Internationell jordbrukspolitik skapar folkvandring

Småbönder utan överlevnadsmöjligheter kommer att se sin existens försvinna med en folkvandring som följd.

8
1022

DEBATT. Den senaste veckan har det blommat upp en jordbruksdebatt i Sverige där de gamla fronterna åter visat sig. Idag är lantbruket glesare än någonsin. Det finns knappast över 10,000 lantbruksföretag som kan kallas kommersiella företag och de har dessutom så många sidoinkomster att dessa verksamheter är företagens viktigaste intäkter.

Thomas Gunnarson, selfie
Thomas Gunnarson, selfie

Text: Thomas Gunnarson, sekreterare i Familjejordbrukarna

Ändå fortsätter debatten i gamla inkörda spår. Trots att politiken bara för något år sedan kom överens om en Livsmedelsstrategi. Ett politiskt dokument utan substans tycks det. Den senaste veckan har det blommat upp en jordbruksdebatt i Sverige där de gamla fronterna åter visat sig.

Idag är lantbruket glesare än någonsin. Det finns knappast över 10 000 lantbruksföretag som kan kallas kommersiella företag. Och de har dessutom så många sidoinkomster att dessa verksamheter är företagens viktigaste intäkter. Men ändå fortsätter debatten i gamla inkörda spår. Trots att politiken bara för något år sedan kom överens om en Livsmedelsstrategi. Ett politiskt dokument utan substans tycks det.

I europeisk gemensam jordbrukspolitik, allmänt kallad CAP, som började 1962, har efter början av 1990-talet vikt sig för det globala regelverket WTO (AoA), som skall styra handel med jordbruksvaror. Därmed överlämnades nationella politiska lösningar till de absolut största globala bolagen för att hantera världens största marknad, människors livsmedelsbehov. En givet katastrofal lösning.

Regelkrav var lätta att utnyttja för ekonomiskt starka bolag i svaga nationer, där reglerna gjorde den lokala marknaden handikappad. Som exempel är det just nu en diskussion mellan Indien (där Indien har en ”fredsklausul”) och USA. WTO-kravet är att en sluten, tullskyddad nationell marknad måste öppnas upp för import med en viss liten procent av marknaden för att det skall kunna kallas ”fri” marknad. Importen blir givetvis en dumpningmarknad även om importörerna påstår annat.

Resultatet blir att den lokala marknadens priser faller som en chockvåg under acceptabel nivå och importen tar över mer och mer. Problemet i länder som Indien, som idag är världens största mjölkproducerande nation – med tullskydd – och en mycket stor del småbönder utan överlevnadsmöjlighet om priserna faller och som enbart existerar tack vare tullskyddet, kommer att se sin existens försvinna med en folkvandring som följd. Samma fenomen finns i Afrika där europeiska mejeriföretag agerar likadant och slår ut afrikanska småbönder som lever på självhushåll och en liten kontantförsäljning. Resultatet blir en folkvandring.

Men berör detta problem svenska lantbruk?

Eftersom skattetrycket på låga inkomster är mycket högre i Sverige än det inom EU kan man nog jämföra svenskt jordbruk med Indien eller Kenya. Inga av dessa har beskattningsbara inkomster. För svensk del är det stöden och externa intäkter som är avgörande för företagens existens.

Om stöden, som oftast idag är hela lönebiten, minskar för mycket kommer det endast att vara de externa intäkterna som motiverar vidare jordbruksdrift, som en ökad möjlighet att använda sin maskinpark.


Slutsatsen blir att WTO-regelverket, som hittills enbart gynnat några gigantiska globala livsmedelsföretags världsvida härjningar på lokala jordbrukares och livsmedelsmarknaders bekostnad, nu skapar en enorm obalans som politiken gemensamt måste se över genom att snarast återta den europeiska jordbrukspolitik som man tänkte sig på 1960-talet, när CAP började.


 

Att Sverige i grunden redan då resonerade som idag, det var tydligt i 1967 år jordbrukspolitiska beslut, men det beslutet höll inte fem år innan verkligheten innebar något annat. Så blir det med Livsmedelsstrategin från 2017 som inte heller klarar fem år innan verkligheten blir något helt annat. Frågan är bara vad?

Text: Thomas Gunnarson, sekreterare i Familjejordbrukarna

  Lämna Twitter - Byt till Twitter och friheten
  • I kommentarsfältet har varje person ansvar för sin egen kommentar. Se reglerna.
  • Donera gärna till NewsVoice, en gratistidning som är beroende av läsarnas stöd.
0 0 rösta
Artikelbetyg
Prenumerera
Notify of
guest
8 Kommentarer
Äldst
Nyast Mest röstad
Inline Feedbacks
Se alla kommentarer
Martin Gustavsson - Vetenskapliga partiet
Gäst
7 månader sedan

Frihandeln undergräver tryggheten, demokratin och beredskapen.

Hans Dahl
Hans Dahl
Gäst
7 månader sedan

Oerhört viktiga synpunkter och den som inte vill att risken för att många av oss ska duka under av svält – och allt kaos som uppstår då – bör agera!

Vi behöver verka för att möjlighet ges för att bygga upp en lokal och sund livsmedelsproduktion igen.

Vi ska inte acceptera att makten över vår mat alltmer ges till multinationella företag, som när som helst kan strypa tillflödet.

ingemar ljungqvist
Gäst
7 månader sedan

Det var en ära att läsa dina rader Thomas. En sann skildring men också en spjutspets riktad mot framtiden. Jag läste faktiskt utredningen från 2017 och kommenterade den här: https://anthropocene.live/2017/04/19/globalismen-hotar-svensk-livsmedelsproduktion-och-forsorjningstrygghet/
Eftersom jag inte är expert på just jordbrukspolitik, trots att jag i sommar tjyvat 1000-tals Demeter-tomatplantor så kanske du kunde kommentera här hur långt mina farhågor blivit besannade i ovanstående.
Bra Torbjörn Sassersson att du öppnar för en riktig jordbrukspolitik med denna publicering – men du har också fått en dito demokrat artikel. Den är konstruktiv. Dags att publicera.

Thomas Gunnarson
Thomas Gunnarson
Gäst
Reply to  ingemar ljungqvist
7 månader sedan

Jag har satsat på svedjerova i år.. riktig krismat.

Maj Rehnberg
Maj Rehnberg
Gäst
7 månader sedan

Alla sådana här åtgärder har väl bara varit kulisser för att driva fram beslut som har lett till att Sveriges näringar försvunnit och därmed gjort att vi inte är självförsörjande utan beroende av att vara med i NATO och till slut i One World Order 2030
Det är väl det som händer i Indien och Afrika nu . Ska de vandra hit och få igång vårt jordbruk igen ?

Men jag tror inte det utan nu ska väl jordens befolkning minskas med ett dödande vaccin ?
Den här debatten är överflödig nu.

Vad som ska debatteras är hur de styrande och deras myndigheter ljuger om pandemin och “säkra” vaccin.
Samtidigt som de mörkar utbyggnad av 5G och att vi besprutas dagligen från Chemtrailsplan .

Anders Wiman
Gäst
7 månader sedan

Jag bodde på landet förut och hade grannar som kämpade med ca 20 kor och den lilla inkomst som tjänades på åkrarna gick inte att försörja sig på. En hade skog som fick vara en liten sidoinkomst.
Annars så var det s.k. moonlightning eller månskensbönder. De måste ha ett annat jobb på sidan.
Stöd från Lantbrukarnas Riks Organisation (LRF) var inget stöd alls. Ta mer lån, var deras budskap.
Alla dessa organisationer som ska bistå bönderna har fallerat. Arla är väl den värsta och har slagit undan fötterna på åtskilliga bönder. Arla drivs som ett strikt bolag som ska ge maximal avkastning,
Och att de ska ha svenska bönder i åtanke när de vill göra affärer finns inte på kartan. De har strypt dem på ett långsamt och fruktansvärt plågsamt sätt. Den svenska jordbrukspolitiken är inte styrd av någon som är insatt i hur ett lantbruk ska bedrivas eller under de förutsättningar som olika bönder har
till förfogande för att det ska gå runt. De får i stort sett jobba ihjäl sig. Ingen bonde vill att den mat som denne producerar ska innehålla giftrester, men de är tvungna att ibland köra med någon besprutning
av något slag. Ett ungerskt företag producerar PHYLAZONIT som är ett giftfritt medel som gör plantorna
betydligt livskraftigare. Men denna produkt tror jag inte ens att LRF känner till.
Köp Svenskt när du är i affären.

Samuel af Ugglas
Samuel af Ugglas
Gäst
7 månader sedan

Vi tackar Torbjörn ödmjukast för att han tillåter analyser i från det svenska jord och skogsbruket. Det är inte många “media-outlet” som tillåter att man diskuterar livsmedelsförsörjningen. Den diskussionen har socialisterna tabubelagt, förklenat eller förtalat sedan länge.
Så här säger Thomas: “Om stöden, som oftast idag är hela lönebiten, minskar för mycket kommer det endast att vara de externa intäkterna som motiverar vidare jordbruksdrift”.
Det finns tyngre argument än så.
Varför har socialisterna fråntagit landsbygdsbefolkningen förfoganderätten över sin egendom?
Varför låter politikerna skattefinansierade oavsättliga byråkrater tillägna sig tillträde till egendom, hus och hem 24/7/365?
Varför accepterar samma politiker att “produktionsapparaten”, mark, vatten och byggnader får förfalla?
Hur kan det vara att den nuvarande överåriga generationen bönder och skogsfolk tvingats avråda sina efterkommande att inte fortsätta i branschen?
Den viktigaste orsaken är att bönder och skogsfolks egen “organisation” LRF, Lantbrukarnas Riks Förbund har spelat under täcket med socialisterna i flera generationer och resultatet upplever vi nu. Vad är annars de så kallade “stöden”? Utplundrade skattepengar!!!
Det finns många exempel i landet med stora företag för både mjölk, kött och spannmål, men tänk efter vad som händer när t.ex. Lennart Bengtsson på Vapnö utanför Halmstad, denna fantastiska entreprenör med ett jätteföretag i branschen, inte orkar mer. Förvandlas den specifika livsmedelsproduktionen till “Kolchos”? Kan det vara något för svenska folket att fundera över eller förväntar man sig att socialisten Löfven fixar “allt”?

Ann Mari Hjorth
Ann Mari Hjorth
Gäst
7 månader sedan

En ödesfråga. Ska vi lägga av och lägga ner Sverige som en sjävständig och självförsörjande nation? Eller vad är målet förutom så höga löner som möjligt för alla byråkrater.