OPINION. Den som somnar på en sommaräng angrips snabbt av den biologiska mångfald som frodas på ängen. Allehanda intressanta insekter kommer flygande eller krypande och smyger in under kläderna.
De inte bara smyger in. En del sticks eller bits också. Ont gör det och svullnar till ömma bulor. Vissa kan bli riktigt farliga för känsliga personer.
Inte bara insekter, för resten. Snart landar också sporer, frön, barr, blad, kottar, kvistar och grenar från närbelägna träd och växter. En del bränns. Andra får man i sig om man andas med öppen mun. Inte alltid så nyttigt. Grenar kan man få i skallen. Heller inte roligt.
Ligger man länge kan man även locka djur. Långt från alla är harmlösa. Några kan bli riktigt farliga om man inte aktar sig.
Faktum är att nästan allt Jordens liv mest ägnar sig åt att äta, sova och föröka sig. Själva definitionen på liv är just fortplantning och ämnesomsättning.
Bara människan gör också annat. Bara vi avbildar, skildrar och besjunger natur och vyer. Bara vi anställer filosofiska betraktelser, späker oss frivilligt och tränar för att hålla oss i form. Bara vi tillverkar saker med verktyg.
Enligt många inte bara lever vi i naturen. Vi påverkar och även ändrar den. Det gör visserligen många djur också, men vi gör det planerat och med verktyg och maskiner.
Inte bara det. Den natur som kommer i vägen röjer vi undan – sedan årtusenden. Numera i allt större skala i takt med att mänskligheten breder ut sig över Jorden. Vi blir allt fler, tar allt mer plats och tar allt mer av naturen i anspråk.
Farlig biologisk mångfald
Just det är vår arvsynd. Enligt många är vi inte en del av naturen. Vi betvingar den – om så behövs genom Anticimex, men när nu Naturen har tagit Guds plats, bjuder vår nya religion att vi lever i och med Naturen på dess villkor.
Då får vi inte försvara oss mot den biologiska mångfald som hotar oss. Vi får snällt finna oss i att bli brända, övervuxna, stungna, bitna och även uppätna. I alla fall om vi strikt skall följa den mest radikala miljöpolitiken. Den som blandar ihop miljö med klimat. Den som tror att mer av växternas livsnödvändiga näring, koldioxid, skulle farligt värma Jorden och göra den obeboelig. Detta trots att tidigare eror med rikare växt- och djurliv varit både flera grader varmare och haft flera gånger högre koldioxidhalter.
Vill vi ha det så? Jag vill det inte!
Text: Tege Tornvall