ANALYS & DEBATT. I del 1 behandlades bakgrunden och skälen till valkuppen mot president Trump, vilken var kulminationen av den utdragna mjuka statskupp, som pågått sedan 2016. Nedan behandlas händelseförloppet fram till idag, där man kan urskilja två faser: det demokratiska partiets aktivitet före valet och hur valsegern ordnades, samt hur man därefter hanterat övergången fram till maktövertagandet 20 januari 2021.
Text: Dan Ahlmark | Ahlmark är ekon lic och jur kand. Efter arbete i industrin och konsultföretag i Sverige och utlandet samt forskning vid EFI/HHS startade han ett konsultföretag 1980 med inriktning på affärsutveckling och konkurrensstrategi. Han gav 2017 ut boken ”Vakna upp! Daqs att dö! Libertarianism och den Civila VälfärdsStaten”.
De styrkepunkter partiet hade före valet var: dess historiska band till vissa befolkningsgrupper samt de demokratiska partiorganisationerna i framförallt delstaterna, som var helt kritiska (svängstaterna) i valet; stödet från 95 % av vanliga media; de mäktiga sociala media, vilka successivt rensat ut inflytelserika konservativa röster och delvis hindrar politisk yttrandefrihet; stödet från en betydande del av det ekonomiska etablissemanget och särskilt intressena knutna till multinationella företag och deras organisationer bl a den inflytelserika lobbyingorganisationen US Chamber of Commerce. Stödet från populärkulturen/Hollywood, universitets- och finansvärlden var intensivt. Det breda internationella stödet beskrevs i del 1, och finansieringen av de demokratiska kandidaterna och deras organisationer var mycket kraftfull. Antifa och BLM, vilka har egna radikala mål, ställde samtidigt upp som demokraternas stödtrupper.
Den propagandamässiga uppbackningen från pressen var bredare och solidare än i något tidigare val, genom att den inte längre låtsades vara objektiv utan helt och fullt drev propaganda för vänstern. Beträffande valet och valfrågorna förekom sällan någon journalistik i traditionell mening.
Två generationer av journalister med samhällsinriktning visade i sitt arbete bara sin avsaknad av objektivitet och professionalism. Viktigare än tom pressen var dock demokraternas arbete på flera plan att ändra reglerna för valet avseende främst poströstning och kraven på identifiering av de röstande. Wisconsin, Michigan och Pennsylvania dominerades traditionellt av demokratiska politiker och genom beslut av dessa, domstolsförfaranden mm luckrades skyddet mot valfusk upp. I republikanska stater gjorde man istället allt för att försvara röstningsprocessens integritet. I Texas behövde delstatsregeringen vinna tolv juridiska mål för att kunna bevara valsystemets okränkbarhet, medan man då i demokratiska stater istället rev ner hinder för valfusk.
Exekutiva beslut avseende val av utrustning (valmaskiner) samt rekryteringen av den personal, som skötte valmaskinerna och tidigare i valprocessen behandlade och ”kontrollerade” röster (däribland poströsterna), genomfördes uppenbarligen med syftet att kunna genomföra ett massivt valfusk. Kraven på valarbetarnas trohet till demokraterna i för dem viktiga kommuner kan antas ha varit rigida. Allt detta krävde uppenbarligen planering och åtgärder under flera år innan presidentvalet. Det grundläggande felet var, att politiker i exekutiv befattning tillsammans med vänligt inställda domstolar beslutade om reduceringar i hindren för valfusk (där ökad poströstning var särskilt viktig), trots att det är de lagstiftande församlingarna, som har rätt att besluta i dessa frågor. Det har nu blivit en faktor i ett flertal pågående rättsfall.
Politikernas och delstatsbyråkraters ansvar för själva utformningen av rösträkningsprocessen är tungt. Ett stort antal exempel finns nu från främst sex delstater, vilka visar, att många typer av manuellt och maskinellt valfusk genomförts under processen. Just den utvidgade poströstningen har därvid använts för att prestera de stora volymer av Bidenröster, som erfordrades, när den för demokraterna oväntade ökningen av Trumpröster konstaterats.
Sex former av ”irregularities” dvs valfusk beskrivs i Navarros översiktliga rapport (1) om problemstaterna Wisconsin, Michigan, Pennsylvania, Georgia, Arizona och Nevada. Det gäller: felaktig hantering av valsedlar t ex ingen kontroll av identitet; hävdade fel i processen valsedelsbehandling, samt hinder för valkontrollanter; fel gällande valmaskinernas rösträkning; olaglig behandling av Trumpröster jämfört med Bidens; väsentliga statistiska abnormiteter; samt klart valfusk. Den viktiga användningen av algoritmer tas dock inte upp eller ytterst begränsat, och troligen beroende på domstolars ovilja att tolka sådant statistiskt material.
Slutsatsen beträffande fem stater är, att Bidens segermarginal är många gånger mindre än de röster, vilka påstås vara fel. Men även i andra stater än de sex ovan angivna hävdas valfusk ha förekommit: senatskandidaten i exempelvis Massachusetts har väckt talan avseende fusk, som hävdas ha berövat honom många röster bland annat genom algoritm-användning (2). Han har även tidigare visat, hur algoritmer använts i andra stater för att vinna valsegrar.
Utländskt inflytande på USA-valet kan ske genom att ett land:
a) främst via sina företag eller (naturaliserade) medborgare i USA finansiellt stödjer vissa kandidater eller organisationer,
b) att de förra betalar för egna reklaminsatser till förmån för demokraterna etc, eller
c) att en utländsk stat – troligen genom ombud – söker påverka rösträkning och valresultat genom cyberaktiviteter.
Metod a) har troligen använts i största utsträckning; b) i ringa, och c) i viss utsträckning?
Smartmatic
Eftersom innovatören av fuskande valmaskiner – Smartmatic – ursprungligen försåg Dominionmaskinerna med dess mjukvara och senare uppenbarligen har haft ett visst samarbete med det bolaget, var Dominions mjukvara suspekt redan från början. Venezuela, där Smartmatic nådde sina initiala framgångar genom att stjäla val åt Chavez, har goda kontakter med Kina, Ryssland och Iran. Dessa länder har därför inte haft några svårigheter att få kunskap i syfte att i USA genomföra c). Inget underlag finns dock än, som visar att sådan utländsk inverkan är nämnvärd jämfört med den, som inhemska intressen genomförde.
Anklagelser om otillåten finansiering av många aktiviteter i valarbetet har förts fram. Man talar om ett ekosystem, som möjliggjorde det avancerade valfusket, och där dold finansiering av skilda aktiviteter var grundläggande (3). Mark Zuckerberg påstås därvid ha varit en av de ledande. De rika i USA röstar ofta demokratiskt, och många miljardärer söker uppenbarligen skydd från hotet från partiets nya radikala flygel genom att stödja kandidater, som uppfattas som mera moderata.
Vänstern och dess stödjande miljardärer – såsom Soros – har sedan många år satsat på att vinna sådana juridiska ämbeten, vilka utses via val. Det gäller då åklagare, delstaters justitieministrar och andra poster. Republikanerna har inte haft samma intresse för dessa (förutsåg inte hur befattningshavarna skulle användas), så deras kandidater har därför haft mycket mindre kampanjpengar. Både före och efter presidentvalet har dessa satsningar visat sig vara ytterst viktiga, genom att demokratiska justitieministrar i nu aktuella stater på olika vis kunnat delta i arbetet att försvaga röstprocessens integritet. Efter valet har det gällt att skydda sin delstats röstförfarande (valfusket) för juridiska angrepp.
Efter valet visar medias beteende vilken politik, som bestämts för att säkra Joe Bidens ”valseger” och undvika kritik fram till maktövertagandet. Man har hittills egentligen inte tillåtit nyheter om motståndet mot det som skett och hur utbrett det är. Inte heller har man belyst innehållet i de juridiska processer, som nu pågår. Man försöker skapa en bild av, att inga allvarliga problem uppstått, och att inget kan påverka Joe Bidens tillträde som president. Denna typ av allmän censur har tidigare varit okänd i USA. Sociala media har också försökt hindra bred spridning av information om valkuppen, och påståenden om att stort valfusk förekommit påstås ofta censureras.
Mängden av information om begångna oegentligheter och arten av metodiken att stjäla Donald Trumps röster och föra in fiktiva Bidenröster i systemet är förvånande, liksom sättet att helt förneka vad som skett. Det är en klar tillämpning av postmodernismens teser, att verkligheten är en fiktion, och att objektiv sanning inte existerar.
Därmed befriar sig aktörerna kanske från känslan av den skam, som annars ligger tungt över många demokratiska politiker och alla deras medhjälpare i kuppen inkl tidningsägare, journalister, finansiärer, delstatsbyråkrater och även många i rättssystemet. Den ryska statskuppen 1917 var marxist-leninistisk, medan valkuppen mot Trump 100 år senare är kulturmarxistisk. Båda är dock lika skamlösa och skändliga.
Text: Dan Ahlmark | Ahlmark är ekon lic och jur kand. Efter arbete i industrin och konsultföretag i Sverige och utlandet samt forskning vid EFI/HHS startade han ett konsultföretag 1980 med inriktning på affärsutveckling och konkurrensstrategi. Han gav 2017 ut boken ”Vakna upp! Daqs att dö! Libertarianism och den Civila VälfärdsStaten”.
Referenser
- https://www.scribd.com/document/488495896/Navarro-Report
Se kort beskrivning i: https://www.thegatewaypundit.com/2020/12/theft-thousand-cuts-assistant-president-trump-peter-navarro-produces-report-fraud-2020-election/ - https://www.thegatewaypundit.com/2020/12/dr-ayyadurais-wins-key-victory-election-fraud-case/
- https://californiaglobe.com/section-2/lawsuit-against-mark-zuckerberg-over-500m-dark-money-contribution-enabling-2020-election-fraud/