SPACE. Officiellt har NASA landat på månen endast sex gånger och sista gången var i mitten på 1970-talet. Nu ska USA, under ledning av NASA, landa på Månen igen efter nästan 50 år och denna gång ska en permanent månbas byggas.
NASA har delat ut sina första månbundna kontrakt på ett halvt sekel. År 2024 och inom ramen för Project Artemis ska företagen SpaceX (ägt av Elon Musk), Blue Origin (ägt av Amazons Jeff Bezos) och Dynetics göra detta möjligt.
Trots förväntan fick inte flygplanstillverkaren Boeing vara med. Anledningen är att Boeing misslyckats med att övertyga om att företaget klarar av att i tid leverera rymdstationen Gateway som var tänkt att kretsa runt månen och tjäna som en utpost och mellanstation för en månlandare. Boeing har de senaste åren lidit svårt av en serie olyckor och misslyckanden. Företaget har även anklagats för att vara extremt profitcentrerat och sätta vinst högre än mänskoliv.
Project Artemis ska officiellt studera regionen nära Månens sydpol och etablera en permanent bas där. NASA ser särskilt isen som en viktig resurs. Vattnet kan användas som bränsle och för att upprätthålla liv.
Militärisering av Månen
Den militära närvaron i projektet är uppenbar eftersom stora amerikanska vapenföretag deltar. Blue Origins “Integrated Lander Vehicle”, är en trestegslandare som byggs i samarbete med vapenföretagen Northrop Grumman, Lockheed Martin och Draper. Dynetics som är vapenföretaget SAIC:s dotterbolag bygger ”Human Landing System”. SpaceX används löpande av den militära industrin för att skjuta upp satelliter. Totalt finns över 25 underleverantörer.
Återstår för NASA och Vita Huset att övertyga kongressen om att finansiera programmet med skattebetalarnas pengar. Prislappen landar på 35 miljarder dollar för de kommande 4 åren.
I praktiken vill den privata vapenindustrin – med finansiering av det amerikanska folket – bygga en militärbas på månen med start 2024 och NASA är projektledande “front” i projektet.
Text: NewsVoice
Vem blir förvånad av att Amerikansk vapenindustri ska bygga månbas 2024.
Krigsrisken ökar med USA:s militärisering av Månen och USA hotar även pressa Ryssland att delar med sig av sitt Arktiska vatten. I maj gjorde Washington det klart för Kanada att det “borde glömma sin rätt till den nordvästra arktiska korridoren.” De har också krävt av Kina att de stänga sina arktiska forskningsstationer i Norge och Island och att sluta investera i NSR-infrastrukturen.
Nordsjövägen, som sträcker sig hela Rysslands arktiska och fjärran östregioner, förväntas bli en viktig handelsväg för varor som skickas mellan Europa och Asien. Den arktiska rutten från Sydostasien till Europa förkortar transporttiden i halva jämfört med traditionella rutter genom Suez- och Panamakanalerna.
Under sovjettiden användes det främst för att leverera varor till isolerade bosättningar i Arktis. Rysslands president Vladimir Putin sa att rutten skulle bli ”nyckeln till utvecklingen av de ryska arktiska regionerna i Fjärran Östern”.
Enligt Putin är målet att göra den till en “verkligt global, konkurrenskraftig transportartär” och att avsevärt öka sin godstrafik upp till 80 miljoner ton per år. Fartyg transporterar huvudsakligen flytande naturgas (LNG), olja och kol. Förra året sade Putin att fartyg under den ryska flaggan kunde få exklusiva rättigheter att transportera olja och gas längs vägen – en åtgärd som föreslagits för att öka varvsindustrin.
Ryssland har nyligen investerat cirka 5 miljoner dollar i byggandet av en året runt djuphavshamn nära Indiga, en bosättning vid Rysslands Barentshavskust, enligt Arkhangelskregionens tillförordnad guvernör Alexander Tsybulsky.
Det nya navet kommer att ha kapacitet att hantera 200 miljoner ton last per år och handlar om frakt från Kazakstan, Kirgizistan, Japan och Kina. Den nya hamnen kommer främst att hantera transporter av kokskol, trä, gödningsmedel, kemiska produkter och papper.
Tsybulsky förväntar sig ett stort ekonomiskt uppsving om den nya arktisbundna järnvägen. Vi kommer att kunna hantera mest exportlast, som nu skickas via S: t Petersburg, och därmed erbjuda ekonomiska förutsättningar för våra investerare att kunna utvecklas här mer aktivt och inte slösa bort pengar på transport.
Projektet Belkomur är en ny järnvägslinje som kommer att förbinda industriregionerna i Sibirien och Ural med hamnar i Rysslands nord- och nordväst. Den internationella järnvägsvägen över Ryssland (mellan Rysslands europeiska norr och Kina) kommer att minska avståndet för leveranser från Sibirien och Ural med 800 km. Rutten kommer att erbjuda den kortaste tillgången till norra havsruttens stora hamnar (Murmansk, Arkhangelsk, Belomorsk och Sabetta, och i framtiden, Indiga och andra).
https://www.rt.com/op-ed/463661-arctic-war-route-sea/
https://www.rt.com/business/489212-russia-arctic-port-investments/
https://www.rt.com/business/488519-northern-sea-route-freight/
https://www.rt.com/business/470954-us-russia-arctic-waters/
Nu när covideventet börjar rinna ut i sanden så är det ju läge att paddla iland ett nytt Hollywoodprojekt. Det är ju bra att man har med sej både Elon Musk och Bezos med bra kontakter på dataanimeringar. Musk har säkert några överskottstesla kvar som han kan köra runt med däruppe. Detta kommer att bli snyggt.
Hade de tänkt sig att Kina skall finansiera detta projekt eller är det hittepå för att kunna äska mer pengar?
Det är väl därför Corona-hysterin skapats för att få skattebetalarna att betala.
Efter att de har byggt månbasen kan den militära tekniken spilla över på den civila sektorn så att de börjar bygga bostäder för egna hemlösa medborgare på jorden. Men månen i sig är ju en jäkla omväg för det projektet.
IS? Trodde de var besegrade och begravda?
Kunskapen har de hur man bygger raketer sedan lång tid tillbaka men förmodligen är det billigare att lifta med andra nationer eller privata företag.
Du har kanske hört talas om månlandningarna på 60 och 70-talet?
And here we go again! Senast det begav sig var 1961, när JFK proklamerade att USA skulle visa musklerna och landsätta en amerikan på månytan och det innan decenniet var över. Vilket man gjorde. Två gånger faktiskt!
Fast tiderna, tidsandan och den vite, kristne mannens psyke och fysiska förmåga, var då mycket annorlunda än vad den är nu. Själv var jag mellan 15 och 25 år och entusiastiskt följde jag i flyg- och rymdfackpressen detaljerat händelseförloppet. Det beskrevs ofta som en tävlan, en kamp mellan två samhällssystem, där det kommunistiska och slutna Sovjet-Ryssland var vår fiende och det på alla plan.
I Väst var självförtroendet under Kennedy-åren mycket gott och ett kunnigt garde av äldre Peenemünde-veteraner gav inspiration åt hängivna och hårt arbetande amerikanska ingenjörer, trots rekordhög skilsmässofrekvens i Florida.
Vietnamkrig, vänstervåg, knark och hippe-trams mm förändrade landskapet stort, som vi ju vet. Himlakropparna fick fortsättningsvis klara sig utan besök av människokroppar.
Men nu vill man ge sig på vågspelet igen och tidsandan trogen, skall nu privatföretag med psykopater i ledningen axla ett stort ansvar. Fast var finns de som skall betala äventyret: någon som helst glöd och hängivenhet ifrån allmänhetens sida står absolut inte att finna. Men det betyder inte mycket i vår elitärt styrda nedgångsfas.
På bilden ovan, föreställande en möjlig månlandare, finns amerikanska flaggan och NASA:s emblem. Skall vi förstå det just så, att det inte är tänkt som ett internationell rymdprojekt. Trots allt skrik på globala strävanden? Skapligt många länder har god förmåga beträffande krävd teknologi.
Bemannade månfärder? – möjligtvis! Till planeterna, i första hand Mars, är obemannade färder det enda vettiga. Just på teknikområdet “obemannade farkoster”, har under tiden efter sista Apollo-färden i början av 70-talet, teknologin gått stadigt framåt. Tänk “drönare”. Eller på fackspråk: “UAV = Unmanned Aerial Vehicle”. Svensk industri har viss erfarenhet på detta område.
F ö är tanken på en militärbas – tillika en amerikansk (USrael, alltså) – en ytterst trist tanke.
Hur då? De har ju inte ens raketer som kan ta besättning till IS! De brukar lifta med ryssarnas raketer upp till IS…Undrar hur det går med kopierandet av den ryska raketmotorn RD-181 för USA, verkar ju vara rätt svårt att tillverka egna kopior som håller måttet så man fortsätter köpa in motorer från Ryssland.