Vetenskap kan vara fascinerande. Personligen tror jag inte att outbildade tonåringar, filmstjärnor eller politiker är de bästa rådgivarna när det gäller vetenskapliga frågor. De säger till oss att vi måste lita på vetenskapen. De informerar oss om att konsensus innebär att en teori har bevisats rätt.
Den vetenskapliga metoden har varit en stor framgång och har lett till många framsteg de senaste 300 åren. Nuförtiden finns det några oroväckande trender inom viss vetenskap och i vetenskapsdebatten. Många av oss har bara en vag uppfattning om vad den så framgångsrika vetenskapliga metoden innebär.
Och eftersom så många säger åt oss att lita på vetenskapen utan att ifrågasätta, och konsekvenserna av de beslut som härrör från resultaten ofta är mycket höga, kanske det är en bra idé att ha några verktyg för att känna igen och skilja bra vetenskap från dålig vetenskap och dogmer. Vi kanske kan mötas på mitten? Lita på bra vetenskap, men verifiera den också! Låt oss ta en titt.
En hypotes är hörnstenen i den vetenskapliga metoden. Det är en kvalificerad gissning om hur något fungerar som härrör från en observation eller en idé. Hypotesen måste vara bevisbar för att ha något värde. Och ännu viktigare, den måste vara falsifierbar för att anses vara vetenskaplig.
Det måste finnas ett möjligt sätt att motbevisa en hypotes, till exempel ”Du kan vinna på lotteriet imorgon” går inte att falsifiera och ligger utanför vetenskapens område. Om du inte vinner, så kunde du ju ha gjort det.
Korrelation bevisar inte orsakssamband. Exempel på detta är antropogen global uppvärmning. Hypotesen är att om växthusgaserna stiger så blir det varmare. Så, om det blir varmare när växthusgaserna stiger bevisar det inte att växthusgaserna orsakar temperaturhöjningar.
Det kan vara så att uppvärmningen leder till mer växthusgaser, eller att någon annan faktor påverkar temperaturen. I det här fallet har de bara ett vagt samband, som inte på något sätt bevisar orsakssamband. Det är inte falsifierbart.
Så hypotesen testas med experiment för att bevisa eller motbevisa den. Sedan analyserar man resultaten och drar slutsatser. Om du är nöjd måste du presentera dina resultat så att andra forskare kan upprepa experimentet, och försöka motbevisa det.
Om uppgifterna inte stödjer hypotesen måste de förkastas eller ändras. Om en noggrant granskad hypotes överlever, upphöjs den sedan till en teori.
Den vetenskapliga metoden kan beskrivas som en process, inte en slutsats. Vetenskapen är en evig resa med många återvändsgränder och ingen slutdestination. Vetenskapen är aldrig “avgjord”. Ingen helig gral att hitta, inget nirvana.
Nu inser jag att en teori ibland fortsätter till en lag, som termodynamikens lagar. Men det är inte anledningen till att du inte får utmana och kritisera den. Om du kan bevisa att det finns något snabbare än ljusets hastighet, faller E-mc2!
Så en hypotes inom vetenskapen är föremål för verifiering eller avslag genom ytterligare forskning. Newtons gravitationslagar ifrågasattes efter 300 år av Albert Einstein, vars allmänna relativitetsteori delvis utmanas idag.
En briljant sovjetisk vetenskapsman, Matvei Bronstein bidrog också till förståelsen av gravitation men dödades vid 31 års ålder under Stalins utrensning, han tänkte inte politiskt korrekt!
Processen att granska och försöka falsifiera en teori görs av andra forskare som är bekanta med ämnet och kallas Peer review. Det finns vissa problem med denna sed. Ofta känner forskare inom samma område varandra och är vänner, vilket kan leda till en viss partiskhet.
Och om arbetet strider mot granskarens egna teorier kan det också vara ett problem. Ibland kallas det ironiskt nog “PAL-Review”.
Vetenskap är en kontaktsport med höga priser och mycket prestige. Uppfattningen att vetenskapsmän är altruistiska varelser som bara söker sanningen är en myt (tyvärr). Hela din karriär skulle kunna gå i spillror om du släpper igenom ”fel” forskning. Ett annat bekymmer är när ett nytt geni kommer med en ny komplicerad hypotes, det kanske är väldigt få som förstår den!
För att fixa en del av detta har det föreslagits att artiklar för Peer Review ska skickas anonymt. Hur som helst, det gamla talesättet att vetenskapen bara framskrider en begravning åt gången är fortfarande ofta en realitet.
Auktoritär vetenskap som kräver att man inte ifrågasätter eller utmanar kallas dogma. De utsätter aldrig sin hypotes för den vetenskapliga metoden; den tål inte granskning. Politiska dogmer har alltid en agenda, och det är inte strävan efter sanning, utan istället makt och kontroll!
För att försvara sin pseudovetenskap kan de inte använda logik eller vetenskapliga argument, istället måste de förlita sig på propaganda och mobbning.
Låt oss granska deras argument:
Konsensus är aldrig ett vetenskapligt argument, det är alltid ett okunnigt och/eller ett politiskt argument. Om du hör en person hävda konsensus i en vetenskaplig debatt, lyssnar du förmodligen på en idiot och/eller en politiker.
Det krävs bara en som har rätt för att bevisa att alla andra har fel, historien är full av detta. Lyssna på HC Andersen, pojken hade rätt, kejsaren var verkligen naken!
“Lita på vetenskapen” alla som säger detta är anti-vetenskap. Vetenskap som inte får ifrågasättas är dogmatisk propaganda och alla som argumenterar emot, har en politisk agenda. Du bör alltid ifrågasätta vetenskapen, aldrig blint lita på den! Faktum är att “lita på vetenskapen” är något av det mest ovetenskapliga man kan säga.
Skällsord är standard. Om du ifrågasätter pseudovetenskap är du en farlig förnekare, anti-något eller en extrem konspirationsteoretiker. Att följa logik utanför den vanliga narrativet gör dig inte till en konspirationsteoretiker, det gör dig till en fritänkare!
Censurering av olika “tankebrott” är mycket vanligt i politisk pseudovetenskap, om du inte kan argumentera med dem, se till att de försvinner! Ta bort dem från varje plattform, eller som Stalin, bara skjut dem!
Rädsla används alltid av dogmatikerna för att tysta oppositionen och kontrollera massorna. Tänk som du blir tillsagd, eller tappa din position i samhället! Om du inte följer vår dogm kommer vi alla att dö, och det är ditt fel! De väljer alltid en eller flera grupper att skylla på.
Det är bekvämt att ha någon att skylla på eftersom deras lösning på de påhittade problemen inte är logisk. Söndra och härska!
Naturligtvis härrör alla dessa tonårs-taktiker från vetskapen om att deras vetenskap är korrumperad och inte tåler granskning. Ingen blir upprörd om du ifrågasätter gravitationen, verklig vetenskap använder logik och sanning, inte mobbning och tvång.
Tyvärr blir många offer för denna propaganda “politiskt korrekta” och börjar själv övervaka alla andra med samma taktik och ord. Det verkar vara smittsamt. Det är ett mänskligt fenomen, att vi börjar tro att något är sant, om vi hör det ofta och från olika källor. Och ju större lögnen är desto bättre. Det är svårt för vanliga människor att förstå psykopater.
Om du ifrågasätter en teori är du inte en förnekare. Om du använder logik och förnuft är du ingen konspirationsteoretiker. Om du tror att du har rätt, stå på dig och låt inte majoriteten mobba dig till att ändra åsikt, bara för att de är fler. Insistera på att din rätt till en egen åsikt.
Var inte rädd, aldrig i historien har efterlevnad av tyranners diktat lett till mer frihet, de vill alltid ha mer. Om vi inte ser upp, kan vi lätt hamna i en ochlokrati, en demokrati som blivit sjuk. Och ingen vill det, eller hur?
Ibland måste vi dock acceptera att en korrelation kan vara korrekt. Speciellt under medicinska omständigheter. Om du t.ex. observerar en rimlig korrelation mellan en ny medicin och ett negativt resultat, kan vi inte göra experiment för att bekräfta sambandet, det skulle vara oetiskt.
En bra hjälp för att värdera styrkan i en korrelation är Bradford Hill-kriterierna.
Sir Austin Bradford Hill föreslog nio kriterier för att ge epidemiologisk styrka av ett tillfälligt samband mellan en förmodad orsak och en observerad effekt.
Läs mer: Bradford Hill criteria – Oxford Reference
Nuförtiden är vi inbäddade i olika dogma. “The Matrix” omsluter oss och kan vara överväldigande. Ingen har tid att undersöka allt. Kanske kommer du att finna dessa verktyg användbara.
Jag tror att det är viktigt för oss att lära att känna igen dålig vetenskap och dogma. Vi finansierar ofta med våra skatter, och vi kan slänga ut dem vid nästa val, åtminstone kunde vi det förr.
- Så är hypotesen bevisbar?
- Är den falsifierbar?
- Finns det ett starkt samband?
- Använder de Dogmans taktik?
- Uttalar sig obildade kändisar?
- Är retoriken hysterisk och kompromisslös?
Nästa fråga du bör ställa dig själv är: “Qui bono”?
Text: Nils-Ola Holtze, pensionerad kirurg