Föreställningen att koldioxid är den enda orsaken till förändringar i klimatet har med hjälp av systemmedias masshypnos satt sig som en sugklocka. Om medlemmarna i forskarsamfundet hade varit öppna för tanken att alla företeelser kan vara multifaktoriella, så hade vi haft en helt annan syn på sakernas tillstånd.Då hade elbilar, allt högre bensinpriser och en lång rad förödande åtgärder som man planerar, inte haft en chans att bli accepterade.
Text: Marie Winqvist. Artikeln är tidigare publicerad i tidningen 2000-Talets Vetenskap som utkommer fyra gånger per år
I dokumentären ”The Cloud Mystery” förpassar den danske professorn Henrik Svensmark och den israeliske professorn Nir Shaviv hela den rådande klimatdebatten och koldioxidnarrativet rakt ner i rännstenen, tvärtemot resten av det oärliga forskarkollektiv som i dag tyvärr styrs av en agenda och inte av det sanna förnuftet.
Ska vi strikt följa det som myndigheterna ålägger oss att tro på, så bör vi nog bötfällas om vi andas för mycket och för ofta.
Den ärliga forskningen och det vetenskapliga klimatparadigmet
Låt oss ta en titt på den sanna och ärliga forskningen. Då finner vi att det inte endast är solaktiviteten och skeenden mellan stjärnorna och planeterna i vårt solsystem som påverkar klimatet på jorden.
I dokumentären pekar professor Nir Shaviv ut solsystemets olika positioner i vår galax Vintergatan, som har och har haft en inverkan på vad som händer klimatmässigt med vår jord.
En storslagen bild med en mångfald av parametrar breder ut sig framför våra ögon. Det har både varit tropiskt klimat här i Norden samt mycket högre koldioxidnivåer än i dag, utan påverkan av människor.
Henrik Svensmark, född 1958, är en dansk fysiker och professor i solsystemfysik vid National Space Center i Köpenhamn. År 2007 publicerade han boken The Chilling Stars: A New Theory of Climate Change.
Nir Joseph Shaviv är israelisk-amerikansk och föddes i New York 1972. Han är professor i astrofysik vid Racah Institute of Physics of the Hebrew University of Jerusalem. Han började ta kurser vid Israel Institute of Technology vid tretton års ålder.
Henrik Svensmarks teori om molnbildning utgår från den numera helt belagda forskningen om att faktorer som processer i universum, exploderande stjärnor och förändringar i solens aktivitet, har en mer djupgående effekt på vårt klimat än vad vi tidigare har haft en aning om.
I dag talas det bara om koldioxid, men molnbildning är en mycket viktig faktor för klimatet, så förståelsen för detta är avgörande.
År 2005 fann Svensmark, Shaviv och deras forskarkollegor bevis för att solen och galaxen, vi talar här om solsystemets rörelse i Vintergatan, är det som bestämmer klimatet på jorden. Det var en stor besvikelse för dem när ingen ville publicera dessa rön.
I dokumentären säger Eugene Parker, professor emeritus i astronomi och astrofysik vid University of Chicago:
”Om en ung forskare kommer med en ny och radikal idé, så kommer han att upptäcka att det är stora svårigheter att få det publicerat.”
Molnbildningen styr klimatet
Svensmark:
”I stället för att tänka att molnbildningen är ett resultat av klimatet, så är det mest relevanta att klimatet är ett resultat av förändringar i molnbildningen.”
Forskare har funnit en ovedersäglig korrelation mellan solaktiviteten och klimatet på jorden.
På en av kurvorna som han presenterar, kan man följa denna samstämmighet 10000 år tillbaka i tiden. I ett annat av Svensmarks diagram ser man två kurvor, som i stort sett är hundra procent parallella och som sträcker sig från år 1980 och tjugo år framåt.
Man har funnit att när solaktiviteten har varit hög så har jordens temperatur varit högre. Mekanismerna bakom detta var inte uppenbara från början. Men en dag blev Svensmark kontaktad av en person som talade om kosmisk instrålning.
En enkel förklaring till detta är att när en stråle från rymden träffar jordens atmosfär, så bildas det droppar som sedan bildar moln. Om sedan solens magnetism har förmågan att ändra molnen, så har vi förklaringen till att solen är ansvarig för klimatförändringarna.
De kosmiska strålarna går inte att se, men går att detektera. De sprids i rymden varje gång en stjärna exploderar och en supernova bildas. Enorma energimängder sprids då i hela Vintergatan, varav somliga av de kosmiska strålarna bombarderar jorden med en hastighet som ligger nära ljusets. Här kontrollerar solen hur många strålar som når vår atmosfär.
Svensmark började att undersöka satellitdata om molnen och jämförde dem med intensiteten i den kosmiska instrålningen. Samstämmigheten var så tydlig och klar att han sade: ”Detta är mer än jag någonsin kunnat drömma om”. Han visar ett diagram och det finns inga som helst tvivel om sambandet. Slutsatsen är att skeenden i rymden är synnerligen relevanta för oss här på jorden.
Magnetfältet som emanerar från solen har mer än fördubblats i styrka under de sista hundra åren. Resultatet har blivit att färre kosmiska strålar har sprayat atmosfären och färre moln har bildats. Konsekvensen av detta har blivit en varmare jord. Förhållandet blir det motsatta om solens magnetfält är svagt. Så kontrollerar stjärnorna och solen molnbildningen på jorden.
Att försvara ett narrativ
FN:s klimatpanel var närmast aggressiv när Svensmarks presenterade sina data för dem. Man menade att det var oansvarigt att hävda en annan orsak till klimatförändringarna än koldioxiden. Emellertid är Svensmark och Shavivs vetenskapliga fynd omöjliga att ignorera.
Professor Shaviv har senare diskuterat hur attacker sker på individer som har en annorlunda syn på koldioxid som orsak till klimatförändringarna. Shaviv hävdar att klimatvetenskap är ett mångfacetterat område och att man bör undersöka alla de vetenskapliga argument som presenteras.
Forskaren dr Willie Soon visar genom att jämföra olika mätstationer, hur felaktiga påståenden om uppvärmningen av klimatet uppstår. Mätvärden inifrån städer visar på signifikant högre temperaturer än de från områden utanför städerna. Detta gäller särskilt om det finns få träd i städerna, eftersom träd har en svalkande effekt.
I dag sågar man dessutom ner stora mängder träd i städer för att inte hindra 5G-signalen…
Patrick Moore, en av grundarna till organisationen Greenpeace, har belyst frågan om koldioxid. Han berättar att kol är en grundläggande byggsten som finns i allt levande och att allt kol ursprungligen kommer från koldioxiden i atmosfären. Utan koldioxid vore jorden en död planet.
Trots det har de styrande bestämt att koldioxid är ett förorenande ämne. Man ser nu på satellitbilder att den lilla ökningen av koldioxid, som vi har, ger oss en grönare planet. Om man ser över en historiskt lång tid, så har nivåerna av koldioxid ofta varit högre än nu, upp till tio gånger högre. Faktum är att vi nu historiskt lever i en era med låga nivåer av koldioxid.
Klimatvariationer över tid
Nir Shaviv tar oss med till en plats vid Döda Havet, som är en av de bästa platserna för att studera klimatvariationer. Han säger:
”Människor tror i allmänhet att solen är en boll med gas, där allting är konstant och ingenting nytt händer. Det är fel. Solens aktivitet kan variera oerhört.”
Vid Döda Havet finns en vägg i sten som uppvisar olika skikt. Denna är kvar sedan Döda Havets havsnivå var mycket högre. Analyser av skikten berättar om klimatvariationer under 20000 år. Det går här att rekonstruera solens aktivitet med hjälp av kol-14-metoden.
”Isotopen kol-14 är direkt formad av de kosmiska strålarna”, berättar Shaviv. Han fortsätter: ”För tre hundra år sedan var solen inte särskilt aktiv och då var det kallare här”.
I sammanhanget brukar man referera till när Napoleons härar frös ihjäl under det som benämns den lilla istiden på 1600-talet.
Shaviv säger: ”För tusen år sedan var solen aktiv och det var mycket varmare överallt.”
Utökad forskning
Efter att Svensmark och hans forskarkollegor hade utökat sin forskning kom man fram till att det är de låga molnen som påverkas av den kosmiska instrålningen. Låga moln har en avkylande effekt på jorden. Alla moln formas av aerosoler i atmosfären.
De galaktiska kosmiska strålarna har förmågan att modulera aerosolerna som är små partiklar i de lägre delarna av atmosfären. Strålarna bildar joner när de kommer in i jordens atmosfär. Dessa hjälper till att forma aerosolerna som i sin tur bildar moln. Henrik Svensmark förklarar att dessa strålar går att mäta när de når vår atmosfär.
Nir Shaviv och supernovorna
En av professor Nir Shavivs ingångar till detta ämne var frågan hur en supernova påverkar klimatet på jorden. Under sina efterforskningar stötte han på Svensmarks forskning. De kom tillsammans fram till slutsatsen att variationer från hela Vintergatan också inverkar på jordens klimat.
Shaviv menar att man måste väga in påverkan från Vintergatan, om man vill förstå klimatvariationerna från tidigare tidsepoker: ”Länken mellan oss och Vintergatan, som vi är en del av, är kosmiska strålar.”
Nir Shaviv skissar en schematisk bild av Vintergatan med dess spiralarmar:
”Solsystemet rör sig in och ut längs med Vintergatans spiralarmar. Detta är områden där nya stjärnor bildas. Vissa av dem har en kort livslängd och exploderar till supernovor.”
Vintergatan är en spiralarmsgalax och hela solsystemet roterar runt Vintergatan på 250 miljoner år! Denna cykel benämns ett galaktiskt år. Varje gång vi passerar en galaktisk arm, så blir det ungefär 5–10 grader kallare. När vi är utanför spiralarmarna är det varmt på Jorden. Vi är nu i en position i Vintergatan där vi får ett kallt klimat, jämfört med perioder då Grönland har varit isfritt, polerna har varit isfria och det har varit tropiskt klimat i Alaska och i Norden.
Skönhet och balans i universum
Vintergatan är en del i en lokal grupp galaxer. Här finner vi mer än trettio galaxer som är bundna till varandra genom ett gravitationsfält. Från ”kant till kant” i denna grupp är det tio miljoner ljusår. Här har vi till exempel Andromedagalaxen, som ser ut att kunna kollidera med Vintergatan om cirka fyra miljarder år.
I vår fysiska verklighet är molekylerna antingen höger- eller vänsterroterande. Naturens egna molekyler är alltid vänsterroterande. ”Detta kan bero på att vi härstammar från stjärnorna”, menar vetenskapsjournalisten Tomas Lindblad.
Syntetiska högerroterande ämnen tolereras sämre av kroppen och kan orsaka negativa effekter på våra biologiska system. Denna höger- eller vänsterrotation gäller även planeter och galaxer. Jorden roterar motsols runt sin axel och motsols runt solen. Men är detta fallet med alla objekt i universum? Nej, det är det inte. I dokumentären ser vi Nir Shaviv visa att solsystemet roterar medsols med Vintergatan.
Astronomerna tycker sig ha sett att hälften av galaxerna roterar motsols och hälften medsols. Vilken rotationsriktning som uppfattas beror på iakttagarens perspektiv och position, eftersom det inte finns något upp eller ner i rymden. Orsakerna till rotationsriktningen hos planeter och galaxer är komplext, men faktorer som massan vid stjärnors födelse, påverkan av energivågor från supernovorna är bidragande samt även lokala förhållanden vid himlakropparnas tillblivelse.
De menar också att planeterna i vårt solsystem roterar åt samma håll som solen, med undantag för Venus, eftersom dessa och solen en gång bildades ur samma roterande gasmoln. I ett molekylmoln i en specifik region i Cassiopeja, som är en barnkammare för nya stjärnor, kan man se de nya stjärnorna rotera åt olika håll.
Vissa astronomer hävdar att det är en tillfällighet som avgör åt vilket håll de börjar rotera. Även om variationer i de fysiska krafterna är inblandade, verkar det osannolikt att detta är en slump.
Snarare verkar det vara ett storslaget uttryck för balansen i universum. Jag är övertygad om att det finns en utsökt avvägning mellan krafterna i alla roterande objekt i rymden och att en skapande intelligens ligger bakom denna balans.
Nir Shaviv ger mig följande, något avancerade svar på denna fundering: ”Rotationen av stjärnor är mestadels slumpmässig, men inte helt.
När ett gigantiskt molekylärt moln i det interstellära mediet börjar kollapsa av sin egen gravitation, har det ofta en slumpmässig komponent på grund av interaktion med exempelvis andra stora moln, men sedan fragmenteras två mindre strukturer som kollapsar för att bilda individuella, binära eller större numrerade stjärnsystem.
Eftersom fragmenten interagerar med varandra är deras rörelsemängdsvektorer (vektorer är matematiska storheter som har både rörelse och riktning) för det mesta slumpmässiga, så att det är svårt att se den nettorörelsemängd som molnet hade från den rörelsemängd som molnet ursprungligen hade.
Å andra sidan, när ett enskilt fragment bildar en stjärna med planeter, eller ett binärt system (en stjärna eller stjärnsystem är binära om de består av två stjärnor) är vinkelmomentet för vart och ett av objekten mestadels inriktat och minns det ursprungliga vinkelmomentet som urmolnet hade.”
Förståelsen har aldrig varit större
Svensmark, Shaviv och deras forskarkollegor utförde ett experiment i en specialkammare. Experimentet tog fyra år och man bevisade här mekanismerna bakom hur de kosmiska strålarna skapar fler aerosoler och därigenom fler moln. ”Förståelsen för universums inverkan på jordens klimat har aldrig varit större”, säger Svensmark.
Många års arbete låg bakom dessa fenomenala insikter och resultat. Men svårigheterna att få forskningen publicerad kvarstod. Man avfärdade deras forskning utan någon reell kritik. Man menade att den var ointressant, för långt et cetera.
Koldioxidfrågan har blivit politisk
Professor Eugene Parker i Chicago säger följande:
”Den globala uppvärmningen har blivit en politisk fråga och vissa saker har blivit politiskt inkorrekta. Här i USA har vi god solid forskning som forskarsamfundet refuserar därför att någon har bestämt att det inte är så som dessa forskare har redovisat. Då blir det omöjligt att publicera. Detta är olyckligt både för vårt land och för världen som helhet.”
Efter ett års väntan fick Henrik Svensmark med kollegor äntligen sin forskning publicerad.
Han säger:
”Vi har funnit en mycket vacker lösning på mysteriet med molnen. Nu är det bara upp till resten av samfundet att inse att de krafter som kontrollerar klimatet utifrån är långt mycket starkare än vad man tidigare trott.”
Nir Shaviv:
”Vi är en del av ett galaktiskt ekosystem. Vi är inte längre ett litet ensamt isolerat klot i universum. Allt påverkar oss: solen, de kosmiska strålarna och hela Vintergatan.”
Han säger också:
”Det finns inga som helst solida bevis för att det är koldioxiden som orsakar klimatförändringarna. Allt är baserat på antaganden.”
Att ta del av de här briljanta forskarnas resultat är för mig som att bli totalt upplyft av ett osannolikt vackert musikstycke. Jag blir djupt berörd när jag inser det storslagna i vårt förhållande till Vintergatan.
Heder till dessa män som oförtröttligt arbetat med sin forskning under många år med hela det vetenskapliga etablissemanget emot sig, men ni har också nått ut. Vi är allt fler som ser er.
Text: Marie Winqvist. Artikeln är tidigare publicerad i tidningen 2000-Talets Vetenskap som utkommer fyra gånger per år. Dokumentären ”The Cloud Mystery” av Lars Oxfeldt Mortensen finns att se på Youtube.
Relaterat
- Läs mer om klimat och miljön i NewsVoice