Sjukvårdskris i Frankrike: 1200 läkare säger upp sina administrativa funktioner i protest

15
1996
Frankrikes hälsominister Agnès Buzyn, 2018. Foto: Amélie Tsaag Valren. Licens: CC BY-SA 4.0, Wikimedia
Frankrikes hälsominister Agnès Buzyn, 2018. Foto: Amélie Tsaag Valren. Licens: CC BY-SA 4.0, Wikimedia

Nästan 1200 läkare över hela Frankrike meddelade under en presskonferens att de säger upp sina administrativa funktioner. Läkarna kommer att fortsätta arbeta för sina patienter, men överge sina administrativa funktioner. Anledningen till protesten är bristande vårdkvalitet och dåliga arbetsförhållanden.

Protesten riktad mot den franska regeringen vittnar om omfattningen av krisen i den offentliga vården i Frankrike. Nästan 1200 sjukhusläkare, inklusive 600 tjänstemän och 470 enhetschefer tillkännagav att de överger sina arbetsuppgifter inom administration, ledning och representation.

Läkarna kräver ytterligare 600 miljoner euro för att säkra vården. De vill även ha löneökningar och att sjukhusvården inte längre ska handla om lönsamma affärer.

I ett öppet brev i november 2019 till hälsoministern Agnes Buzyn uttryckte läkarna sin djupa besvikelse över misslyckandet med beredskapsplanen. Läkarna menar att försämringen av de yrkesmässiga arbetsförhållanden är sådana att de måste ifrågasätta vårdens kvalitet och de menar att patientsäkerheten är hotad.

Text: Torbjörn Sassersson, NewsVoice

Källa


  • I kommentarsfältet har varje person ansvar för sin egen kommentar. Kommentarer som bryter mot kommentarsreglerna eller svensk lag kan tas bort eller ändras.
  • Donera gärna till NewsVoice, en gratistidning som är beroende av läsarnas stöd. Pengarna går till undersökande och oberoende journalistik.

15 KOMMENTARER

  1. Vi kan enkelt konstatera att det inte bara är i Sverige som vården krisar och att problemen handlar privatisering och lönsamhet, allt inom ramen för den globalistiska agendan. Sjukdomar ska helt enkelt vara lönsamma och då är vårdkvalitet, löner och arbetsförhållanden ”problem” eftersom dessa kostar pengar och det sänker lönsamheten.

    Det handlar alltså INTE om bristande RESURSER som varit mantrat i alla debatter om vårdkrisen i tex Sverige. Eftersom ALLA debatter kör ned i diket där alla tjafsar om resurser leds vi bort från vad det egentligen handlar om: lönsamma privatiseringar för storföretagen inom ramen för en globalistisk agenda.

    • Det handlar också om att skolmedicinen med dess utövare är tagna i gisslan av läkemedelsbolagen och därmed ställer felaktiga diagnoser, förnekar sjukdomar som vi får av deras giftiga mediciner och behandlingar.
      Så fort något nytt och bra upptäcks, behandlingar som är verksamma och billiga, motarbetas det och påstås vara ovetenskapliga.

  2. Detta måste sprida sig till Sverige. Vad är alternativet? Jag hörde senast igår om mardrömliknande erfarenheter från svensk vård, där en patient (bland 1000-tals varje dag) fick vänta i 18 timmar på undersökning och veckor/månader för olika vårdingrepp vid en allvarlig cancersjukdom. Patienten hade kunnat dö under dessa ledtider.

    Min egen pappa dog 2012 för att personalen inte hade lust att placera en enkel pulsindikator på fingret trots ett han befann sig i ett dubbelt livshotande tillstånd. Läkarens kommentar: ”Han fick ju ändå leva 77 år”.

    En läkarbekant kommenterade dödsfallet med att läkarna under studierna tränas i att distansera sig från dödsfall i arbetet genom att fokusera på nästa patient.

    • Att skolmedicinens/läkemedelsindustrins läkarstudenter under utbildningen medvetet drillas till känslokyla har jag hört och läst många vittnesmål om.

    • Måste och måste, ja antagligen men det finns ett annat alternativ nämligen bojkott. Vänd den av läkemedelsindustrinstyrda kemtekniskt sjuka vården ryggen. En omöjlig tanke? Inte alls. Är du frisk i dag, börja då att förebygga sjukdom genom att bygga upp din hälsa. Tänk i termer att boosta ditt immunförsvar. Se sjukdomar som ett naturligt tillstånd som förebyggs. Dö kommer du i vart fall göra. Själv föredrar jag dö frisk.

      • Erik Forsman 16 januari, 2020 at 08:59

        Den här kommentaren rimmar illa med dina instruktioner om hur vissa barn bör drogas medelst diverse psykofarmaka, i form av dels centralstimulerande läkemedel, som metylfenidat- och amfetaminprodukter, dels personlighetsförändrande och beroendeframkallande selektiva serotoninåterupptagshämmare, dels antidepressiva.

        • Erik Forsman 16 januari, 2020 at 11:40

          Jag syftar på din kommentar för ett tag sedan om hur Greta Thunberg behöver medicineras av psykiatrin.

  3. Frankrike kokar. Roar Magazine skriver: From miners to ballerinas: France unites against Macron.

    ”The nationwide general strike in France, now entering its record seventh week, seems to be approaching its crisis point. Despite savage police repression, about a million people are in the streets protesting President Macron’s proposed neoliberal “reform” of France’s retirement system, established at the end of World War II and considered one of the best in the world.”

    https://roarmag.org/essays/france-general-strike-pension-reforms/

    (ROAR is an online magazine of the radical imagination, providing grassroots perspectives from the front-lines of the global struggle for real democracy.)

  4. Fransmän är ett mystiskt folk, först röstar de fram Sarkozy (vidrigt korrupt konservativ populist), sedan lägger de sina röster på Hollande (en extrem socialist i fårakläder) för att slutligen rösta fram Macron som är den extremt korrumperade globalistmaffians bäste härförare i EU.

    Vad vilja dessa fransmän egentligen??

    Nu protesterar dessa fransmän mot sitt eget val av president ännu en gång, nåt verkar inte stå rätt till i Frankrike.

    Då jag pratar med några fransmän som jag känner så ger de uttryck för samma vilsenhet där som vi kan åse i Sverige.

    Dvs när Macron väldigt sent inför valet dök upp så såg många pk-människor en möjlighet att slippa rösta på Marine Le Pen, vilken liksom Jimmie Åkessson i Sverige, under många år blivit hårt stigmatiserade av MSM och andra politiker.

    Såsom i Frankrike så också i Sverige, men frågan vad som skiljer läget i Frankrike i från Sverige har nog sin förklaring i fransmännens mer temperamentsfyllda vana att uttrycka sin ilska och sitt förakt för politiker.

    I Sverige är vi vana att alltid visa respekt för myndighetspersoner och politiker, därtill vill väldigt få svenskar polarisera debattklimatet genom att ge luft åt högljudda protester typ de Gula Västarna.

    För Frankrike finns det trots allt hopp och det man med säkerhet vet är att Macron inte sitter kvar som president efter nästa val. Frågan blir om fransmännen nu är beredda att ge Marine Le Pen en chans att återställa Frankrikes numera så bortblåsta storhet.

    Motsvarande fråga för Sveriges del ser ju faktiskt ut att gå mot en tillnyktring, även om genomsnittssvensken inte är lika uttrycksfylld som fransmännen så tror jag att SD med stor marginal kommer att vara det största partiet i Sverige när nästa val genomförts.

    Inte för att SD på något sätt är ett optimalt val, SD ses av mig som det minst dåliga alternativet. Det största orosmomentet är om de, för att få makt, säljer ut en del av sitt ideologiska tankegods. SD har gjort en del ganska onödiga kursförändringar för att vara andra till lags. Det bådar inte gott på lång sikt.

  5. Måste beundra de franska läkarna. Håller som bäst på och plöjer Lars Berns Bok: ”Den metabola pandemin” och där gå Lars, om inte hårt, så i vart fall till angrepp mot dels svenska läkarnas bristande bildningsnivåer samt viljan att förkovra sig kring kosten betydelse för hälsan, Dels mot skråets böjelse inför allsköns mutor och påverkan från läkemedelsindustrin samt konsten att dessutom blund för alla negativa följder det får för patientsäkerheten – som tyck vara de franska läkarnas främsta anledning till strejken – läkemedelsindustrins härjningar inom sjukvården. Det finns väl inget rationellt skäl att anta att läkarutbildningen och dess indoktrinering skulle vara annorlunda i Frankrike? Återstår de franska folkkynnet, som jag inte så värst bekant med.

  6. En US-reporter skrev för en 10 år sedan att vår västliga kultur är angripen på två tusen fronter.
    Som icke reporter kan jag se ett antal punkter, såsom dålig skola, polis, försvar, skattesystem, pensioner, psykiatri, kommunikationer, eldistribution, läkeriet, juridiken, kvoteringar, propaganda i.s.f. fakta, inflation, FIATvaluta, valsystemet och förlust av arbetsplatser, olönsamt att jobba, etc och detta i ett ”socialdemokratiskt” samhälle.

KOMMENTERA [Se kommentarsregler]

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här