Sverige har fått mycket turister, därför att det är billigt här när kronans värde sjunkit. När det är oro i världen stärks de stora valutorna, dollarn och euron, men det förklarar inte allt. Andra jämförliga länder med lika stor inflation och arbetslöshet har inte drabbats lika hårt.
Text: Hans Sternlycke
Exporten gynnas dock, såvitt det inte äts upp av import av insatsvaror, liksom turistnäringen. Det bästa vore om Sverige kunde skaffa ett lågt kostnadsläge av egen kraft. Det vore bra för välfärden och fortsatta turisminkomster.
Skattesystemet är mycket osolidariskt och gynnar välbeställda genom att till nio tiondelar bygga på löne- och punktskatter och bara fem procent på kapitalskatter. Arvs-, gåvo- och förmögenhets- och fastighetsskatt är avskaffade. Den sista är ersatt av en liten fastighetsavgift som inte gör stor skillnad mellan huset på landet och lyxvillan i Djursholm.
RUT- och Rotavdrag för arbetskostnader subventionerade ytterligare med 19,4 miljarder kronor förra året. Dessa skattesänkningar för rika kostar 350 miljarder kronor om året, enligt en rapport 2020, som kunde minskat löneskatterna.
Inkomstskatten är i stort sett proportionell och drabbar alltså i realiteten låginkomsttagare hårdare, eftersom de måste använda större delen av lönen till levnadskostnader. Den kommunala skatten är i snitt 32,24% på inkomst över grundavdraget på 1 858 kronor i månaden minus eventuella jobbskatteavdrag.
Naturligtvis borde grundavdraget upp till socialbidragsnormen.
Riksnormen för försörjningsstöd är för en ensam person till personliga och hushållskostnader 5 620 kronor förutom hyran.
På inkomster över 52 000 kronor i månaden tillkommer 20% i statlig inkomstskatt. Arbetsgivaravgifterna är 31,42% ,varav den allmänna arbetsgivaravgiften på 11,62% är en ren skatt.
Löneskatterna står för två tredjedelar av kommuners och regioners verksamhet på en biljon kronor (Statens utgifter är en och en kvarts biljon.). Skatterna är mycket ojämnt fördelade och den kommunala skatteutjämningen förslår inte för att ge likvärdig standard.
Kommunernas verksamhet är personalintensiv. Löneskatter gör den dyr eller tvingar fram neddragningar med sämre service. Kultur, hantverk, odling, vård, utbildning forskning, kollektivtrafik och turism skulle gynnas av ett annat skattesystem. Dagens gör småskalig verksamhet mindre konkurrenskraftig och driver storstadstillväxt.
Vi har fått ett de rikas paradis, därför att vi sänkt skatterna för dem och genom det skapat ett land med de snabbast växande inkomstskillnaderna i Europa. Vi måste ha en ständig ekonomisk tillväxt för att i någon mån behålla servicen när höga inkomstskatter blir straffskatt på arbete, som ökar på arbetslösheten, och för att spekulationsekonomin uppammad av skattesystemet och lån till låga räntor inte skall braka ihop.
Tillväxt över naturens gränser och skatter utanför social rättvisa skapar ett högt kostnadsläge och ökad miljöförstöring, den följer inkomsten, och vi får många superrika och många fattiga. De nyliberala idealen måste överges.
Skatt på arbete var förra året 1389 miljarder kronor, 60 procent av alla skatter. Återtar vi de 350 miljarderna i skattesänkning till de välbeställda och inte lägger de 50 miljarderna extra, som NATO-anslutningen kräver, har vi 400 miljarder kronor som kan användas för att sänka dem, få ett lägre kostnadsläge och större stabilitet.
Vi kan börja diskutera garanterad basinkomst och 30-timmars vecka. Arbetstiden har inte minskat sedan 1970, när 40-timmars veckan kom, och 1978, när vi fick fem veckors semester, trots den enorma ökningen i produktivitet. Och vi kan ändå bevara Sverige billigt för turisterna, men utan att det sker på vår bekostnad.
Text: Hans Sternlycke