Conrad Black: Ursprunget och syftena med Ukrainakriget

11
Conrad Black (2019). Foto: Global News
Conrad Black (2019). Foto: Global News

UKRAINA. “Det är dags för en omfattande faktakontroll om ursprunget och syftet med det ukrainska kriget”. Det skriver kanadensaren Conrad Black, en av de ledande tidningsutgivarna i världen. Black är författare till biografier om Franklin D. Roosevelt och Richard Nixon och Donald J. Trump. NewsVoice översatte en del av hans analys “The Origins and Purposes of the Ukrainian War” i Epoch Times.

Text: Conrad Black

Den underliggande frågan är den yttersta dispositionen av de 14 republiker bortsett från Ryssland som separerade sig från Sovjetunionen vilket ledde till upplösningen av unionen 1991. Ryssland har aldrig erkänt legitimiteten av dessa separationer, och de åstadkoms abrupt av regeringarna och lagstiftande församlingar i de berörda jurisdiktionerna, utan den formalitet och legitimitet som upplösningen av länder kräver.

När Sovjetunionen föll som en sufflé utan att ett skott avlossades (efter ett kallt krig där det fanns rutinmässiga ömsesidiga hot om kärnvapenförintelse) gavs många löften av stormakterna, inklusive Ryssland och USA, och inget av dem behölls.

När den siste sovjetiska ledaren, Mikhail Gorbatjov, gick med på återföreningen av Tyskland, försäkrade dåvarande utrikesminister James Baker honom att NATO inte skulle avancera “en tum” öster om Tyskland. Presidenten som han tjänade, George H. W. Bush, gav det Nixons talskrivare William Safire kallade “Chicken Kiev-talet” till det ukrainska parlamentet och rekommenderade att det skulle förbli i union med Ryssland 1991.

Alla stormakter, inklusive Ryssland och USA, lovade Ukraina, Vitryssland och Kazakstan att deras gränser skulle respekteras, i utbyte mot att de 1994 avstod från de kärnvapen som de hade ärvt från Sovjetunionen.

Det behöver inte sägas att alla dessa högtidliga löften glömdes bort nästan i samma ögonblick de gavs. Under de följande åren accepterade NATO Polen, Ungern, Tjeckien, Slovakien, Bulgarien och Lettland, Litauen och Estland medlemskap i NATO, länder som var republiker i Sovjetunionen och som hade varit helt integrerade i Ryssland i mer än 200 år fram till slutet av första världskriget 1918.

President George W. Bush förespråkade Ukrainas och Georgiens eventuella anslutning till NATO 2008, men detta sköts upp då Ryssland invaderade två till största delen rysktalande provinser i Georgien och ingrep därmed hårt i ukrainska angelägenheter.

Rysk inblandning möjliggjorde valet av en direkt marionett från Kreml i Ukraina, Viktor Janukovitj, 2010, och västerländsk motinblandning gjorde att han avsattes och ersattes av Petro Porosjenko 2014 [Väststödd, red anm].

Det måste erkännas att Ukraina aldrig har visat den minsta fallenhet för framgångsrikt självstyre förrän ledningen iscensätter en inspirerande ambition [until its inspiring performance] efter den ryska invasionen av Ukraina för tre månader sedan. Ukriana är en etnisk samling ryssar, litauer, polacker och tatarer, och ungefär en sjättedel av befolkningen på över 40 miljoner är rysktalande.

Den mest sannolika förklaringen till vad som förde fram det nuvarande kriget är att den västerländska på-och-av-lockelsen i form av ett NATO-medlemskap för Ukraina kolliderade med ambitionen från Rysslands president Vladimir Putin, Rysslands mest målmedvetna ledare sedan Leonid Brezhnev, att hävda Rysslands partiella auktoritet över sina tidigare medrepubliker i Sovjetunionen.

Det är inte förvånande att Putin trodde att det var dags att agera. De ofattbara förödmjukelserna för USA efter flykten från Afghanistan och USA:s fullständiga misslyckande med att utforma en konsekvent politik om det forna Sovjetunionen, kunde mycket väl ha övertygat Putin om att detta var hans chans att börja återuppbygga det ofrivilliga etnicitetsförbund som sattes samman för mer än 250 år av Peter den store, Katarina den stora, några mindre tsarer och Josef Stalin.

Läs resten av artikeln i Epoch Times

Text: Conrad Black

Lämna Twitter - Byt till Twitter och friheten
Prenumerera
Notify of
guest

11 Kommentarer
Nyast
Äldst Mest röstad
Inline Feedbacks
Se alla kommentarer
petergrfstrm
petergrfstrm
Gäst
9 juni 2022 kl 11:39

epochtimes är en propagandamegafon för anglosaxiska imperiet och artikeln bekräftar det.

stig lönnqvist
stig lönnqvist
Gäst
8 juni 2022 kl 11:38

Några iakttagelser på hur black förvrider historien “Rysk inblandning möjliggjorde valet av en direkt marionett från Kreml i Ukraina, Viktor Janukovitj, 2010, och västerländsk motinblandning gjorde att han avsattes och ersattes av Petro Porosjenko 2014″.
Black anser inte att porosjenko var en direkt marionett till nato. Han anser också att tillsättning av porosjenko enbart var en motinblandning
av väst, inte en kupp av usa som den var.

RenaD
Rena
8 juni 2022 kl 09:54

Vilken trams och desinformation!! Skärpning!!

leif bengtsson
leif bengtsson
Gäst
8 juni 2022 kl 08:45

Bara en till i raden …. trist.
Samtidigt undrar jag varför han dvs Black lyfts fram här.

LeifB

jonnyjonson
jonnyjonson
Gäst
Reply to  leif bengtsson
8 juni 2022 kl 11:52

Bra att altmedia visar bedragarnas modus operandi. Man, jag iallafall, övar mig i att försöka avkoda dom

Eddie Felson
Eddie Felson
Gäst
Reply to  leif bengtsson
8 juni 2022 kl 13:13

Det är enkelt och klura ut,Newsvoice likt många andra project använder samma mall.
Som tex,Summit news,zerohedge och några till.
Och det är att skriva något som litegrann motsätter sig Mainstream propagandan men på samma sätt försöka hålla läsarna på antigen höger eller vänster blocket.
T.ex angående “covid” bluffen så hade dem enbart “läkare” som felaktigt påstog att “covid” finns,men kritiserade åtgärderna.
En mellan lösningen så att säga.
Samma sak med Ukraina sk kriget,dem motsätter sig den och publicerar artiklar som motsätter det stora propagandan,men aldrig hela sanningen.
Vissa ämnen är självklara för höger o vänster,då får man sanningen ofiltrerat.
It´s a trick.
Dock är det väldigt enkelt och gå förbi,flertalet av dem som skriver här i forumet har oftats klart bättre kunskap om ämnet än själva artiklarna och skribenterna.

jonnyjonson
jonnyjonson
Gäst
7 juni 2022 kl 18:25

Att säga att Black är en av de ledande tidningsutgivarna, är som att nämna att rotschslds o rockfllrn som äger alla nyhetsbyråer (inkl det mesta av sk mediautbudet i väst, via bl a blackrock, statestreet, vanguard etc o hela finanssystemet + alltså rubbet av sk media), är av nästan ingen signifikans alls. Vem tar Black företagslån av, just exakt de listade. Men, jag kan ha tolkat det fel..Nepp, förstår inte artikeln, o ändå är där så mkt skrivet. För mig, som jag läser den, är det ett villospår även om syftet kanske inte är det

Eddie Felson
Eddie Felson
Gäst
Reply to  jonnyjonson
8 juni 2022 kl 01:18

Det är ett villospår,det ser man på bilden,längst ner till höger.
Aldrig har dem väl publicerat nånting som är värd och läsa.

Martin Lidström
Martin Lidström
Gäst
7 juni 2022 kl 17:10

Detta är fel:
“Under de följande åren accepterade NATO Polen, Ungern, Tjeckien, Slovakien, Bulgarien och Lettland, Litauen och Estland medlemskap i NATO, länder som var republiker i Sovjetunionen och som hade varit helt integrerade i Ryssland i mer än 200 år fram till slutet av första världskriget 1918″.
Av länderna som räknas upp var bara Estland, Lettland och Litauen + 12 till delrepubliker i Sovjetunionen 1956-91.
Resten var egna länder som däremot var medlemmar i Warszawapakten.
Rätt ska vara rätt och fel som det här får mig att ifrågasätta hela artikeln.

Lennart
Lennart
Gäst
7 juni 2022 kl 14:20

Conrad Black nämner överhuvudtaget inte det inbördeskrig som pågått i Ukraina i åtta år med minst 13000 dödsoffer. En stor brist bara det.
Peter Krabbes artikelserie “Ukraina sett från öster” i fyra delar är läsvärd. Jag håller före att den är en grundligare och trovärdigare sammanfattning.
https://peterkrabbe.wordpress.com/2022/03/11/ukraina-sett-fran-oster-del-1/

Lillan
Lillan
Gäst
7 juni 2022 kl 13:46

Intressanta skribenter.
Fraud conviction
https://en.wikipedia.org/wiki/Conrad_Black

Black was convicted on three counts of fraud and one count of obstruction of justice in US District Court in Chicago on 13 July 2007. He was sentenced to serve 6½ years in federal prison and to pay Hollinger $6.1 million, in addition to a fine of US$125,000. Appeals resulted in two of Black’s three criminal fraud charges being vacated, and his conviction for obstruction of justice was upheld.[61] Black was initially found guilty of diverting funds for personal benefit from money due to Hollinger International, and of other irregularities. The alleged embezzlement occurred when the company sold certain publishing assets. He was also found guilty of one charge of obstruction of justice.
In the initial verdict, Black was fined $125,000 and sentenced to 6½ years in prison, serving a total of 37 months after two fraud charges were overturned by the United States Court of Appeals for the Seventh Circuit, leaving one fraud charge and one obstruction of justice charge, and the improper receipt of $285,000, which was disclosed and approved but incompletely documented, and civil penalties from the SEC. The 6½ year sentence was reduced to 3½ years. The $6.1 million fine to the SEC was reduced to $4.1 million in 2013.