NewsVoice är en oberoende nättidning med utgivningsbevis som startade 2011. Syftet är att publicera nyheter, debattartiklar, kommentarer och analyser. 
ANALYS. Våra barn har aldrig upplevt Europa i fred. Sedan den äldsta årskullen föddes har Europa deltagit i den till synes oändliga förstörelsen av flera länder i Mellanöstern. Europa håller på att falla sönder under tyngden av flyktingar från dessa områden. Den rättsliga grunden för upphovet till dessa krig har dock aldrig identifierats. Det sker i denna krönika.
Text: Niels Harrit, PhD, Danmark | Artikeln i förkortad version på danska finns i tidningen Arbeideren: ”Fodnote 257 – dokumentet der startede krigen i Afghanistan”
Vi kallar dem ”9/11-krigen” – den till synes eviga förstörelsen av Mellanöstern och Nordafrika som har pågått de senaste 18 åren. General Wesley Clark berättade i en intervju, att dessa krig redan var planerade i september 2001.1
De lagliga grunderna för invasionen av Irak 2003 har blivit ifrågasatta i flertalet länder. Den mest välkända är Chilcot-utredningen i Storbritannien, vilken startade 2009 och resulterade i en rapport 2016. Undersökningen handlade inte om legaliteten av krigshandlingen, men den brittiska regeringen blev starkt kritiserad för att inte ha tillhandahållit en rättslig grund för attacken.
I Danmark inledde den dåvarande regeringen en studie från 2015 av de historiska processerna inför Danmarks deltagande i krigen i Jugoslavien, Afghanistan och Irak. Detta arbete utfördes vid Köpenhamns Universitet och rapporten offentliggjordes den 5 februari 2019.2 Därefter diskuterades det flitigt i den danska pressen om beslutet att delta i attacken mot Irak 2003,men det sades inte ett ord om kriget i Afghanistan.
Även om invasionen av Irak var planerad före 9/11,3 så anser de flesta att attacken på Afghanistan 2001 var en nödvändig föregångare. En av de hindrande orsakerna till att den rättsliga grunden för att anfalla Afghanistan inte har fått någon uppmärksamhet har varit antagandet att huvuddokumentet fortfarande var hemligstämplat.4,5, men detta dokument blev av allt att döma avklassificerat 2008, vilket visas nedan.
På morgonen den 12 september 2001 sammankallades NATOs Nordatlantiska Råd i Bryssel. Detta skedde mindre än 24 timmar efter händelserna i USA. Rådet består vanligtvis av medlemsstaternas ambassadörer. Men som något unikt utspel, så deltog även EUs utrikesministrar.6 Man kan undra över varför Carl Bildt också råkade närvara vid NATOs högkvarter den ödesdigra dagen.7 Då var han varken statsminister eller utrikesminister i Sverige. Hon hette Anna Lindh, som också måste ha varit närvarande.
Efter sin avgång som ordförande för Moderaterna arbetade Carl Bildt inom den internationella privata sektorn och i flera tankesmedjor. Bland dessa kan nämnas:8 1) Board of Trustees of the RAND Corporation, 2) Advisory Board of the Centre for European Reform in London, 3) Board of the European Policy Centre in Bruxelles, 3) International Institute for Strategic Studies in London og 4) International Advisory Board of the Council on Foreign Affairs in New York.
Närvaron av EU:s utrikesministrar och Carl Bildts meriter understryker att konsekvenserna av 9/11 gick långt utöver NATOs dagordning för mötet denna dag.
Lord Robertson, NATOs dåvarande Generalsekreterare, skrev ett resolutionsutkast til mødet som åberopade Artikel 5 i Nordatlantiska fördraget – den så kallade “musketörsparagrafen” (“en för alla, alla för en”) – som en konsekvens av terrorattackerna. Detta beslut behövde vara enhälligt godkänt av NATOs alla 19 länder. Denna överenskommelse erhölls kl 21:20 samma dag och Robertson kunde läsa upp godkännandet på en fullsatt presskonferens:9
“Rådet kom överens om att ifall denna attack var styrt från ett land utanför alliansens område (”directed from abroad”) mot Amerikas Förenta Stater, ska den ses som en händelse omfattat av Artikel 5 av Nordatlantiska fördraget, vilken anger att en väpnad attack mot en eller flera av de allierade i Europa eller Nordamerika ska ses som en attack mot dem alla.”
Det fanns en reservation. Artikel fem skulle inte formellt gälla förrän “det är avgjort att denna attack var styrt från ett land utanför alliansens område”.
NATO hade tydligen en misstänkt, men de juridiska bevisen var fortfarande under framtagande, och därför också den formella åberopandet av Artikel 5.
Läs mer: NATO bär skulden för flyktingkrisen
Formellt gavs bevisen av Frank Taylor, en diplomat med ambassadörstitel från USAs utrikesdepartement. I Bryssel den 2 oktober presenterade han en rapport till Det Nordatlantiska Rådet, och Lord Robertson kunde därefter slå fast:10
“Med denna genomgång som grund, så har det fastställts att attacken mot Amerikas Förenta Stater 11 September var styrt från utlandet och ska därför ses som en handling som omfattas av Artikel fem av det Nordatlantiska fördraget, där det sägs att en väpnad attack på ett eller fler av de allierade i Europa eller Nordamerika ska ses som en attack mot dem alla….. Dagens sammanfattning var klassificerad så jag kan inte ge er alla detaljerna. Sammanfattningar görs också direkt av Förenta Staterna till de allierade i deras huvudstäder.”
Eftersom åberopandet av Artikel 5 behövde vara enhälligt, så måste Frank Taylors rapport ha blivit förelagt i de orienteringar, som Lord Robertson annonserade. I Danmark informerades den danska regeringen av en militär rådgivare från USA:s ambassad samtidigt som Frank Taylor informerade Nordatlantiska Rådet i Bryssel morgonen den 2 oktober.11
Läs mer av Niels Harrit: Massmigrationen – Washingtons olagliga krig mot Mellanöstern destabiliserar Europa
Parallella briefings måste också ha hållits i de 17 andra NATO huvudstäderna. I varje stad måste resolutionen ha blivit godkänd, eftersom Lord Robertson 4 oktober kunde tillkännage NATOs enhälliga införande av Artikel fem och starten av kriget mot terror.12 De första bomberna släpptes i Kabul 7 oktober.
Artikel fem i Nordatlantiska fördraget säger:13
“Deltagarna samtycker om att en väpnad konflikt mot en eller flera av dem i Europa eller Nordamerika skall ses som en attack mot dem alla och att de följaktligen samtycker till att, om en väpnad konflikt inträffar, åtar sig alla, med utövande av rätten till individuell och kollektiv självförsvar erkänd av Artikel 51 i FN-stadgan,….”
Det innebär att något militärt ingripande, som begås av NATO, är begränsad till Artikel 51, vilken framhäver rätten till självförsvar och lyder:14
“Inget i nuvarande kapitel skall försvaga den inneboende rätten av individuellt eller kollektivt självförsvar om en väpnad konflikt inträffar mot en medlem i FN,…”.
Det betyder, att militärt ingripande är förbjudet i frånvaron av en väpnad provokation, och legaliteten av attacken på Afghanistan beror uteslutande på de presenterade bevisen i Frank Taylors rapport. Men de klassificerades tillsammans med protokollen från de relevanta mötena.4,5
19 maj 2008 offentliggjorde emellertid USAs utrikesdepartement det direktiv, som sändes 2001 till alla Amerikanska representationer världen över, inklusive ambassadören på NATOs högkvarter, om vad som skall tyckas och sägas om 9/11 händelserna. Det heter: “September 11: Working together to fight the plague of global terrorism and the case against al-qa’ida”.
Dokumentet är daterat 1 oktober 2001,men som antyds av URL-adressen, verkar den ha blivit distribuerad 2 oktober. Det är alltså dagen då Frank Taylor gav sin presentation för Nordatlantiska rådet och EU:s utrikesministrar och de nationella regeringar informerades i sina respektive huvudstäder.
Läs mer: USA, NATO och Israel fortsätter pulvrisera arabstaterna i Mellanöstern
Direktivets text börjar med att anmoda “alla adressater om att kontakta överordnade regeringstjänstemän och vidarebefordra informationer som sammanlänkar Al-Qaida terroristnätverket, Osama bin Ladin och Talibanregimen med 11 september terroristattackerna på World Trade Center och Pentagon och kraschen av United Airlines Flyg 93.
Dokumentet verkar vara ett manuskript till en upptäckt. Mottagarna instrueras att endast använda informationen i muntliga presentationer och att aldrig ge ut papperskopian av dokumentet i något format. Specifikt refereras det till “DEN muntliga presentationen”.
Dessa instruktioner följs av 28 sidor av text.
En del av denna rapport är kopierad till Lord Robertsons uttalande 2 oktober:10
“Fakta är tydliga och övertygande […] Vi vet att individerna som genomförde dessa attacker vara en del av det världsomspännande terroristnätverket Al-Qaida, styrd av Osama bin Laden och hans huvudlöjtnanter och skyddad av talibanerna.”
Fotnot 257 på sidan 407 i volym 2 i den danska krigsräddningsrapporten från 2019,11 nämner den briefing som den danska regeringen fick från den amerikanska ambassaden medan Frank Taylor var i Bryssel. Om dess innehåll, refereras (utan källa) till titeln på just USA-utrikesdepartementets dokument som beskrivs ovan!
Slutsatsen är oundviklig. Detta dokument är manuskriptet, som gav inte bara grunden för Frank Taylors presentation, men också för avrapporteringarna som gavs av USAs ambassadörer till de olika ländernas regeringar.
Det finns ingen Frank Taylor-rapport. Det finns bara ett ”manus”!
Finns det några tekniska bevis i detta dokument som kan tjäna som en rättslig grund för påkallande av Artikel 5?
Ingenting! Det finns absolut inga tekniska bevis som stödjer påståendet att 9/11 attackerna var orkestrerade från Afghanistan.
Bara en liten del av introduktionstexten handlar om 9/11 i formen av de sammanfattande påståenden som ovan är citerade i Lord Robertsons pressmeddelande. Den huvudsakliga delen av texten handlar om de påstådda utspelen av Al-Qaida och talibanerna på 90-talet.
4 oktober 2001 började NATO officiellt ett krig baserat på ett dokument som enbart gav muntliga argument till en presentation och inga bevis för att understödja det huvudsakliga argumentet. Kriget mot terrorismen började på en lögn och de 18 NATO-länderna informerades bara om att vi var i krig.
18 år senare är Västvärlden fortfarande i krig. Fem länder har blivit förstörda, hundratusentals människor dödade och miljontals tvångsförflyttade. Flyktingar svämmar över på vägarna i Europa, biljoner av dollar har spenderats på vapen och legosoldater och våra barnbarn har blivit fjättrade till den ändlösa skulden.
På öppningsceremonin av NATO:s nya högkvarter 25 maj 2017 deltog ledarna från alla NATO:s medlemsstater vid invigningen av en “9/11 och Artikel 5 minnesmärke”.15
Text: Niels Harrit, PhD, Danmark
NOTER
- The Plan – according to U.S. General Wesley Clark (Ret.)
- Krigsutredningsrapporten
- Bush decided to remove Saddam “on day one”
- The Unanswered Questions of 9/11
- Was America Attacked by Afghanistan on September 11, 2001?
- Being NATOs Secretary General on 9/11 (från vilken dukan härleda att NATO-ambassadörerna åt lunch kl 15).
- Carl Bildt kan ses vid 3.08 stå i kö och kondolera vid 3.19 (rödrandig skjorta).
- Wikipedia: Carl Bildt
- Statement by the North Atlantic Council
- Statement by NATO Secretary General, Lord Robertson
- 257. ”Mundtlig briefing af herværende amerikanske forsvarsrådgiver […], den 2 OKT 2001”, 2. oktober 2001, dok.nr. 801, j.nr.99-2755-3, FMN. Om indholdetibriefingen se U.S. Department of State 2001, ”September 11: Working Together to Fight the Plague of Global Terrorism and the Case Against Al-Qa’ida”, 2. oktober 2001. Tilsvarende orienteringer blev givet af amerikanske repræsentanter i en række andre hovedstæder. Se Faurby 2015, Musketéreden: NATO’s reaktion på terrorangrebene på USA 11. september 2001, s. 26. Dokument
- Uttalande till pressen 4 oktober av NATO:s generalsekreterare Lord Robertson, om Nordatlantiska rådets beslut om införandet av Artikel 5 i Washingtonfördraget efter 11 septemberattackerna mot USA.
- The North Atlantic Treaty
- Article 51, UN charter
- Tillägnan av 9/11 och Artikel 5 minnesmärke vid det nya NATO-högkvarteret 25 maj, 2017
