DEBATT. Den nya liberalkonservativa nättidningen Bulletin som gjorde en rivstart i december 2020 har drabbats av en allvarlig inre konflikt mellan ledning och redaktion. NewsVoice publicerade ett öppet brev om att flera tunga namn hoppar av. Vissa journalister inom systemmedia verkar njuta av bakslaget för Bulletin.
Per Andersson som är chef för kulturnyheterna på SVT skriver om en tidning som sysslar med ”radikalisering”, om ”Bulletins uppgång och fall” och att tidningen ”faller till marken i ett tragikomiskt kaos” samt att avhopparna gjorde en ”pajasartad sorti”.
”Bulletin var en ansats till radikalisering: man ville bygga en ny värld utanför det gamla systemet. Hör den ansatsen till galenskapen eller till de goda intentionerna? Det är den riktigt intressanta frågan efter Bulletin.”
Per Andersson försöker sammantaget ge intrycket av att Bulletin går i graven, men det är nog mer Anderssons hemliga önskan.
Martin Jönsson som är utvecklingschef på Dagens Nyheter skriver i sin artikel ”Äventyret Bulletin är nog över” att ”det är mer sannolikt att sajten går samma väg som Metro, med rekonstruktion eller konkurs, än mot en seriös omstart…” och att Bulletin aldrig hann: ”lämna några större journalistiska avtryck utöver de högtravande ambitionerna…” med tillägget: ”…tråkigt att den aldrig ens fick chansen”, men artikeln i övrigt vittnar om att Jönsson egentligen vill att Bulletin läggs ner, precis som Per Andersson på SVT.
Andersons och Jönssons våta drömmar verkar dock inte besannas. Bulletin har varken misslyckats eller lagts ner. Konflikten var primärt något som hände mellan ägare och redaktion och inte inom redaktionen. Tidningen är i övrigt inte ens 4 månader gammal och den finns kvar.
Den stora frågan är om ägarna kan låta bli att försöka styra innehållet, redaktörerna och narrativen i fortsättningen. De borde ha insett att personerna som lämnade Bulletin har både integritet och yrkesstolthet.
En intressant aspekt med konflikterna på Bulletin handlar lite otippat om SwebbTV om Magnus Aselind på Expressen har bra källor. Han verkar vilja i sin artikeln ”Vart tar Bulletins publik vägen nu?” att läsarna ska lämna Bulletin:
”En av konfliktytorna på Bulletin var att ägaren Tino Sanandaji inte fick med sig redaktionen på att skriva mer om alternativmediet Swebb-TV som bannlysts från Youtube.”
”Det mest sedda klippet på Swebb-TV påstod att Palme inte blev skjuten utan dog av hiv. Lika oseriös som den plattformen är, på lika stort allvar måste vi ta dem som vänder sig dit och motsvarande sajter när traditionella medier för mycket utgått från oss själva och vår självbild.”
Redaktionen ville alltså inte skriva nedlåtande om SwebbTV, något som Sanandaji gjort tidigare om kanalen. Det här påvisar att personerna på redaktionen är hederliga.
Magnus Aselind anser att ett ”bevis” på att SwebbTV är oseriöst är att SwebbTV valt att intervjua en forskare på Palmemordet, en forskare med en intressant hypotes. Aselind utgår från att läsarna automatiskt ska hålla med om att SwebbTV därför är oseriöst.
De tre etablissemangsjournalisterna visar prov på hur snacket går inne på de ”finare” redaktionerna där alla vet ”hur det är” och där man anser sig ha en oinskränkt rätt att nedvärdera andra journalister som inte är inne i ”gänget”. Detta får mig att associera till gymnasietidens omogna mentalitet.
Text: Torbjörn Sassersson
Relaterat