Bokrecension: Majgull Axelsson ser bara rasism – ”Inställd resa till Sabarmati”

4
589

Att landets författare ingår i den rödfärgade kultureliten förvånar väl ingen, men jag blir ändå besviken, när jag läser Majgull Axelssons senaste bok ”Inställd resa till Sabarmati”, för jag brukar tycka om hennes böcker, med ”Aprilhäxan” som favorit, som hon fick Augustpristet för 1997.

Text: Harriet Larsson, Harrietsblogg.se

”Majgull Axelsson är en av Sveriges bästa berättare med en skärpa i blicken som är få förunnat” skriver Dagens Nyheter.

Boken: "Inställd resa till Sabarmati" av Majgull Axelsson. Norstedts förlag
Boken: ”Inställd resa till Sabarmati” av Majgull Axelsson. Norstedts förlag

Tyvärr måste jag säga att den skärpan är mycket grumlig beträffande samhällsskildringen kring romanfigurerna, det känns som ”Änglakören” har gjort bokens research arbete med offerkoftor, hemska nazister, snälla invandrare, rättrådiga lärare och en ful släkt med Hitler sympatier.

På baksidans av bokens sammanfattning får vi veta att denna inställda resa:

…är en berättelse om det som under många årtionden gömt sig under ytan i det skenbart rättrådiga Sverige…”

Handlingen i korthet

Ett adopterat hittebarn från Indien, ”Fatima” som vars adoptivmor dog, adoptivfadern var en försupen präst som också dog. Men detta hittebarn lider av att folk i Nässjö frågar varifrån hon kommer, detta trauma får henne att fly från Lykke, en gymnasielärare som ställt upp som   omtänksam mor.

Lykke blir gravt misshandlad av unga vita nasse-killar, som hon en gång ädelmodigt skällde ut för att ha trakasserat en tiggerska. Hennes väninna Ros-Marie, som efter en olycka är rullstolsbunden, hyllar en taxichaufför, som är så snäll och bär in hennes väska till sovrummet, invandrare givetvis. Så vi förstår mellan raderna att de svenska chaufförerna inte är lika snälla.

Fatima hamnar efter hand på Island får barn med godhjärtat make, vars svärföräldrar är trevliga och förstående. Här känner hon sig hemma utan kränkande hemvistfrågor som i Sverige, men upptäcker ändå på en resa till Indien, att hon som kastlös är utan värde. Mellan allt detta infogas en hemsk släkt med ett porträtt signerat med Heinrich Himmler i byrålådan, som ett barnbarn rättrådigt tar upp i en bok, som givetvis blir publicerad.

I författarens värld finns ingen politisk islam, inga våldtäkter, inget hedersförtryck, inga förnedringsrån, inga mord, inga skjutningar, inga sprängningar, ingen stenkastning, inga bränder, inga bedrägerier, inga våldstyrande klaner, inga glin som pucklar på sina lärare osv, osv bara hemska medlemmar i Nordiska motståndsrörelsen.

I författarens avslutande Tack ord så berättar Majgull Axelsson om bokmässan 2017 där:

”polisen mycket skickligt fått Nordiska Motståndsrörelsens demonstration att först hejdas och sedan skingras”.

Hon träffar sedan Mary Rehdin, som är adopterad. Axelsson tar djupt intryck av Marys berättelse om den: ”tjatiga vardagsrasismen, som hon ständigt utsätts för.”

Därefter får Lovisa och Håkan Juholt ett varmt Tack för att Håkan delgivit henne små berättelser från gamla sägner om det ”Gömda Folket”, som man med en lampa tänd i ett fönster kan skydda sig emot.

Tyvärr håller jag inte med SvD som skriver att:

”Detta är ett författarskap som ända sedan debuten ställer sig i de svagas tjänst…..Vi behöver hennes röst mer än någonsin i dag”.

Insikten om att alla företeelser, även de till synes onda, har en bakgrund, finns bara hos personer som får offerkoftor av kultureliten. De som blir utan är bara genuint onda ändå in i själen.

Hur ska vi skydda oss emot många svenska författares verklighetsfrånvända skildringar av samhället? Jag vet inte. En tänd lampa i ett fönster biter inte på denna samling.

Denna farliga smygindoktrinering om främlingsfientliga och rasistiska svenskar och goda och rättskaffens invandrare förekommer ständigt i både deckare och skönlitteratur.

Ramona Fransson och Katarina Janouch är mycket ensamma om att beskriva verkligheten som den är, inte som den skenheliga kultureliten har bestämt att den skall vara.

Text: Harriet Larsson, Harrietsblogg.se


  • NewsVoice kräver äkta för- och efternamn för den som vill kommentera efter artiklar. Varför?
  • I kommentarsfältet har varje person ansvar för sin egen kommentar. Kommentarer som bryter mot kommentarsreglerna eller svensk lag kan tas bort eller ändras.
  • Donera gärna till NewsVoice, en gratistidning som är beroende av läsarnas stöd. Pengarna går till undersökande och oberoende journalistik.

4 KOMMENTARER

  1. Det talas om en tiggerska i boken…

    I påven Franciskus tredje encyklika, som kom ut i år, Fratelli tutti (som betyder vi är alla bröder), står det i §119:

    “Not to share our wealth with the poor is to rob them and take away their livelihood. The riches we possess are not our own, but theirs as well”

    och

    “When we provide the needy with their basic needs, we are giving them what belongs to them, not to us”

    “DU ÄGER INGENTING” är en av 8 förutsägelser för världen 2030 i en PR-video av World Economic Forum, som är en av många väldigt mäktiga organisationer som verkar för att implementera FN:s Agenda 2030.

    Detta är de rikaste av de rikas vision för resten av mänskligheten.

    Kanske är alla tiggare som forslats hit från Bulgarien och Rumänien en del i planen för denna vision?

  2. Efter att ha bott 44 år i Sverige (bor nu i Danmark), förstår jag mig fortfarande inte på svenskarna, som tror att problemen försvinner genom förnekelse. Landet Sverige blöder dock. Då hjälper det inte med alla dessa tillrättalagda stereotyper som t ex de goda invandrarna och de rasistiska svenskarna. Varje morgon ställer jag mig frågan när svensken äntligen kommer att vakna.

  3. Tack Harriet för din kortrecension! Det låter onekligen som en tragisk utveckling från oefterhärmliga skildringar av fattigdom (barns desperata letande efter brödsmulor i kökssoffans skarvar) och förnedring (samlag med mannens hand över ansiktet på lakan som inte kan ta emot mer smuts) av ett författarskap som jag älskat – särskilt Aprilhäxan! När persongalleriet blir så kvasipresenterat verkar det enbart deppigt att ens läsa.

    I spirituell mening är alla människor ett, odödliga och såsom aspekter av Gud också skapande och hjälpsamma. Religiösa och kulturella skillnader vilka separerat oss i tusentals år genererar dock så mycket olikheter att vi inte längre talar samma språk, i vid bemärkelse. Babels torn har verkat, söndrat och härskat. Att tvinga ihop, eller åtminstone uppmuntra till samlevnad är inte framkomligt, det är som upplagt för konflikter, kravaller och inbördeskrig när mer stridiga grupprepresentanter ökar i antal. Varje människa ansvarar förvisso för sitt eget beteende oh det finns skitstövlar inom alla grupperingar. Det är därför de klanbildningar och gruppmentaliteter som uppstår med kollektivismen är så farliga. De förkastar den individuella spiritualiteten och ersätter den med auktoritär tro på en maktentiet. Experiment som Milgram och Ashe visar hur lätta vi är att manipulera till apstadiet. M-GA ser nog inte riktigt denna orsaks- och verkanskedja.

KOMMENTERA [Se kommentarsregler]

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här