Så här kan återvändande utlandssvenskar bättre passa in i svensk migrationspolitik

7
1048
Lena Wickman, privat foto
Lena Wickman, privat foto

DEBATT. Lena Wickman med medborgarrötter i Sverige, men boende i Kanada, vill komma hem till Sverige för att ta hand om sin åldrande mamma. Det har stött på stora byråkratiska problem som innebär att hemvändandet kanske inte ens blir av, men Wickman som analyserat situation har förslag på lösningar.

Text: Lena Wickman

Själv har jag varit boende i Kanada de senaste 25 åren. Jag gifte mig med min Kanadensiska man i Stockholms Rådhus den 4:e december 1995. Båda mina söner är födda i Kanada, och har dubbelt medborgarskap, likaså jag. Min äldsta son, 23 år, bor sedan 2015 i Stockholm. Han studerar på Stockholms  Universitet och har inga planer på att flytta tillbaka till Kanada. Min yngsta son, 21 år och hängiven skidåkare, föredrar däremot pudersnön i Kanada.

Min mor har en Alzheimer-diagnos, bor numera på ett äldreboende, och för mig känns det som en nödvändighet att finnas i hennes närhet medan hon så sakteliga tynar bort. Därför har maken och jag bestämt oss för att göra flytten över Atlanten.

Fram till 2015 hade en sådan flytt inte mött på några större problem, men så tillkom då den tillfälliga lagstiftandet 2016, med avsikt att färre flyktingar och personer med skyddsbehov skulle söka sig till Sverige. Det var nog inte menat så, men detta innebar en stor förändring för den grupp av utlandssvenskar som jag tillhör. En svensk medborgare  boende utanför EU/EES med en maka/make från ett land utanför EU/EES är sedan dess  tvungen att visa på boende och inkomster i Sverige innan partnern kan beviljas uppehållstillstånd.

Rent praktiskt innebär detta att jag såsom svensk medborgare behöver lämna min make i Kanada för att  kunna visa på att jag i Sverige har en tillräckligt stor bostad för oss båda, samt en inkomst stor nog att försörja oss båda. Bostadsmarknaden i Stockholm är som vi alla vet svår att komma in på.

Som utlandssvensk är man inte speciellt populär hos bankerna, och hyreslägenheter hör ju till ovanligheterna. Så då blir det till att finna en andrahandslägenhet, med den tillhörande astronomiska hyran och ett 1-årskontrakt på boendet ska också kunna uppvisas, när Migrationsverket tar sitt beslut. Efter det ger man sig i kast med försörjningskravet.

Beroende på den personliga familjesammansättningen faller alla sökande i en specifik kategori och där en viss summa, ett “normalbelopp”, måste återstå av inkomsten när boendekostnaden är avdragen. Långvariga anställningar kanske är svårt att få tag på så här i pandemitider, men är ett måste om man vill ha Migrationsverkets godkännande.

Lönespecifikationer och anställningsavtal läggs till det som ska verifieras av Migrationsverket. Driftigt folk med eget företag bör nog rekommenderas att lägga det på is under denna process, då Migrationsverket har en tendens att inte godkänna sådana inkomstuppgifter med förklaringen att den enskilde har inflytande över bolaget.

Under tiden ansöker min make från vårt hem i Kanada om uppehållstillstånd. Detta pga att ansökan och beviljande av uppehållstillstånd måste ske med den partnern i ett land annat än Sverige. 1-2 år kan processen ta. En lång tid att vara ifrån varandra, skulle nog de flesta tycka. Det tär både ekonomiskt och emotionellt, speciellt om barn är involverade. Det är nästan så att man börjar fundera på om en flytt verkligen är värt det. Kanske ens gamla mor kan klara sig utan sin dotter.

Varför utlandssvenskarna skulle innefattas av bostads och inkomstkrav har jag inte funnit någon förklaring till. Kan inte riktigt se logiken i det hela. Såsom lagen är utformad synes den dessutom inrikta sig på sökande som redan har sin partner i Sverige. Inte på de som har jobb, bostad, liv, i ett annat land, de som skulle vilja återvända hem som en enad familj. Jag finner det direkt skrämmande, ja till och med avskräckande, att svenska medborgare kan bli nekade en återflytt till Sverige med sin familj pga Migrationsverkets bedömning av storleken på ens bostad, ens inkomst eller förmögenhet.

I dagsläget måste således min familj först splittras, för att sedan återförenas. En familjeåterförening om vi får Migrationsverket godkännande, efter 1-2 år.

Just nu sitter Migrationskommittén och arbetar på en långsiktig lagstiftning som ska ersätta den tillfälliga lagen när den löper ut sommaren 2021. Ord som skyddsgrund, kvotflyktingar, volymmål, alternativt  skyddsbehövande, skyddsskäl, asylavslag, dyker upp i artiklar rörande deras arbete. Det känns främmande i relation till återflytt, i syfte att få vara närmre min mor.

Hösten 2018 var jag i Sverige för att umgås med min son och för att diskutera min mors framtida behov med hennes biståndshandläggare. Samtidigt pågick valrörelsen inför Riksdagsvalet för fullt. Jag samtalade med samtliga partier vid deras valstugor. Då jag beskrev det dilemma vi utlandssvenskar hamnat i möttes jag av förvåning och i vissa fall av upprördhet.

Oberoende av vad det enskilda partiet hade för åsikt om den tillfälliga lagen, så var den övergripande åsikten att den borde väl inte på något sätt inkludera utlandssvenskarna. Det var väl ändå inte dess syfte?

Ett litet axplock från vad de olika politiska partierna hade att säga till sina utlandssvenska väljare 2018:

  • Sverige bör välkomna hemvändare från andra länder.
  • Utlandssvenskarna är viktiga för oss.
  • Du ska alltid känna dig välkommen och trygg att flytta hem till Sverige.
  • Mindre byråkrati och regelkrångel, även för dig som är utlandssvensk.
  • Många som vill flytta till Sverige med sin partner får vänta orimligt länge.
  • Vi vill göra det enklare för utlandssvenskar som vill flytta hem att göra så.
  • För dig som har bott utomlands ska Sverige vara ett attraktivt land att flytta hem till.
  • Det ska vara tryggt och välkomnande, men också praktiskt möjligt och enkelt att flytta hem till Sverige för den som vill göra så.
  • En förbättrad återvändandeprocess för utlandssvenskar gynnar inte bara den enskilde
    utan även Sveriges konkurrenskraft i världen.

Mina förslag

Baserat på sådana positiva vallöften skulle jag vilja ta tillfället i akt att nu, medan den framtida  svenska migrationspolitiken utformas av Migrationskommittén, bidra med tre förslag på hur återvändandeprocessen skulle kunna förbättras:

  • En separat och prioriterad ansökningskategori hos Migrationsverket: ”att flytta med svensk medborgare”.
  • Att en icke-EU-medborgare kan vara bosatt tillsammans med sin partner i Sverige medan ärendet behandlas.
  • Att svenska medborgare undantas från försörjnings och bostadskravet om ej dess nödvändighet kan påvisas.

Text: Lena Wickman


  • NewsVoice kräver äkta för- och efternamn för den som vill kommentera efter artiklar. Varför?
  • I kommentarsfältet har varje person ansvar för sin egen kommentar. Kommentarer som bryter mot kommentarsreglerna eller svensk lag kan tas bort eller ändras.
  • Donera gärna till NewsVoice, en gratistidning som är beroende av läsarnas stöd. Pengarna går till undersökande och oberoende journalistik.

7 KOMMENTARER

  1. Problemet är att en mängd icke-svenskar har blivit svenska medborgare, samt att tokliberaler kommer öka massmigrationen av icke-flyktingar medelst ett sådant regelverk.

    Förslag: Låt gubben söka turistvisum! Ansök om nytt turistvisa var tredje månad! Köp en husbil och turista! I Sverige vet man aldrig hur länge man tillåts överleva numera.

  2. Det tragiska i Lena Wickmans berättelse är att hon inte genomskådar den vulgärsocialistiska intentionerna att hata alla dem som till äventyrs inte bor eller vill bo i Sverige. Snacka om ”nationalsocialism”? Enligt socialistens ideologi kan svenskar som inte kan stå ut med den svenska socialistiska världsutopin gärna trakasseras ända intill förintelse. Om Lena till äventyrs skulle lyckas med att plantera större delen av familjen i Sverige, är hon då beredd på att avskaffa socialisternas hat mot just ”svenska medborgare”?
    Lena, varför inte göra allt vad du kan för att hjälpa din mor att få ett lyckligare liv i Kanada eftersom du föredragit det framför det svenska?

    • Vid tidpunkten för giftermålet i Sverige var reglerna helt annorlunda än vad de är nu. Jag och min amerikanske make gifte oss 1998 och han kunde endast få upphållstillstånd i Sverige om han åkte tillbaka till USA och ansökte om uppehållstillstånd därifrån. Äktenskapet ansågs inte äkta om man som nygifta inte kunde leva åtskilda på var sin sida av Atlanten under 1,5 – 3år. Värre var att äktenskapet inte ansågs som seriöst för att vi inte hade gemensamma barn trots att detta för min del var en omöjlighet. Tror Lena gjorde samma val som jag gjorde då det var enklare att deponera en större summa pengar och lämna det land som såg ner på mig som medborgare och det livsval jag gjort.
      Återflytten var även den fylld av otrevligt bemötande, ignorans och nedvärderande kommentarer. Vi blev båda varse om en verklighet som var full av diskriminering och orättvisor mycket beroende på den typ av invandrargrupp min make tillhörde. Vi köpte lägenhet i Sverige och sökte uppehållstillstånd innan utflyttningen eftersom det inte var något alternativ att leva åtskilda.
      Lena har precis samma förutsättningar som jag hade för 15 år sedan. Ett gott humör, vassa armbågar och med insikten att man måste klara sig själv så ror man runt det mesta.
      Jag var så naiv att jag trodde att jag skulle få någon typ av hjälp från AF. ”Varför kom du hit” fick jag höra och min make ”synd att du inte har dubbelt medborgarskap för då kunde vi tvinga dig att söka jobb i Norge, de tar vad som helst där, bara de har universitetsutbildning”. En universitetsutbildning som hamnat långt ner på prioriteringslistan eftersom alla politiskt korrekta beslut skall verkställas först, beslut som är kopplade till bidrag.
      Man skall öppna sina hjärtan för alla som vill komma hit förutsatt att de inte är återvändande svenskar. Att ha ett blödande hjärta för sjuka anhöriga vare sig de är yngre eller äldre står tyvärr inte högt på listan.

  3. Jag håller med Samuel af Ugglas och Ingemar Ljungqvist. Jag har inte läst det Ingemar rekommenderar men jag fick min mamma bättre med B-vitamin behandling. Kunskap från Adam Hoffer och Linus Pauling.

    Dessvärre var vi inne i hemtjänstkarusellen och de fortsatte skada min mamma med sina mediciner och det gick inte att tala med dem om det. De gör som de vill och du ska inte inbilla dig att det spelar någon roll att du är dotter.
    De kör över dig, de är snälla och förstående om du tycker som de men om du nu får idéer av Ingemar och mig och vill att din mamma ska behandlas med kosttillskott och annat så gäller det att du är officiellt hennes gode man.

    Demens är liksom diabetes, hjärt- och kärlsjukdomar , cancer m.m. metabola sjukdomar, dvs för lite näring och för mycket belastning av mikrober och gifter.

    När man förklarar detta för folk säger de att hen har förklarats ha Alzheimers och därmed skulle det vara kört.
    Att få en sådan diagnos eller det räcker med demens visar bara att skolmedicinen inte tänker göra något för patienten. De börjar med sin palliativa vård.

    Jag har en väninna 74 år som har brist på en signalsubstans Acetylkolin och hon kan bli bra med kosttillskott men hon förvägras det. Jag fick inte vara god man till henne och ta henne till riktiga läkare . I stället tog de ifrån mig nyckeln och lät henne ligga ensam i sin lägenhet så hon fick kontraktioner i benen och nu är rullstolsbunden. Så nu sitter hon ensam på ett boende utan att få någon som helst intellektuell och social stimulans.

    • Exakt så fungerar den Svenska Sjukvården som du beskriver så bra Maj! Under några år hjälpte jag människor som sökte alternativ cancerbehandling, ja hjälpte? Det var ju mest frågan om ny information som de tog del av. Vid några tillfällen ville dessa patienter bli utskrivna, vid två tillfällen dog de dagen före sin utskrivning? Vid bägge tillfällena fick de morfin och glucosdropp för att orka med? att åka hem. Skolsjukvården accepterar ingen alternativ behandling alls, de blir ju utan jobb och förtjänst om patienterna blir friska och klarar sig utan den korrumperade vården! Så här fungerar den Svenska eller västerländska ”vården”:

      Grundprinciper för den farmakologiska (drog och sjukvårds-) industrin
      1. En frisk människa är en missad kund.
      2. En botad människa är en förlorad kund.
      3. Ett medikament skall man ta livet ut för att vara (någorlunda) symptomfri: Stamkund.
      4. Biverkningar kan leda till nya behov av medikament: Stamkund.
      5. Propagera näringsprinciper och levnadssätt som på lång sikt främjar ohälsa: Framtida kund.
      6. Propagera behandlingsmetoder som under sken av att vilja bota snarare upprätthåller ohälsa.
      7. Bekämpa fungerande alternativmetoder som konkurrens.
      8. Håll patienten vid liv så länge det ger förtjänst.

      • Punkterna som du räknar upp är jag säker på är ledstjärnan för dem som sitter i allra högsta toppen av Big Pharma och också Big Food.

        Men de som arbetar inom vården tror att de är goda och gör ett bra jobb. De har i sin utbildning också lärt sig att alternativa mediciner inte fungerar.
        Sen är det människans psykologiska försvarsmekanismer. Det sitter väldigt långt inne att man erkänner att man blivit lurad och att man skadat mer än hjälpt.
        Det är då man skjuter budbäraren.

        Det här är säkert Big Food och Big Pharma medvetna om. De har säkert forskat på hur människan fungerar och sakta men säkert infört dagens samhälle.
        Till det har de också fått tekniken till hjälp. De klampar in i vårt vardagsrum med sin indoktrinering som passiviserar oss.
        De har utplånat fria ordet. Att vara journalist betyder för mig att man ska visa vad som är sanning.
        Men nu är journalister tagna som gisslan. Vill du ha din lön så skriver du som din uppdragsgivare vill.
        I planen ingår att få det till att det är socialism/kommunism som är orsaken när det egentligen är kapitalismen.
        De blå har varit nöjda tills invandringen ökade och från fel länder.
        De röda tror de gör gott när de egentligen går kapitalismens ärende.

KOMMENTERA [Se kommentarsregler]

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här