Fallet Aleksej Navalnyj och utrikesminister Ann Lindes moraliska pekpinne

publicerad 17 februari 2021
- Hans Myrebro
Aleksej Navalnyj. Foto: MItya Aleshkovskiy. Licens: CC BY-SA 4.0
Aleksej Navalnyj.

Patrik Armstrong tidigare analytisk expert vid Kanadas försvarsdepartementet och specialist på Sovjet och Ryssland har skrivit en artikel i Strategisk Culture Foundation den 8 februari. I artikeln ger han en annan bild av Aleksej Navalnyj och hans organisation, än den otroligt populära mainstream-versionen som vi dagligen serveras.

Patrik Armstrong antyder att ett åtal för landsförräderi förbereds av den ryska säkerhetstjänsten. Bakgrunden är en video som RT publicerade den 1 februari. Videon visar ett möte på en restaurang i Moskva någon gång under 2012.

Ett möte mellan andresekreteraren Ford vid den brittiska Moskva-ambassaden och Vladimir Ashurkov VD för Navalnyjs Anti-Corruption Foundation. Ford har gjort sig oanträffbar och Ashyrkov har flytt till England.

I videon argumenterar Vladimir Ashurkov för ekonomiskt stöd på 10 miljoner USD till Aleksej Navalnyjs organisation. Han säger i videon bla: ”om ni investerar i oss kommer vi att betala tillbaka när vi tar över”. Han försöker med andra ord att sälja Ryssland till en annan makt. Detta är detsamma som landsförräderi.

Även om en sådan rättegång inte skulle bli verklighet finns där en stark och rimlig anklagelsepunkt mot Navalnyj då han uppmanar till protester och demonstrationer mot det demokratiska styret i en situation då Ryssland är omgivet av 27 fientliga stater.

Numera får organisationen ekonomiska bidrag genom Bitcoin, som är svåra att spåra.

Patrik Armstrong poängterar också att från de civila sjukhus, som undersökt Navalnyj framlades aldrig några bevis på att spår att novitjok-förgiftning hittats och vem hade väntat sig att finna sådana bevis? Skulle detta gift ha funnits med i ett attentat så är det helt klart att Kreml inte varit inblandat.

Vill man oskadliggöra en politisk motståndare så är det främsta kravet, att inga spår får lämnas och vidare pekar han på att det lyxhotell som utpekats som en muta till Putin inte ens är färdigbyggt.

Man har tagit bilder på schabraket och klistrat in bilder som antagligen kommer från ett italienskt casino – väldigt smart, men vilken president skulle inte bli förolämpad av att bli erbjuden en byggarbetsplats som muta. Det hela är löjligt.

Utrikesminister Ann Linde, maj 2020 (foto: Regeringen via DW.com)
Utrikesminister Ann Linde, maj 2020 (foto: Regeringen via DW.com)

In på scenen träder då plötsligt Sveriges utrikesminister Ann Linde. Hon representerar ett Sverige med våldsam kriminalitet och åsiktsförtryck, samt EU-organet OSSE, ett EU som inte ens kan förmedla vaccin till sina medborgare. Hon ser nu som sin uppgift att lära Kreml och Ryssland hur ett land som varit under västerländsk dödsdom sedan 1979, ska styras, vilka brottslingar som skall släppas fria och hur lagen skall tolkas gällande bla demonstrationer.

Detta sker i ett land som är omgivet av klart fientliga NATO-stater där man vill agera för att skada den egna regimen. Det vore otänkbart i vilket land som helst.

Joe Biden har redan hunnit peka ut Ryssland som en stat som behöver tuktas och han har understrukit kravet på att mer vapen riktas mot Ryssland, men enligt Utrikesminister Ann Linde finns demokratin och de mänskliga rättigheterna bara inom EU och knappast någon annanstans.

Nu är det så att EU och NATO är i princip två sidor av samma mynt på samma sätt som svenska armén och jordbruksverket är integrerade i Svenska staten. EU-parlamentets resolution den 13 juni 2018 är bara en av flera kärleksförklaringar från de nära vännerna som bekräftar detta. Och detta är viktigt: båda styrs i praktiken från Washington och applåderas sedan av EU:s marionetter.

Där har vi då den demokrati som Linde försökte undervisa Rysslands utrikesminister om.

Sedan var det där med mänskliga rättigheter. Vår utrikesminister Ann Lindhe, som har minst en fot i Bryssel, åker till Moskva för att lära ut om mänskliga rättigheter, hoppsan! Jag har just beskrivit hur täta banden är mellan EU och NATO, som egentligen borde heta NATEU.


NATO som organisation eller enskilda NATO-medlemmar har under efterkrigstiden enligt samstämmiga bedömare genomfört krig och militära interventioner som dödat minst 25 miljoner människor samt en oerhörd materiell förstörelse och där kan EU naturligtvis inte svära sig fri.


Ann Linde borde bygga broar till Ryssland istället för att springa Washingtons ärenden

Så det rätta för Ann Linde hade naturligtvis varit att stanna i Bryssel, haffa några NATO-dignitärer och läsa lusen av dem. Hon kunde lämpligen ha börjat med att berätta hur Jimmy Carters säkerhetsrådgivare Zbigniew Brzezinski fick fria händer 1979 att bygga upp en Mojahedeen-styrka i Afghanistan med hjälp av narkotikapengar för att bedriva terror mot den sittande regimen.

Stödet till olika terrorgrupper under olika amerikanska presidenter har fortsatt intill våra dagar. Utan USA/NATO-stöd hade IS legat under isen. Ledstjärnan har hela tiden varit att mänskliga rättigheter gäller bara för vita.

Så om Ann Linde överlåtit russofobin i form av massmedial och ekonomisk krigföring till dem som inte vet vad de talar om och i stället ägnat sig åt brobyggande till en granne som gärna vill uppnå normala relationer hade säkerligen farbror Lavrov skickat med henne hem en kartong med Sputnik V. Då haft något att tacka Ann Linde för – nu har vi inte det.

ArcanumSkolan 2024

Du kan stötta Newsvoice via MediaLinq

Tags: NATO