S-kvinnors nej till NATO kan upplösa tystnadskulturen i Sverige

NATO-beslutet är ett typiskt exempel på ett ”Pratico inerte” när en grupp skräckslagna individer, av rädsla för en otydlig fara, hastar fram ett gemensamt beslut.

-

ANALYS. “S-kvinnors nej till NATO kan bli slutet på tystnadskulturen i Sverige.” Det skriver Hedi Bel Habib är filosofie doktor, forskare och fristående debattör med lång erfarenhet av analysarbete inom statsförvaltning, varav 15 år på Regeringskansliet. Annika Strandhäll på S-kvinnor står fast vid att: “Nu måste Sverige tydligt förbli en kärnvapenfri zon”.

Text: Hedi Bel Habib, fil doktor och forskare | #valet2022 | Annika Strandhall (S) och en nukleär missil från USA. Pressfoto: Magnus Liljegren, Regeringskansliet och foto på missil: Sam Howzit (missil). Licens: CC BY 2.0. Montage: NewsVoice

Sverige är en institutionell demokrati med en en utpräglad tystnadskultur. Landet kan dock vara på väg från tystnadskultur till en öppen dialogkultur. Syftet med denna analys är att med stöd i kulturantropologi och den statsvetenskapliga kommunikationsteorin om tystnadsspiralen visa att NATO-beslutet är en produkt av en konsensusdiktatur och att S-kvinnornas nej till NATO tyder på att tystnadskulturen i Sverige håller på att luckras upp och ersättas med en öppen dialogkultur.

Teorin om tystnadsspiralen

Den tyska sociologen och statsvetaren Elisabeth Noelle-Neumann har lanserat begreppet tystnadsspiralen, som i dag är en etablerad teori inom opinionsbildning. Tystnadsspiralen uppstår när människor tror att deras uppfattning är i minoritet och avstår från att yttra sig på grund av rädsla för isolering och repressalier.

Resultatet blir en tystnadsspiral. Inom politiska sammanhang används tystnadsspiralen flitigt för att påverka människors åsikter. Teorin om tystnadsspiralen presenterades i: “The Spiral of Silence: Public Opinion – Our Social Skin” av Elisbeth Noelle-Neuman.

Geekmarkt.com: Följ detta enkla knep för att övertyga andra

Elisabeth Noelle-Neumann visar i sin bok hur offentlig opinion fungerar som en form av social kontroll där individer uppfattar opinionen runtomkring dem och därefter rättar sin åsikt efter den rådande attityden om vad som är acceptabelt.

Teorin går ut på att man är mindre benägen att framföra en åsikt om man tror att man är i minoritet. Och om ingen uttrycker en åsikt så tror man att den är i minoritet. Ju mer en åsikt avviker från det som uppfattas vara gruppens åsikt, desto mindre benägen kommer man vara att föra fram sin åsikt.

Ur ett kulturantropologiskt perspektiv kan man anta att de politiska effekterna av tystnadsspiralen i demokratiska länder samvarierar med i vilken omfattning en kultur eller ett parti disciplinerar sina medborgare till tystnad.

Sverige är en institutionell demokrati med tystnadskultur

Det finns i Sverige det man skulle kunna beteckna som yttrandefrihetens paradox. Ett utmärkande drag för svensk kultur är disciplinering till tystnad. Detta framgår av ordspråket: ”Tala är silver, tiga är guld”. Samtidigt har Sverige världens äldsta skydd för yttrandefrihet och garanti för insyn i den offentliga makten.

Intern och extern kritik av det offentliga möjliggörs av grundlagarna. I Sverige garanteras offentligt anställda långtgående fri- och rättigheter, och ett starkt rättsligt skydd gentemot arbetsgivaren, genom flera av grundlagarna. Ändå tyder alla befintliga undersökningar på att det råder en tystnadskultur i offentliga sammanhang.

I Uppdrag Gransknings reportage ”Håll käften och lyd!” (2021 03-03) vittnade anställda inom kommuner, regioner och statliga myndigheter om hur de utsatts för repressalier efter att ha larmat om missförhållanden och kritiserat arbetsgivare.

Reportaget visade på en utbredd tystnadskultur där personal förväntas vara lojala med arbetsgivaren och inte ifrågasätta eller slå larm om de upplever att arbetsgivaren agerar på ett felaktigt sätt.

Se videon

Statligt anställda arbetar på medborgarnas uppdrag och det är viktigt att de har verktyg för att fullfölja sitt uppdrag. Yttrandefriheten gör det möjligt för statligt anställda att säga ifrån när de upplever att verksamheten brister. För statligt anställda är detta viktigt både för deras egen arbetsmiljö, men det utgör också en central del för att skydda vår demokrati.

Anställda inom staten upplever dock att repressalier är vanliga som en följd av framförd kritik. Oron för att drabbas av repressalier är stor och många väljer därför att inte lyfta problem eller larma om missförhållanden, enligt en rapport från från ST: ”Tyst stat – om den hotade öppenheten i statlig förvaltning” (PDF).

Yttrandefrihetslagen är en dimridå som döljer åsiktsförtryck i Sverige

Skolans värld är den miljö där lärarkåren undervisar om demokrati. Allt fler lärare vittnar dock om att de inte vågar säga vad de tycker. Tystnaden breder ut sig i den svenska skolan. Enligt tidningen Läraren ( 2022-01-25) undviker varannan lärare att tala om problem på grund av rädsla för repressalier.

Lika många säger att det råder en tystnadskultur på deras skola. Och fyra av tio lärare som kritiserat verksamheten säger att de ”straffats” (Håll tyst och lyd – lärare vittnar om tystnadskultur).

Läraren: Håll tyst och lyd – lärare vittnar om tystnadskultur

Enligt Dagens Medicin (2021 02-26) hotar tystnadskulturen patientsäkerheten. Tre av tio läkare som besvarade en enkät från Sveriges yngre läkares förening, Sylf, upplever att det finns en tystnadskultur på jobbet.

Dagens Medicin: Sylf: Tystnadskulturen i vården hotar patientsäkerheten

Sjukhusläkaren (12 april 2022) larmar om tystnadskultur som leder till utbrändhet och kompetensflykt. Stockholms sjukvårdsupprop varnar för riskerna med den utbredda tystnadskulturen bland sjukvårdschefer, som drabbar både patienter och vårdanställda.

Sjukhusläkaren: Tystnadskultur leder till utbrändhet och kompetensflykt

Kombinationen av en social disciplinering till tystnad och grundlagsskyddad rätt till yttrandefrihet gör att Sverige har en utpräglad hycklarkultur om yttrandefriheten. Lagen om yttrandefriheten kan därför betecknas som ett vackert inslaget paket utan äkta innehåll.

NATO-beslutet en produkt av tyst konsensusdiktatur

Utredningsväsendet är av central betydelse för den demokratiska beslutsprocessen på högsta nivå. De offentliga utredningarna har grundläggande betydelse för statsmakternas beslut. Svenska traditioner på detta område är gamla, och utredningsväsendet har länge varit av mycket hög klass jämfört med flertalet andra demokratiska staters.

Allsidighet och grundlighet — ibland en väl långt driven grundlighet — har ansetts som kännetecknande drag för de svenska kommittébetänkandena som underlag för politiskt beslutsfattande.

Även när de politiska partierna haft olika uppfattningar, har utgångspunkten varit att statliga utredningar ska vara opartiska och noggranna. NATO-beslutet är ett avsteg från denna demokratiska tradition. NATO-beslutet har beretts utan någon oberoende utredning och bakom lyckta dörrar i konsensus mellan de 6 partiföreträdare som har samma åsikter. NATO-beslutet är därför en produkt av en tyst konsensusdiktatur.

Socialdemokraternas beslut om NATO-medlemskap fattades redan i förväg, i tysthet och mellan raderna av partiernas representanter i analysgruppen. Därför kan beslutet betraktas som en produkt av tystnadskulturen.

Det formella beslutet om att söka NATO-medlemskap på söndagseftermiddagen den 15 maj fattades utan votering, det fanns inga motförslag och det var ingen ledamot som reserverade sig. Detta är en fabricerad konsensus som säger mer om tystnadskulturen inom partiet i synnerhet och Sverige i allmänhet än om åsikterna om NATO. Nästan alla sidoorganisationer har sagt nej till medlemskap – SSU, S-kvinnor, Tro och solidaritet och S-studenter.

NATO-beslutet visar att den svenska demokratin kan liknas vid ett vackert institutionellt skal utan ett äkta innehåll. Det finns därför risk för att NATO-beslutet bäddar för en konsensusdiktatur baserad på tystnadskulturen.

De pågående förhandlingarna med Turkiet sker i slutna rum och omges av en tystnad som är helt främmande för offentlighetsprincipen och den svenska demokratins krav på öppenhet.

Paradoxalt nog får den svenska befolkningen ingen information från den svenska regeringen om de pågående förhandlingarna med Turkiet. All information om resultatet av förhandlingarna som når svenska folket kommer via pressmeddelande från regeringskansliet i Ankara!

NATO-beslutet ett pratico inerte: de skräckslagnas beslutsfattande

Efter bara någon månads analys och beredning har regeringen fattat ett beslut om ett NATO-medlemskap. Det framhastade analysunderlaget från 8 partier innehåller ingen riskanalys och vilka alternativ som kan finnas ifall att några hinder för medlemskapet uppstår. Samma dag som beslutet fattades uppstår en mängd outredda oklarheter och frågetecken som kan äventyra själva ansökan.

Turkiets utpressning och orimliga krav gör att det finns risk att Sverige inte kan bli NATO-medlem. Det finns också risk för att man hamnar på ruta ett utan att någon alternativ säkerhetspolitisk lösning finns på plats.

För att förstå den uppkomna situationen kan man använda begreppet ”pratico inerte”, ett känt begrepp som den franske filosofen Jean Paul Sartre myntade i sin bok ”Kritik av det dialektiska förnuftet” för att beskriva effekterna av en grupp som agerar under en diffus känsla av skräck.

NATO-beslutet är ett typiskt exempel på ett ”Pratico inerte”, ett fenomen som inträffar när en grupp skräckslagna individer, av rädsla för en otydlig fara hastar fram ett gemensamt beslut.

De känner sig hotade och reagerar samtidigt och på ett liknande sätt, fastän var och en för sig med dold agenda och tysta förväntningar. Denna situation är typisk för den så kalla säkerhetsanalysgruppen för säkerhetspolitiken bestående av medlemmar från 8 riksdagspartier.

Gruppens mål, som på ytan utges vara att skydda nationen, förblir individuella, deras intressen överlappar varandra utan att vara gemensamma, var och en tänker bara på sig själv och sitt eget parti och låtsas tänka på nationens intresse.

I denna sprudlande sammankomst drabbas gruppen av imitativt beteende som skapar en falsk känsla av gemensamt mål. Gruppen, även om den saknar inre enhet och gemensamma mål, låtsas då vara enig och fabricerar genom ett imitativt beteende ett skenbart konsensus.

Eftersom varje partimedlem i gruppen maximerar sina dolda partiintressen tänker ingen på hur helhetseffekten blir. Eftersom en mängd dolda partiintressen inträffar samtidigt, läggs deras samlade effekter upp som en katastrof för alla. NATO-beslutet är ett pratico- inerte: resultatet blir inte som det var tänkt och allvarliga hinder uppstår på vägen.

Alla i analysgruppen tänkte i tysthet på sitt eget partis intresse, men ingen tänkte på helheten och inte på Sverige heller. Gruppen ser inte Sveriges intresse för alla partiers intressen. Det är denna brist på helhetstänkande som ligger till grund för den uppkomna konflikten med Turkiet.

De ur demokratisk synpunkt orimliga krav som Turkiet ställer på Sveriges ansökan om NATO-medlemskap visar att den militära säkerhetsdoktrinen har nått en logisk återvändsgränd som kan underlätta ett paradigmskifte i det säkerhetspolitiska tänkandet.

S-kvinnor bryter tystnadskulturen

Teorin om tystnadsspiralen nämner ett sätt att bryta spiralen. Det handlar om “vokala minoriteter”, människor och grupper som bryter tystnaden.

Teorin om vokala minoriteter i motsats till tyst majoritet syftar på individer med hög integritet som inte fruktar isolering. Dessa uttrycker öppet sina åsikter oavsett majoritetens påtryckningar.

Denna minoritet är en nödvändig faktor för åsiktsfrihet och upprätthållande av en demokratisk ordning. Bland vokala minoriteter finns det alltid en vokal minoritet, som förblir högst upp i spiralen och som inte fruktar isolering.

Grunden för en demokrati är ett verkligt utbyte av åsikter, i verkliga samtal och äkta dialog. Skendemokrati, fabricerade konsensus och skrämsel till tystnad är inte demokratins väg. Därför är det dags att avbryta tystnadskulturen innan den cementeras i form av konsensusdiktatur.

S-ledningens hantering av NATO-frågan som raderar 200 år av fredstänkande genom några hastiga zoommöten med partimedlemmarna är en ingen genuint demokratisk process.

Annika Strandhäll: Nej till NATO
Annika Strandhäll: Nej till NATO. Skärmdump från S-kvinnorna

Här har S-kvinnorna fungerat som en ”vokal minoritet” just i NATO-frågan. Annika Strandhäll, ordförande för S-kvinnor meddelar följande på S-kvinnors hemsida:

”Efter intensiv och grundlig diskussion meddelade Socialdemokraterna sitt beslut i NATO-frågan: partiet anser att Sverige bör gå med i försvarsalliansen. Det var ett väntat beslut, men det var inte det utfall vi S-kvinnor kämpat för (….)

S-kvinnor har en lång historisk kamp för fred, nedrustning och en kärnvapenfri värld. Vår utgångspunkt har varit att den militära alliansfriheten tjänat Sverige väl.

I partiets interna diskussioner har vi därför valt att stå upp för vårt nej till NATO. Samtidigt har vi sagt att vi respekterar det beslut som partistyrelsen fattar – en så här stor säkerhetspolitiskt fråga fattas förstås demokratiskt. ”

S-kvinnorna har stått upp för ett nej till NATO i en tid då Svensk demokrati hotas av en fabricerad konsensusdiktatur och deras agerande kan vara ett tecken på att Sverige håller på att övergå från en tystnadskultur och hycklarkultur om yttrandefrihet till en genuin dialogkultur utan åsiktskorridorer.

S-kvinnors agerande i NATO-frågan kan komma att bli en samhällsbärande kraft för en ny och öppen dialogkultur oavsett om Sverige blir medlem i NATO eller inte.

Text: Hedi Bel Habib, fil doktor och forskare

Hedi Bel Habib
Hedi Bel Habib, fil doktor och forskare med 30 års erfarenhet av utredning och utvecklingsarbete inom statsförvaltning, varav 15 år på Regeringskansliet
Stöd NewsVoice genom att köpa kaffe
I kommentarsfältet har varje person ansvar för sin egen kommentar. Se reglerna.
Hedi Bel Habib
Hedi Bel Habib, fil doktor och forskare med 30 års erfarenhet av utredning och utvecklingsarbete inom statsförvaltning, varav 15 år på Regeringskansliet

SENASTE KOMMENTARER

ARKIV

ANNONS