Sponsra NewsVoice

Ivar Arpi och Alice Teodorescu med flera lämnar Bulletin

publicerad 22 mars 2021
- Gästskribent
Alice Teodorescu (pressfoto: GP.se och Ivar Arpi (foto: Staffan Löwstedt)
Bilder: Alice Teodorescu (pressfoto: GP.se och Ivar Arpi (foto: Staffan Löwstedt)

ÖPPET BREV. Med entusiasm anslöt vi oss till Bulletin. Realiteten är att majoritetsägarna lockade oss alla med falska löften om vilken tidning de ville skapa. Med andra majoritetsägare hade detta kunnat bli en framgångssaga.

Humankapitalet fanns på plats, men om man behandlar människor som “inköpta” förbrukningsvaror hör man inte hemma inom publicistiken. Eller i ledningen av någon organisation överhuvudtaget.

Majoritetsägarna Pontus Tholin, som även är styrelseledamot och vd, och Tino Sanandaji har, ihop med styrelseordförande Atta Tarki, gång på gång visat att de inte respekterar grundlagens mening om vad ansvarigt utgivarskap innebär. Den redaktionella integriteten respekteras inte. I offentligheten har Sanandaji hängt ut enskilda medarbetare, tagit heder och ära av nyhetsredaktionen, samt uttalat sig förminskande om bland annat chefredaktören och den politiska chefredaktören.

Internt pågår en mobbningskampanj av chefredaktören/ansvarige utgivare som nu dessutom läckt ut i medierna. VD och CTO skryter i gemensamma interna kanaler om att de inte respekterar chefredaktören och ansvarigt utgivarskap. Man letar helt öppet efter ersättare. Det går inte att vara chefredaktör under dessa förhållanden. Situationen är ohållbar.

Majoritetsägarnas agerande både internt och i offentligheten har lett till att krönikörer slutar, att medarbetare säger upp sig, att journalister som var på väg in på tidningen drar sig ur, att tre olika poddar som skulle produceras har frysts när de som skulle göra dem fick kalla fötter. Två av de fyra grundarna, Thomas Gür och Paulina Neuding, har av samma skäl hoppat av.

Vi har internt försökt förändra Bulletin till en tidning där svenska publicistiska normer respekteras och med hopp om en professionell ledning av organisationen. Vi har skickat två brev till styrelsen. Inget av dem har hörsammats. Vi har inte ens fått svar på det vi skickade för två veckor sedan.

Även efter att vi lämnar finns ett stort antal duktiga medarbetare kvar på tidningen. Det görs trots allt bra journalistik på Bulletin, men förutsättningarna som ges till journalisterna är usla. Det har majoritetsägarna och styrelsen sett till. Vi önskar våra kollegor som är kvar all lycka, men detta är vägs ände för oss.

Signerat:

Ivar Arpi, tf chefredaktör och ansvarig utgivare
Alice Teodorescu, politisk chefredaktör
Fredrik Ekelund/Marisol M, kulturchef
Susanna Birgersson, ledarskribent
Nina Lekander, kulturskribent och krönikör
Michael Economou, kulturedaktör

Källa: Alice Teodorescu Offentlig

Ljudintervju med Ivar Arpi och VD:n på Bulletin

Donera till NewsVoice

Du kan stötta Newsvoice via MediaLinq

  • Fantastiskt naivt av dem vilka är officiella ägare och den/de som är de egentliga ägarna.

    Vad vi nu ser är ytterligare ett bevis för hur bortskämda alla dessa självutnämnda sk storstadsjournalister är.

    De vilka levt i sina resp bubblor där man hyllats och hållits fram för sina olika artiklar och reportage.

    Själva har de en långt utvecklad hybris som gör att de aldrig upplevt en riktig motgång, än mindre har de arbetat under tuffa förhållanden.

    Kort sagt de är alla bortskämda brats i lite olika utföranden och åldrar.

    Tar vi analysen ett steg till så är dessa människor så vana att sitta på sina respektive piedestaler och aldrig bli ifrågasatta på riktigt.

    När det därför dyker upp någon som på allvar tar dem i örat så utbryter den kannibalism dem emellan som är så typisk för när bortskämda storstadsbrats plötsligt inser att de möter en annan verklighet än den de tidigare varit vana.

    Vi kan ta ett exempel, Alice Teodorescu som via ett intensivt privat nätverkande i tidig ålder lyckades mygla till sig ett jobb som politisk krönikör på GP.

    Upphöjd och hyllad lyckades hon snart sitta i TV och uttala sig om frågor hon egentligen inte hade en aning om, men hon var ju av utländsk börd och invandrad.

    Likaså klädd som en överklasskärring trots sin ungdom och med en antydan om att hysa moderata och migrationskritiska synpunkter så blev hon ju den perfekta representanten för Moderaterna.

    De behövde ju ett alibi för sin verserade framtoning som appellerande till storstadsmoderaterna.

    Vips var hon via känningar inom Moderaterna utsedd att byta jobb och ta fram M:s nya ideutvecklingsprogram, som om det var något hon skulle vara särskilt väl skickad att göra eller ha någon erfarenhet av.

    Hon ingick dock i det sedvanliga spelet för storstadskretsen inom M, dvs spelet om partiledarposten.

    När detta gick upp för den sk Kristersson falangen så fick hon ju snabbt respass ut ur M.

    När hon då stod till arbetsmarknadens förfogande så passade Tino Sanandaj och Co på att erbjuda henne ett jobb i projekt Bulletin.

    I storstadssnorgärsarnas inre klubb för inbördes beundran så blev hon ju givetvis smickrad av att få vara med om att skapa nåt nytt, trots att hon själv inte har en aning om hur det är att starta ett nytt företag.

    Hon har ju alltid varit en kraftigt överbetald anställd med noll koll hur man startar och driver företag.

    Att vara anställd och bortskämd är ju den verklighet dessa sk journalister känner till varför det blir en kalldusch när de möter en entreprenörsdriven miljö där elfenbenstornet dessa tidigare suttit i, inte är någon försäkring mot tron på den egna förträffligheten.

    En nyttig läxa för alla inblandade, inkl Tino S, mfl.

  • Det hela var nog behövligt för att få Bullentin på banan igen, riktningen har varit att placera sig mellan Aftonbladet och Dagens Nyheter, där finns inget utrymme, de skulle behöva placera sig tillsammans med de läsbara alternativmedierna om de vill satsa på lång sikt.

  • Det var väl fördel för Socialdemokraternas globalistagenda när Sverigevännen Tino Sanandaji & Co lyckades binda upp ett antal duktiga s.k. högerskribenter i ett enda stort sandlådebråk ca ett år innan valet. Men det skulle nog varit en mer effektiv strategi att ha dragit igång blöjoffensiven i slutet av året så de hade fått tillbringa valupptakten med att söka nytt jobb. Nu har de ju över ett år på sig att söka ny plattform och sen använda den.

  • Lämna ett svar