Moderaternas stigmatiseringspolitik är hets mot folkgrupp

-

OPINION. Moderaterna migrations- och integrationspolitik är oseriös. Den vilar på en stigmatiseringspolitik, hets mot folkgrupp och inte på fakta. Det är utbildningsnivån som är avgörande för arbetsmarknadssituationen och inte invandrarbakgrund. Ska deras politik ge en korrekt vägledning för att vidta rätt åtgärder behöver moderaterna befatta sig med fakta och överge den stigmatiserande retoriken om invandring som bara bidrar till språkförbistring och förvirrande politisk debatt.

Text: Hedi Bel Habib, fil doktor och forskare | Habib är fil dr och forskare med 30 års erfarenhet av utrednings- och utvecklingsarbete inom statsförvaltning, varav 15 år på Regeringskansliet. | Montage med Ulf Kristersson och Elisabeth Svantesson (M). Pressfoto: Axel Adolfsson

Det finns skillnad i utbildningsnivån bland inrikes- och utrikesfödda

Så här skriver Moderaterna om invandrare som kollektiv.

”Varannan invandrare är inte självförsörjande. Det är kostsamt och skapar stora problem.”Moderaterna

Denna formulering är inte faktabaserad. Det är ren propaganda och hets mot folkgrupp. Moderaterna gör en utbildningsfråga till en invandrarfråga. Så formulerar Partiet sin nya integrationspolitik.

”För att lyckas med integrationen är det avgörande att fler invandrare arbetar och försörjer sig själva. Den svenska välfärdsmodellen bygger på att de allra flesta arbetar. Sverige har dock misslyckats med integrationen.” – Moderaterna

Denna formulering är utpekande, oseriös och ger ingen korrekt vägledning för att vidta lämpliga politiska åtgärder. Det finns stora skillnader i utbildningsbakgrund inom gruppen utrikes födda. Andelen högutbildade är lika hög bland utrikes som inrikes födda. Skillnaderna i utbildningsbakgrund gör det svårt att prata om utrikes födda som en samlad grupp. Personer med hög och låg utbildning står inför olika hinder på arbetsmarknaden vilket kan ses i sysselsättnings- och arbetslöshetsstatistiken.

Personer med låg utbildning har svårare att etablera sig på arbetsmarknaden än personer med högre utbildning oavsett ursprung.

Född i Sverige Född utomlands
Förgymnasial utbildning, kortare än 9 år 0,3 9,5
Förgymnasial utbildning 9 eller 10 år 13,8 12
Gymnasial utbildning 46,2 31,6
Eftergymnasial utbildning 38,9 36,8
Uppgift saknas 0,7 10

Källa: SCB och Ekonomifakta

Tydligt samband mellan arbetslösheten och utbildningsnivå

Moderaternas integrationspolitiska analys baseras på en stigmatiserande användning av arbetslöshetsstatistiken som inte ger någon korrekt vägledning för politiken. Ska man se vilka faktorer som ligger bakom arbetslöshet behöver man titta på hur arbetslösheten utvecklas över långa tidsperioder i förhållande till utbildningsnivån i första hand.

Data från SCB  för perioden 2005-2016 visar att det finns ett tydligt samband mellan arbetslöshet och utbildningsnivå. Ju högre utbildningsnivå, desto lägre tenderar arbetslösheten att vara. Mellan 2005 och 2016 har arbetslösheten bland personer med låg utbildningsnivå  varit betydligt högre än bland personer med minst gymnasial utbildning.

Under denna period ökade arbetslösheten från 10,0 procent till 16,8 procent bland lågutbildade, en ökning med 6,8 procentenheter. Under samma period minskade arbetslösheten något bland personer med en högre utbildningsnivå.

År 2016 uppgick den till 6,1 procent bland personer med gymnasial utbildning och 4,5 procent bland personer med eftergymnasial utbildning. Vidare ökade arbetslösheten i samtliga utbildningsgrupper i samband med finanskrisen. Medan en återhämtning sedan krisen observeras i grupperna med högre utbildningsnivå har arbetslöshet ökat i gruppen med låg utbildning. Mellan åren 2009 och 2016 ökade lågutbildades arbetslöshet med 4,6 procentenheter.

Diagram: Arbetslöshet i Sverige åren 2005-2016 i åldrarna 20-64 år, uppdelat efter utbildningsnivå.
Diagram: Arbetslöshet i Sverige åren 2005-2016 i åldrarna 20-64 år, uppdelat efter utbildningsnivå. Källa: SCB

Tydligt samband mellan utbildningsnivå och sysselsättningsgrad

Utbildningsnivån har också en betydelse för hur sysselsättningstalen utvecklas i ett samhälle. Tittar vi på hela EU ser vi ett tydligt samband mellan utbildningsnivån och sysselsättningsgraden.

Statistiken visar att de personer i EU som 2019 hade högst nioårig grundskolan hade en betydligt lägre sysselsättningsgrad än personer med högre utbildning oavsett ursprung.

Den största skillnaden går mellan de som hade minst ett tvåårigt gymnasium och de som bara hade grundskoleutbildning. Mellan de med bara gymnasieutbildning och eftergymnasial utbildning är skillnaden i sysselsättningsgrad betydligt mindre.

Sysselsättningsgrad och utbildning år 2019 i åldern 20-64 Syssel-sättningsgrad bara Sverigefödda Syssel-sättn.grad för inrikes födda i EU-länder Syssel-sättn.grad födda utanför EU, boende i Sverige Syssel-sättn.grad födda utanför EU, boende  i EU
Högst 9 år grundskola 69,6 % 56,3 % 51,9 % 55,4 %
2-3 årigt gymnasium 84,8 % 74,3 % 71,5 % 67,9 %
Eftergymnasial utbildning 91,4 % 86,1 % 76,9 % 74,7 %

Källa: SCB:s beskrivning av utbildningsnivåer. Eurostat: Inrikes födda och födda utanför EU 2019, ålder 20-64 år (Europaportalen).

Att liksom Moderaterna peka ut invandrabakgrund som förklaringsmodell till sysselsättningsgraden och arbetslösheten är således farligt vilseledande.

Intensivår för nyanlända: stigmatiseringspolitik i ny förpackning

Moderaternas stigmatiseringspolitik är hets mot folkgrupp, anser Hedi Bel Habib.
Hedi Bel Habib

Arbetsförmedlingen inför från och med 15 april ett ”intensivår” för nyanlända med målet att deltagarna ska få arbete inom ett år. Intensivåret är en del av en överenskommelse mellan regeringspartierna, Centerpartiet och Liberalerna. Att höja ambitionsnivån för att nyanlända ska komma i arbete är ett bra politisk initiativ. Men det finns risk att man genom denna åtgärd reproducerar samma gamla och ineffektiva invandrarpolitik i ny tappning.

Ända fram till 1970-talet var Sverige ett framgångsrikt invandringsland  tack var en samhällsmodell, där migration hanterades som en naturlig del av den generella samhällspoltiken och invandring fungerade som en motor för samhällsutveckling.

År 1975 grundades en särskild politik för att hantera invandring med hjälp av till den generella politiken ett parallellt institutionellt system. Detta system och dess säråtgärder har lagt grunderna för dagens segregation och parallella samhällssystem med utanförskap som konsekvens. Detta har ny pågått i nästan en halv sekel med förödande konsekvenser för landets utveckling.

Trots alla dessa kumulerade misstag och nästan 50 år av utförskapsproducerande säråtgärder föreslås nu en ännu säråtgärd kallad ”intensivår” för nyanlända!

Det är dags att skrota alla utdefinierande säråtgärder och betrakta migranter som en naturlig del av samhällsapparaten.

Först och främst behövs en förnyad och effektiv matchningsstrategi som balanserar mängden arbetssökande i förhållande till vakanser.  Ett ökat antal vakanser borde leda till att antalet arbetslösa minskar i samma utsträckning  men så är dock inte fallet idag.  Matchningen, det vill säga mötet mellan efterfrågan och utbudet på arbetskraft, tycks inte fungera optimalt. Tillväxten i stora delar av landet har medfört en ökad efterfråga på arbetskraft. Ett problem är dock att antalet lediga jobb har ökat medan arbetslösheten inte har minskat i samma takt. Detta framgår av tillväxtverkets analyser.

Det är på de regionala arbetsmarknadernas nivå som de flesta byten mellan arbetsplatser och rekryteringar av arbetskraft sker. Det  är därför angeläget med en matchningsstrategi baserad på hur efterfrågan på arbetskraft  och arbetskraftsutbudet fungerar regionalt. Här kan man inte hantera alla som har invandrat de senaste åren genom en nationellt utformad och enformig säråtgärd.  Det krävs individuell och geografisk differentiering inom ramen för den ordinarie utbildnings- och arbetsmarknadspolitiken. Genom utbildningsinsatser behöver man föra grupper med låg utbildning närmare arbetsmarknaden samtidigt som det är nödvändigt att öka den regionala rörligheten i arbetskraften för högutbildade grupper.

Individualiserade lösningar med fokus på arbetsgivarnas behov

Det är dags att fokusera på arbetsgivarnas behov inom ramen för den generella samhällspolitiken och  skrota alla säråtgärder och den utanförskapsproducerande pseudopolitiken för nyanlända som saknar verklighetsförankring.

Vad arbetskraftsutbudet beträffar kan det idag konstateras att det råder en dubbel missmatchning i förhållande till arbetsmarknadens efterfrågesida. Detta innebär enkelt uttryckt att det saknas arbetskraft beroende på både den låga utbildningsnivån hos vissa grupper i samhället och det faktum att de befintliga arbetskraftsreserverna med hög utbildning inte matchas optimalt.

Mot denna bakgrund är en mobilisering av de grupper som invandrade 2014-2017 av strategisk betydelse.  Det finns bland denna population en stor outnyttjad och matchningsbar grupp med hög utbildning i behov av språkintroduktion och en grupp med låg utbildade i behov av språkkunskaper och vidare utbildning.

Andelen högutbildade bland vuxna som har invandrat till Sverige de senaste åren är högre än i befolkningen som helhet. Mellan 2014 och 2017 invandrade 276 000 personer mellan 25 och 64 år. Drygt hälften av dem har en eftergymnasial utbildning. Det är en större andel än i hela Sveriges befolkning, där omkring 45 procent har en eftergymnasial utbildning.

Ungefär 33 procent av de nyinvandrade i åldern 25–64 är högutbildade, att jämföra med 28 procent av samtliga i den åldern. Som högutbildade räknas personer som har studerat i minst tre år efter gymnasiet, enligt data från SCB.

I och med att invandringen varit stor de senaste fyra åren är andelen med en förgymnasial utbildning också förhållandevis hög. Bland de som invandrade 2014-2017 har 23 procent som högst en förgymnasial utbildning. Dessa har en utbildningsbakgrund som är kortare än motsvarande en fullföljd svensk grundskoleutbildning, vilket gör att vägen till etablering på den svenska arbetsmarknaden kan bli lång. Här krävs det utbildningspolitiska insatser eller en kombination av utbildnings- och arbetsmarknadsåtgärder beroende på individens ålder.

Slutsats: Ska svensk politik lyckas med att leda Sverige mot en bättre framtid oavsett område behöver borgerliga politiker sluta sin stigmatiseringspolitik och svartmåla och istället börja analysera och nyansera.

Text: Hedi Bel Habib, fil doktor och forskare

Hedi Bel Habib
Hedi Bel Habib, fil doktor och forskare med 30 års erfarenhet av utredning och utvecklingsarbete inom statsförvaltning, varav 15 år på Regeringskansliet
Hedi Bel Habib
Hedi Bel Habib, fil doktor och forskare med 30 års erfarenhet av utredning och utvecklingsarbete inom statsförvaltning, varav 15 år på Regeringskansliet

SENASTE KOMMENTARER

ARKIV

ANNONS