Stöd NewsVoice så att vi säkrar verksamheten tom juni!

34%

34.000 kr av behovet 100.000 kr är insamlat. Stöd kampanjen via Swish 123 530 2005 eller donera på ett annat sätt. Det smartaste för företag är att annonsera. Uppd. 19/4 kl 01:30.

Hans Jensevik: Mugabe ville ha svensk diktatur med val och veta mer om alla politiska tricks

publicerad 18 juli 2022
- Gästskribent
Robert Mugabe och Hans Jensevik. Foton: Farsi Khamenei, licens: CC BY 4.0 respektive Swebb TV

OPINION. “Sverige är inte en demokrati även om folket är av en annan uppfattning”, förklarar Hans Jensevik, som hade en dialog med Robert Mugabe, tidigare president i Zimbabwe. Mugabe ville ha alla Socialdemokraternas tricks.

Text: Hans Jensevik, Nix to the Six | Jensevik har bla varit VD och delägare i Svensk Kommunrating, storstadsutredare, administrativ biståndsarbetare i Afrika och kommunekonom och ekonomichef i Uppsala kommun. Han är ordförande i den ideella föreningen Nix to the Six som ställer upp i riksdagsvalet i 2022. 

Underrubriken på vår sjätte video lyder: “Folket i brännvinsbältet mellan Ural och Atlanten är diktaturens kreatur” i det nyligen inledda samarbetet mellan NewsVoice, Nix to the Six och Swexit TV, där Jan Norberg och jag diskuterar under ledning av Christer Bigander.

”Vi vill ha det som i Sverige, diktatur med val. Hur gör ni?” – De hade studerat Sverige som en perfekt diktatur

Citatet kommer från Zimbabwe 1984 då jag under tre år tjänstgjorde där nere som administrativ biståndsarbetare. Kommunerna i Zimbabwe som växt fram ostrukturerat och organiskt styrdes av många olika kommunallagar och traditioner.

De var omöjliga att styra och statistiskt beskriva. Nu skulle det bli svensk ordning och reda. Den efter frihetskriget nyvalde presidenten hette Robert Mugabe. Han torde inte behöva någon vidare presentation.

En ny kommunallag skulle skrivas, gemensam för alla kommuner, och experter från världssamfundets alla hörn fanns på plats för hjälp och stöd. Sverige skulle ansvara för ekonomikapitlet.

Så därför kom frågan från Mugabe & Co:

”Vi vill ha det som i Sverige, diktatur med val. Hur gör ni?”

Mitt svar var att vi var en demokrati som vilken som helst av demokratierna i den demokratiska västvärlden. Till min förvåning ställde sig den samlade internationella eliten på Mugabes sida.

De ville också ha en redogörelse för alla trick som de ledande politikerna i Sverige tillämpade. Hur manipulerade man folket? Berätta! Jag vidhöll min position och möttes av gapskratt.

”Socialdemokratin har ett historiskt obrutet 44-årigt maktinnehav bakom sig och du menar att Sverige inte är en diktatur?”

Vad skulle jag svara på det? Det var fakta. De hade studerat Sverige.

Från 1932 till 1976 regerade en socialdemokratisk regering utan avbrott. Jag fick en lektion i demokrati, det som jag tagit för givet att jag kunde utan och innan.

Demokratins första kännetecken är maktväxling, fick jag höra. Utan en sådan utvecklas en allt korruptare politikerkår som också permanentar sin makt genom förändringar av rättspraxis och justeringar i grundlagar, samtidigt som folket undermedvetet manipuleras att förstå vilket maktparti som normalt ”ska” inneha makten.

”Ni har just (1980) haft ett val om ni ska ha kärnkraft med två ja-alternativ och ett nej-alternativ och ett valdeltagande på 76 %. Hur fick politikerna 3 av 4 väljare att ställa upp på det?”

Det var ett trick som aldrig Mugabe skulle våga sig på i Zimbabwe även om större delen av befolkningen var lågutbildad eller analfabeter. Så korkade var inte folket där nere!  Återigen stod jag utan förklaringar.

Behovet av en författningsdomstol

En morgon stod det i stora bokstäver tvärs över tidningarnas förstasidor: ”Författningsdomstolen upphäver beslut som Mugabe fått igenom i Parlamentet!”. Det var ett bombnedslag speciellt då det framgick att Mugabe gjort som Palme gjorde i Sverige för att få igenom sin politik i riksdagen.

Jag stod svarslös igen och konsulterade kommunförbundsjuristen hemma i Sverige som frankt svarade att Sverige inte har någon författningsdomstol.

I Sverige skulle inte politiken stå under juridisk uppsikt. Bara politiker skulle granska politiken genom ett Justitieutskott.

Pressad fick jag reda på att det var ett Marxist-leninistiskt inslag och ett synsätt där politiken ska vara suverän och stå över allt, enligt folkstyrets principer.

Jag frågade om det fanns fler Marxist-leninistiska inslag och svaret var att enligt de ”materialistiska omständigheterna” kan inte en människa utkrävas ansvar för sina gärningar. Samhällets utformning tvingade fram människans handlingar.

Därför hade också den 1: januari 1976 tjänstemannaansvaret begränsats radikalt och även synen på straffmätning i allmänhet. Begreppet de ”materialistiska omständigheterna” har idag muterat till det mer moderna uttrycket ”socioekonomiska faktorer”.

Sverige fortsätter att ignorera EU:s krav på en svensk författningsdomstol

Sedan länge kräver EU:s författning att ett medlemsland ska ha en författningsdomstol men Sverige har ännu inte inrättat någon sådan.

Sverige har bara strukit begreppet ”Enhetsstat” ur regeringsformen och förklarat att alla domstolar kan förvandla sig till författningsdomstolar. Det skedde i samband med ”de ensamkommande barnen”, men har inte lett någonstans.

Två tingsrätter förklarade sig som författningsdomstolar och underkände lagen men betraktades inte som sådana, utan överklaganden fick gå vidare till högre instans som behandlade ärendena enligt de där inte längre undermåliga lagtexterna.

Det svenska lagbygget är som ett politiskt korrekt kaninbo med ingångar och utgångar överallt.

Mitt engagemang för att få en författningsdomstol började då jag kommit hem från Zimbabwe

Mitt engagemang i Zimbabwe upphörde 1986 och jag kom hem och gick med i Medborgarrättsrörelsen i Sverige (MRRS) som har som sin uppgift att införa en konstitutionell författning i Sverige.

Svensk demokrati innebär att folket kan avsätta regeringen i ett val. Man kan välja bort, men inte välja för något.

Sveriges demokrati förvaltar ett land i nuet, men saknar förmågan att bygga ett land för någon önskad framtid. Det är logiskt för den kommunistiska utopin är ett av eliterna styrt statiskt samhälle befolkat av ”goda” människor.

Sverige är inne i den asymptotiska fasen till denna utopi men också till en annan, nämligen den teokratiska islamiska diktaturen.

Historien berättar att den senare sannolikt vinner lätt i kraft av ett större våldskapital och en större kulturell frihet att använda det.

Historien upprepar sig

Hur kom vi hit, där vi är idag? Det har bland annat Gunnar Sandelin skrivit artiklar om på bloggen Det Goda Samhället och den senaste finns sedan några dagar under rubriken, ”Weimarrepubliken och Sverige – två sjunkande skepp”. Där jämför Sandelin krafterna i Tyskland, som under Weimarrepublikens sista år ledde fram till Nazisternas maktövertagande med Adolf Hitler som ledargestalt med skeendet i Sverige idag.

Förmodligen blir slutresultatet här en maktkamp mellan motsvarande intressen. En muterad svensk variant av kommunism möter i kamp en fundamental radikal islamism och förlorar.

Då, i Tyskland i kampen mellan starka kommunister och en gryende nazism med stort våldskapital, slås det demokratiska polissystemet från 1932 och åren efter sönder av den reaktionäre rikskanslern Franz von Papen, med konsekvensen att makten konsolideras i det uppåtstigande nazistpartiet och hamnar ganska snabbt i Hitlers händer.

Sandelin drar likheter med hur den tillsatta polischefen Dan Eliasson med socialdemokratisk partibok gjort samma sak med den svenska polismakten.

Den styrs idag av politruker lydiga Sveavägen 68, 3 tr. Ledningsfilosofin är identitetspolitik, postmodernism och fjärde generationens feminism med ”sitt intersektionella virus” och ett diffust manshat.

Varför man aldrig skall ställa sig framför tåget

För tre år sedan deltog jag i en konferens med människor varav många i missmod diskuterade att lämna landet och har nu också gjort det.

Men de som ville stanna och kämpa hade en lite udda förväntning på mig:

”Kan inte du Hans ta kontakt med riksdagsmännen och förklara för dem hur det är i Sverige så att de kan ta sitt ansvar och räta upp situationen?”

Jag vägrade för att det fungerade inte så som de trodde. Jag menade att försöka förändra det som sker är lika meningslöst som att ställa sig framför tåget. Erfarenheterna från Zimbabwe vägde tungt.

Folkrörelsetanken tar konkret form

Så blev jag ändå övertalad och folkrörelsen Nix to the Six bildades. Det blev ett folkupplysningsprojekt som skulle stärka de demokratiska krafterna. Ett antal motton formulerades. Det viktigaste var, att:

  • Väljaren är sista utposten i demokratin

Det betyder att väljaren har ansvaret för Sverige och inte som väljarna tror, riksdagsmännen. Riksdagsmännen begär väljarnas förtroende för en viss politik och har ansvaret att genomföra den, om de får väljarnas förtroende.

Attityden väljarna har, dvs att välja trevliga politiker eller de som de brukar välja av gammal vana eller något annat skäl, och sedan om det inte fungerar som de tänkt sig, tro att riksdagsmännen inte förstår lägets allvar och att de ändrar sig om de blir korrekt informerade är grundfalsk. Riksdagsmännen genomför konsekvent den politik de gått till val på.

Vill väljarna ha en annan politik måste de välja annorlunda. Man måste bryta sitt mönster. Anser väljaren att politiken sviker så ska väljare också svika de politiker som svikit dem. Detta leder till nästa motto:

  • Sveket är demokratins livsnerv. Svik, om du blir sviken! Lojalitet leder till diktatur

Folkrörelsen Nix to the Six med inbyggd direktdemokrati

Nästa invändning vi i Nix to the Six fick under resan var frågan, ”Om det bara finns de åtta partierna att välja på och inget finns som jag kan rösta på, vad gör jag då som väljare?”

Svaret är inte välkommet men gäller ändå, ”Då är det din plikt att som väljare starta ett parti tillsammans med andra väljare, som har det program du kan tänka dig rösta på!”.

Men att starta nya partier i Sverige har höga etableringshinder och speciellt tre är allvarliga:

  • 4 %-spärren
  • Administrationsbördan för nya partiledningar
  • Pengarna för en valrörelse på minst en miljon krävs

Nu finns Nix to the Six valplattform som kan runda dessa tre hinder. På den finns också ett antal ”partiskal” som väntar på hugade partibildare eller på redan färdiga och startklara partier, som i en teknisk valsamverkan gemensamt kan samla över 4 % av rösterna och passera spärren.

Även de två andra hindren kan rundas med det administrativa stöd som finns på valplattformen. Man blir medlem i ett sådant parti genom att gå in på deras hemsida och proteströsta.

Nix to the Six har tigits ihjäl så här långt

Nu har denna valplattform funnits på nätet i snart tre månader och frågan som anmäler sig är, ”Hur har det gått?” Svaret är enkelt, inte alls! Ett fåtal har proteströstat. Men många har besökt portalen med alla fokuspartier i valsamverkan utan att genomföra själva valhandlingen.

Nix to the Six saknar mediala resurser men utgick ifrån att åtminstone de fria medierna skulle välkomna detta projekt. Detta skedde inte. De ställde sig skeptiska. Ingen agerade överhuvudtaget.

Så inleddes därför på Jans initiativ samarbetet med Newsvoice, Christer Bigander och Swexit TV och tusentals har nu sett de sex videor vi gjort.

Har det ökat besöksfrekvensen på Nix to the Six valplattform och en ökning av antalet proteströster i speciellt fokuspartiet ”Invandringsassimilation”, för det är ju det partiet vi intensivt marknadsfört i våra fem videor? Svaret är nej.

Knappt några fler proteströster under dessa fem veckor men massor med uppskattande kommentarer i kommentarsfälten till dessa fem videor.

Slutsatsen blir att politiken inte berör väljarna i Sverige och allra minst valhandlingen och valhandlingens innehåll.

Men man röstar mangrant i val på politikernas begäran för att visa omvärlden att Sverige är en demokrati genom högt valdeltagande.

Svenska folket måste slåss för sin frihet

Vi är därmed tillbaka till rubriken som den engelske statsvetaren myntade i en diskussion under min tid i Zimbabwe. Han menade att, ”Man har inte och kan inte ha demokrati i ett land där folket inte är demokratiskt sinnade.

Ett folk blir demokratiskt sinnade genom att de tvingas slåss för sin frihet för det är vägen och inse att en fungerande demokrati är viktigare än inbördeskrig eller motsvarande återkommande krislägen.

Det är bara en demokrati byggd på frihet som garanterar tryggheten. ”Svensken tar sin trygghet för given och har kampen om friheten och demokratin kvar.”

Slutsatsen för denna utläggning satte den engelske statsvetaren som var specialiserad på Norden och Ryssland själv i slutsatsen, ”Folket i brännvinsbältet mellan Ural och Atlanten är diktaturens kreatur!” ett påstående som jag också valt till rubrik för denna artikel.

Ställde jag mig då framför tåget, en nationalekonoms dödssynd, genom att medverka till Nix to the Six?

Vi har ett meta-motto, som fick mig att falla till föga och det lyder så här:

  • ”Hur stor anser du att sannolikheten är, att detta projekt lyckas? Inte stor. Sannolikheten att det misslyckas är större än att det lyckas. Det måste dock prövas. Kosta vad det kosta vill!

I inget lands historieböcker, i framtiden, när Sverige förvandlats till en teokratisk islamisk diktatur som Iran idag, ska det stå att folket i demokratiska val inte hade kunnat valt annorlunda.

Svenska folket hade alternativ att rösta på men gjorde det inte. Svensken ville ha mer av samma. Så därför röstade man på samma gäng ännu en mandatperiod, den 11 september 2022.”

Vi Nixare visste att Sverige var det enda land som hade apatiska flyktingbarn.

Vi visste vad politikerna i symbios med media var kapabla till när det gällde hjärntvätt av ett folk.

Det är klart för oss att vi i årtionden har haft apatiska väljare. De, de muterade kommunisterna, som styr sjuklövern har folket i sin hand.

Text: Hans Jensevik, Nix to the Six


Du kan stötta Newsvoice via MediaLinq