Christian Pavón (
KULTUR. Kristian Gerners bok “Ryssland en europeisk civilisationshistoria” kom år 2010 och blev väldigt väl mottagen och lovprisad för att vara en lysande bok av såväl vanliga journalister samt av historietidningar.
Text: Christian Pavón | Bild: Olkhon Island, Ryssland. Foto: Sergey Pesterev (Pesterev.art). Licens: Unsplash.com
Personligen kom jag att läsa denna bok av en ren slump, den hade stått och samlat damm i bokhyllan i många år och det var en sådan där bok som man var intresserad av att läsa, men av någon anledning kom av sig med att börja läsa. Hur som helst valde jag att nyligen damma av boken och ge den en chans.
Kristian Gerner är en professor i historia med inriktning på rysk historia. Efter att ha läst den första delen av boken som handlar om Rysslands början, det faktum att det är en av världens absolut äldsta enade nationer och beskrivningar av invasionen av mongoler så börjar Kristian Gerner sakta, men säkert närma sig Sovjet. Det är dessvärre härifrån som boken börjar bli oerhört politiskt färgad och partisk.
Kristian Gerner sätt att beskriva Sovjetisk historia är medvetet vilseledande. Inte för att det han skriver är direkt lögn. Nej, Gerners historieförvanskning sker inte via osanna påståenden utan det är mer genom att välja vilka fakta han inte presenterar och därmed ger en icke objektiv helhetsbild av historien.
Bland annat nämner Kristian Gerner väldigt flitigt de sovjetiska övergreppen men väljer att inte nämna upptakten till detta, den enorma fattigdomen och vanstyret under Tsarväldet, misären, svälten, Första världskriget och så vidare.
Det är självfallet ett måste att belysa de fruktansvärda övergreppen som skedde under Sovjetperioden om man ska skriva en objektiv bok om Ryssland, men problemet med Kristian Gerner är att han enbart lyfter fram terrorn. Stalin blir i hans berättelse nästan reducerad till en filmskurk, en demon vars onda makt står skriven i stjärnorna.
Genom att göra på det sättet gör man det väldigt bekvämt för sig och genom att inte ge en bakgrundshistoria till grymheten. På det viset förvandlas en “historiebok” till en barnslig uppräkningstirad av grymheter vilket i sin tur blir fullkomligt onyanserat.
Detta till trots fortsatte jag läsa.
Kristian Gerners personliga agg emot Sovjet kanske lyste igenom för mycket, men jag hoppades ändå på att boken skulle ta sig när sovjetepoken väl var avhandlad. Tyvärr hade jag fel och jag insåg att Gerners korståg inte är emot Sovjetunionen per se utan emot Ryssland i sin helhet.
Kristian Gerner utelämnar alla positiva sidor med Ryssland
Putins regeringsperiod beskrivs enbart i despotiska ordalag och även om det definitivt finns sådana tendenser i Putins ledarskap så är det återigen enbart den negativa sidan som nämns.
Kristian Gerner “glömmer” nämna att:
- Vladimir Putin ökade det ekonomiska välståndet avsevärt mellan åren 2000-2014.
- Putin krossade en stor del av den organiserade brottsligheten som hade nått förödande nivåer under Boris Jeltsins ledarskap.
- Putin har investerat massivt i landets utbildningsväsen.
Ett till exempel på hans blinda fläckar är när han nämner en kulturtidning vid namn Literaturanaja Gazeta och deras kritik emot regimen. Han beklagar att tidningen inte är mer populär då den är fristående från staten och samtidigt även är regimkritisk.
I nästa mening nämner han dock att detta är så eftersom de flesta ryssar inte läser tidningen. Att så många inte läser tidningen kanske helt enkelt är för att genomsnittsryssen inte är så intresserad av den, ett resonemang som Kristian Gerner naturligtvis inte berör. Detta exempel är fascinerande eftersom denna selektiva syn på fakta genomsyrar hela boken.
Det är dock inte Gerners kritik emot Rysslands politiska system som är huvudproblemet med boken. Problemet ligger i att Gerner på ett väldigt intellektuellt och ohederligt sätt demoniserar praktiskt taget hela Ryssland och då i förlängningen även ryssar.
Det kan jämföras med att skriva en bok om USA, men enbart nämna begrepp som: Jim Crow, Ku Klux Klan, general Custer och Guantanamo, men utelämna allt ifrån den starka yttrandefrihetsgrundlagen, och månlandningen till Martin Luther King, med mera.
I sin bok om Ryssland nämner Gerner inte Mikhail Lomonosov, Tjajkovskij, Yuri Gargarin eller Sofia Kovalevskaya med flera. Personer som alla på sitt egna sätt i allt ifrån kultur till vetenskap har berikat världen. Kristian Gerners Ryssland är enbart Stalin och Berias Ryssland.
Alla nationer har sina ljuspunkter såväl som skamfläckar, men att skriva en bok om Ryssland och helt fokusera på det negativa är att skapa en Potemkinby: Storslagen och imponerande vid första anblick, men som när man skrapar på ytan blottlägger en tom fasad som saknar såväl lyster som nyans.
Läs ett smakprov ut boken.
Text: Christian Pavón | Bild: Olkhon Island, Ryssland. Foto: Sergey Pesterev (Pesterev.art). Licens: Unsplash.com