Afrikansk segeryra: Maktskiftet i Niger inspirerar fortsatt avkolonisering av Afrika

publicerad 3 augusti 2023
- Kristoffer Hell
Unga män sjunger slagord mot Frankrike och för Ryssland i Ouagadougou, Burkina Faso, 30 september 2022.
Unga män sjunger slagord mot Frankrike och för Ryssland i Ouagadougou, Burkina Faso, 30 september 2022.

En avkolonisering av Afrika har startat. Den 26 juli 2023 kungjorde medlemmar av skyddstyrkan för Nigers president att landets ledare Mohamed Bazoum avsatts, att gränserna till landet stängts och utegångsförbud införts.

Inledningsvis hävdade presidenten via talespersoner att kuppmakarna saknade stöd från militären, vilket dock vederlades av landets armé.

Fyra dagar senare tog tusentals med människor till gatan, i en demonstrationen utanför den franska ambassaden i huvudstaden Niamey, till stöd för kuppmakarna och deras Nationella råd för fosterlandets skydd (National Council for the Safeguarding of the Homeland).

Det skedde efter att den västorienterade regionala samarbetsorganisationen ECOWAS hotat med militär intervention, om inte kuppen avblåses innan söndagen den 6 augusti.

Problemet med Nigers president Mohamed Bazoum, enligt kuppmakarna, är hans kopplingar till Frankrike och USA och händelseutvecklingen faller väl in i mönstret av en fortsatt avkolonisering av Afrika vilket NewsVoice tidigare rapporterat om.

Det handlar om en process som funnit förnyad inspiration i den Ryska Federationens intervention i Ukraina och Moskvas utfästelser om en multipolär värld baserad på ömsesidig respekt och ekonomiska samarbeten fria länder emellan.

Niger, tillsammans med lejonparten av nord- och västafrika (kartan nedan), var i över sex decennier en fransk koloni politiskt och är det fortfarande ekonomiskt.

En tredjedel av uranet till Frankrikes omfattande kärnkraftsprogram, det största i Europa med 56 reaktorer som genererar 70% av landets elektricitet, bryts i Niger av det franska företaget Orano.

Amerikansk media kallar Niger för USA:s plattform för informationsinhämtning i Afrika och både Frankrike och USA har soldater och baser i landet.

Avkolonisering av Afrika fortsätter i Guinea, Burkina Faso och Mali

Kuppmakarna i Niger är inte ensamma. De tidigare franska kolonierna Guinea, Burkina Faso och Mali stödjer dem och deras nationella råd för fosterlandets skydd.

Det större sammanhanget, förutom Afrika som en kontinent som ännu lider av baksmälla från den europeiska kolonialismens era, är det krig NATO bedrev mot Libyen sommarhalvåret 2011 och som destabiliserade norra Afrikas ökenregion från Mauritanien och österut och som, i sin tur, blev ursäkten till i ökad amerikansk och fransk militär närvaro i regionen.

Pentagon har, till exempel, en flygbas för drönare i Niger, vilket tillåter Washington att spionera på ett tjugotal länder i regionen, samt emellanåt spränga eller skjuta sönder något eller någon som står i vägen för det fortsatta utrullandet av USA:s unipolära världsordning.

År 2019 hade USA 29 militärbaser i 15 länder i Afrika, varav två permanenta och fyra temporära i Niger.

Enligt den ryske analytikern Timur Fomenko håller Niger på att utvecklas till en brännpunkt mellan det av USA ledda unipolära Väst och den multipolära våg av stärkt suveränitet för mindre länder som just nu sveper över världen, därtill anförd av Moskva.

Maktskiftet i Niger inspirerar fortsatt avkolonisering av Afrika
Illustration: K. Hell

Så här kommenterar omvärldsanalytikern Igor Shatrov den rika förekomsten av ryska flaggor bland demonstranterna:

“De ryska flaggorna är en reflektion av stämningen bland allmänheten. Detta är energin som ligger i luften – Ryssland som ett alternativ till Väst.

Vi måste stötta afrikanska länders oberoende och stödja principen att afrikanska problem måste ha afrikanska lösningar”.

Text: Kristoffer Hell

Referenser och relaterat

Lista på amerikanska militärbaser i Afrika 2019, The Intercept

ENDURING FOOTPRINT 2019 NON-ENDURING FOOTPRINT 2019
Chebelley, Djibouti Bizerte, Tunisia
Camp Lemonnier, Djibouti Arlit, Niger
Entebbe, Uganda Dirkou, Niger
Mombassa, Kenya Diffa, Niger
Manda Bay, Kenya Ouallam, Niger
Liberville, Gabon Bamako, Mali
St. Helena, Ascension Island Garoua, Cameroon
Accra, Ghana Maroua, Cameroon
Ouagadougou, Burkina Faso Misrata, Libya
Dakar, Senegal Tripoli, Libya
Agadez, Niger Baledogle, Somalia
Niamey, Niger Bosasso, Somalia
N’Djamena, Chad Galcayo, Somalia
Kismayo, Somalia
Mogadishu, Somalia
Wajir, Kenya

U.S. Africa Command’s “Enduring Footprint” and “Non-Enduring Footprint” in 2019.


Så här kan du stötta Newsvoice

Stöd NewsVoice 2024
  • Efter 9/11 och jakten på “terrorister” kallades alla former av inre motstånd mot kolonialismen och ny militära invasioner för “terrorister”.
    Och eftersom av rent “slump” är alla dessa länder, muslimska länder, kallas all inre motstånd för “muslimska terrorister”.
    Och självklart använt massmedia för att hjärntvätta alla att dessa “muslimska terrorister” måste elimineras.

    Detta samtidigt som man använt extremistiska islamska terroristgrupper i sina regime-change operationer med allt vad det inneburit för de drabbade länderna.

  • Tack för den informationen Kristoffer
    Äntligen börjar de förtryckta länderna resa sig. Kanske den nya världsordningen NWO blir något helt annat än vad den kriminella ”eliten” tänkt sig. Kanske till slut vi också vaknar upp? The Great Awakening? Svaret från väst blir väl mer vapen och pengar till Ukraina. Och naturligtvis mer sanktioner och hot mot alla, ett inträngt djur är farligt.
    Skulle vara intressant med en artikel om utvecklingen i Libyen efter den brutala gruppvåldtäkten vi deltog i 2011.Hoppas att de inte är så arga på oss!

  • Lämna ett svar

    Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *