Den internationella brottmålsdomstolen i Haag (ICC) har nyligen utfärdat en arresteringsorder gällande Rysslands president Vladimir Putin. Han står anklagad som ansvarig bland annat för att några hundra barn har förts i säkerhet till Ryssland från krigets Ukraina.
Detta krig som har startats av Barack Obama för att sedan fullföljas av hans vice precident Joe Biden har naturligtvis betytt katastrof och död för tusentals barn i Ukraina.
Många har flytt till de länder, såsom Polen och Tyskland som ju är själva är medansvariga för kriget, men många blev kvar under en Zelensky-regim som inte hade något emot att offra både unga och gamla på krigets altare. Vad som helst hellre än att arbeta för ett fredsavtal.
För honom fanns heller inget val eftersom USA hade förbjudit honom att ens nämna ordet fred. Situationen påminner alltför väl om den före Andra världskriget, då president Franklin Roosevelt förbjöd sina allierade att beakta varje fredsinitiativ från Hitler – krigsansträngningarna fick inte stoppas.
Åter till Ukraina där USA hade förhindrat varje fredsinsats, kriget skulle fortsätta, unga och gamla skulle fortsätta att dödas tillsammans med soldater, som inte förstod vad de stred för. I den situationen beslöt Putin att rädda ett antal barn för att förenas i Ryssland med två miljoner ryska familjer som själva flytt från det helvete som striderna skapat.
Den australiensiske analytikern Tony Kevin kommenterar ICC:s beslut på följande sätt:
”The ICC is a redundant international institution in decay that has lost faith or pride in itself. The ICC has fallen victim to the West´s fanatical Russophobia.”
Vad säger detta om ICC´s status som juridisk institution? Man brännmärker de som utför en räddningsinsats och hyllar krigsentreprenörerna eller i varje fall döljer deras illdåd. I mitt land beskrivs sådant förfarande som: ”skyddande av brottsling” och beskrivs som kriminellt.
Detta är inte unikt för förklädda propagandabyråer som ICC. Domstolen har också en tradition av falskheter och lögner att bygga på.
Vi kan börja vår tillbakablick år 1919, då domen över Första Världskrigets illdåd skulle falla. I Versailles skulle rättegången hållas, men i själva verket blev det en dramakomedi där den utpekade skyldige, (Tyskland) redan före rättegången blivit dömd och förbjuden att föra sin talan.
De stater som för några år sedan arbetade hårt för att åstadkomma ett förintelsekrig mot Tyskland, de angloamerikanska staterna, satt nu som åklagare.
Det som man efter några månader kom fram till och stadfäste var inte ett fördrag utan ett diktat, framtvingat under starkt hot med avsikt att trasa sönder Tyskland. Hela Första Världskriget var liksom Versailles-komplotten präglad av germanofobi, och det var inte Tyskland som ville ha ett krig.
Efter det Andra världskriget ställes en rad höga, tyska militärer och politiker inför en politisk domstol i Nürnberg. De hade att svara for de krigsbrott som begåtts under kriget.
Adolf Hitler fanns inte med på de anklagades bänk eftersom har redan avslutat sitt liv. Han hade dock tillsammans med USA-diplomaten Joseph Kennedy gjort sitt bästa för att ett krig skulle undvikas.
Franklin Roosevelt kraftfulla budskap vid krigsutbrottet hade starkare volym än Kennedys: ”Inga fredsinitiativ från tysk sida får beaktas”. Därmed kom scenariot från Versailles att upprepas, att de som orsakat kriget satt nu som åklagare.
De som borde ha suttit där var naturligtvis; Franklin Roosevelt, Winston Churchill samt Dwight Eisenhower. Roosevelt för att han målmedvetet ända från sitt tillträde som president arbetat för att få Tyskland krossat. Churchill för att han tagit jobb som Roosevelts springpojke med sådan iver så att han den 3:e september 1939 kunde utbrista:
”Detta krig är Englands krig och målet är att helt krossa Tyskland.”
Alla tre med Eisenhower tog sig med förtjusning an att helt krossa och bränna ner den tyska staden Dresden, som stod utanför krigets arena, och kom därigenom att döda ca 150.000 civila.
Eisenhower tog också på sig att efter krigsslutet och helt emot alla lagar, likvidera c:a 9 miljoner tyska medborgare genom den så kallade, Morgenthauplanen. Den masslikvideringen pågick alltså samtidigt som rättegångarna i Nürnberg.
År 2013 gav Nobels fredspristagare Barack Obama order till sin vice president Joe Biden att genomföra en statskupp i Ukraina i avsikt att störta landets folkvalde presidenten och tillsätta en regering med nazistisk prägel. Detta skedde i enlighet med Zbigniew Brzezinskis dogm att:
”om du är jihadist eller nazist spelar ingen roll bara du hatar Ryssland.”
Jihadisterna hade gjort sitt när USA använde Afghanistan för att få Sovjetunionen på fall – nu var det nazisternas tur att krossa Ryssland.
USA hade endast bruk för Ukraina som tänkt slaktbänk för den ryska armén. Att ett land med 60 milj människor skulle förstöras genom detta var oviktigt för Vita Huset. Nu har det gått 13 år sedan Obama gav sin order om destruktion och nu är det tydligen dags för krigshetsarna att utse en syndabock.
Man följer en gammal väl beprövad metod, nämligen att utse den person som under hela tiden försökt att undvika ett krig. Den personen, i detta Vladimir Putin, har då utsatts för massmedial krigföring, ekonomisk krigföring och slutligen sett sitt folk utsättas för militära våldsdåd – men som saknar den aggressiva massmediala struktur som västerlandet har upphöjt till Gud.
Det förefaller vara bombsäkert, att både Versailles-diktatet, Nürnberg-rättegången samt den nuvarande ICC-konstruktionen verkar vara styrda från Washington, alltså ett komplement till samma stads krigsskapande verksamhet.
Text: Jan Westh med bokförlaget, HistorisktKorrekt.se
Relaterat
- Pravda.ru: Ukrainian War of Aggression Against Russia?