Arise Africans: “Alla afrikanska länder behöver unga ledare”

publicerad 22 augusti 2023
Ibrahim Traoré
Juntapresidenten Ibrahim Traoré i Burkina Faso är bara 35 år gammal.

OPINION. Alla afrikanska länder behöver unga ledare. Nigeria och Ghana har modiga unga individer och soldater som är väl rustade för uppgiften att befria sina folk från västvärldens marionettledare som skaffar sig makt genom ekonomisk manipulation, vilket leder till att deras medborgare utarmas.

Dessa västerländska marionetter utnyttjar de afrikanska nationernas rikedomar och delar med sig av dem till sina utländska herrar.

De är fullt medvetna om den skada de tillfogar sitt eget folk och är skyldiga till de orättvisor som begås. De ägnar sig åt ohämmad plundring av sina länders resurser och slussar de stulna medlen till utländska banker.

Under tiden får deras barn förstklassig utbildning i Europa och Amerika, och de orättmätiga vinsterna investeras också i dessa utländska länder.

De allvarliga konsekvenserna är uppenbara: Afrikanska länder saknar adekvat sjukvård, infrastruktur, elektricitet och ordentliga vägar. Dessa ledare söker dock läkarvård utomlands när de blir sjuka, men återvänder till sina hemländer för att begravas när de dör, vilket i praktiken förvandlar deras hemland till en kyrkogård.

Deras kortsiktighet är uppenbar. Det är dags för afrikanska ungdomar att resa sig mot dessa korrupta ledare, ungefär som de senaste händelserna i Mali, Guinea, Burkina Faso och Niger.

Text: Arise Africans


Du kan stötta Newsvoice via MediaLinq

  • Frankrike har den fjärde största guldreserven, 2436 ton utan en enda guldgruva i Frankrike. Mali, som ockuperades av Frankrike, har inga guldreserver i sina egna banker, trots att landet har 860 guldgruvor och producerar 50 ton per år. Så nu vet vi varifrån guldet kom.

    Jag har just nu tyvärr inte källan till detta påstående, men det går att kontrollera.

    • “Franzafriques utveckling:
      Från militär makt till finansiell dominans”

      Termen “Franzafrique” framkallar bilder av en komplex, ofta skugglik relation mellan Frankrike och dess tidigare afrikanska kolonier. Denna relation uppstod under den postkoloniala eran och har utvecklats dramatiskt under årtiondena, från öppna militära interventioner till subtila finansiella kontroller.

      I början av avkoloniseringen var Frankrikes inflytande i Afrika otvivelaktigt och synligt. Stridsvagnar rullade på gatorna och franska flaggor vajade över viktiga institutioner.

      Men när förändringens vindar svepte över kontinenten genomgick imperialismens natur en förvandling. Stridsvagnarna drog sig tillbaka, men i deras ställe växte banker, finansinstitut och ekonomisk politik som höll de afrikanska nationerna bundna till sin tidigare kolonisatör.

      Följderna av andra världskriget var ett avgörande ögonblick för Europa, med nationer som kämpade med återuppbyggnad och omdefinierade sina globala roller.

      Frankrike, mitt i sin egen återhämtning, fann en unik väg att stärka sin ekonomi:
      de enorma resurserna och potentialen i sina afrikanska kolonier

      Införandet av CFA-francen var ett mästerverk i denna strategi. Genom att kontrollera valutans värde och se till att den infördes i de tidigare kolonierna kunde Frankrike underlätta en stadig överföring av välstånd från Afrika.

      Det handlade inte bara om siffror i en balansräkning, utan om råvaror, arbetskraft och handelsfördelar som i hög grad gynnade franska intressen.

      CFA-francen blev grundbulten i denna nya form av kontroll. Genom den kunde Frankrike utöva ett betydande inflytande över penningpolitiken i 14 afrikanska länder. Även om dessa länder blev politiskt självständiga förblev deras ekonomiska öden sammanflätade med Frankrikes intressen.
      Men det handlade inte bara om valuta.

      Franska företag, från energijättar till infrastrukturföretag, etablerade djupa rötter på den afrikanska kontinenten.
      De fick tillgång till resurser, från uran till råolja, ofta till priser som gynnade franska intressen.

      Denna nykoloniala relation var visserligen mindre synlig än militära ockupationer, men den hade lika stor, om inte större, inverkan.

      I dag, när Afrika står inför ett vägskäl av tillväxt och utveckling, är arvet från Franzafrique stort. Resan från militär makt till finansiell dominans är ett bevis på de imperialistiska strategiernas anpassningsförmåga.

      Men det är också en påminnelse om de utmaningar som afrikanska nationer står inför när de strävar efter verklig självständighet i en sammankopplad värld.

      https://youtu.be/_-u1Pjce4Lg?si=nignUPL-FfhzCbIh

  • Det enda som kan rädda världen är att länder, nationer accepterar GULDMYNTFOTEN. Bränn allt pappersguldet!

  • Lämna ett svar

    Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *