det, med exempel från Sverige och USA
    https://www.frihetsportalen.se/2014/05/statens-agande-i-sverige/
    https://www.frihetsportalen.se/2014/04/skadan-av-statligt-markagande/

    Min personliga åsikt är att all mark ska ägas av fysiska personer. Det finns flera orsaker till det:
    Fysiska personer känner större ansvar för sin mark är vad anonyma bolagsledningar gör.
    Fysiska personer dör och därmed skitas ägandet till andra fysiska personer, som i sin tur sätter sin peronliga prägel på marken. En garant för mångfald.

  5. ”Principen bör vara att allt vilt kan jagas”…
    ”Ingen jägare ska behöva motivera varför hen jagar”…

    ”Jaha”?

    Själv anser jag att alla som vill licensfritt skall få köpa vapen fritt. Vidare att alla skall få jaga fritt – den fira jakten måste försvaras, oberoende vem som äger marken. På samma sätt som vem som helst kan köpa fiskeutrustning och fiska fritt, oberoende vem som har äger strandskyddet, så äger dem bara rätten, vid en strandtomt, att inte andra båtar för köra för nära tomten. De äger bara rätten att väga andra att segla på de ytligaste liggande vattenmolekylerna, men inte fiskar under ytan. På samma sätt skulle markägare inte äga rätten till de vilda, utan se dem som fiskar alla ha rätt att jaga! Allt annat är ett hot mot Adeln rättigheter.

    • Det ”fria fisket” är ju en konsekvens av sossarnas äganderättsinskränkning när de skapade allemansrätten.

      Strandskyddet är inget som skyddar markägarens rättigheter. Det är en eufemism för den statliga stölden av äganderätt.

      Så du är i sällskap med förvirrade aktivister, anarkister och socialister, Erik. Det trodde jag inte.

  6. Det är inte många som har ryggrad nog att stå upp för ett fritt och demokratiskt samhälle så som Mats Jangdal.
    Tack för att du tar bladet från munnen och talar klartext.
    Varför skall stadsbor, byråkrater och politiker ha ensamrätt att inskränka den helt mytomspunna egendomsrätten som i verkligheten inte existerar i Sverige?
    Varför har politikerna givit samma personer ensamrätten att med ”rovdjurens” hjälp försöker fördriva spillran av landsbygdsbefolkningen som med stor möda förser dem med livsmedel?
    Om nu Fuglesang prompt vill veta vad som händer hennes medsystrar kan hon ju uppleva hur illasinnade socialister behandlat rovdjuren i Kolmårdens djurpark. Var vänlig Läs Lars Berges ”VARGATTACKEN”.
    Fuglsang skall nog vara försiktig i sina hatkampanjer. Det lär finnas sanktioner mot hat i alla möjliga sammanhang nu för tiden.
    Avundsjukan och illviljan kanske snart får ett passande lagrum och sanktioner?

KOMMENTERA [Se kommentarsregler]

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här