USA, NATO och Israel fortsätter pulvrisera arabstaterna i Mellanöstern

publicerad 28 oktober 2019
- Hans Myrebro
Detta foto påstås visa en Al-Nusra-krigare som använder en amerikansk US BGM-71 TOW Anti-tank Missiles
Detta foto påstås visa en Al-Nusra-krigare som använder en amerikansk US BGM-71 TOW Anti-tank Missiles
Detta foto påstås visa en Al-Nusra-krigare som använder en amerikansk BGM-71 TOW Anti-tank-gevär

ANALYS & DEBATT. USA har i snart 30 år härjat i olika länder i Mellanöstern på order från Israel som hela tiden haft en klar målsättning att stegvis ödelägga och pulvrisera samtliga arabstater.

Yinon-planen från 1982 angav klart ovan skisserade målsättning och den kom senare 1996 att kompletteras  av amerikanarna Perles, Feiths och Wurmsers i skriften: ”New strategi for Securing the Realm”. I den anges hur Israel med hjälp av NATO ska kunna utforma sin strategiska miljö genom att smula sönder de arabiska grannländerna. Israel och USA arbetade tätt tillsammans enligt dessa linjer och allt tyder på att 9/11-attentatet i New York var resultatet av ett gemensamt arbete.

Fd general Wesley Clarks avslöjande ord

Endast några dagar efter 9/11-attentatetet blev general Wesley Clark kallad till Pentagon där hans överordnade tog fram en lista där de arabstater som skulle förstöras namngavs. Clark frågar då: ”Is it classified”? Svaret löd: ”Yes Sir”, varpå Clark svarade: ”Well don’t show it for me”, men det framkom ändå att det var sju stater som skulle demoleras inom fem år. Svårigheten var bara att få det att se ut som inbördeskrig.

https://youtube.com/watch?v=9RC1Mepk_Sw

Egentligen hade ödeläggelsen av arabvärlden börjat tidigare, nämligen då Jimmy Carter och Zbigniew Brzeziński år 1979 beslöt att stödja Mujahedin-rörelsen i Afghanistan med hjälp av narkotikapengar och CIA-pamfletter tryckta i Kanada. Resultatet av denna fortfarande pågående draksådd känner vi väl till.

Mujahedeen fick sedan många förgreningar framåt i tiden och under olika namn såsom IS, ISIL, al-Qaida. Samtliga av dessa har stöd av USA/Israel och de har utgjort redskap för att skapa det som man gärna benämner ”inbördeskrig”.

Kurderna

Ett undantag från denna dödslista upptäcker vi snart, nämligen den kurdiska delen av Syrien. I Yinon-planen finns den kurdiska delen av Syrien omnämnd som ett skyddsobjekt som måste bevaras genom vänskap. Israel har sedan hela tiden stött kurdiska separatister i denna del av nationalstaten Syrien. Detta av två skäl: Kurddelen som numera kallas Hasaka är en landsdel rik på olja och gas samt en bördig åkermark lämplig för bla vete. En självständig stat här skulle avsevärt minska Syriens ekonomiska förmåga. Också ur strategisk synpunkt är Hasaka värdefullt för Israel som militärt slagkraftig i ryggen på Damaskus.

Syriska truppers inmarsch i den kurdiska delen av Syrien är en stor förlust för Israel liksom för USA.

Under de senaste dagarna har vi vid flera tillfällen fått höra att USA kom till Syrien för att bekämpa IS. Det är en lögn som är ofantlig. IS har hela tiden stridit mot Damaskus regimen på USA:s och Israels uppdrag, att då tro att USA skulle bekämpa de IS-enheter som strider mot Damaskus är mer än orimligt. Undantaget är det rika kurdområdet där IS är lika intresserade av naturtillgångarna som de kurdiska rebellerna.

ISIS stole 2300 US Humvees - Photo: ISIS
RT: ISIS “stole” 2300 US Army Humvees – Photo: ISIS

I övriga delen av Syrien stöds IS av USA av hjärtats lust. Under Obamas sista dagar som president gav han IS en avskedsgåva på 300 miljoner dollar i form av framförallt militär utrustning och stödet fastän i mindre skala har sedan fortsatt under Donald Trump.

Läs mer: Fredspristagaren Obamas julgåva till terrorismen i Syrien – Beviljade 300 miljoner dollar

Läs mer: Amerikanska vapen för 1 miljard dollar avsedda för Irak ”försvann”

USA:s närvaro i Syrien illegal

Verkligheten är den att USA är i Syrien illegalt och har varit det hela tiden. Till och med före kriget så fanns det amerikanska agenter i landet för att förbereda en krigsutveckling. Man uppträder alltså kriminell när man vistas i landet. Och inte nog med att man finns i Syrien som representant för världens rikaste land – man ägnar sig också åt stöld och smuggling i stor skala av landets tillgångar.

Amerikanska enheter stjäl oljan

Annons från Historisktkorrekt.se
Annons från Historisktkorrekt.se

Senast för några dagar sedan, den 25 oktober publicerade SANA satelitbilder på hur amerikanska enheter fyller tankvagnar i nordöstra Syrien med olja som sedan fraktas utomlands för försäljning. På detta sätt kan man delvis finansiera sina banditinsatser i det fattiga länderna.

De krigsförband som Trump för en vecka sedan lovade att ta hem, till kongressens stora förtret, kom ganska omgående att i stället för hemtagning köra österut för att säkra stölderna av gas och olja. USA:s försvarsminister Mark Esper kunde den 25 oktober meddela de andra medbrottslingarna i NATO-högkvarteret att:

”USA is taking some actions to stregthen our position at Deir Ezzor, to ensure that we can deny ISIS access to the oil fields.”

Väldigt smart, man ville lägga beslag på oljan för eget bruk. Som ovan framgår så var NATO inblandad i diskussionerna och sitter därmed fast i gangster-byken.

Den 26 oktober lät den ryske generalen Igor Konashenkov publicera satellitbilder som visade hur amerikanska enheter ombesörjde stöld och smuggling av syrisk olja.

Major-general Igor Konashenkov - Foto: SputnikNews Alexander Vilf
Major-general Igor Konashenkov – Foto: SputnikNews, Alexander Vilf

Tank trucks guarded by US military servicemen and private military companies smuggle oil from fields in eastern Syria to other countries and in the event of any attack on such a convoy, US special operations forces and combat aviation are immediately used to protect it”.

”Revenues from smuggling syrian oil arrive at numbered bank accounts of US private military companies and intelligence services through Brokerage firms that interact with it. To secure such a continuous financial flow free from control and taxes, the top officials at the Pentagon and Langley will be willing to guard and protect oil wells in Syria from the imaginary ´hidden cells´ of Daesh indefinitely.”

Att IS-ledaren Abu Bakr al-Baghdadi nu dödats betyder bara att USA:s gangstervälde nu kan arbeta mer ostört med sin oljesmuggling.

Text: Hans Myrebro

Donera till NewsVoice

Så här kan du stötta Newsvoice

Tags: NATO
  • Jodu Stig och Sven. Allt händer just nu och avslöjas i i sinom tid. Jag är själv i grytan i melllanöstern på plats för att se hur det kommer att utvecklas. Vad som kommer att bli eliminerat är idiotin med att en så kallad demokratisk ordning ska styra samhället. Gillar ändå alla positiva signum som syns även i norden. De som kommer skita på sej är de som sätter sin tillit till elektronik i sin nuvarande form istället för att kommunicera med varandra, dessa kommer att krocka inombords. Ser också Sylthammars kommentarer ibland. Det tar en en stund för folk att se det som finns i information i dessa tider av “information overload”.

  • Det var en skakande rapport. Jag känner ingen anledning att betvivla vad som sägs, det visar på nytt Sveriges skumraskaffärer, ibland med USA, ibland med tvivelaktiga organisationer. Att det skulle finnas en oppositionell falang för demokrati i Syrien låter osannolikt. Carl Bildt visar åter igen hur han klampar fel. Så har vi ett UD som tror sig sitta inne med den rätta kunskapen om Syrien. Beklämmande och tragiskt.

  • På vilket sätt beter sig Sverige som USA? Sverige har inte deltagit i krig på 200 år och har inte bombat några länder till stenåldern. Sverige deltog med flyg i Libyen för att kontrollera flyförbudszoner, vilket man kraftigt kan fördöma. Att Sverige skulle vara skyldig för kriminellt våld är långsökt. Du kanske pratar om ett okänt land?

    • Även dig skulle jag vilja hänvisa till att läsa “Världens dummaste folk?” om bland annat Sveriges sannolika medverkan i utomrättsliga avrättningar. Och om vad som händer i Afghanistan, där vi är i krig sedan många år. Och om att Sverige har en del av skulden till kriget i Irak (dit vi även skickat soldater). Och om annat vi gjorde i Libyen, vilket gått kraftigt bakåt i utvecklingen sedan dess. Och om Sveriges inblandning i kriget i Syrien, vilket det tycks råda enighet om bland alla partier i riksdagen. Vi är tyvärr en del av detta, som den lydstat vi blivit.

      • Jodå, jag känner till en del av det du nämner. Sverige är en underdånig vasallstat som jag föraktar. Någon kritik mot USA:s krigföring har vi ju inte hört sedan Palmes tid. Jag vet däremot inget om Sveriges ev. direkta deltagande i Syrien. Att man är PK i synen på Syrien är välkänt. Partierna syns vara överens i sin okunnighet i Syrienfrågan,

  • Vi svenskar har ingen rätt att beskylla Förenta Staterna när vi beter oss likadant själva. Det ökade våldet i Sverige vittnar om att vi inte är utan skuld. Tvärtom. Vi är minst lika skyldiga som Förenta Staterna och NATO. Om inte skyldigare, eftersom vi torde veta bättre än att bomba oskyldiga stater till stenåldern. Men vi gör det ändå, trots att vi vet att det är fel.

    Det vet man inte i Förenta Staterna. Där tror man att det är okay att bomba sönder andra länder.

    • Kort utdrag ur “Är Ryssland och Turkiet verkligen på en kollisionskurs?
      THE SAKER • 28 FEBRUARI 2020
      https://www.unz.com/tsaker/are-russia-and-turkey-on-a-collision-course/

      På marken i Idlib har turkarna tydligt gett de “dåliga terroristerna” mycket stöd inklusive utrustning. Turkarna gick faktiskt så långt som att skicka specialstyrkor för att hjälpa de “dåliga terroristerna” direkt. Slutligen, från bilder tagna av ryska och syriska drönare, och till och med de ”dåliga terroristerna”, förefaller det obestridligt att turkiska MLRS och regelbundet artilleri gav de ”dåliga terroristerna” eldunderstöd. Båda sidor är överens om att ett antal turkiska personer dödades (de är bara oeniga om hur många och vad dessa turkar gjorde i Syrien). Slutligen, och mest olycksbådande, finns det till och med en video som cirkulerar på Internet som verkar visa en amerikansk “Stinger” som skjutits av de “dåliga terroristerna”. Och på ett ryskt flygplan som, tack och lov, lyckades undvika att bli nerskjutet (till skillnad från 2 Syrian Army helikoptrar som sköts ned). Så den första slutsatsen som vi kan komma till är att turkarna redan är engagerade i stridsåtgärder mot syrierna.

      För tillfället ligger dessa stridsåtgärder precis under tröskeln för “trovärdig förnöjelse”, men inte så mycket. Om till exempel turkarna hade skjutit ner ett ryskt flygplan kan vi vara ganska säker på att den ryska allmänhetens åsikt (som fortfarande inte har förlåtit Erdogan för den nedsänkta Su-24) skulle ha krävt att de ryska flyg- och rymdstyrkorna massivt vedergäller (precis som de har varje gång ryska militärpersonal har dödats) döda massor av turkar.

      Den ryska positionen är mycket enkel. Det lyder ungefär så här: Turkarna åtog sig att ta bort alla ”dåliga terrorister” från Idlib-provinsen och bara lämna ”de goda terroristerna” som är engagerade i vapenvilan och en politisk fredsprocess på plats. Det hände inte. I detta fall måste syrierna tydligt göra sig själva vad turkarna vägrade att (eller inte kunde) göra. Den ryska militära närvaron i Syrien och de ryska militära operationerna är alla absolut legitima och lagliga: Syriens legitima regering inbjöd ryssarna in, och FN: s säkerhetsråd gick med på att stödja den syriska fredsprocessen. Således är de ryska flygindustrins strejker mot ”dåliga terrorister” helt lagliga. Dessutom beklagar Ryssland mycket förekomsten av vanliga turkiska enheter bland de “dåliga terroristerna”, vilket är både olagligt och mycket hjälpsamt. Till sist, de ryska flyg- och rymdstyrkorna har inget sätt att avgöra vem som sitter i vilken tank eller vem som tillhandahåller artilleritäckning för “dåliga terrorister”. Om turkisk militärpersonal dödas i syriska eller ryska operationer skulle detta alltså vara Ankaras fel.

      Hittills har den turkiska militära operationen varit ganska misslyckad och begränsad. Men Erdogan lovar nu en stor attack. Vad kan turkarna egentligen göra?

      Först och främst har Turkiet inte möjligheterna att ingå en fullskalig konflikt med Ryssland. Turkiet kan inte göra det av politiska, ekonomiska och militära skäl: Den enkla sanningen är att Turkiet (och Erdogan) desperat behöver Rysslands politiska stöd, inte bara mot väst, utan också mot Irak, Iran eller Israel. Dessutom har Erdogan nu tydligt djupt alienerat européerna som är tröttna på Erdogans ständiga hot att öppna “flyktingar” -spigoten . När det gäller turkarna har de redan vetat i flera år att EU aldrig kommer att acceptera dem och att Nato inte kommer att stödja Turkiet i dess (mycket farliga) operationer i Irak och Syrien.

      Turkiets ekonomi led verkligen av de sanktioner som infördes av Ryssland efter nedläggningen av den ryska Su-24 av turkiska flygplan (med stöd av USAF-kämpar). Det som var sant då är ännu sannare nu, och den turkiska opinionen förstår det.

      De senaste åren har varit helt katastrofalt för de turkiska väpnade styrkorna som rensades efter kuppförsöket mot Erdogan. Detta beklagliga tillstånd bekräftas indirekt av de mycket dåliga prestandan av turkiska styrkor i Syrien. Vad sägs om en konflikt begränsad till Syrien?

      Återigen är Turkiet i en dålig position. För en sak kontrollerar syrierna och ännu mer ryssarna luftrummet ovanför Idlib. Turkarna är så frustrerade över detta tillstånd att de nu enligt uppgift har bett USA att sätta ut patriotmissiler i södra Turkiet . Detta är en ganska bisarr begäran, särskilt med tanke på att Turkiet köpte S-400-tal från Ryssland eller hur patetiskt patrioterna faktiskt presterade (nyligen i KSA och någon annanstans innan det). Detta kan förresten mycket väl vara fallet med falska nyheter eftersom det tydligen inte finns några patrioter tillgängliga för Turkiet även om USA gick med på att sälja.

      Sedan finns det bellicose-retoriken vi hör från Erdogan. Till exempel förklarade han nyligen att: “Regimen, med stöd av ryska styrkor och Iran-stödda militanter, attackerar kontinuerligt civila, begår massaker och utgjuter blod. Jag förklarar härmed att vi kommer att slå regimstyrkor överallt från och med nu oavsett [2018] -avtalet om något en liten bit av skada behandlas våra soldater på observationsställen eller någon annanstans. ”Den typen av språk är naturligtvis mycket farligt men åtminstone hittills har den turkiska operationen varit både begränsad och misslyckad. Syriens president Assad blev inte imponerad och förklarade att : “Det betyder också att vi inte får vila lediga, utan förbereda oss för striderna som kommer. Som ett resultat fortsätter striden för att befria Aleppo- och Idlib-landsbygden oavsett några tomma ljudbubblor som kommer från norr (förgäves hot från Erdogan), precis som striden fortsätter att befria hela syrisk jord, krossa terrorismen och uppnå stabilitet.

      • Fortsättning på ovanstående..
        De syriska styrkorna, med stöd av Ryssland, har nu drivit tillbaka den senaste turkiska-Takfiri-attacken norr och väster om Aleppo och de attackerar nu södra spetsen av Takfiris ockupationszon runt Zawiya-berget och höglandet.
        Syrierna har alternativ här. De kan antingen gradvis pressa norrut, eller så kan de försöka omsluta Takfiri-styrkorna i en “kittel”. Slutligen skulle syrarna få en stor seger om de lyckades återfå kontrollen över motorvägen mellan Aleppo och Latakia.
        När det gäller den turkisk-backed Takfiris, de driver mycket hårt mot Idlib, hittills med endast måttliga och tillfälliga framgångar (de tar vanligtvis en plats till stor kostnad i liv och utrustning och sedan kan inte hålla fast vid den så snart syrierna och Ryssarna bombar skiten ur sina nyligen erövrade positioner).

        Allt detta äger rum medan syriska, ryska, turkiska och amerikanska patrullerna regelbundet möts, ofta i ganska spända situationer som snabbt skulle kunna eskalera in i en en öppen strid. Det finns också risken för en händelse i luften eftersom dessa fyra länder också bedriver luftoperationer över Syrien. Och precis som i markoperationerna är syriska och ryska flygoperationer lagliga enligt internationell rätt, är turkiska, amerikanska eller israeliska operationer inte och utgör en handling av “aggression”, det högsta brottet enligt internationell rätt.

        Hittills har de olika förhandlingarna mellan parterna inte gett något resultat. Detta kan förändras den 5 mars när Putin och Erdogan förmodligen kommer att träffas för att försöka hitta en förhandlad lösning. Med tanke på att turkiska soldater dödas varje dag och redan att två syriska helikoptrar har skjutits ner, kan det vara för sent för att undvika en eskalering.

        Rysslands strategi från början var att återlämna full kontroll över syriska territorier till Assad. Och Moskva genomförde sina planer och närmade sig målet steg för steg. Så länge Damaskus inte tar Idlib kommer operationen att fortsätta.

        Den turkiska presidenten åkte till Kiev strax efter att spänningarna ökade mellan den turkiska väpnade styrkorna och den ryska sidan. Erdogan har i Ukraina gjort uttalanden som har orsakat irritation i Moskva. Turkiskt diplomati var i en impasse . Vi kommer att köpa S-400, bygga ett kärnkraftverk och utveckla turism. Och Putin blev en hjälte i vårt land. Och nu talar försvarssekreteraren om att köpa amerikanska patriot luftförsvarssystem. Och presidenten pratar om att förvärva Patriot. “Vi lyckades inte med Ryssland, vi kommer närmare USA” – det är inte så som utrikespolitiken görs. Vi behöver konsistens i utrikespolitiken. Det är inte lämpligt för ett land med en stark militärmakt att byta sidor mellan världsmakterna en gång i veckan.

        Vad Turkiet fortfarande diskuterar i dag är att vi måste närma oss Europa och USA mot Ryssland. Dessa diskussioner oroar våra företagare som arbetar med Ryssland. Turistsektorn är orolig. Utan ryska turister kan vår turistsektor inte fylla alla volymer och göra vinst. Vi har ännu inte lyckats lösa dessa frågor och vi diskuterar en kollision med Ryssland. Låt oss komma ihåg vad som hände efter att Turkiet sköt ner ett ryskt plan. Vår turistsektor kunde inte återhämta sig på två år. Vad du kan förvänta dig av en militär kollision. Vi måste prata om det. Risken för Erdogan är uppenbar: vid en allvarlig konfrontation med Ryssland (och Syrien OCH Iran, glöm inte dem!).
        Konsekvenserna för Turkiet vara allvarliga, vilket resulterar i en kraftig ökning av anti-Erdogan-känslor i Turkiet, något han knappast har råd med.

        • Syftet med USA:s operationer att framkalla eller förstärka beteende som är gynnsamma för USA:s mål. De är en viktig del av utbudet av diplomatiska, informationsmässiga, militära och ekonomiska aktiviteter som är tillgängliga för USA
          Riskerna för en snabb och farlig upptrappning som involverar USA och Iran är fortfarande extremt höga. Detsamma kan sägas för riskerna för en återupptagande av anti-amerikanska attacker från irakiska shia-styrkor. Sedan finns det konflikterna i både Afghanistan och Yemen, somTrump förmodligen föredrar att avsluta, men har ingen aning om hur. I dessa länder kan en snabb upptrappning ske när som helst, särskilt efter Irans officiellt förklarade mål att sparka USA ur Mellanöstern. Och nu finns det en risk för större upptrappning mellan Turkiet, Syrien och Ryssland: en sådan upptrappning.

          Just nu är USA upptagen med en strategi som försöker få Ryssland och Iran till en konflikt. Det kommer inte att fungera, eftersom både ryssarna och iranerna är för kloka för att falla för sådana primitiva saker. USA försökte också inleda upplopp inuti Iran, men de drog snabbt tillbaka det försöket.
          Mellanöstern är omöjligt att förutsäga, den är för komplex och det finns för många möjliga faktorer som påverkar situationen.
          Den 5 mars konferensen, förutsatt att den äger rum, kommer att tvinga Erdogan att slå tillbaka och uppfylla sitt åtagande att återföra säkerhet till Idlib-provinsen. Det enda sättet för Erdogan att undvika ett pinsamt militärt nederlag med möjligen mycket allvarliga politiska konsekvenser.
          Om det skulle finnas en öppen konflikt mellan Turkiet och Syrien och Ryssland, så kommer inte Nato ingripa för att stödja Turkiet. Som mest kan USA / Nato sända styrkor för att “skydda” Turkiet och utrustning, men i båda fallen skulle dessa inte vara effektiva (problemen med den turkiska militären är för stora för att lösas med sådana mestadels symboliska åtgärder). Medan vissa mer rabiata länder (Polen, Nederländerna, Storbritannien och naturligtvis USA) kan bli frestade att få en stor Nato-åtgärd som går mot Syrien och därmed mot Ryssland har de mentalt sanerade EU-länderna exakt nollvillighet att avsluta upp i ett krig mot Ryssland, inte över Ukraina och inte mot Syrien. Efter den 5 mars konferensen kommer Erdogan att tvingas återuppta sin “vänskap” med Putin och i princip lägga sig platt.
          https://www.unz.com/tsaker/are-russia-and-turkey-on-a-collision-course/

          • Mitt i sitt försök att rädda en kollapsande situation i Idlib har den turkiska presidenten Recep Tayyip få vänner.
            I norra Syrien har under de senaste veckorna ett skyttekrig brutit ut mellan turkiska styrkor för att stödja deras ombud som ockuperar Idlib och de ryska styrkorna som kämpar tillsammans med den syriska arabiska armén för att återuppta provinsen för Damaskus.
            Erodgan har försökt men misslyckats med att åberopa artikel 5 i Nato-stadgan , som skulle ha fört hans europeiska och amerikanska allierade i kriget på Ankaras sida, och på torsdagen reste han till Moskva för att träffa den ryska presidenten Vladimir Putin direkt.
            En buffertzon på 30 mil mellan Turkiets södra gränser och Syrias norra gränser för att effektivt bryta upp de två kurdiska enklaverna i Syrien. Det är vad Erdogan vill ha, och han vill också ha det mesta av Idlib.

            Erdogan har i sitt sinne skickligt hanterat både USA och Ryssland för att få vad han vill, och har spelade båda sidor mot varandra vid strategiska tidpunkter. Ena veckan kramar han Putin för att rädda sitt liv, och nästa vecka ber han Trump om patriot missilbatterier. Det går fram och tillbaka. Erdogan vann upprättandet av avskalningszonen i september 2018 efter invasionen av Idlib av turkiska styrkor tidigare samma år, att han trodde fast att han hade etablerat en ny södra gräns till Turkiet genom att göra det. Erdogan befinner sig nu i desperationsläge.

            För två eller tre år sedan, precis efter kuppförsöket (2016) , var hans popularitet fortfarande mycket stark. Men han har tappat två stora regionala val i Turkiet under de senaste 12 månaderna – ett i Istanbul och ett i Ankara – och den senaste undersökningen var hans godkännandevärde nere i de låga 40-talet.
            Så, han åker till Moskva på torsdagen för att försöka få en överenskommelse med Putin för att få en del av Syrien och säga, bara ge mig något, så att jag kan rädda ansiktet hemma och stanna vid makten.

            Putin kommer att ge honom något, för i slutändan, i slutet av dagen, behöver Putin inte Erdogan. Han behöver Turkiet, men han behöver inte Erdogan. Just nu är alla trötta på att Erdogan ständigt spelar ut alla mot varandra. Han är nu fångad mellan stormakterna som är trötta på hans spel.

            • Turken föll ihop som ett korthus.
              Denna veckas möte mellan presidenten Putin och Erdogan i Moskva gjordes för att förhindra ett krig mellan Ryssland och Turkiet i Syrien. Krig var dock aldrig i horisonten. Putin synade Erdogans bluff, och Turken föll ihop som ett korthus.
              Den ryska presidenten Vladimir Putin och den turkiska presidenten Recep Erdogan, tillsammans med deras respektive höga nationella säkerhetsrådgivare, träffades i Moskva den 5 mars. Syftet med detta akutmöte var att förhandla om villkoren för en vapenvila som skulle få slut på de tunga striderna i Syriens Idlib-provinsen som hotade att dra sina två nationer i direkt militärkonflikt. Efter mer än sex timmars möte paketerades ett nytt avtal, paketerat
              som ett “tilläggsprotokoll” till “Memorandum om stabilisering av situationen i området från och med 17 september 2018” (känt som “Sochi-avtalet)” godkändes av båda parter.
              Det nya tilläggsprotokollet, som trädde i kraft vid midnatt i Moskva-tiden fredag ​​6 mars, representerar ett strategiskt nederlag för Erdogan och den turkiska militären som Nato:s näst största stående väpnade styrkor, utrustade och tränade enligt högsta västliga standard har varit mer än en hård match för en sargad syrisk armé, sliten efter nio år av non-stop strid.
              En av de främsta orsakerna till det turkiska misslyckandet var det faktum att Ryssland kontrollerade luftutrymmet över Idlib och förnekade turkarna användningen av flygplan, helikoptrar och drönare, medan de tydligen använde sina egna flygplan, tillsammans med det syriska flygvapnet för att bomba både den turkiska militären och deras allierade anti-Assad-styrkor (även om ingen av sidorna officiellt har bekräftat att ryssarna bombade turkarna – det skulle vara en katastrof för samtalen). I slutändan tvingades anti-Assad-kämparna att ta skydd inom så kallade “Observation posts” – kraftigt befäst turkiska garnisoner som inrättades enligt Sochi-avtalet och blandade sig med turkiska styrkor för att skydda sig mot ytterligare attack. Operation Spring Shield visade sig vara ett oerhört nederlag för turkarna och deras allierade.

              Enligt villkoren i tilläggsprotokollet definieras de nya eskaleringszonerna av frontlinjerna när de för närvarande existerar, säkerställer de svåra framsteg som gjorts av den syriska armén och generade Erdogan, som hade lovat att driva syrierna tillbaka till positionerna som de fanns vid tidpunkten för det ursprungliga Sochi-avtalet.
              Även om det är skriver som ett vapenvila-avtal, är det tilläggsprotokoll som producerades av toppmötet i Moskva mellan Putin och Erdogan på torsdagen ett tunt förklädd instrument för övergivande. Den syriska regeringen fick allt den sökte efter genom att starta sin offensiv, och turkarna och deras anti-Assad-allierade fick slicka sina sår i en mycket reducerad Idlib-ficka.
              Utöver att förhindra direkt konflikt mellan Turkiet och Ryssland uppnår tilläggsprotokollet lite som förändrar situationen på marken står Turkiet fortfarande inför uppgiften att avväpna de HTS-krigare som den för närvarande omfattar som allierade, och den humanitära krisen som utlöses av hundratusentals flyktingar som fördrivs av de tidigare striderna kvarstår. På många sätt är tilläggsprotokollet, liksom dess föregångare, Sochi-avtalet, ett arrangemang som är utformat för att misslyckas.
              https://www.rt.com/op-ed/482477-erdogan-putin-turkey-idlib/

  • Allt fler intygar på att en dold amerikansk elit har skapat IS i syfte att förstöra världen !

    RV Intelligence Alert skriver den 30 oktober: ”During the raid on ISIS leader Al-Baghdadi, US Special Forces obtained evidence of hardware that was used to communicate with the US State Department, according to leaks.”

    Här är fler kommentarer som tyder på att en dold amerikansk elit styr IS.

    https://www.vaken.se/hog-amerikansk-militar-erkanner-att-usa-medvetet-slappt-fram-al-qaeda-och-isis/

    https://www.youtube.com/watch?v=j0KfAqu1KOM

    https://www.youtube.com/watch?v=1YExwxN4CT8

    https://newsvoice.se/2015/12/turkisk-parlamentsledamot-isis-fick-kemiska-vapen-fran-vast-via-turkiet-assad-fick-skulden-2/

    Frågan är – hur länge till kan massmedia blunda för dessa chockerande uppgifter ???

    • Hur länge som helst……….En civilisation som byggd på lögner och bedrägerier har inget val. Varje lögn täcks med en ännu större lögn, varje bedrägeri bortförklaras och ansvaret för detta avvisas med en häpnadsväckande fräckhet. En döende civilisation kännetecknas av en oförmåga att se hur den egna systemet smulas sönder inifrån och detta har inget att göra med den yttre fienden. Den infanitila, livsodugliga civilisationen och dess befolknings tankeförmåga i sista fasen är inte högre än vad som är nödvändigt att avsluta den oundvikliga processen för sin egen undergång…..

  • Nej men USA är väl inte någon krigisk stat, för massmedia har ju berättat för oss att USA har gått in och hjälpt massor av länder där dom har ordnat upp saker och ting till det bästa och för den goda sakens skull t.ex. i Kina 1945-1946, Korea 1950-1953, Kina 1950-1953, Guatemala 1954, Indonesien 1958, Kuba 1959-1960, Guatemala 1960, Kongo 1964, Peru 1965, Laos 1964, Vietnam 1961-1973, Kambodja 1969-1970, Guatemala 1967-1969, Granada 1983, Libanon 1984, Libyen 1986, El Salvador 1980, Nicaragua 1980 Panama 1989, Irak 1991-1999, Sudan 1998, Afghanistan 1998, Jugoslavien 1999, Afghanistan 2001 Irak 2003, Libyen 2011 och Syrien 2015-2019.

    • Klart har vi fått veta USA/NATO-s oändliga goda insatser för världfred! Vi har ju även fått veta hur mycket ondska finns i de länderna som vi befriar och hjälper till en framtid utan ondska!
      Deras onda krigare hämtar vi till Europa och integrerar till den höga moralen och sunda tänkandet som varje del av västerländsk civilization besitter och praktiserar! Vi gör om hela världen till vår egen spegelbild och hoppas på den optimala utdelningen i form av tacksamhet och självklart deras naturtillgångar. Vi hoppas också att vår välvilja belönas och att inte dessa grupper väljer sina egna lösningar, t.o.m har fräckheten att beväpna sig upp till tänderna och avvisar våran “en aning envisa sätt” att påtvinga hjälp som Ingen av de har bett om!

      • – Ja – och för att tala klarspråk – så kommer både USA,s/NATO,s och EU,s kärleksfulla politik att leda till en total destruktion av den civiliserade världen, om denna kärlek tillåts fortsätta.

  • USA har under tre decennier fått härja fritt i diverse krig. Förutom viss kritik emot Irakkriget, har världen knipit käft och gett sin välsignelse. Världspolisens agerande har varit politiskt korrekt och har i Sverige fått fullt stöd. Vårt etablissemang saknar all anständighet och moral.
    Att Israel är dirigenten kan det väl inte råda några tvivel om, Shimon Peres uttalade strax efter 11/9: Det är vi som styr USA och de vet de om.

    • Flera Israeler tex Sharon har också sagt det men det bevisar bara att det är vad eliterna vill att vi ska tro. Israel belönas för att expandera imperiet precis så som Britterna planerade för snart tvåhundra år sen och som britterna och amerikanerna senare har uppmuntrat. Ja mer än uppmuntrat, direkt hjärntvättat [raderat ord] i Israel till med dom kristna [raderat ord] som påhejare.

      Vilka tjänar nämligen på utraderandet och förnedrandet av araberna? Jo dom malthusianer som tycker att competition is a sin. Dom som anser att inga rivaliserande ekonomier ska tillåtas växa fram. Israel är det angloamerikanska imperiets brohuvud.

      Det dom begär för sina nationalistiska avsikter överlappar i högsta grad med vad anglokretsarna önskar.

      De Brittiska agenter som verkade för hundra år sen hade som mål att utvecklingen skulle hållas tillbaka där och att folk skulle avsky muslimerna och det har lyckats rätt väl.

  • De förnekar sig aldrig! I Afghanistan är det CIA som organiserar haschhandeln så också med kokainet i Colombia! Oljestölderna pågår även i Libyen och på andra håll som Ukraina stjäl man gasen. I EU tvingar man banker att betala böter för påhittade brott med dollarhandeln m.m. Uncle Sam borde nog kallas Onkel Konkel i stället. Det märkliga är att politiker i EU framförallt struntar i allt detta men så är de ju ett gäng mutkolvar hela bunten med svetsaren i spetsen.

  • Tack Hans Myrebro för ditt klarspråk. Samtidigt Grattis till att du fick in din artikel. Du skriver:
    “USA har i snart 30 år härjat i olika länder i Mellanöstern på order från Israel som hela tiden haft en klar målsättning att stegvis ödelägga och pulvrisera samtliga arabstater”.
    Naturligtvis är det så det ligger till och och så har varit, alldeles särskilt efter 9/11, men likväl vet jag av egen erfarenhet, att de flesta svenskar inte inser detta, gravt hjärntvättade som de ju är om de rätta förhållanden. Väldigt få personer vågar avhålla sig från att stämma in i halleluja-kören till Israels ära. Allra minst att begripa landets politiska lednings huvudroll i 9/11-terrorn. Intimt samverkade Likud-partiet med amerikanska neocons, när de skrev Project for a New American Century och andra planer, som du ju även nämner. Om detta råder det ingen som helst tvekan. Konsultera gärna Christopher Bollyn. Namnen på skurkarna finns ju även där, på dessa säreget vidriga, falsk-flaggs-viftande gangsters.
    För våra egna svenska förhållanden, måste än en gång SR och SVT lyftas fram som vår svenska demokratis värsta fiende, p g a den roll de spelat, att medelst lögner och mörkläggning skydda en internationell kriminalitet av galaktisk storleksordning. I samråd naturligtvis med politiker på alla nivåer. Liksom SÄPO/MUST. Detta är en SKANDAL som de Godhetsvurmande psykopaterna inom etablissemanget ALDRIG kommer kunna tvätta sig rena ifrån.
    Även om det inte är omöjligt att utpressning har funnits med i bilden, något som Estonia-katastrofen mycket väl antyder. Fast mest troligt är tre decennier av mullvadsarbete inom diverse vänstersekter, inom välbetalda offentliga myndigheter och institutioner. Politiken som ju förts sedan 68:a, bär ju vittnesbörd om ett land som dekonstruerats in i minsta detalj!

  • Lämna ett svar

    Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *