Stöd NewsVoice så att vi säkrar verksamheten tom juni!

17%

17.000 kr av behovet 100.000 kr är insamlat. Stöd kampanjen via Swish 123 530 2005 eller donera på ett annat sätt. Det smartaste för företag är att annonsera.

Bota Alzheimers sjukdom med skadliga läkemedel? Del 1

publicerad 10 juli 2023
Temabild på forskare. Montage: NewsVoice.

På sistone har enorm entusiasm väckts om att en klass antialzheimers-droger, som löser upp proteinklumpar i hjärnan (betaamyloid-plack, BA) och därmed “saktar ned demens”, är “ett botemedel mot Alzheimers: det är dags att göra sig redo” (1).

Text och analys: Andi Olluri, läs mer av författaren. Läs del 2 i TV Hälsa

Entusiasmen rör sig kring allra främst lecanemab och aducanumab, som fungerar på liknande sätt. De löser upp BA-proteinklumpar i hjärnan och har än så länge presenterat likartad effektivitet i kliniska studier: nämligen knappast någon alls. Liknande droger har tidigare lanserats, utan meningsfull effekt på Alzheimers sjukdom (AS).

För att förstå varför, behöver vi först förstå hur sjukdomen faktiskt fungerar.

Förståelse eller tunnelseende?

Alzheimers sjukdom är den vanligaste orsaken till demens samt en ledande och växande dödsorsak, och orsakas främst av dålig diet – lågt innehåll av växter, och högt i animaliska produkter, och skräpmat – och livsstil, kronisk infalmmation, cerebral åderförkalkning och så vidare.

Sjukdomen manifesteras på flera olika sätt, huvudsakligen genom sjukliga aggregat i hjärnan (tau-protein och BA).

Drogernas hävdade effektivitet baseras på antagandet att BA är en bakomliggande och drivande orsak i AS. Men vi vet nu att det inte är fallet. Det må snarare vara en bieffekt, eller tidigt utvecklat symptom av sjukdomen och att dessa droger inte har meningsfull effekt, även ifall många gillar att låtsas om annorlunda. Låt oss granska den vetenskapliga litteraturen.

En noggrann sammanställning av Nature Reviews kunde därför konstatera anti-Alzheimers mediciner inneburit “mer än 15 år av kliniska misslyckanden med fler klasser av anti-betamyloid-droger”, och i vissa fall “accelererar de demens” istället (2).

Det är naturligt nog vad en av de enda metaanalyserna (sammanställning av 14 olika studier), publicerad i BMJ, över effekten mellan reducerad BA och AS/demens visar.

“Reduktionen av [beta]amyloid-nivåer presenteras ständigt som ett bevis för effektiviteten av droger för att förbättra kognitiv förmåga”, men “Verkanslösa resultat i studier där man använder anti-amyloid-droger ifrågasätter möjligheten av att droga [bort] amyloid för att förhindra och bota Alzheimers sjukdom”. “Anti-amyloid-droger är inte passande för” att bekämpa Alzehimers (3).

I detta sammanhang är det relevant att citera den kanske mest detaljerade studien (450 fotnoter på 24 sidor) som granskar i stort sett all litteratur kring BA och AS än så länge, skriven av Kasper Kepp och hans kollegor i Brain, i maj 2023.

Elva kliniska studier av BA-antikroppar som löser upp placken “indikerar att behandlingarna har antingen ingen eller osäker klinisk effekt på kognition”, och “beta-amyloid … spelar en marginell roll vid orsaken” av demens:

Trots decennier av intensiv forskning kring demens orsakad av Alzheimers sjukdom, har tillgängliga läkemedel endast kortlivad effekt … det är tydligt att beta-amyloid inte kan orsaka sjukdomen, utan behöver dessutom [andra faktorer] … ansamlingar av beta-amyloid korrelerar endast ringa med kliniska resultat …

Ifall överskott och ansamling av beta-amyloid skulle vara väsentliga för utvecklingen av Alzheimers sjukdom, hade man kunnat förvänta sig att mutationer [i de gener som står för nedbrytningen och rensningen av beta-amyloid] medför ökad risk för Alzheimers sjukdom, men de gör inte alls det i någon meningsfull grad …

Det ultimata testet för att undersöka en mekanism bakom en sjukdom, är att utveckla en behandling som behandlar just den mekanismen, men dessa [droger] har misslyckats gång på gång. Högprofilerade antikroppar [mot BA] … visar inga kognitiva förbättringar och producerar skadliga effekter trots att de lyckas sänka beta-amyloid-nivåer mätt i ryggmärgsvätska …

Till och med många kliniska studier som [försöker stoppa AS i sjukdomens tidiga stadium] … misslyckas också …  antikropparna gantenerumab och solanezumab misslyckas trots att de angriper beta-amyloid, och lyckas inte producera resultat jämfört med placebo; i vissa fall presterade gruppen som fick solanezumab värre än placebo [med seriösa biverkningar] …

till och med för studierna kring nya antikroppar, donanemab, aducanumab och lecanemab, är fördelarna med drogerna lägre än vad som anses vara kliniskt meningsfulla trots att de selektivt används av patienter med mycket tidig utveckling av sin sjukdom (4).

En studie publicerad i Lancet, i december 2022, påpekade således att:

“försök att skapa droger som kan modifiera utvecklingen av Alzheimers sjukdom, genom antikroppar som rensar beta-amyloid i hjärnan, har stött på otaliga bakslag under de senaste 20 åren”.

Vi får förstås aldrig höra om dessa i media, särskilt när de nya upprepningarna av dessa prisas som “revolutionära” och “omvälvande”.

Lancet fortsätter:

“För nästan ett decennium sedan, när de första antikropparna mot beta-amyloid testades i en fas-3 studie [det ultimata drogtestet], lyckades varken bapineuzumab eller solanezumab förbättra kliniska utfall ens vid mild till måttlig Alzheimers sjukdom.

Förhoppningarna dödades ännu en gång i 2019, då två fas-3 studier av aducanumab … avslutades tidigt på grund av futilitet”.

Vi återkommer till aducanumabs öde nedan (5).

Modell av hjärnan. Foto: Obina Weermeijer. Licens: Unsplash.com
Modell av hjärnan. Foto: Obina Weermeijer. Licens: Unsplash.com

Lecanemab krymper hjärnan?

De studier som utfördes på lecanemab tvingades initialt avslutas på grund av drogens “futila” och till och med negativa resultat, trots att designen av experimentstudierna manipulerades för att skapa “potentiellt fördelaktiga” resultat – nämligen genom patientselektion som sållade bort de med genetiska mutationer för AS, som allvarligt förvärrar sjukdomen.

30% av de som fick drogen hade denna mutation, medan 71% hade den i placebo, vilket borde ha gynnat drogens resultat markant. “Att försöka behandla beta-amyloid i sig lär vara futilt. På samma sätt som att man inte släcker någon eld genom att ta bort röken, lär borttagandet av amyloid-plack inte påverka utvecklingen av Alzheimers sjukdom.

Det finns helt klart inga bevis från kliniska studier som stödjer uppfattningen att reduktion av amyloid-plack ger kliniska fördelar” (Science) (6).

Inte desto mindre godkändes drogen i USA (snart förmodligen också i EU), och gjorde det på lustiga grunder, trots att drogen i utvärderingsstudien (18 månader lång) inte lyckades producera ens “meningsfull effekt på sjukdomens utveckling, och nådde inte minimalt meningsfulla kliniska skillnader” jämfört med placebo, och lyckades “inte prestera bättre än tidigare” droger mot AS. Hur kunde den då godkännas? (7)

Lecanmebas “effektivitet” bestämdes, i utvärderingsstudien “Clarity AD”, främst genom att patienter som tog lecanemab fick svara på en sorts frågeformulär, för att kunna avgöra hur pass mycket sämre deras demens blivit jämfört med placebo (man såg också att deras BA i hjärnan minskade med lecanemab, vilket är irrelevant, liksom med många tidigare droger mot Alzheimers).

“Dessa resultat är inte olika från tidigare studier” med tidigare Alzeheimersdroger “som producerade negativa resultat, men vilka också producerade potentiellt ringa kliniska fördelar”, som en studie i Nature Review Neurology, publicerad i januari 2023, anmärkte.

Skulle lecanemab ha ens eventuell marginell effekt, “reflekterar” det förmodligen att studieformen manipulerades, som jag noterade ovan.

Utvärderingen av förbättringen på patienters kognition av lecanemab gjordes på en skala av 1-18 (ju fler poäng desto värre är SA; 18 = fullskalig demens). Efter 18 månader hade både lecanemab- och placebogruppen fått fler poäng, alltså förvärrats, men lecanemab var 0,45 poäng lägre på 18-poängsskalan.

Denna skillnad är “långt mycket lägre än den minimalt kliniska relevansen” på en skillnad av 0,98 poäng för dem med “mild cognitive decline” och minst 1,63 för de med tidig AS, vilket trots allt är de patienter drogen är syftad till.

En treårig fas-3 studie av läkemedelsbolaget Roche, som granskade poängsystemet, fann till och med att uppemot 2,5 poäng bör anses vara minimala gränsen för klinisk effektivitet. Drogen har alltså inte ens i närheten förmågan att sakta ned utvecklingen av AS i någon meningsfull grad, precis som alla liknande droger innan den.(8)

Det hindrade däremot inte neurologer och pressen från sensationalistisk nonsens, lyriska över “läkemedlet” som “kan stoppa försämringen” av kognition. Överallt kunde vi läsa att “Den kognitiva försämringen hos patienterna minskade med 27%” (Aftonbladet Hälsa).

Vad de egentligen menar är att patienter som fick placebo förvärrades i utvärderingsformuläret med 1,66 poäng, och de med lecanemab 1,21, och skillnaden mellan dessa två siffror är 27%, 0,45 poäng, vilket är inte ens hälften av det som anses vara minimalt kliniskt relevant (dvs. en poängskillnad på minst 0,98-2,5).

Detta är vad som kallas “nyheter”. Ingen av de intervjuade läkarna i denna eller liknande långa artikel, eller andra pressmeddelanden från de allra flesta medicinska institutioner, ansåg att det var passande att påpeka något av detta (9).

Läkartidningen: Forskare: Måttlig bromseffekt av omtalat alzheimerläkemedel

Trots att drogen inte lyckades åstadkomma sin främsta effekt – förbättra kognitionen hos patienter i någon meningsfull grad alls – lyckades den däremot åstadkomma farlig ödem i hjärnan och små strokes i 13-17% av patienter.

Ytterligare biverkningar innefattar förtvining (atrofi) av hjärnan. Nature Reviews Neurology noterade att:

“Förhastigad förtvinande av hjärnan till följd av anti-amyloid-droger har i stort sett ignorerats av drogutvecklare och mydnigheter”.

“Det är därför en besvikelse att forskarna av Clarity AD-studien ännu inte rapporterat resultaten av MRI-analyser som granskar hjärnvolymen och kognitiv förmåga”.

Med andra ord: det är inte omöjligt att lecanemab krymper hjärnan, och att tillverkarna av drogen väljer att inte offentliggöra bevis för det till allmänheten (10).

Aducanumab

7:e juni 2021 godkände USA:s medicinska reglerande myndighet FDA drogen aducanumab mot Alzheimers sjukdom. Detta gjorde de med motiveringen att drogen reducerade BA-nivåer (vilket är helt irrelevant), och att det var “rimligtvis sannolikt” att detta skulle medföra kliniska fördelar för de med AS.

Det finns återigen inga bevis för det, men däremot en hel del emot. Vi kunde läsa av ledande studieexperter att “FDA:s egen statiska analys har avfärdat” föreställningen att sänkningen av BA skulle förbättra kognition och sakta ned utvecklingen av AS, och FDA:s neurologiska panel protesterade mot beslutet med självpåtagna protestuppsägningar (11).

“Aducanumab misslyckades oförväntat nog att uppnå” effektivitet “och förpassades därmed till listan av andra misslyckade anti-amyloid antikroppar, såsom bapineuzumab, gantenerumab, solanezumab, crenezumab, lecanemab, donanemab och många andra Alzheimersdroger”, noterade Nature Reviews Neurology.

Trots dessa självklarheter slog ett “dominant och falskt narrativ” rot, som sa att “aducanumab medförde 22% reduktion av klinisk försämring” trots att drogen, som sagt, “inte nådde vad som anses vara en minimalt meningsfull klinisk skillnad”. Exakt två år senare fortsätter samma tricks.

Nature avslutar med att konstatera att allt som industri- och Big Pharma-sponsorer har lärt sig är att en negativ omröstning av FDA:s neurologipaneler vid omröstning kring godkännandet av drogen som allra bäst ger osäkra bevis för klinisk effektivitet som härrör ur ofullständiga studier och icke-randomiserade jämförelser.

Verkliga risker och kostnader för drogen, inadekvat bevis för att ens några kliniska fördelar med sänkningen av amyloid i hjärnan. De har lärt sig att allt detta inte var tillräckliga skäl för FDA att neka godkännandet av aducanumab.

På sätt och vis delar hela gruppen av demensforskare ansvar tillsammans med FDA för de katastrofer och ytterligare godkända kvacksalveridroger som lär följa “härnäst”.(12)

Faktum är att till och med reduktion av det irrelevanta BA var tveksamt signifikant med drogen (Journal of Alzheimer’s Disease) (13).

Som bekant: “åskådliggör pressrapporter sällan begränsningarna av studier eller industrifinansiering. Data presenteras ständigt i format som överdriver resultaten”, noterade en studie om drogpropaganda i media av två ledande farmaceutiska forskare (14).

Detta beror på djuprotade samhälleliga och finansiella faktorer, som inte kommer förändras inom en överskådlig framtid.

Inga av de presenterade Alzheimersdrogerna har en meningsfull klinisk effekt. Men de har godkänts, och kommer fortsätta göra det. Det “beror på att vilken drog som helst, bara den kan sakta ned Alzheimers sjukdom, hur minimalt det än må vara [eller snarare inte alls], kommer bli en kioskvältare och tjäna miljarder åt drogtillverkarna”.(15)

Temabild: Äldre person på sjukhus. Foto: DC Studio. Licens: Elements.envato.com
Temabild: Äldre person på sjukhus. Foto: DC Studio. Licens: Elements.envato.com

Orsaken får inte diskuteras

Poängen är inte att forskare bör överge BA som måltavla för framtida droger, och försöka bota eller ens förebygga AS med andra droger. Faktum är att det är problemet.

Problemet är den västerländska kött-smör-och-socker-dieten, precis som 1900-talets lungcancerproblem berodde på rökande, inte primärt stillasittande, dåliga gener eller en brist på droger som kunde stoppa lungcancer.

Tobaksindustrin lyckades då med sina resurser mörklägga detta, precis som mat- och drogindustrin, mångfaldigt mäktigare än tobaksindustrin, lyckas mörklägga från allmänheten idag att deras flottiga knivar och gafflar orsakar deras kroniska sjukdomar.

Den västerländska dieten, som är universellt bristande på oraffinerade växter och mikronutrienter, medför alla orsaker till demens: cerebral ateroskleros som “bortom diskussion … orsakas” av mättade fetter och kolesterol i animaliska produkter och skräpmat (vad vi kallar “mat”), som “konsekvent bevisföring från otaliga och varierande kliniska och genetiska studier otvetydigt bevisar” (16-18), kronisk inflammation från animaliska och raffinerad fake-mat samt brist på variation av fytokemikalier och antioxidanter i växter, genetisk skada från fria radikaler, varur alla andra bidragande bakomliggande faktorer följer.(19-21)

De “kostvanor som signifikant associeras med inflammation är nästan alltid kött-baserade eller ‘västerländsla’” med raffinerade kolhydrater, oljor och salt, “medan grönsaks- och fruktbaserade” dieter “är skyddande”, som en genomgång av den vetenskapliga litteraturen kring inflammation och diet fann.(22-23)

Vi vet också, bortom diskussion, att animaliskt protein och fett, oavsett ursprung, ökar risken för dödsfall, cancer, kardiovaskulär sjukdom, demens m.m., i enorma studier av hög kvalité med hundratusentals studerade patienter följda i flera år, och orsakerna är väletablerade och odiskutabla.

Protein och fett från växter (fröer, grönsaker, fullkorn, nötter och så vidare), däremot, minskar risken för dessa saker, men det är inte vad en massberoende population eller mäktig industri vill höra.

Flera meta-analyser över både randomiserade interventionsstudier och epidemiologiska studier finner obönhörligen att animaliska produkter “associeras med dödsfall av alla orsaker. Protein från växter skyddar från dödsfall av alla orsaker och kardiovaskulär sjukdom” (European Journal of Nutrition).(24-30)

“Påverkan av vaskulära faktorer i Alzheimers sjukdom” har känts till sedan “över 100 år sedan”, och leder till “neurologiska skador som ackumuleras och orsakar demens”.(31)

Detta orsakas och samexisterar i samklang med kronisk inflammation, infiltrering av hjärnans blodbarriär och oxidativ skada från dieten och bristen på växter. Vi vet dessutom att detta orsakar demens, snarare än att vara en passiv sjukdom vid sidan av, eller att det skulle orsakas av demens.

En enormt detaljerad studie om just detta, publicerad i Journal of Clinical Medicine, noterade att “kardiovaskulär skador” utövar “signifikant påverkan på hjärnans metabolism och homeostas”, vilket “föregår manifestationen av de typiska sjukliga och kognitiva symptomen” av AS och demens, genom många olika mekanismer.

“En ond cirkel skapas med successivt försämrad neurologisk och vaskulär patologi”, och “decennier av forskning understryker tydligt påverkan av vaskulära faktorer” i utvecklingen av AS, “och påverkan av vaskulära riskfaktorer föregår början av” AS.(32)

“Vaskulära försämringar … orsakar oxidativ stress och fria radikaler, som orsakar neurodegeneration”, och obduktion på alzheimers-patienter och friska patienter visar konsekvent på omfattande cerebral ateroskleros hos de med AS (Frontiers in Aging Neuroscience).(33-37)

“Oxidativ stress och inflammation” från dieten och bristen på växter, som i sin tur leder till ytterligare sjukdom, “anses just nu vara de huvudsakliga sjukliga faktorerna bakom utvecklingen av neurovaskulär dysfunktion” och “demens” (Cerebral Circulation – Cognition and Behavior).(38)

I långtidsstudier på AS-patienter är deras grad av ateroskleros i hjärnan mycket noggrant korrelerat med hur pass mycket demens de har och utvecklar, och kan saktas ned dramatiskt genom intaget av animaliska produkter (mättat fett, kolesterol).(39)

Vi bör förstå att trots att vaskulär sjukdom är bakomliggande och drivande faktor, är det en av många som påverkar varandra i synergi, som, tillsammans med andra kroniska sjukdomar, orsakas av den självmordiska västerländska dieten.

AS och demens är inte genetiska öden (APOE e4-genen). Faktum är att bara mellan 2001-2040 väntas de globala fallen av demens fyrfaldigas, i och med att den västerländska dieten blir alltmer global.(40)

Vi vet att fattiga populationer, i Afrika och Asien, med traditionellt högre fiber- och växtintag samt lägre intag av skräpmat och animaliska produkter jämfört med oss, har mångfaldigt lägre nivåer av AS och demens.(41)

Som en spik i kistan på den genetiska hypotesen, vet vi dessutom att dessa folk (till exempel japaner, med mycket lågt fettintag samt animaliskt intag, och högt intag av cerealier, grönsaker och frukt, och som hade några av de lägsta nivåerna av kronisk sjukdom inklusive AS) får samma nivåer av AS när de flyttar till västländer, och anammar vår diet och livsstil.

“Honolulu-Asia Aging”-studien noterade att “när ett folk flyttade från sitt hemland till USA, i detta fall japaner som flyttade till Hawaii, ökade deras nivåer av Alzheimers sjukdom dramatiskt”, i och med att deras livsstil gjorde det.(42)

“När afrikaner eller japaner lever i USA”, eller andra västländer, “ökar deras Alzheimersnivåer, vilket visar på att det inte beror på genetik eller att man använder olika kriterier för att diagnostisera Alzheimers hos afrikaner och japaner, utan snarare att sjukdomen ökar på grund av den västerländska livsstilen”.(43)

Låt oss ta en titt på några fall i Asien.

I Japan hade man före 1960 några av de lägsta nivåerna av AS och demens (samt andra kroniska sjukdomar, såsom hjärtinfarkter, stroke och cancer) i världen. Mellan 1960-2010 ökade antalet fall av AS sex- till åttafaldigt (+600-800%), som den största studien kring ämnet noterade.

“Förekomsten av Alzheimers sjukdom i Japan är relaterad till förändringen från en traditionell kost”, mycket låg i fett och animaliska produkter samt skräpmat, och rik på grönsaker och sädesslag, “till en västerländsk diet”.

Ökningen av animaliska produkter sedan 1960 har varit uppemot 700%, medan riskonsumtionen sjönk drastiskt. De främsta faktorerna bakom den explosiva ökningen av AS, fann studien, är den moderna japanska dietens “ökade innehåll av kolesterol, mättat fett och [animaliskt] järn från animaliska produkter och kött”.

“Ingen annan … kostfaktor” ansvarig för ökningen av AS och demens “var lika stark som animaliskt fett”.(44)

Likaså i Kina, där dieten närmat sig den västerländska, och följaktligen nivåerna av AS – “animaliska produkter, kött och totala intaget av kalorier”, som ökat, “har väldigt hög korrelation till Alzheimers sjukdom”.(45)

Dock har vegetarianska taiwaneser avsevärt lägre nivåer av AS, trots att en vegetarisk diet inte nödvändigtvis är hälsosam (chips, ost, pommes frites, ost etc.), även efter att man justerar för rökning, BMI, fysisk aktivitet och så vidare, vilket stämmer överens med siffror från övriga vegetarianska populationer.(46, 47)

Bota Alzheimers sjukdom?

I slutet av 1990-talet publicerade William Grant sin revolutionerande studie om fettintag per capita och AS, och fann en dos-respons mellan fettintag och AS, där länder såsom Japan och Nigeria hade minst av bådadera, och Väst (Norden, Europa, USA, och så vidare) hade mångfaldigt högre av både och.(48)

Det utlöste en störtflod av noggrannare studier, som etablerade den sjukliga kopplingen specifikt till mättade fetter (animaliska produkter och skräpmat).(49)

I en mycket viktig studie av Nikolaos Scarmeas och hans kollegor från 2007, i vilken man följde alzheimerpatienter över en tolvårsperiod, fann man att de patienter med högst intag av fullkorn, frukter, grönsaker, och minst av animaliska produkter, mättat fett och raffinerade kolhydrater, hade en 67% lägre risk för att dö över den perioden.(50)

Vi vet hur vi vinner kriget mot AS och demens. Svaret är grönsaker, bär, bönor, frukter, fröer, och att man slänger saltförpackningen, liken och skräpmaten i soptunnan(51-55), livet ut, men det är inte vad Big Pharma eller folk vill höra. De vill höra att det finns ett magiskt piller som ska lösa problemen. De vill höra att de kan stoppa i sig vad som helst, utan att betala priset för det.

Idag dödar ätandet av snabbmat, [animaliska produkter] och processad mat fler människor i förtid än rökning … Den västerländska dieten har skapat en nutritionell katastrof och en enorm hälsokris som inte kommer kunna lösas genom statlig reform av “sjukvård” … När man inte har tillräckligt med mikronutrienter och fiber i kosten blir man en glupsk och överätande maskin. (56)

Det finns inget piller eller ingrepp som kan lösa det problemet.

Text och analys: Andi Olluri, läs mer av författaren


Referenser

  1. The Lancet Neurology. Treatment for Alzheimer’s disease: time to get ready. Lancet Neurol. 2023;22(6):455. doi:10.1016/S1474-4422(23)00167-9
  2. Panza F, Lozupone M, Logroscino G, Imbimbo BP. A critical appraisal of amyloid-β-targeting therapies for Alzheimer disease. Nat Rev Neurol. 2019;15(2):73-88. doi:10.1038/s41582-018-0116-6
  3. Effect of reductions in amyloid levels on cognitive change in randomized trials: instrumental variable meta-analysis. BMJ. 2022;378:o2094. Published 2022 Aug 30. doi:10.1136/bmj.o2094
  4. Kepp KP, Robakis NK, Høilund-Carlsen PF, Sensi SL, Vissel B. The amyloid cascade hypothesis: an updated critical review [published online ahead of print, 2023 May 15]. Brain. 2023;awad159. doi:10.1093/brain/awad159. Min kursivering. Själva ursprunget till BA-hypotesen har dubiösa experimentella grunder, noterar de;
    Några av de främsta data som stödjer [BA-hypotesen] har sitt ursprung i studier som undersökte beta-amyloidens effekt på cellöverlevnad eller i test-tuber. Men många rapporter om beta-amyloidens toxicitet och benägenhet att klumpa ihop sig skedde i koncentrationer av micro-molar, medan den biologiska koncentrationen [i faktiska människor] av dessa klumpar sker i koncentrationer av (sub) nano-molar [alltså mycket lägre än i experimenten]. Med andra ord använde sig testmodellerna mängder [beta-amyloid] som representerar ungefär ett år av hjärnans produktion på en enda gång i en mängd 1000 gånger högre än biologiska nivåer. Denna sjukdom av åldrande sker osannolikt i en sakta utvecklande hjärnsjukdom. Om än några toxicitetsmodeller med fysiologiskt relevanta koncentrationer har rapporterats, blir innebörden av dessa studier för en komplex neurodegenerativ sjukdom mycket tveksamma
  1. The Lancet. Lecanemab for Alzheimer’s disease: tempering hype and hope. Lancet. 2022;400(10367):1899. doi:10.1016/S0140-6736(22)02480-1
  2. Thambisetty M, Howard R, Glymour MM, Schneider LS. Alzheimer’s drugs: Does reducing amyloid work?. Science. 2021;374(6567):544-545. doi:10.1126/science.abl8366
  3. Daly T. Lecanemab: turning point, or status quo? An ethics perspective [published online ahead of print, 2023 Mar 21]. Brain. 2023;awad094. doi:10.1093/brain/awad094. Daly noterade därför att “en del läkare som förespråkar amyloid-sänkande droger nu försöker omdefiniera klinisk meningsfullhet i ljuset av vad drogerna kan åstadkomma”, det vill säga endast litet, och därmed är det “osannolikt” att “gång på gång ge patienter amyloid-sänkande droger … ger kliniskt meningsfulla resultat”. “Vi får inte glömma att vi till syvende och sist står ansvariga inför patienterna och deras familjer. Nu har de lurats med budskapet av hopp, om inte hype, om lecanemab mot Alzheimers sjukdom”. Drogpropagandan om lecanemab är, som bekant, däremot långt ifrån unikt, och Daly noterar att vi därmed befinner oss i “ett status quo som har försatt patienter och forskar i väntan efter mycket bättre resultat”.
  1. Thambisetty M, Howard R. Lecanemab trial in AD brings hope but requires greater clarity. Nat Rev Neurol. 2023;19(3):132-133. doi:10.1038/s41582-022-00768-w
  2. Aftonbladet, 2 jun. 2023.
  3. Se fotnot 8. Se fotnot 4 apropå seriösa biverkningar med BA-antikroppar. Drogerna orsakar mikrostrokes, samt “förändringar av hjärnans volym och möjligtvis atrofi … en ny metaanalys noterade att dessa effekter är systematiska och signifikanta”.
  4. Lythgoe MP, Prasad V. How the US Food and Drug Administration’s approval of aducanumab for Alzheimer’s disease has implication for oncology and beyond. Eur J Cancer. 2021;157:68-70. doi:10.1016/j.ejca.2021.08.012
  5. Liu KY, Howard R. Can we learn lessons from the FDA’s approval of aducanumab?. Nat Rev Neurol. 2021;17(11):715-722. doi:10.1038/s41582-021-00557-x
  6. Whitehouse PJ, Saini V. Making the Case for the Accelerated Withdrawal of Aducanumab. J Alzheimers Dis. 2022;87(3):999-1001. doi:10.3233/JAD-220264; Se fotnot 4.
  7. Woloshin S, Schwartz LM. Press Releases: Translating Research Into News. JAMA. 2002;287(21):2856–2858. doi:10.1001/jama.287.21.2856
  8. Doggrell SA. Still grasping at straws: donanemab in Alzheimer’s disease. Expert Opin Investig Drugs. 2021;30(8):797-801. doi:10.1080/13543784.2021.1948010
  9. Ference BA, Ginsberg HN, Graham I, et al. Low-density lipoproteins cause atherosclerotic cardiovascular disease. 1. Evidence from genetic, epidemiologic, and clinical studies. A consensus statement from the European Atherosclerosis Society Consensus Panel. Eur Heart J. 2017;38(32):2459-2472. doi:10.1093/eurheartj/ehx144
  10. Borén J, Chapman MJ, Krauss RM, et al. Low-density lipoproteins cause atherosclerotic cardiovascular disease: pathophysiological, genetic, and therapeutic insights: a consensus statement from the European Atherosclerosis Society Consensus Panel. Eur Heart J. 2020;41(24):2313-2330. doi:10.1093/eurheartj/ehz962
  11. Tada H, Nohara A, Kawashiri MA. Serum Triglycerides and Atherosclerotic Cardiovascular Disease: Insights from Clinical and Genetic Studies. Nutrients. 2018;10(11):1789. Published 2018 Nov 17. doi:10.3390/nu10111789
  12. Cevenini E, Monti D, Franceschi C. Inflamm-ageing. Curr Opin Clin Nutr Metab Care. 2013;16(1):14-20. doi:10.1097/MCO.0b013e32835ada13
  13. Tada H, Nohara A, Kawashiri MA. Serum Triglycerides and Atherosclerotic Cardiovascular Disease: Insights from Clinical and Genetic Studies. Nutrients. 2018;10(11):1789. Published 2018 Nov 17. doi:10.3390/nu10111789
  14. Shen CY, Li KJ, Wu CH, et al. Unveiling the molecular basis of inflamm-aging induced by advanced glycation end products (AGEs)-modified human serum albumin (AGE-HSA) in patients with different immune-mediated diseases [published online ahead of print, 2023 May 29]. Clin Immunol. 2023;252:109655. doi:10.1016/j.clim.2023.109655
  15. Gusev E, Sarapultsev A. Atherosclerosis and Inflammation: Insights from the Theory of General Pathological Processes. Int J Mol Sci. 2023;24(9):7910. Published 2023 Apr 26. doi:10.3390/ijms24097910
  16. Barbaresko J, Koch M, Schulze MB, Nöthlings U. Dietary pattern analysis and biomarkers of low-grade inflammation: a systematic literature review. Nutr Rev. 2013;71(8):511-527. doi:10.1111/nure.12035
  17. Lopez-Legarrea P, de la Iglesia R, Abete I, Navas-Carretero S, Martinez JA, Zulet MA. The protein type within a hypocaloric diet affects obesity-related inflammation: the RESMENA project. Nutrition. 2014;30(4):424-429. doi:10.1016/j.nut.2013.09.009
  18. Song M, Fung TT, Hu FB, et al. Association of Animal and Plant Protein Intake With All-Cause and Cause-Specific Mortality [published correction appears in JAMA Intern Med. 2016 Nov 1;176(11):1728]. JAMA Intern Med. 2016;176(10):1453-1463. doi:10.1001/jamainternmed.2016.4182
  19. Huang J, Liao LM, Weinstein SJ, Sinha R, Graubard BI, Albanes D. Association Between Plant and Animal Protein Intake and Overall and Cause-Specific Mortality. JAMA Intern Med. 2020;180(9):1173-1184. doi:10.1001/jamainternmed.2020.2790
  20. Fontana L, Cummings NE, Arriola Apelo SI, et al. Decreased Consumption of Branched-Chain Amino Acids Improves Metabolic Health. Cell Rep. 2016;16(2):520-530. doi:10.1016/j.celrep.2016.05.092
  21. Chen Z, Glisic M, Song M, et al. Dietary protein intake and all-cause and cause-specific mortality: results from the Rotterdam Study and a meta-analysis of prospective cohort studies. Eur J Epidemiol. 2020;35(5):411-429. doi:10.1007/s10654-020-00607-6
  22. Lamberg-Allardt C, Bärebring L, Arnesen EK, et al. Animal versus plant-based protein and risk of cardiovascular disease and type 2 diabetes: a systematic review of randomized controlled trials and prospective cohort studies. Food Nutr Res. 2023;67:10.29219/fnr.v67.9003. Published 2023 Mar 28. doi:10.29219/fnr.v67.9003
  23. Qi XX, Shen P. Associations of dietary protein intake with all-cause, cardiovascular disease, and cancer mortality: A systematic review and meta-analysis of cohort studies. Nutr Metab Cardiovasc Dis. 2020;30(7):1094-1105. doi:10.1016/j.numecd.2020.03.008
  24. Qi XX, Shen P. Associations of dietary protein intake with all-cause, cardiovascular disease, and cancer mortality: A systematic review and meta-analysis of cohort studies. Nutr Metab Cardiovasc Dis. 2020;30(7):1094-1105. doi:10.1016/j.numecd.2020.03.008
  25. Kovacic JC, Fuster V. Atherosclerotic risk factors, vascular cognitive impairment, and Alzheimer disease. Mt Sinai J Med. 2012;79(6):664-673. doi:10.1002/msj.21347
  26. Govindpani K, McNamara LG, Smith NR, et al. Vascular Dysfunction in Alzheimer’s Disease: A Prelude to the Pathological Process or a Consequence of It?. J Clin Med. 2019;8(5):651. Published 2019 May 10. doi:10.3390/jcm8050651
  27. Bandyopadhyay S. Role of Neuron and Glia in Alzheimer’s Disease and Associated Vascular Dysfunction. Front Aging Neurosci. 2021;13:653334. Published 2021 Jun 15. doi:10.3389/fnagi.2021.653334
  28. Roher AE, Tyas SL, Maarouf CL, et al. Intracranial atherosclerosis as a contributing factor to Alzheimer’s disease dementia. Alzheimers Dement. 2011;7(4):436-444. doi:10.1016/j.jalz.2010.08.228
  29. Zhu J, Wang Y, Li J, Deng J, Zhou H. Intracranial artery stenosis and progression from mild cognitive impairment to Alzheimer disease. Neurology. 2014;82(10):842-849. doi:10.1212/WNL.0000000000000185
  30. Yarchoan M, Xie SX, Kling MA, et al. Cerebrovascular atherosclerosis correlates with Alzheimer pathology in neurodegenerative dementias. Brain. 2012;135(Pt 12):3749-3756. doi:10.1093/brain/aws271
  31. Robinson JL, Richardson H, Xie SX, et al. Cerebrovascular disease lesions are additive and tied to vascular risk factors and cognitive impairment. Free Neuropathol. 2022;3:3-7. doi:10.17879/freeneuropathology-2022-3792
  32. Agrawal S, Schneider JA. Vascular pathology and pathogenesis of cognitive impairment and dementia in older adults. Cereb Circ Cogn Behav. 2022;3:100148. Published 2022 Jun 30. doi:10.1016/j.cccb.2022.100148
  33. Zhu J, Wang Y, Li J, Deng J, Zhou H. Intracranial artery stenosis and progression from mild cognitive impairment to Alzheimer disease. Neurology. 2014;82(10):842-849. doi:10.1212/WNL.0000000000000185
  34. Rizzi L, Rosset I, Roriz-Cruz M. Global epidemiology of dementia: Alzheimer’s and vascular types. Biomed Res Int. 2014;2014:908915. doi:10.1155/2014/908915
  35. Hendrie HC, Ogunniyi A, Hall KS, et al. Incidence of dementia and Alzheimer disease in 2 communities: Yoruba residing in Ibadan, Nigeria, and African Americans residing in Indianapolis, Indiana. JAMA. 2001;285(6):739-747. doi:10.1001/jama.285.6.739
  36. White L, Petrovitch H, Ross GW, et al. Prevalence of dementia in older Japanese-American men in Hawaii: The Honolulu-Asia Aging Study. JAMA. 1996;276(12):955-960
  37. Smith MA, Petot GJ, Perry G. Diet and oxidative stress: a novel synthesis of epidemiological data on Alzheimer’s disease. J Alzheimers Dis. 1999;1(4-5):203-206. doi:10.3233/jad-1999-14-502
  38. Grant WB. Trends in diet and Alzheimer’s disease during the nutrition transition in Japan and developing countries. J Alzheimers Dis. 2014;38(3):611-620. doi:10.3233/JAD-130719
  39. Prince MJ. Dementia in China: east-west collaboration bears fruit. Lancet. 2013;381(9882):1967-1968. doi:10.1016/S0140-6736(13)60770-9
  40. Tsai JH, Huang CF, Lin MN, Chang CE, Chang CC, Lin CL. Taiwanese Vegetarians Are Associated with Lower Dementia Risk: A Prospective Cohort Study. Nutrients. 2022;14(3):588. Published 2022 Jan 28. doi:10.3390/nu14030588
  41. Giem P, Beeson WL, Fraser GE. The incidence of dementia and intake of animal products: preliminary findings from the Adventist Health Study. Neuroepidemiology. 1993;12(1):28-36. doi:10.1159/000110296. Köttätare löpte 300% större risk för demens jämfört med vegetarianerna (återigen: en vegetarian kan fortfarande ha lågt intag av vegetabilier, intag av smör, ost, snacks, vitt mjöl och så vidare).
  42. Grant WB. Dietary links to Alzheimer’s disease: 1999 update. J Alzheimers Dis. 1999;1(4-5):197-201. doi:10.3233/jad-1999-14-501
  43. Okereke OI, Rosner BA, Kim DH, et al. Dietary fat types and 4-year cognitive change in community-dwelling older women [published correction appears in Ann Neurol. 2012 Oct;72(4):627]. Ann Neurol. 2012;72(1):124-134. doi:10.1002/ana.23593. Kvinnär med högst intag av mättat fett hade 60-70% högre risk för A, och motsvarade en kognitiv försämring som motsvarar 6 års åldrande.
  44. Scarmeas N, Luchsinger JA, Mayeux R, Stern Y. Mediterranean diet and Alzheimer disease mortality. Neurology. 2007;69(11):1084-1093. doi:10.1212/01.wnl.0000277320.50685.7c
  45. Roberts RO, Geda YE, Cerhan JR, et al. Vegetables, unsaturated fats, moderate alcohol intake, and mild cognitive impairment. Dement Geriatr Cogn Disord. 2010;29(5):413-423. doi:10.1159/000305099
  46. Madhaw G, Kumar N. Dietary and Environmental Risk Factors in Parkinson’s Disease and Alzheimer’s Disease: Beware of Your Food Plate and Your Surroundings!. Ann Indian Acad Neurol. 2023;26(2):101-103. doi:10.4103/aian.aian_82_23
  47. Wee J, Sukudom S, Bhat S, et al. The relationship between midlife dyslipidemia and lifetime incidence of dementia: A systematic review and meta-analysis of cohort studies. Alzheimers Dement (Amst). 2023;15(1):e12395. Published 2023 Mar 8. doi:10.1002/dad2.12395
  48. Solomon A, Kivipelto M, Wolozin B, Zhou J, Whitmer RA. Midlife serum cholesterol and increased risk of Alzheimer’s and vascular dementia three decades later. Dement Geriatr Cogn Disord. 2009;28(1):75-80. doi:10.1159/000231980
  49. Solomon A, Kivipelto M, Wolozin B, Zhou J, Whitmer RA. Midlife serum cholesterol and increased risk of Alzheimer’s and vascular dementia three decades later. Dement Geriatr Cogn Disord. 2009;28(1):75-80. doi:10.1159/000231980
  50. Fuhrman J. The Hidden Dangers of Fast and Processed Food. Am J Lifestyle Med. 2018;12(5):375-381. Published 2018 Apr 3. doi:10.1177/1559827618766483


Du kan stötta Newsvoice via MediaLinq