TEKNIK. Den svenska sajten Global Politics som drivs av Anders Romelsjö publicerade artikeln “Vem äger IT-jättarna?” skriven 2019 av norrmannen Pål Steigan. Den är fortfarande aktuell och allmänhetens insikt i vilka aktörer som egentligen är huvudägare i IT-jättar som Facebook, Twitter, Microsoft och Google är förmodligen fortfarande låg, men här kommer svaret på frågan.
Text: Pål Steigan (Steigan.no) fd norsk politiker (Arbeidernes kommunistparti), författare och journalist | Svensk textkälla och översättning: Globalpolitics.se
Informationsteknik har blivit en av de viktigaste infrastrukturerna i det moderna samhället. I ett samhälle där informationsteknik används i produktionen av all annan teknik, och där all kommunikation, inhämtning och spridning av information i medierna, inklusive i propagandan är helt beroende av IKT (Informations och kommunikationsteknik), är ägandet och kontrollen av denna sektor en viktig fråga. Även krigsindustrin och krigföring är beroende av informationsteknologi.
Så i vår serie om vem som äger och kontrollerar de viktigaste sektorerna i vårt samhälle har vi nu kommit fram till IT-branschen: Vem äger IT-jättarna?
Men vem äger dessa IT-jättar och vilka ekonomiska krafter finns bakom dem?
När Europeiska kommissionen skulle tillsätta en kommitté för IT-jättar för att censurera Internet och sociala medier samlade de topparna på Facebook, Twitter, Google och Microsoft till ett möte.
Vi har sammanställt en översikt över de tio viktigaste ägarna till de fyra företagen. Observera att Google heter nu Alphabet och är förmodligen världens största IT-företag.
För att åstadkomma denna översikt har vi använt Morningstars databas, som i sin tur bygger på aktuell börsinformation.
De röda rutorna markerar var fondförvaltarna Morningstar, Vanguard, BlackRock, State Street och Fidelity har stora innehav.
Detta visar att dessa kapitalfonder har massiv kontroll över IT-jättarna. Tidigare skulle vi ha hittat de stora bankerna i några av dessa positioner och vi skulle ha hittat andra industriföretag. Nu är det fondförvaltarna som har tagit över, och det har visat sig vara fördelaktigt.
De som har följt den här serien kommer att se att det är samma trådar som löper igen. Dessa är de största ägarna till alla de största bankerna i USA. De är de största ägarna till vapenindustrin, Big Pharma, varumärkena och medieindustrin och nu återfinner vi dem i ledningen hos IT-jättarna.
Aktiva ägare
Vissa har hävdat att dessa fondförvaltare endast passivt investerar för investerares räkning och att man inte ska lägga så mycket vikt vid deras ägande. En gång i tiden kan det ha varit så, men inte nu längre.
De säger själva att de betraktar sig som aktiva ägare och de agerar som det. När det såg ut som att Hillary Clinton skulle vinna presidentvalet 2016 var BlackRock-chefen Larry Fink redo att ta över det amerikanska finansministeriet. Ett mer aktivt ägarskap kan väl knappt existera.
IT-jättarna har inte bara kontroll över den strategiska nyckelteknologin som samhället är helt beroende av. De har också enormt stor kontroll över oss vanliga människor.
Vad användare av Facebook, Google och Amazon inte ser, är vad som görs med deras data. Eftersom vi är dessa företags verkliga varor. Det är våra data och information om oss som gör dem rika. Det att ha mesta möjliga kunskap om oss, våra köpvanor, vår smak, våra önskningar, våra vänner och våra nätverk är bokstavligen guld värt.
De återfinns också bland världens rikaste företag. I Forbes 2000 , som listar de tvåtusen mest kapitalintensiva företagen i världen, finner vi IT-jättarna starkt representerade. Sex av de 20 mest kapitalintensiva företagen är IT-företag.
IT-jättarna finns därför inte bara i strategiska nyckelpositioner, utan i kraft av att de är kapitalförvaltare blir de extremt mäktiga aktörer och eftersom de också kontrollerar stora delar av det moderna samhällets “nerver och blodomlopp” måste det vara på sin plats att karakterisera deras roller som stater i staten.
De fattar beslut och anger riktlinjer som fullständigt placerar nationalförsamlingar vid sidan om och deras ägare visar sig alltså vara samma vanliga misstänkta som vi återigen möter. Lägg märke till att detta inte är en slutsats baserad på annat än allmänt tillgänglig börsinformation.
Text: Pål Steigan (Steigan.no) fd norsk politiker (Arbeidernes kommunistparti), författare och journalist | Svensk textkälla och översättning: Globalpolitics.se