ANALYS. Man har nyligen mer eller mindre tvångsvaccinerat jordens befolkning med en ny typ av genvaccin och mRNA-teknik har använts för att få våra egna celler att massproducera ett protein som våra immunceller ska lära sig känna igen och eliminera ifall vi blir smittade. Tanken var god, men hur gick det med våra kroppar?
Text: Nils-Ola Holtze, klimatdebattör och pensionerad kirurg
I korthet drabbades vi i slutet på 2019 av ett nytt virus och sjukdomen Covid-19. Detta nya virus hade ett utstickande membranprotein, ett spikprotein.
Snart insåg man att detta spike-proteinet var den väsentliga orsaken till många av de olika sjukdomar och symptom viruset kunde orsaka, blodproppar, blödningar, neurologiska symtom, inflammationer som myokardit, perikardit, allergier och t.o.m. cancer.
Helt ologiskt beslutade man då att kopiera sekvensen av virusets spikprotein, omvandla det till mRNA och sedan injicera det i människor, som sedan själva kunde tillverka det farliga proteinet. Många tyckte det var en smart idé.
Förutom det helt vansinniga i denna avsaknad av logik föreligger ett stort olöst problem, nämligen processen i hur vi tillverkar ett protein. Den är väldigt komplicerad och i stora delar okänd.
Jag skall nedan i korthet försöka förklara och visa att man omöjligt kunde förutspå vilket protein slutresultatet i våra kroppar skulle bli. Definitivt inte en kopia av virusets spikprotein.
Ett proteins funktion avgörs av dess 3-dimensionella struktur och att förutspå det modifierade proteinets struktur på förhand ligger utanför vad vetenskapen klarar av idag.
Detta är lite komplicerat men visar tydligt att man inte hade en aning om vad man gjorde och den vårdslösa, rent av livsfarliga logiken bakom genvaccinet.
Sammanfattningsvis är proteinsyntesen oerhört komplex. Proteinets funktion bestäms av dess 3-D struktur. Spikproteinet i mRNA vaccinet består ca 1400 aminosyror och dess slutliga struktur och funktion är omöjlig att förutspå, det finns ca 10^600 olika möjliga kombinationer.
I och med man ändrade på RNA sekvensen i vaccinet får vaccinspikproteinet ofrånkomligt en annan okänd struktur och därmed okänd funktion. Detta enligt deras egen modell om vaccinets verkningsmekanism.
Hur ett protein på mycket kort tid (sekunder) kan hitta sin slutgiltiga form bland oändligt många möjliga kombinationer benämns Levinthal’s Paradox.
Det är alltså med dagens kunskap och teknik omöjligt att förutspå vilken struktur och funktion ett protein utifrån ett modifierat vaccin Mrna slutligen resulterar i. Är vi utsatta för ett gigantiskt livsfarligt experiment?
Levinthals Paradox
Vårt genom (DNA) kodar för drygt 20 000 protein. DNA ligger tätt packat med sina proteiner (histoner) som bildar kromatin. När ett protein behövs vecklar kromatinet upp sig så att messenger RNA kan avläsa DNA sekvensen. Messenger RNA (mRNA) vandrar sedan till proteinfabriken, ribosomen där proteinet sätts samman från aminosyror.
I vaccinet går mRNA direkt till proteinfabriken. Således mycket kortfattat, vaccin-RNA bär informationen till proteinfabriken där aminosyror sätts samman till protein. Många viktiga steg jämfört med den naturliga processen att skapa ett protein hoppar man förbi med mRNA-tekniken.
Stora delar av hur proteinsyntesen går till är fortfarande okänt. Läkemedelsindustrin vill gärna ge sken av att man löst alla gåtor och kan klippa och klistra som man vill bland våra gener. Detta är långt, långt ifrån sanningen.
En kod inuti koden
Människan har 20 olika aminosyror som utgör stommen till alla våra proteiner. RNA består av 4 olika nukleotider, Adenin, Uracil, Cytocin, Guanin (AUCG). Varje kombination av tre nukleotider (ett codon) motsvarar en aminosyra och eftersom det går att kombinera ihop 64 olika codon kan vissa aminosyror bildas av olika kodon.
Exempelvis kan både C-G-U och och C-G-C översättas till samma aminosyra, arginin. Dessa benämns ”synonyma codon”. Dock skiljer sig även synonyma codon åt genom att bland annat, beroende på synonymt codon, bilda olika vinklar mellan intilliggande aminosyror och påverkar således slutresultatet av proteinets struktur.
Det kallas ibland för ”en kod inuti koden”.
Människan har 20 aminosyror som bildar bas för alla våra protein. mRNA med sina fyra nukleotider ger 64 olika möjliga kombinationer. Vissa olika kombinationer kodar för samma aminosyra och de kallas för synonyma codon. Dock har de olika uppehållstider i ribosomerna vilket ger förändringar ”proteinets ryggrad” vilket i sin tur påverkar proteinets slutliga struktur.
När läkemedelsbolagen snickrade ihop mRNA sekvensen till vaccin spike proteinet bytte man ut till mer snabbavlästa och stabilare synonyma codon. Man ändrade således inte sekvensen av aminosyrorna, men däremot exempelvis vinklarna mellan dem och resten av ”koden inom koden”.
Dessutom undvek man cellens normala immunreaktion, som normalt inte släpper in främmande (fientligt) mRNA, genom att byta nukleotiden Uracil till en isomer variant, N1-Methyl-Pseudouridin. Detta påverkar slutligen proteinets struktur. Hur? Ingen vet, ingen kan veta!
I ett medelstort protein som det vaccinet kodar för, ca 1400 aminosyror finns ett oändligt antal rumsliga 3-D varianter. För att förstå hur ofantligt många kan man dela in universums ålder, ca 14 miljarder år i pikosekunder. Om man provar en variant varje pikosekund så ligger man ändå bara i början av antalet möjliga varianter, och bara en är den rätta funktionella formen.
Ser du problemet? Hur hittar proteinet sin funktionella struktur på en sekund eller mindre? Bland oändligt många alternativ. Detta problem kallas Levinthal’s Paradox.
Att fastställa ett proteins struktur är idag en mycket avancerad process som kräver avancerad utrustning. Vissa påstår att vi börjar lösa gåtan med AI och man pekar på allt bättre resultat. Detta bygger dock på maskininlärning av redan kända proteinstrukturer.
För ett nytt protein som det modifierade vaccin spike proteinet krävs dock beprövade metoder som röntgenkristallografi, NMR spektroskopi, och elektronmikroskopi. en procedur som tar månader och år. Och sedan återstår att visa hur detta nya protein agerar och interagerar i människokroppen.
Vaccintillverkarna är väl medvetna om detta dilemma. Man planerar att alla framtida vaccin skall bygga på denna nya mRNA teknik och detta problem måste lösas, eller fortsatt negligeras. Man påstår att genom AI maskininlärning är man nästan där.
Mindre protein på upp till 300 aminosyror kan man till 90% förutsäga strukturen av. Alltså ett mindre protein man redan vet strukturen på. Och glöm inte att även om 3-D strukturen vore känd, måste dess funktion och påverkan i våra kroppar sedan fastställas, därefter visa hur proteinet ser ut och fungerar i olika miljöer. Exempelvis PH och temperatur kan förändra strukturen och därmed funktionen.
När vi naturligt skapar vårt protein startar en process utifrån ett behov. Signaler får DNA att veckla ut sig så att RNA kan avläsa sekvensen och sedan efter många viktiga steg kan mRNA översättas i ribosomen till protein. Många av dessa steg är viktiga för säkerheten, att producera dysfunktionella protein kan ge dödliga konsekvenser som vi ser vid diverse sjukdomar, exempelvis galna kosjukan.
Så, sammanfattningsvis har man injicerat oss med en omänsklig mRNA sekvens som lurar våra celler till att producera ett protein vars struktur och verkningsmekanism vi inte kan ha en aning om. Kanske i bästa fall lyckas de att få fram något som åtminstone liknar det mycket farliga virus spike proteinet.
Det finns mängder av fallgropar med denna nya teknik och detta är en mycket allvarlig aspekt som borde varit välkänd för alla som sysslar med ämnet, genetiker, virologer osv.
Vad kan den vaccinerade förvänta sig? Svaret är nog, vad-som-helst.
Denna bild ovan illustrerar hur mRNA avläses i ribosomerna. Varje kombination av tre nukleotider motsvarar en aminosyra. Kedjan av aminosyror utgör stommen till proteinet. Bland annat vinklarna mellan aminosyrorna bestämmer proteinets slutliga struktur, och därmed dess funktion.
Debatt
Nu hotar vaccintillverkarna med att alla framtida vaccin, inklusive de i barnvaccinationsprogrammet ska baseras på den nya gentekniken. Hur är detta möjligt? Tystnaden bland våra medicinska experter och rådgivare är total.
Alla ni professorer, genetiker, virologer, mikrobiologer etcetera kan gärna förklara hur detta förfarande kan anses säkert, ni måste ju känna till detta! Och ni alla som papegojat mantrat ”säkert och effektivt” har väl självklart också något initierat och intelligent svar.
Jag håller inte andan i väntan på svar, men tar naturligtvis debatt ifall någon vill diskutera ämnet.
Text: Nils-Ola Holtze, klimatdebattör och pensionerad kirurg