Den svenska parlamentarismen behöver reformeras. Portalparagrafen i vår svenska grundlag påstår helt oblygt att all makt utgår ifrån folket.
Frågan är hur väl detta stämmer med verkligheten samt vad som kan göras för att denna självklarhet skall kunna anses vara det axiom som vi alla tror att det är. Bråttom att rätta till är det i alla fall under alla omständigheter.
Varför har vi ingen författningsdomstol i Sverige?
Sverige saknar till skillnad från de flesta länder en ordentlig konstitution och en författningsdomstol, något som styrande riksdagspolitiker från alla dagens 8 partier är föga intresserade av. Dessa brister har över många årtionden satt den svenska demokratin helt ur spel.
Politiker har på ett mycket uppseendeväckande sätt flyttat makten från folket till sig själva, eller för att vara mer exakt till sina respektive partier.
Att Sveriges politiska partier på olika subversiva sätt tillskansat sig makten gör att de personer vilka med olika ränker kan ta kontroll över respektive parti i praktiken intar därefter en totalitär roll, inte helt olik den vi normalt ser i diktaturer.
Folkets inflytande över politiken finns bara tillgängligt som en formalitet vart fjärde år då vi förväntas rösta i tre olika val, men har vi som väljare överhuvudtaget något inflytande då vi lägger våra röster i ett manipulerat valsystem?
Enligt vår uppfattning är vårt (folkets) inflytande över politikens innehåll och tillämpning lika obefintlig som i Kina eller i USA, dvs en ren chimär.
I Sverige döljs dock detta apspel av en rad olika ”demokratiska” kulisser, allt för kunna upprätthålla illusionen av en folkstyrd demokrati.
Riksdagspolitikers roll är numera reducerad till att trycka på ”rätt” knapp anbefalld av respektive partis ledning
Den minnesgode läsaren kanske kan dra sig till minnes vad den f.d. moderata riksdagskvinnan Ann-Marie Pålsson skrev i sin berömda bok Knapptryckarkompaniet.
Hennes erfarenheter från riksdagsarbetet under perioden 2002 – 2010 visade tydligt hur partiledaren (Fredrik Reinfeldt) och dennes lojala hov av nära medarbetare kunde reducera riksdagsledamöternas inflytande över politikens konkreta utformning och tillämpning till att enbart trycka på den av partiledningen anvisade knappen vid alla omröstningar i plenisalen.
Att varje enskild riksdagsledamot enligt lag är vald av väljare i sin egen hemmavalkrets saknar därmed fullständigt betydelse. Det är partiledarens diktat som gäller och ve den riksdagspolitiker som skulle komma på tanken att också med sin röst representera sina väljare i hemmavalkretsen.
Då blir det respass från valbar plats på partiets lista vid nästa val.
Elsa Widding är urtypen för hur en riksdagspolitiker ska arbeta
Den senaste i raden av riksdagspolitiker som fått erfara denna stenhårda partidisciplin är Elsa Widding, SD:s partiledning offrade henne utan pardon. Mattias Karlsson, Henrik Vinge, et al kunde helt riskfritt precis som Fredrik Reinfeldt, Anna Kinberg-Batra, mfl hantera sina riksdagspolitiker på samma hänsynslösa sätt.
Att politiska partier fått denna makt strider så tydligt mot vad vår grundlag föreskriver, dvs att ”all makt utgår från folket”. För hur skall ”folket” kunna påverka den svenska partipolitiken om det är respektive partis ledning som rent diktatoriskt styr sina respektive riksdagsgrupper?
Sverige är en partidiktatur precis som i Kina
När blind lydnad krävs av partiledningen så går tankarna direkt till det kinesiska kommunistpartiets årliga kongresser där partiledningen excellerar i sin totala maktfullkomlighet, där avsaknaden av respekt för folkets representanter fullkomligt lyser igenom med bedövande kraft.
Sveriges Riksdag är bara en aning mer tillrättalagd kopia av den kinesiska modellen. De demokratiska ”gardinerna” förvillar folket som tror sig leva i en demokrati.
Än mer förvillande blir dessa ”demokratiska gardiner” när man beaktar att minst en tredjedel av Sveriges lagstiftning i Riksdagen kommer från beslut inom EU, ett EU med en kommissionsordförande som mer eller mindre står i direktkontakt med den överstatliga organisationen World Economic Forums exekutiva ordförande och på så sätt styrs direktiv och policy från denna organisation in i EU och dess medlemsstater. Sveriges politiker lyder som vi vet blint varje propå från EU.
Detta är ett faktum och en realitet som våra svenska regerings-, och riksdagspolitiker vill prata så lite som möjligt om och helst helt dölja.
Detta måste få ett slut och vi tror därför att Sverige måste få en grundlagsändring där en Författningsdomstol ges den reala makten att kontrollera och pröva så att riksdagsarbetet följer lagar och inte styrs av 8 partiers ledningspersoner, folkets inflytande måste få större utrymme.
Dagens ordning med ett konstitutionsutskott är ett veritabelt skämt och ett hån mot grundläggande demokratiska principer.
En Författningsdomstol och ett återinfört Tjänstemannaansvar skulle också lösa regeringens åtagande gentemot Förenta Nationernas Agenda2030, där man har förbundit sig till delmålet 16.6 där det föreskrivs att bygga effektiva, tillförlitliga och transparenta institutioner med ansvarsutkrävande på alla nivåer.
Varför ska vi ha 290 kommuner utan möjlighet till självstyre?
Vi vill också nämna att det i realiteten är dags att inse hur betydelselöst det kommunala självstyret blivit efter Göran Perssons s.k. kommunreform för drygt ett par årtionden sedan (1998).
Kommunerna styrs i dag av riksdagen och det kommunala utjämningssystemet där Riksdagen fördelar skatteinkomsterna enligt en Robin Hood-princip. Detta gäller också på ungefär samma sätt för de s.k. regionerna (f.d. Landstingen).
Allt emedan folkets reala inflytande över politiken reducerats till nära nog noll.
Ta bort alla skattebetalda partistöd och återinrätta tjänstemannaansvaret
Avslutningsvis vill vi passa på att dra en lans för ett ökat medborgarinflytande så att våra globaliststyrda politiker inte kan strunta i sina medborgare för att i stället springa alla dessa globalistorganisationers ärenden.
Dra också tillbaka samtliga former av partistödspengar från skattebetalarnas medel.
Reformera Grundlagen nu och inrätta en författningsdomstol så att politiker kan ställas till svars på ett personligt plan, där ett tjänstemannaansvar med fängelse i straffskalan avskräcker respektive riksdagspolitiker från att bli korrumperade av sina respektive partiers ledningspersoner, vilka helt struntar i sina medborgares uppfattning.
Med lite tur kan vi eventuellt få ett nyval före 2026 och då det krävs två på varandra följande riksdagsbeslut med ett mellanliggande riksdagsval så kan denna grundlagsändring vara ett faktum redan 2027.
Signerat: Hans Erixon, Jan Norberg, Roger Richthoff och Arne Weinz