OPINION. Min fru och jag råkade ut för ett hackerangrepp härom natten. Någon i Bukarest hade fått tag på inloggningsuppgifterna till vårt Facebook-konto och slog till tidigt på morgonen. Sociala medierbolagen äger dig – vi har blivit deras nyttiga idioter.
Text: Mats Sederholm (blogg) | Artikeln har tidigare publicerats den 19:e feb i Aftonbladet
Jag vaknade vid 11-tiden och hade min inkorg fylld med varningsmejl från Facebook. Någon hade loggat in på kontot, bytt lösenord och ändrat mejladressen. Nyvaken och chockad rusade jag upp och försökte mig på att logga in. Var det bara en mardröm eller? Men det gick inte att komma in, en isande känsla for genom kroppen. Hur har detta gått till? Vad mer kan hända?
Min och min frus konto på Facebook kapades av hackers. Trots upprepade försök gick det inte att få hjälp av techbolaget och kontot stängdes ner. Tretton år av kontaktskapande sopades bort. Våra digitala herrar har invaggat hela vårt samhälle i rena diktaturfasoner, skriver Mats Sederholm.
Hackern hade lagt till en så kallad dubbel autentisering och jag måste ange ytterligare en kod som bara kunde genereras om man i förväg installerat en kodgenerator vilket vi inte hade.
Det återstod bara att skicka in en id-handling som bestyrker att kontot tillhör oss. Någon timme senare skickade jag en tydlig bild på mitt körkort.
Halv åtta på kvällen svarar Facebook med ett generiskt mejl att det inte var godkänt och hänvisade till en färdiskriven lista av krav på id-handlingar. Men allt var ju uppfyllt! Jag skickade in ytterligare id-handlingar men fick nej inom några timmar.
Och nu hade vårt konto stängts ner. Alla publiceringar som gjorts under åratal var borta. Ett avgörande verktyg för oss som skribenter och aktivister med ett utvecklat kontaktnät var plötsligt utraderat.
Facebook saknar all vanlig kundsupport via telefon, chatt eller mejl och förklarar ”empatiskt” på en av sina sidor att det är svårt att få tag på deras support, förståeligt eller hur med alla dessa kunder.
Ja, tänk om Skatteverket skulle låta alla svenskar få komma till tals och föra sin talan? Eller om alla svenskar skulle ha rätt till juridiskt skydd. Vad skulle inte det kosta, hur omöjligt skulle inte det vara att administrera.
Våra digitala herrar är duktiga på att invagga användaren och hela vårt samhälle i en, vad många programmerats med, nödvändig acceptans av rena diktaturfasoner.
Att göra allt rätt och ändå bli helt negligerad är en behandling som vårt rättsamhälle aldrig skulle acceptera i andra sammanhang. Ett självklart fall för alla grävande journalister.
Men i vårt i övrigt så lättkränkta samhälle så låter man sådana här övergrepp passera. De flesta tycks snärjda och programmerade till att acceptera de nya digitala techbolagens självklara makt.
Som ett sista desperat försök satte jag nu ihop en stor bild med foton på mitt körkort, mitt pass, min frus id-kort och hennes pass plus en bild med text. Jag förklarade all bakgrund och att jag saknar möjlighet att logga in med dubbel autentisering och avslutade:
“All requirements are provided, still after 3 attempts it’s rejected. What is wrong? Closing down this account is a disaster for us after 13 years. Please help!!!”
För de nya feodala herrarna är du och jag produkter på en digital marknad. Nyttiga idioter som kuvat tvingas acceptera alla villkor för att vi ska ha tillgång till de digitala tjänster som ingen längre kan vara utan, utan att man drabbas socialt eller arbetsmässigt.
De digitala plattformarna är inte längre en hobby lika lite som telefonen är, det är vår nya rymd, det är där vi tillbringar vår verklighet mer än på bibliotek, friluftsområden, idrottsanläggningar eller i lekparker.
Att ha ID-kortstvång till sådana platser skulle anses som helt orimligt. Och ännu mer ofattbart vore det om ingen på kommunen kunde nås för förfrågningar eller administration efter att ditt id-kort blivit indraget. Och hur skulle reaktionerna bli om det fanns kameror på varenda anläggning som studerade ditt beteende?
Våra mänskliga rättigheter gäller inte våra digitala jag.