Mjölken har visats innehålla många av de föroreningar som även finns i slammet, så därför kräver vi att både mejerinäringen och myndigheterna tar ansvar för slamfrågan. Det skriver företrädare för Ingenjörer för miljön, Läkare för miljön och initiativet Ren åker – ren mat.
Signerat: Magnus Hedenmark, ekotoxikolog, Ingenjörer för Miljön, Bertil Hagström, Med Dr, Läkare för Miljön och Gunnar Lindgren civ ing. Ren åker – Ren mat
I dagarna publicerades en uppmärksammad rapport i Environmental Science & Technology som bekräftar att vi nu har passerat de planetära och säkra gränserna vad gäller spridningen av miljögifter och plaster i miljön. Det borde naturligtvis leda till en hårdare prioritering för berörda myndigheter.
Tyvärr tycks motivationen vara låg i riksdagen att ta sig an den mest självklart lågt hängande frukten, nämligen spridningen av reningsverkens rötslam på åkermarken. Samhällets enda möjlighet att reducera miljögifterna och mikroplasterna kan bara ske genom att hålla kvar slammet och sedan förbränna det.
Mjölken har visats innehålla många av de föroreningar som även finns i slammet, så därför kräver vi att både mejerinäringen och myndigheterna tar ansvar för slamfrågan.
Kemikalieproblematiken kommuniceras dåligt. Vi vet redan att strömmingen är så förgiftad av dioxiner att vi riskerar vår hälsa. Problemen är typiska för alla svårnedbrytbara och hormonstörande miljögifter som sprids i samhället. Det kan handla om svårigheter att få barn, inlärningsproblem, diabetes, extrem fetma och cancer.
Dioxiner är några av de giftigaste ämnen man känner till, men nivån på risken beror av både halten i livsmedlet och mängden som konsumeras.
- Vilka vet om att mjölken som säljs i dag sannolikt kan vara ett lika stort dioxinproblem som strömmingen och annan fet östersjöfisk?
- Borde inte Livsmedelsverket varna även barnfamiljer för överdriven mjölkkonsumtion?
Befolkningen har samtidigt redan överskridit Tolerabelt VeckoIntag (TVI) av de svårnedbrytbara PFAS-föreningarna, fakta som kan lätt bekräftas på Livsmedelverkets hemsida.
Men det är inte bara otur med enstaka föroreningar. Inte minst kadmium med risk för njurskador och benskörhet. Livsmedelsverket har också påvisat cirka 70 problematiska ämnen, varav ett flertal svåra miljögifter i mjölk av den typ som sprids med slam.
För oss är det obegripligt att en så självklar åtgärd, som att upphöra med slamspridningen, inte görs. Mejerinäringen känner till problemen men tiger, liksom tyvärr också myndigheterna. Slamspridningen får fortsätta trots att teknik finns för att bränna slammet men samtidigt behålla näringsämnen, som exempelvis fosfor.
Alltför många inflytelserika lobbyorganisationer med intressen i slamspridning som; Svenskt Vatten, LRF och slamtransportörerna får hållas av beslutsfattare och myndigheterna.
Föroreningarna måste förstås även stoppas vid källan. Varför pekar inte Kemikalieinspektionen tydligt ut aktuella varugrupper, med allt från tandtråd till trallskruv, som innehåller PFAS? Myndigheten ägnar sig mer åt att lägga sina resurser på att varna för relativt bagatellartade problem, som att få bort totalt 2 kg tämligen harmlösa silverföreningar från sportartiklar.
Vi menar att det är en oacceptabel ineffektivitet som råder hos miljömyndigheterna i förhållande till de allvarliga miljöproblem som vi nu aktualiserar.
Det är en oacceptabel ineffektivitet som råder hos miljömyndigheterna.
Att kunna prioritera rätt åtgärder är viktigare än någonsin i dag. Myndigheterna borde kunna svara på vilka åtgärder som ger mest miljö för skattepengarna.
Spridningen av avloppsslam är otvetydigt en viktig spridningsväg för både mikroplaster och miljögifter. Att upphöra med spridningen av avloppsslam är därför en självklar väg för att minska belastningen av gifter i vår livsmiljö.
Signerat: Magnus Hedenmark, ekotoxikolog, Ingenjörer för Miljön, Bertil Hagström, Med Dr, Läkare för Miljön och Gunnar Lindgren civ ing. Ren åker – Ren mat