HISTORIA & DEBATT. Det nyss pågående och förhoppningsvis nu avslutade kriget mellan Azerbaijan och Armenien, med Nagorno-Karabach, med dess armeniska befolkning inklämt emellan dessa stater, väcker 100-åriga minnen till liv.
Text: Hans Myrebro | Artikeln är nedkortad | Bild: Civila armenier förs till ett närbeläget fängelse i Mezireh av beväpnade turkiska soldater. Kharpert, Osmanska riket, april 1915. Licens: Public Domain
Turkiet, som då betecknades som ”Europas sjuke man”, stod då som nu i centrum för regionens oroligheter. Eftersom Turkiet tydligen har haft svårt att tillfriskna under de år som gått finns landet ännu kvar i fokus för omvärldens intresse.
Vad var det då som hände för drygt 100 år sedan och som tydligen var tänkt att upprepas detta år? Jo, den Armeniska förintelsen blev en skakande verklighet då ca: 1,5 miljoner människor, män kvinnor och barn miste livet under bestialiska förhållanden. Armenien betecknas som ett kristet land, och Initiativet utgick från det muslimska Turkiet, som dock med en åsnas envishet har förnekat att det skulle röra sig om ett folkmord. Ett annat ord för folkmord är förintelse.
Ett stort antal länder har emellertid bekräftat att ett folkmord har ägt rum, dock inte Sverige, som framhärdar i sin roll som förintelseförnekare. Folkmordet rörde sig dock i liten utsträckning om ett religionskrig. Makten över oljekällorna i Azerbaijan var viktigare än den rätta tron.
”Ungturkarna”
Till Turkiets försvar kan dock framhållas att landet under den aktuella tiden stod under en främmande grupps totala inflytande. År 1908 hade nämligen en grupp som kallade sig ”Ungturkarna”, genom en statskupp tagit över makten i landet. Ungturkarna var en liten homogen grupp bestående av: Djavid Bey, Messim Russo, Emanuel Qrasow, Zeev Jabotinsky, Alexander Helphand samt Mustafa Kemal Ataturk. Gruppen hade organiserats och finansierats av Rothschilds.
Det var denna grupp som med järnhand, och med turkiska trupper som redskap, genomförde folkmordet på det kristna Armenien innan man 1918 drog sig tillbaka efter förrättat värv. Enligt professor Israel W. Charny, som har varit chef för: ”The Institute on the Holocaust and Genocide in Jerusalem”, har israeliska myndigheter, oavsett vilken regering som suttit vid makten, hindrat hans team från att undersöka omständigheterna kring den armeniska förintelsen. Detta faktum talar sitt tydliga språk.
Den 20 maj, 1910, skriver den brittiske ambassadören i Turkiet, Sir Gerald Lowther i ett brev till Sir Charles Harding följande:
”Shortly after the revolution in July 1908, it soon became known that many of the Young Turks leading members were Freemasons” …
Vi talar om ett 100-års firande. Frågan är då om det finns likheter mellan det folkmord som inträffade då och det försök till en ny genocide i vår dagar. Sådana likheter finns, men först en olikhet. Vi vet inte så mycket om lobbying för 100 år sedan, men vi vet att massmediernas roll då var mycket blygsam. Nu är förhållandena helt annorlunda och när det oljerika Azerbaijan förra året ville förklara för omvärlden att det var nödvändigt att bekriga det onda Armenien, spenderade man ca: 1,3 miljoner dollar för att smörja journalister på nyhetsorgan som, The Hill, Washington Times, Daily Caller, National Review och Washington Post. Det är ingen nyhet att det går att köpa mainstreams folk, de är tydligen ofta till salu.
Så var det då likheterna mellan 1917 års förintande massmord på ett civilt avväpnat Armeniskt folk, och årets nysatsning på meningslöst våld från Azerbaijans sida? Då var det en ”elitgrupp” som använde Turkiet för att uppnå politiska mål, ytterst ställda av det franska Rotschild-huset. I år är det mål som fastställts av president Erdogan – mål som förutsätter stöd från Israel.
Turkiet har då ställt upp med 1500 militanta islamister från Idlib-regionen med sultan Murads division i spetsen. Dessa ska stödja Azerbaijans aggressioner.
På liknande sätt har Israel levererat hypermoderna vapen till samma land. Både den 24 och 30 september levererade tunga militära transportplan krigsmateriel från Israeliska Ovda-flygplatsen till Baku. Och det var inte de första leveranserna. Samtidigt är Israeliska militära rådgivare är nu verksamma i Azerbaijan för att instruera hur dessa vapen skall användas för att åstadkomma störst förödelse. Turkiet är officiellt ett NATO-land, medan Israel kan betecknas som en inofficiell medlem i samma organisation. Med nära Brysselrelationer och samt militära samövningar med NATO-förband så är släktskapet mellan NATO och Israel avslöjat.
Den Armeniska Förintelsen är naturligtvis viktig att uppmärksamma. Inte minst för att den är den första av sex förintelser som utspelar sig i Västvärlden under 1900-talet och den är en gestaltning av hur ett folkmord kan genomföras, men den ska naturligtvis inte levandegöras på det demoniska sätt som Turkiet nu anvisat.
Samtidigt med det armeniska folkmordet arbetade engelsmannen Mark Sykes och fransmannen Francois Picot på en uppdelning av Mellanöstern i en fransk del, där även Ryssland skulle få en del av kakan, och den delen blev Armenien. Uppdelningen blev offentlig i nov. 1917. Syrien fick då bli kärnlandet i den franska delen, medan Palestina blev den södra delens engelska trofé.
Man bör här observera att Sykes chef var Englands utrikesminister, Sir Edvard Grey och Picots chef var Frankrikes utrikesminister Theophile Delcasse, båda tillhörande den London-baserade Milners Group. Gruppen hade under många år arbetat för att Första världskriget skulle bli verklighet. Samtidigt med att Sykes-Picot överenskommelsen kungjordes, offentliggjordes också den terrorstämplade Balfour-Deklarationen.
Mänsklighetens lycka under senare år är dock att vi alltid har Ryssland som kan gripa in och vidtaga fredsskapande åtgärder. Det har skett också den här gången i Kaukasien.
Text: Hans Myrebro