KRÖNIKA. Det är “21 år sedan attacken mot World Trade Center i New York City”, skriver Paul Craig Roberts. “Det var tidigt uppenbart för mig att 9/11 var ett internt jobb, en false flag som skylldes på muslimer för att rättfärdiga två decennier av ett krig mot terrorismen”.
Text: Paul Craig Roberts | Översättning: Pia Hellertz | Paul C. Roberts (1939-) är en amerikansk nationalekonom, författare och kolumnist. Han tjänstgjorde som biträdande finansminister under Ronald Reagans presidentperiod och är en av skaparna av den nationalekonomiska skolan Reaganomics. Han har tidigare varit redaktör och kolumnist för bla Wall Street Journal och Business Week.
Det har aldrig gjorts någon officiell amerikansk utredning av attacken. Efter många påtryckningar från familjer till de som dog när tornen kollapsade, samlade Vita huset slutligen och mest motvilligt en 9/11-kommission bestående till stor del av politiker och en neokonservativ stabschef för att sitta och lyssna på regeringens berättelse och sedan skriva ner den.
Detta är vad kommissionens rapport om den 11 september inbegriper. Efteråt skrev kommissionens medordförande och juridiska rådgivare böcker där de sa att 9/11-kommissionen inrättades för att misslyckas, att resurser och information undanhölls från kommissionen och att kommissionen övervägde att hänskjuta åtal till justitiedepartementet mot några av de regeringstjänstemän som vittnade falskt inför kommissionen.
Dessa bekännelser ignorerades av ”the presstitutes” [sk pressituerade journalister] och hade ingen effekt på regeringens mycket osannolika berättelse.
National Institute of Standards and Technology, NISTs redogörelse för kollapsen är helt enkelt en datorsimulering som levererade resultaten som NIST programmerat in i simuleringen.
I 21 år rapporterade jag om oberoende undersökningar och fynd av forskare, ingenjörer och arkitekter som på grundval av hårda bevis drog slutsatsen att regeringens berättelse var en falsk redogörelse.
Till en början karakteriserades de framstående forskare, arkitekter och ingenjörer som förkastade den officiella berättelsen av ”the presstitutes” som “konspirationsteoretiker”, enligt den linje som CIA hade använt mot experter som ifrågasatte den officiella berättelsen om mordet på president John F. Kennedy.
Med tiden övertygade ansträngningarna från Architects & Engineers for 9/11 Truth allt fler och fler amerikaner att den officiella historien var falsk. Under de senaste åren har undersökningar visat att hälften av de tillfrågade inte längre tror på den officiella berättelsen.
Det var tidigt uppenbart för mig att 9/11 var ett internt jobb, en false flag [psyop] som skylldes på muslimer för att rättfärdiga två decennier av ett “krig mot terrorismen” vars syfte var att förstöra Israels motståndare i Mellanöstern som finansierade Hizbollah, Libanesisk milis som två gånger drev den omtalade israeliska armén hindrade Israels försök till ockupation av södra Libanon.
Om Hizbollahs anhängare – Irak, Syrien och Iran – kunde elimineras, kunde Israel lägga beslag på vattentillgången i södra Libanon. Detta plus vinster och mer makt för USA:s militära/säkerhetskomplex är allt “kriget mot terrorismen” handlade om.
Anledningen till att det var uppenbart för mig att 9/11 var ett internt jobb är att det, som det presenterades, motsvarade den värsta förnedring som en supermakt hade drabbats av i hela historien. En handfull unga saudiaraber utan stöd från någon stat eller säkerhetsmyndighet utdelade ett förkrossande slag mot bilden av USA.
Den allsmäktiga nationella säkerhetsapparaten var oförmögen att avvärja en handfull utlänningar som, magiskt, fick USA:s flygplatssäkerhet att misslyckas fyra gånger på samma morgon. När de kapade de fyra flygplanen och fick den amerikanska militären att genomföra en simulering av attacken samtidigt som en faktisk attack inträffade, orsakade massförvirring som hindrade det amerikanska flygvapnet från att fånga upp de kapade flygplanen.
De unga männen hindrade också vice president Dick Cheney, som övervakade “attacken på Amerika”, från att blockera attacken mot Pentagon.
När man tittar på detta rekord av extraordinära misslyckanden för den multi-biljoner dollar dyra nationella säkerhetsstaten och inte får höra något krav från USA:s president, Pentagon och Joint Chiefs of Staff, kongressen och media om en utredning och ansvar för regeringens totalt misslyckande, utan i stället får höra motstånd mot alla utredningar, då vet du med säkerhet att de högsta nivåerna av den amerikanska regeringen var ansvariga för attacken för att släppa lös ett krig mot Mellanöstern, precis som Pearl Harbor var en Roosevelt-orkestrering för att få USA in i ett krig som kongressen och det amerikanska folket motsatte sig.
Om den amerikanska regeringen i själva verket trodde på dess berättelse, skulle regeringen, enormt generade, ha krävt förklaring och ansvarsskyldighet. Det skulle ha varit oändliga utredningar. Många huvuden skulle ha rullat.
Jag tillbringade ett kvartssekel i Washington, och jag vet med säkerhet att regeringen inte skulle ha nöjt sig med att sammansätta en kommission och sedan läsa en osannolik redogörelse för dem och kalla det en undersökning av Amerikas och deras egen förödmjukelse.
Vad regeringen gjorde i stället för en utredning var att snabbt förstöra alla bevis. De massiva stålbalkarna i tornen som var tydligt skurna i vinkel av högtemperatursprängämnen [thermite] samlades snabbt in mot invändningar av brandmän. De fraktades ut ur landet för att bli av med bevisen och de såldes som metallskrot i Asien. Ingen förklaring eller ens erkännande gavs för att det smälta stålet fortfarande stod under rubeln veckorna efter händelsen.
Vittnesmålen från mer än hundra brandmän, poliser och byggnadsunderhållsarbetare att de upplevde explosioner överallt i tornen, inklusive en i källaren innan de påstådda flygplanen ens träffade tornen, ignorerades. Att de tre byggnaderna rasade ner i sina egna fotavtryck som vid en kontrollerad rivning ignorerades. Att en BBC-reporter 30 minuter innan det hände meddelade om kollapsen av den tredje byggnaden (byggnad nummer 7, WTC buidling 7) medan hon stod framför den fortfarande stående byggnaden ignorerades.
Amerikanerna blev lätta offer för bedrägeriet, som de alltid blir. Amerikaner är självgoda, nöjda med sitt lands godhet med en tro som förstärkts av patriotism och flaggviftande, var glada över att fortsätta tro att de attackerades, som president George Bush sa, för att Amerika är så bra.
Man undrar om idag, efter 21 år av identitetspolitik, motbjudande rasism, kritisk rasteori, transgenderteori, New York Times 1619-projekt, demoniseringen av våra ”Founding Fathers”, förstörelse av deras rykte och avlägsnande av deras statyer, och glorifiering av perversitet, skulle amerikaner fortfarande ha förtroende för deras godhet att falla offer för ännu ett 9/11-bedrägeri?
Kanske skulle de göra det. Många av dem verkar ha fallit för “vi måste rädda Ukrainas frihet från Putin”, med vilket egentligen menas att “vi måste rädda familjen Biden och demokraternas penningtvättsoperation i Ukraina”. De obarmhärtiga amerikanerna skickade över miljarder dollar, och pengarna kommer tillbaka, med en provision som tagits ut av Zelensky och hans hantlangare, till demokraterna för råd, konsultarvoden och underleverantörer åt kriget.
I nedtecknad historia har det alltid funnits korrupta imperier, men det amerikanska tar priset. Det kanske också tar våra liv.
Text: Paul Craig Roberts | Översättning: Pia Hellertz