ANALYS. De stora farorna vi står inför idag inkluderar centraliserade regeringar som detaljstyr samhället, den ökande sannolikheten av globalt krig, den ökande sannolikheten av påtvingad kapitulering och ersättandet av vettiga debatter och yttrandefrihet med statssanktionerade “narrativ” och censur: totalitärt styrande känns inte långt bort. Det här är en ny typ av krig mot civila för kontroll av deras hjärnor.
Text: JB Shurk skriver om politik och samhälle. Källa: The War for Eight Billion Minds | Artikeln har tidigare publicerats på Gatestoneinstitute.org || Översättning: Gatestoneinstitute.org | Återpublicering med tillstånd
Strömmarna som omger oss verkar potentiellt katastrofala. På bara några år har världen utstått COVID-19-pandemin, påtvingade nedstängningar, extrem ekonomisk instabilitet, brist på råvaror och World Economic Forums försök att exploatera denna kaskad av kriser som en ursäkt för att introducera en strukturell “Great Reset“, i vilken global livsmedels- och energikonsumtion kan regleras strikt enligt “klimatförändringsmålen” hos en icke-folkvald kabal.
Regeringarna förlitar sig alltmer på att kontrollera allmänhetens “narrativ” och på att förtala oliktänkande.
Medan hälsobyråkrater och politiker har hävdat att de “följt vetenskapen” har obligatorisk efterlevnad av de ensidiga lagstiftarna uteslutit en välgrundad debatt i god tro. Det förutsägbara resultatet: de dödliga konsekvenserna av Wuhanviruset förvärrades av de dödliga konsekvenserna av missriktade allmänna ordningar som infördes för att bekämpa viruset.
Studenter vars skolor stängdes ner lider nu av de livslånga effekterna av kunskapsförlust. Patienter vars brådskande diagnoser och förebyggande vård förekoms lider nu av konsekvenserna av obehandlad sjukdom. Små verksamheter som inte klarade av långa perioder av nedstängning är nu borta för alltid.
J.B. Shurk: Motgiftet till tyranni är frihet, inte demokrati eller internationellt styre
Medelklassbesparingar som en gång reserverats för en oväntad “regnig dag” eller barnens framtida utbildningar har tagit slut. Kreditkortsskulderna ökar, medan fler och fler kämpar för att överleva med mindre pengar.
Regeringarnas välfärdsprograms “skyddsnät” har blåsts upp och gjort nationsstaterna mer skuldsatta än någonsin, men de har också visat sig ha läckande hål (som ofta tömmer välbehövliga resurser rakt in på kampanjdonatorers, intressegrupplobbyisters och utländska hackers konton) för att hålla samhällets mest sårbara flytande.
Regeringarnas berättiganden för hänsynslösa skatte-, penga- och kredittaktiker vid kortvariga nödsituationer har försvagat nationernas utsikter för soliditet på lång sikt samt sannolikheten för att de kommer kunna bevara stabila valutor.
Ändå, för de skador som deras handlingar har orsakat, har regeringarna inte utfärdat några ursäkter för att genomdriva en sådan livsomvälvande politik medan man tystat kritikerna. Det är som om “narrativingenjörer” har antagit en officiell hållning som menar att de är inkapabla att ha fel.
Geopolitiska konflikter förvränger den internationella ordningen efter Andra världskriget. Medan USA:s och EU:s “klimatförändringspolitik” redan har blåst upp kostnaderna för energi, livsmedel och mycket annat har Rysslands invasion av Ukraina adderat ännu mer ekonomisk smärta och uppoffringar för kontinentens säkerhet på ett bredare plan.
Kinas territoriella ambitioner hotar freden i Taiwan, Japan, över hela Sydostasien and bortanför. USA:s försök att förstora upp NATO:s europeiska medlemskap, medan man expanderar sitt uppdragsmål i Indo-Stillahavsområdet, pekar på att USA, Kina och Ryssland fortsätter att befinna sig på kollisionskurs.
Lagstiftarna kan inte låta bli att se paralleller med de snabbt fallande geopolitiska dominobrickorna som banade väg för Första och Andra världskriget under ett fåtal ödesdigra veckor.
De kan inte låta bli att titta på den ohållbara ackumuleringen av statsskulder runtom i världen och lavinen av investeringsderivat som står och balanserar ostadigt på fragila valutor, oförtöjda vid reella värden i guld eller silver, och fruktar riskerna av en allvarlig lågkonjunktur.
De kan inte låta bli att se det ryska revanschsuget och Kinas territoriella expansioner som tecken på att de stora makterna går på en farlig väg.
Ju mer nervösa inför framtiden lagstiftarna är, desto mer engagerade verkar de vara i att framtvinga ett “standardnarrativ” som de kan kontrollera.
Det var detoneringen av två kärnstridsspetsar över Hiroshima och Nagasaki, så klart, som fick slut på striderna i Stillahavskriget och som avslutade Andra världskriget med ett utropstecken.
Nu står vi på ett nytt slagfält
Precis som med kärnvapen har civila ingenstans att gömma sig för krigets inverkan. Vapensystem sprids ut över internet, är utplacerade på mobiltelefoner och aktiva på varje datorchip – spårar, delar och sprider digital information över hela världen. I stället för bomber och kulor har vi tävlande “narrativ” som susar förbi.
Bredden av kampanjen för att kontrollera den information vi ser, hur vi bearbetar informationen, och i slutändan vad vi tycker och säger får till och med de mest effektiva psykologiska operationerna från förr tiden att se lastgamla och rudimentära ut.
Medan “ömsesidigt säkerställd förstörelse” hittills har lyckats avskräcka från kärnvapenkrig skapar de lockande möjligheterna för regeringar att använda program med digital massövervakning och kommunikation för att sprida lögner, manipulera åsikter och påverka mänskligt beteende en slags ömsesidigt säkerställd dystopi, “där folk lever avhumaniserade liv fulla av rädsla.”
På 1930-talet talade Adolf Hitler med en bullrig energi och teatraliska gester inför tiotusentals stormtrupper, Hitlerjugend och Nazistpartiets anhängare. I dag har diktatorns förhöjda scen ersatts av Twitter, Facebook, Youtube, TikTok och alla möjliga ställen där man kan finna plötslig publik på nätet.
Den visuella stimuli som trollband Hitlers publiker återskapas nu med hjälp av njutningsfulla endorfinrus till hjärnan efter att varje “politiskt korrekt” uttalande på nätet “belönas” med uppskattning från främlingar som öppnar upp för ögonblicklig berömmelse.
“Influencers” online har blivit de gåsmarscherande mellanhänderna för masspropagandakampanjer som berör fler människor på en dag än vad Hitlers tal gjorde på årtionden. I en tid då information aldrig har varit mer lättillgänglig drunknar världen i lögner.
I stället för att uppmuntra en offentlig debatt och rationella argument slår regeringarna på “narrativets” trumma framför allt annat.
En medborgare accepterar antingen regeringens utbredda och inkräktande COVID-19-regler, annars stämplas denna person som en “COVID-förnekare”.
En medborgare accepterar antingen regeringens utbredda och inkräktande “klimatförändringsregler”, annars stämplas denna person som en “klimatförnekare”.
En medborgare accepterar antingen Hunter Bidens “laptop från helvetet” som “Rysk desinformation“, annars stämplas denna person som en “Rysslandsympatisör”. Att våga säga något annat kan få en avstängd från sociala medier, yrkesmässigt sanktionerad, eller till och med avskedad från ett jobb. Fast inget av detta etablerade “narrativ” har bevisats vara sant.
I backspegeln är det tydligt att nedstängningarna skapade fler hälso-, utbildnings- och ekonomiska problem än vad de löste. Medan Europa står inför en expanderande energikris som gör befolkningarna sårbara för kylan är det uppenbart att “klimatförändrings“-politiken kan döda de som man egentligen ska skydda.
Elon Musks släpp av interna Twitterkommunikationer bevisar att Hunter Bidens laptop inte bara var riktiga nyheter som censurerats för allmänheten under ett presidentval. Politiska yttranden censurerades också genom gemensamma ansträngningar från FBI och över 50 underrättelseagenter som bröt mot första tillägget till USA:s konstitution.
I varje fall visade sig “narrativet” antingen vara vilseledande propaganda eller en ren och skär lögn. Ändå skapades de och erhölls av kommunikationsplattformar på nätet som spred lögnerna och exkluderade sanningarna.
Medan globala händelser utgör ett allt större hot mot den västerländska stabiliteten har regeringarna inte uppvisat någon tendens att underhålla en mängd olika synpunkter eller diskussioner längs vägen.
I stället, ju allvarligare frågan är, desto mer engagerade i ett övergripande “narrativ” verkar de bli. Oliktänkande föraktas. Förnuftiga argument smädas. En medborgare förväntas blint acceptera regeringsgodkända budskap som sprids på nätet, eller riskera teknokratins vrede.
Detta krig om åtta miljoner hjärnor betyder att medborgare måste vara mer uppmärksamma än någonsin när de bearbetar och utvärderar vad de ser och läser.
Oavsett om de tycker om det eller ej är de under ständig attack av de som försöker manipulera och kontrollera dem. Som under det senaste århundradet omges vi av totalitär propaganda som rutinmässigt förkläs som “sanningen”, men i detta århundrade tycks räckvidden och skalan för massindoktrinering expanderas i all evighet.
Text: JB Shurk skriver om politik och samhälle. Källa: The War for Eight Billion Minds | Artikeln har tidigare publicerats på Gatestoneinstitute.org