Det vetenskapliga klimatparadigmet kräver förståelse för kosmos påverkan

publicerad 12 augusti 2023
Earth and the galaxy. Foto: Lumina Obscura. Licens: Pixabay.com

Föreställningen att koldioxid är den enda orsaken till förändringar i klimatet har med hjälp av systemmedias masshypnos satt sig som en sugklocka. Om medlemmarna i forskarsamfundet hade varit öppna för tanken att alla företeelser kan vara multifaktoriella, så hade vi haft en helt annan syn på sakernas tillstånd.Då hade elbilar, allt högre bensinpriser och en lång rad förödande åtgärder som man planerar, inte haft en chans att bli accepterade.

Text: Marie Winqvist. Artikeln är tidigare publicerad i tidningen 2000-Talets Vetenskap som utkommer fyra gånger per år

I dokumentären ”The Cloud Mystery” förpassar den danske professorn Henrik Svensmark och den israeliske professorn Nir Shaviv hela den rådande klimatdebatten och koldioxidnarrativet rakt ner i rännstenen, tvärtemot resten av det oärliga forskarkollektiv som i dag tyvärr styrs av en agenda och inte av det sanna förnuftet.

Ska vi strikt följa det som myndigheterna ålägger oss att tro på, så bör vi nog bötfällas om vi andas för mycket och för ofta.

Den ärliga forskningen och det vetenskapliga klimatparadigmet

Låt oss ta en titt på den sanna och ärliga forskningen. Då finner vi att det inte endast är solaktiviteten och skeenden mellan stjärnorna och planeterna i vårt solsystem som påverkar klimatet på jorden.

I dokumentären pekar professor Nir Shaviv ut solsystemets olika positioner i vår galax Vintergatan, som har och har haft en inverkan på vad som händer klimatmässigt med vår jord.

En storslagen bild med en mångfald av parametrar breder ut sig framför våra ögon. Det har både varit tropiskt klimat här i Norden samt mycket högre koldioxidnivåer än i dag, utan påverkan av människor.

Henrik Svensmark, född 1958, är en dansk fysiker och professor i solsystemfysik vid National Space Center i Köpenhamn. År 2007 publicerade han boken The Chilling Stars: A New Theory of Climate Change.

Nir Joseph Shaviv är israelisk-amerikansk och föddes i New York 1972. Han är professor i astrofysik vid Racah Institute of Physics of the Hebrew University of Jerusalem. Han började ta kurser vid Israel Institute of Technology vid tretton års ålder.

Henrik Svensmarks teori om molnbildning utgår från den numera helt belagda forskningen om att faktorer som processer i universum, exploderande stjärnor och förändringar i solens aktivitet, har en mer djupgående effekt på vårt klimat än vad vi tidigare har haft en aning om.

I dag talas det bara om koldioxid, men molnbildning är en mycket viktig faktor för klimatet, så förståelsen för detta är avgörande.

År 2005 fann Svensmark, Shaviv och deras forskarkollegor bevis för att solen och galaxen, vi talar här om solsystemets rörelse i Vintergatan, är det som bestämmer klimatet på jorden. Det var en stor besvikelse för dem när ingen ville publicera dessa rön.

I dokumentären säger Eugene Parker, professor emeritus i astronomi och astrofysik vid University of Chicago:

”Om en ung forskare kommer med en ny och radikal idé, så kommer han att upptäcka att det är stora svårigheter att få det publicerat.”

Molnbildningen styr klimatet

Svensmark:

”I stället för att tänka att molnbildningen är ett resultat av klimatet, så är det mest relevanta att klimatet är ett resultat av förändringar i molnbildningen.”

Forskare har funnit en ovedersäglig korrelation mellan solaktiviteten och klimatet på jorden.

På en av kurvorna som han presenterar, kan man följa denna samstämmighet 10000 år tillbaka i tiden. I ett annat av Svensmarks diagram ser man två kurvor, som i stort sett är hundra procent parallella och som sträcker sig från år 1980 och tjugo år framåt.

Man har funnit att när solaktiviteten har varit hög så har jordens temperatur varit högre. Mekanismerna bakom detta var inte uppenbara från början. Men en dag blev Svensmark kontaktad av en person som talade om kosmisk instrålning.

En enkel förklaring till detta är att när en stråle från rymden träffar jordens atmosfär, så bildas det droppar som sedan bildar moln. Om sedan solens magnetism har förmågan att ändra molnen, så har vi förklaringen till att solen är ansvarig för klimatförändringarna.

De kosmiska strålarna går inte att se, men går att detektera. De sprids i rymden varje gång en stjärna exploderar och en supernova bildas. Enorma energimängder sprids då i hela Vintergatan, varav somliga av de kosmiska strålarna bombarderar jorden med en hastighet som ligger nära ljusets. Här kontrollerar solen hur många strålar som når vår atmosfär.

Korrelation mellan variationer i flödet av kosmisk strålning (rött) och förändringar i havstemperaturen (svart).
Korrelation mellan variationer i flödet av kosmisk strålning (rött) och förändringar i havstemperaturen (svart). Licens: CC BY-SA 3.0

Svensmark började att undersöka satellitdata om molnen och jämförde dem med intensiteten i den kosmiska instrålningen. Samstämmigheten var så tydlig och klar att han sade: ”Detta är mer än jag någonsin kunnat drömma om”. Han visar ett diagram och det finns inga som helst tvivel om sambandet. Slutsatsen är att skeenden i rymden är synnerligen relevanta för oss här på jorden.

Korrelerande kurvor för kosmiska strålar och temperaturförändringar. Foto: Lars Oxfeldt Mortensen

Magnetfältet som emanerar från solen har mer än fördubblats i styrka under de sista hundra åren. Resultatet har blivit att färre kosmiska strålar har sprayat atmosfären och färre moln har bildats. Konsekvensen av detta har blivit en varmare jord. Förhållandet blir det motsatta om solens magnetfält är svagt. Så kontrollerar stjärnorna och solen molnbildningen på jorden.

Att försvara ett narrativ

FN:s klimatpanel var närmast aggressiv när Svensmarks presenterade sina data för dem. Man menade att det var oansvarigt att hävda en annan orsak till klimatförändringarna än koldioxiden. Emellertid är Svensmark och Shavivs vetenskapliga fynd omöjliga att ignorera.

Professor Shaviv har senare diskuterat hur attacker sker på individer som har en annorlunda syn på koldioxid som orsak till klimatförändringarna. Shaviv hävdar att klimatvetenskap är ett mångfacetterat område och att man bör undersöka alla de vetenskapliga argument som presenteras.

Forskaren dr Willie Soon visar genom att jämföra olika mätstationer, hur felaktiga påståenden om uppvärmningen av klimatet uppstår. Mätvärden inifrån städer visar på signifikant högre temperaturer än de från områden utanför städerna. Detta gäller särskilt om det finns få träd i städerna, eftersom träd har en svalkande effekt.

I dag sågar man dessutom ner stora mängder träd i städer för att inte hindra 5G-signalen…
Patrick Moore, en av grundarna till organisationen Greenpeace, har belyst frågan om koldioxid. Han berättar att kol är en grundläggande byggsten som finns i allt levande och att allt kol ursprungligen kommer från koldioxiden i atmosfären. Utan koldioxid vore jorden en död planet.

Trots det har de styrande bestämt att koldioxid är ett förorenande ämne. Man ser nu på satellitbilder att den lilla ökningen av koldioxid, som vi har, ger oss en grönare planet. Om man ser över en historiskt lång tid, så har nivåerna av koldioxid ofta varit högre än nu, upp till tio gånger högre. Faktum är att vi nu historiskt lever i en era med låga nivåer av koldioxid.

Klimatvariationer över tid

Nir Shaviv tar oss med till en plats vid Döda Havet, som är en av de bästa platserna för att studera klimatvariationer. Han säger:

”Människor tror i allmänhet att solen är en boll med gas, där allting är konstant och ingenting nytt händer. Det är fel. Solens aktivitet kan variera oerhört.”

Vid Döda Havet finns en vägg i sten som uppvisar olika skikt. Denna är kvar sedan Döda Havets havsnivå var mycket högre. Analyser av skikten berättar om klimatvariationer under 20000 år. Det går här att rekonstruera solens aktivitet med hjälp av kol-14-metoden.

Isotopen kol-14 är direkt formad av de kosmiska strålarna”, berättar Shaviv. Han fortsätter: ”För tre hundra år sedan var solen inte särskilt aktiv och då var det kallare här”.

I sammanhanget brukar man referera till när Napoleons härar frös ihjäl under det som benämns den lilla istiden på 1600-talet.

Shaviv säger: ”För tusen år sedan var solen aktiv och det var mycket varmare överallt.”

Utökad forskning

Efter att Svensmark och hans forskarkollegor hade utökat sin forskning kom man fram till att det är de låga molnen som påverkas av den kosmiska instrålningen. Låga moln har en avkylande effekt på jorden. Alla moln formas av aerosoler i atmosfären.

De galaktiska kosmiska strålarna har förmågan att modulera aerosolerna som är små partiklar i de lägre delarna av atmosfären. Strålarna bildar joner när de kommer in i jordens atmosfär. Dessa hjälper till att forma aerosolerna som i sin tur bildar moln. Henrik Svensmark förklarar att dessa strålar går att mäta när de når vår atmosfär.

2000TV.se

Nir Shaviv och supernovorna

En av professor Nir Shavivs ingångar till detta ämne var frågan hur en supernova påverkar klimatet på jorden. Under sina efterforskningar stötte han på Svensmarks forskning. De kom tillsammans fram till slutsatsen att variationer från hela Vintergatan också inverkar på jordens klimat.

Shaviv menar att man måste väga in påverkan från Vintergatan, om man vill förstå klimatvariationerna från tidigare tidsepoker: ”Länken mellan oss och Vintergatan, som vi är en del av, är kosmiska strålar.”

Nir Shaviv skissar en schematisk bild av Vintergatan med dess spiralarmar:

”Solsystemet rör sig in och ut längs med Vintergatans spiralarmar. Detta är områden där nya stjärnor bildas. Vissa av dem har en kort livslängd och exploderar till supernovor.”

Vintergatan är en spiralarmsgalax och hela solsystemet roterar runt Vintergatan på 250 miljoner år! Denna cykel benämns ett galaktiskt år. Varje gång vi passerar en galaktisk arm, så blir det ungefär 5–10 grader kallare. När vi är utanför spiralarmarna är det varmt på Jorden. Vi är nu i en position i Vintergatan där vi får ett kallt klimat, jämfört med perioder då Grönland har varit isfritt, polerna har varit isfria och det har varit tropiskt klimat i Alaska och i Norden.

Skönhet och balans i universum

Vintergatan är en del i en lokal grupp galaxer. Här finner vi mer än trettio galaxer som är bundna till varandra genom ett gravitationsfält. Från ”kant till kant” i denna grupp är det tio miljoner ljusår. Här har vi till exempel Andromedagalaxen, som ser ut att kunna kollidera med Vintergatan om cirka fyra miljarder år.

I vår fysiska verklighet är molekylerna antingen höger- eller vänsterroterande. Naturens egna molekyler är alltid vänsterroterande. ”Detta kan bero på att vi härstammar från stjärnorna”, menar vetenskapsjournalisten Tomas Lindblad.

Syntetiska högerroterande ämnen tolereras sämre av kroppen och kan orsaka negativa effekter på våra biologiska system. Denna höger- eller vänsterrotation gäller även planeter och galaxer. Jorden roterar motsols runt sin axel och motsols runt solen. Men är detta fallet med alla objekt i universum? Nej, det är det inte. I dokumentären ser vi Nir Shaviv visa att solsystemet roterar medsols med Vintergatan.

Astronomerna tycker sig ha sett att hälften av galaxerna roterar motsols och hälften medsols. Vilken rotationsriktning som uppfattas beror på iakttagarens perspektiv och position, eftersom det inte finns något upp eller ner i rymden. Orsakerna till rotationsriktningen hos planeter och galaxer är komplext, men faktorer som massan vid stjärnors födelse, påverkan av energivågor från supernovorna är bidragande samt även lokala förhållanden vid himlakropparnas tillblivelse.

De menar också att planeterna i vårt solsystem roterar åt samma håll som solen, med undantag för Venus, eftersom dessa och solen en gång bildades ur samma roterande gasmoln. I ett molekylmoln i en specifik region i Cassiopeja, som är en barnkammare för nya stjärnor, kan man se de nya stjärnorna rotera åt olika håll.

Vissa astronomer hävdar att det är en tillfällighet som avgör åt vilket håll de börjar rotera. Även om variationer i de fysiska krafterna är inblandade, verkar det osannolikt att detta är en slump.

Snarare verkar det vara ett storslaget uttryck för balansen i universum. Jag är övertygad om att det finns en utsökt avvägning mellan krafterna i alla roterande objekt i rymden och att en skapande intelligens ligger bakom denna balans.

Nir Shaviv ger mig följande, något avancerade svar på denna fundering: ”Rotationen av stjärnor är mestadels slumpmässig, men inte helt.

När ett gigantiskt molekylärt moln i det interstellära mediet börjar kollapsa av sin egen gravitation, har det ofta en slumpmässig komponent på grund av interaktion med exempelvis andra stora moln, men sedan fragmenteras två mindre strukturer som kollapsar för att bilda individuella, binära eller större numrerade stjärnsystem.

Eftersom fragmenten interagerar med varandra är deras rörelsemängdsvektorer (vektorer är matematiska storheter som har både rörelse och riktning) för det mesta slumpmässiga, så att det är svårt att se den nettorörelsemängd som molnet hade från den rörelsemängd som molnet ursprungligen hade.

Å andra sidan, när ett enskilt fragment bildar en stjärna med planeter, eller ett binärt system (en stjärna eller stjärnsystem är binära om de består av två stjärnor) är vinkelmomentet för vart och ett av objekten mestadels inriktat och minns det ursprungliga vinkelmomentet som urmolnet hade.”

Förståelsen har aldrig varit större

Svensmark, Shaviv och deras forskarkollegor utförde ett experiment i en specialkammare. Experimentet tog fyra år och man bevisade här mekanismerna bakom hur de kosmiska strålarna skapar fler aerosoler och därigenom fler moln. ”Förståelsen för universums inverkan på jordens klimat har aldrig varit större”, säger Svensmark.

Många års arbete låg bakom dessa fenomenala insikter och resultat. Men svårigheterna att få forskningen publicerad kvarstod. Man avfärdade deras forskning utan någon reell kritik. Man menade att den var ointressant, för långt et cetera.

Koldioxidfrågan har blivit politisk

Professor Eugene Parker i Chicago säger följande:

”Den globala uppvärmningen har blivit en politisk fråga och vissa saker har blivit politiskt inkorrekta. Här i USA har vi god solid forskning som forskarsamfundet refuserar därför att någon har bestämt att det inte är så som dessa forskare har redovisat. Då blir det omöjligt att publicera. Detta är olyckligt både för vårt land och för världen som helhet.”

Efter ett års väntan fick Henrik Svensmark med kollegor äntligen sin forskning publicerad.
Han säger:

”Vi har funnit en mycket vacker lösning på mysteriet med molnen. Nu är det bara upp till resten av samfundet att inse att de krafter som kontrollerar klimatet utifrån är långt mycket starkare än vad man tidigare trott.”

Nir Shaviv:

”Vi är en del av ett galaktiskt ekosystem. Vi är inte längre ett litet ensamt isolerat klot i universum. Allt påverkar oss: solen, de kosmiska strålarna och hela Vintergatan.”

Han säger också:

”Det finns inga som helst solida bevis för att det är koldioxiden som orsakar klimatförändringarna. Allt är baserat på antaganden.”

Att ta del av de här briljanta forskarnas resultat är för mig som att bli totalt upplyft av ett osannolikt vackert musikstycke. Jag blir djupt berörd när jag inser det storslagna i vårt förhållande till Vintergatan.

Heder till dessa män som oförtröttligt arbetat med sin forskning under många år med hela det vetenskapliga etablissemanget emot sig, men ni har också nått ut. Vi är allt fler som ser er.

Text: Marie Winqvist. Artikeln är tidigare publicerad i tidningen 2000-Talets Vetenskap som utkommer fyra gånger per år. Dokumentären ”The Cloud Mystery” av Lars Oxfeldt Mortensen finns att se på Youtube.

Relaterat

ArcanumSkolan 2024

Du kan stötta Newsvoice via MediaLinq

  • Vid en Forbuch Decrease minskar abrupt den inkommande galaktiska kosmiska strålningen efter en solstorm, viket leder mindre moln, mera sol och ökad värme. Även avdunstningen av vatten till atmosfären och utgasning av CO2 borde öka. Växter inklusive plankton blir snabbt stressade av för mycket direkt solljus och skickar ut kemikalier som fungerar som molnkondensationskärnor till exempel dimetylsulfit, estrar bensener mm”Skogen fäller upp sin parasoll”.
    Teorin om att färre galaktiska joniserande partiklar resulterar i färre, mindre täta låga moln och mera solstrålning, borde av den anledningen motverkas till någon grad av växternas försök och förmåga att skydda sig genom ökad molnbildning.
    Även en tillfällig stigning av CO2 skulle kunna öka antalet fotosyntetiserande mikrober med både ccn och isbildande förmåga. Många av dessa mikrober förökar sig väldigt snabbt, så man kan mångdubbla sig på ett dygn. Teoretisk finns här således en möjlig organisk negativ feedbackloop som motverkar effekten av inkommande partikelstrålning. Enligt teorin tar det några dagar att från ”molnfröer” bilda molnkondensationskärnor. Så livet har gott om tid att hänga med.
    Det ger en poetisk tilltalande bild, och som artikelförfattaren var inne på, ytterligare en filosofisk dimension av vår delaktighet i cosmos. Jorden blir inte bara passivt bombarderad, den absorberar, reagerar och interagerar.

  • Det har nog smugit sig in ett fel i texten. ” I vår fysiska verklighet är molekylerna antingen höger- eller vänsterroterande. Naturens egna molekyler är alltid vänsterroterande ”.
    Snarare är det så att biologiska molekyler är nästan uteslutet vänster Eller höger roterade, s.k. kirala. Exempelvis är aminosyror vänster och DNA höger. De båda spegelisomererna (enantiomererna) kan ha helt olika biologisk verkan.
    Då man syntetiserar i lab får man ca 50/50 höger och vänsterform, en racemisk mix. Exempel l-askorbinsyra botar skörbjugg, d-askorbinsyra är verkningslöst, naturligt c-vitamin är alltid i l-form. D-Thalidomid lindrade illamående hos gravida, vänsterformen gav fosterskador. Ett av naturens mysterier men har nog inget med solsystemens rotationer att göra.

  • IPCC tror sig kunna spå klimatet i framtiden m.h.a modeller. Bättre att studera historien, det gjorde Dr. William Happer. En fördubbling av CO2 ( 400 > 800 ppm) medför att utstrålningen till rymden minskar från ca 300 W/m2 till 297 W/m2. Om Jorden medeltemperatur är 17 grader blir den 17,17 grader.

  • Läs gärna Prof. Carl-Otto Weiss enkla men eleganta förklaring och bevisföring som helt avvisar CO2 falsariet från kartan.
    “How Solar Cycles Determine Earths Climate”. Publ. 11 aug. 2023.

  • Alla forskare slår självklart ett slag för sitt eget specialområde. Men kosmisk strålning får jorden huvudsakligen från Solen, så jag utgår från att det är Solen som reglerar klimatet på jorden. CO2-tramset har inget med vetenskap att göra över huvud taget, utan är bara penningelitens saga, för att förslava mänskligheten totalt.

    Extremkylan på jorden under 1600-talet orsakades av ett enormt vulkanutbrott på Island, efter vad jag läst. Då blev det is på Themsen i England och Karl X kunde falla danskarna i ryggen, genom att marschera över isen på Bält.

    Napoleon levde 1769 – 1821 och var inte aktuell då. Ryska vintrar är alltid svinkalla, vilket även tyskarna fick lära sig den hårda vägen på 1940-talet. Då var Lilla Istiden slut sedan länge.

    • I länken finns ett diagram över temperaturens variation under 150000 år uppmätt av olika forskare med lite olika resultat.
      Figur 1
      det går att klicka på den så att den blir större
      https://cp.copernicus.org/articles/18/911/2022/
      Om du tittar på tiden 42000 år tillbaka borde det varit en stor negativ dip vid den tiden om Svensmarks ideer höll streck men det man ser är på sin höjd -0.3 grader på den ena kurvan och inget märkbart på den andra. Trots att strålningen då beräknas ha varit 200% ökning jmf med de tiotusen åren runt den tiden
      Svensmark anser ju att den lilla nuvarande variationen hos strålningen förklarar den nuvarande temperaturuppgången.
      Det innebär att strålning skulle ha en mkt starkare verkan och strider mot att det inte syns ngt i naturens loggbok vid -42k år
      Och du utgår från att solen reglerar klimatet. Det är ingen kontroversiell uppfattning men den jämviktssituationen förskjuts genom vårt CO2 bidrag och jämvikten flyttar sig därför till högre temperatur. Även då fortsätter solen att reglera klimatet. Men det är ingen invändning mot IPCC.

  • Det intressanta är att det tillkommer en försvagning av Jordens magnetfält som öppnar för starkare instrålning från Solen. Detta är bekräftat av NASA och NOAA. De räknar med en polvändning i närtid eftersom avklingningen av fältet nu går mycket snabbare än man räknat med. Den magnetiska nordpolen tycks enligt deras mätningar ha fått “myror i brallorna”.
    Om vi till detta lägger att allt som finns är medvetet, i olika grad och att Solen är en medveten varelse liksom vår planet och alla andra, så kanske det händer saker som vi inte rikigt greppar just nu? eller som bekanta till mig uttryckte saken runt 1998 “vi har upptäckte ett nytt utflöde från Källan till Allt och vi vet inte riktigt vad det innebär. Förutom att det medför ett nytt sätt att uppleva Verkligheten på”.

  • Jag får tårar i mina ögon efter att ha läst hela texten!
    Sedan vad förstår en enkel människa. (Inget frågetecken.)
    Förmodar att vi i majoritet sitter i samma båt.
    Det var mycket att ta in!
    Har sett cloud mystery sedan många år tillbaka.
    Men att det var så här stort, det kunde jag inte drömma om.
    Vad är då livet? Är det den store gasformiga som styr allt?
    Något en något förvillad skrivare skulle önska, vore att gå till bibban och försök att få låna en bok av Dénis Lindbohm. Tyvärr bara gjord i 350 exenplar! Men jobba på det! Boken heter spegelns tredje sida.
    Vore intressant framöver att få ett utlåtande över dess text/studier då vi lämnar vår fysiska kropp.
    Jag skall inte jobba mer nu för att tråka ut er!
    Men vill ge den högsta eloge för denna text som borde visas på bästa sändningstid i alla kanaler.
    Tack Newsvoice.

    • Tusen tack för ditt omdöme om min text. Jag gick i taket av glädje. Skall vidarebefordra både länken hit till artikeln och din kommentar till Professor Svensmark och Lars Mortensen som gjorde dokumentären.

  • I slutet på 2010-talet fick Svensmark och hans team möjlighet att utföra ett faktiskt ”live time” experiment. Med ny satellitteknik kunde man följa solstormar. Forbush decreases är en hastig minskning av den inkommande galaktiska strålningen som följer en solstorm (coronal mass ejection). Solstormen blåste således bort mycket av den cosmiska strålningen, som normaliserades på några dagar. Man kunde elegant korrelera dessa händelser till en signifikant minskad molnbildning. Ett mycket starkt bevis för hans teori. Tidningen Nature publicerade äntligen artikeln 2021, två år efter de fick den. Carlsberg bryggerier har stöttat Svensmarks forskning genom åren, ifall ni tvekar kring val av öl nu till helgen.

    https://www.nature.com/articles/s41598-021-99033-1

  • Svensmarks teori motsägs av vad som inte hände när jordens magnetfält försvagades ned till 6% av sitt tidigare värde utan att det märktes någon inverkan på klimatet. Det inträffade för 42000 år sen och varade ca 1000år
    Hade han haft rätt skulle det märkas i naturens loggbok.
    Men Svensmark och andra skeptiker är aldrig intresserade av att beröra den kritik de får.
    Och Nature Communications kritierades för att ha släppt igenom hans artikel utan att ha krävt av Svensmark att ta upp invändningar från kritiker som är brukligt med peer review.

    Så här ser det ut över hela skeptiker-fältet. Ursprungligen var jag helt öppen för att det kunde ligga något i skeptikernas invändningar. Men när jag blev bekant med hur usel skeptikernas faktakontroll är var det i sig ett skäl att avfärda dem även om det är svårare att 100% säkert bevisa att IPCCs bedömningar är helt säkra.
    Skeptikerna är tyvärr en sekt. Ett gäng som vill tro nånting i strid med tillgängliga fakta, som de väljer att ignorera till förmån för andra sektmedlemmars alster. Och det förvånar mig eftersom många skeptiker är högutbildade och rimligtvis intelligenta individer.

    • “6 % av sitt tidigare värde”.

      Intressant, vem var det som var där med sin magnetfältsmätare och mätte för 42 000 år sedan? DU har möjligtvis inte funderat på att ställa en kritisk fråga på dina egna resonemang?

      • Varför tror du att jag utgår från egna funderingar?? Jag är besökare på internet och lyssnar till skillnad från sekten på båda sidor.
        Sediment med magnetiserbara föreningar spelar in en krönika över hur det har varierat.
        Jag har inte fördjupat mig i hur heltäckande den krönikan är och om man ser variationen i styrka förutom att man ser att fältet bytt riktning.
        Men det argument forskarna anger är att ingen dramatisk temperaturförändring inträffade men att C14 förändrades som man väntade sig av en kraftigt ökad radioaktiv strålning.
        Dvs en kris för livet men inte i temperaturen
        Svensmark’s artikel släpptes igenom utan att han behövde kommentera detta.

        • Själv är jag ingen expert på ämnet.

          Men jag har väl mina egna funderingar, och lyssnar faktiskt på båda sidor i mån av tid och ork. Och när någon uppmanar till kritiskt tänkande, och sedan framhåller en hypotes för sann som man inte ens kan förklara eller förstår. Ja då blir jag väl än mer fundersam.

          Att olika lager med bakterier med tex magnetit i är orienterade åt olika håll beroende på hur magnetfältet på jorden varierat har jag också hört. Men jag förstår inte hur man skulle kunna utläsa magnetfältsstyrkan, och har heller aldrig hört någon påstå något sådant. Jag var bara genuint intresserad, men fick väl sekt stämpeln igen.

      • Jag läste en del av science artikeln. Det står ngt om temperaturer inom 1 till 1.5 grader i förhållande till dagens
        Dvs enormt förändrad kosmisk strålning men inget mer anmärkningsvärt med temperaturen precis som den andre forskaren jag citerade påpekade. (Han citeras dessutom i den referenslistan)
        Tänk på att Svensmark’s teori ju ska konkurrera med IPCCs och då borde det vara en mycket större ändring i det dramatiska som hände 42k år sen.
        Svensmark vill ju att den temperaturändringen vi nu har som också är ungefär av den storleken ska förklaras av en mkt mindre ändring av kosmisk strålning.

        Din artikel tolkar människors ändrade beteende som flykt från farlig strålning.
        Återigen Svensmark borde ha kommenterat kritiken och Nature Communications 2017 borde ha krävt det.
        (Vad som hänt senare i det ärendet vet jag inte)

          • Du kanske tänker på ordet klimatpåverkan men med det menar jag KVANTITATIVT signifikant temperaturändring som har förutsättning att konkurrera med IPCCs version.

            Det räcker inte att tala kvalitativt och hoppa över att Svensmarks tes inte förklarar varför det blev så liten temperaturnedgång när strålningen ökade så mycket
            Jag har nu kollat lite mer data för kosmisk strålning
            Ung -1.1%/10år uppskattat ur fig3 röda cirklarna
            https://www.pnas.org/doi/full/10.1073/pnas.111896510

            Nu ökar T med ung 0.18C/10 år
            -1.1% strålning=> +0.18 grader om man antar att strålningen är förklaring till GW
            Vid t=-42000år var strålningsökningen +200%
            Om man extrapolerar linjärt med hypotesen att strålningen genererar GW erhålls -200*0.18/1.1=
            -33 grader lägre global medeltemperatur. I tusen år
            Givetvis kan det finnas invändningar mot att extrapolera så men då behöver man redovisa invändningarna

            Det är detta som gör att Svensmark borde ha kommenterat kritiken för temperaturen enligt din referens angavs inom 1- 1.5 grader jf med nu. Troligen avses negativt värde
            Men det borde ha blivit mycket kallare om teorin var kvantitativt signifikant
            Och det råder inte enighet bland din artikels referenser att det ens var så mkt.

            • Peter G. Problemet med vetenskapstroende som du är att ni blivit vana vid att bortse från logik när den inte passar. Ni klipper och klistrar utan hänsyn till vare sig den vetenskapliga metoden, sanning eller matematik. Enligt IPCC är klimatet ett kopplat icke linjärt kaotiskt system. Och du begär en förklaring till varför du inte kan godtyckligt linjärt extrapolera en variabel inom detta system, otroligt! Varför ger du dig in i diskussioner du uppenbart inte förstår? Kultmedlemmar är tydligen alla som inte okritiskt tycker som du eller egentligen, dina överstepräster inom konsensusreligionen. Skeptiker tar jag som en komplimang, tack.
              Man skulle kunna jämföra Svensmark med Pelle Svanslös, klok, ärlig och ofta mobbad. IPCC blir katten Måns, elak och full av intriger. Du blir Bill, eller Bull.
              Här kan du läsa om mer stöd för Svensmarks teori
              https://climatediscussionnexus.com/2019/07/17/new-evidence-for-the-svensmark-solar-effect/
              https://agupubs.onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1029/2022JD037766

            • Nils Ola jag tror inte du menar det där du säger om mig. Jag tar inte illa upp. Men det är Svensmark som har kravet på sig att förklara varför det som hände vid t=-42000år inte har givit ngt utslag i naturens loggbok.

              Om man tror att Svensmarks konkurrerande ide förklarar 1 grads temperaturhöjning genom att strålningen minskat från 1880 med 16% (som jag estimerade tidigare)
              Då uppkommer frågan varför gav 200% strålningsökning i dåtid bara -0.3 grader som borrkärnorna visar?
              En linjär extrapolering fick jag till ungefär 100 ggr mer.
              Det räcker inte att säga att man inte kan extrapolera man måste förklara varför det inte ens går åt rätt håll.

    • [Kommentar översatt till svenska nedan/ red]

      Jeg tager skam seriøs kritik alvorligt. Du nævner et eksempel hvor Jordens magnetiske dipolfelt faldt til en lav værdi. Kritikken går på at burde der være et tydeligt respons i klimaet, men det ses ikke og konklusion er at teorien må derfor være forkert. Det er en klassisk fejl som du ikke er alene om at lave. Det duer ikke, hvis man ikke beregner hvor stort et respons der forventes.

      Hændelsen for ca. 40.000 år siden var under den sidste istid og her var der meget store fluktuationer i temperaturen. Husk på at under en svagt magnetfelt bliver forholdende ved pol-områderne også gældende ved ækvator. I dag er ionisationen ved overfladen i polområderne ca. 7 ion-par/cm3/s, og ca. 5 ion-par/cm3/s ved ækvator, så det er ikke nogen stor ændring. Derfor vil en lille temperatur ændring som skyldes magnetfeltet let drukne i støjen. Derfor er der ikke noget tydeligt signal og det forventes heller ikke i dette tilfælde.

      Sidenhen er der publiceret arbejder der undersøger hvad der skete med klimaet under geomagnetiske reversals, og disse arbejder mener at se en mindre påvirkning af klimaet (se f.eks. https://www.nature.com/articles/srep40682) . Jeg er sikker på at du kan komme op med andre kritikpunkter af teorien, men jeg er lige så sikker på at jeg kan tilbagevise kritikken. Hvis ikke så ville jeg helt bestemt anerkende kritikken som gyldig. Sådan er forskning.
      Mvh, Henrik Svensmark

      ÖVERSÄTTNING:

      [Jag tar kritik på allvar. Du nämner ett exempel där jordens magnetiska dipolfält sjönk till ett lågt värde. Kritiken går ut på att det borde bli en tydlig reaktion i klimatet, men det blir det inte och slutsatsen blir att teorin därför måste vara fel.

      Detta är ett klassiskt misstag som du inte är ensam om att göra. Det är inte bra om man inte beräknar hur stor respons som förväntas. Händelsen för ca 40.000 år sedan var under den senaste istiden och det var mycket stora svängningar i temperaturen. Tänk på att under ett svagt magnetfält gäller förhållandena vid polerna även vid ekvatorn.

      Idag är joniseringen vid ytan i polarområdena ca 7 jonpar/cm3/s, och ca 5 jonpar/cm3/s vid ekvatorn, så det är ingen stor förändring. Därför kommer en liten temperaturförändring som beror på magnetfältet lätt att drunkna i bruset. Därför finns det ingen tydlig signal och det är inte förväntat i det här fallet.

      Sedan dess har det publicerats artiklar som undersöker vad som händer med klimatet under geomagnetiska vändningar, och dessa artiklar tror sig se en mindre påverkan på klimatet (se t.ex. https://www.nature.com/articles/srep40682).

      Jag är säker på att du kan komma med annan kritik mot teorin, men jag är lika säker på att jag kan motbevisa kritiken. Om inte, skulle jag verkligen erkänna kritiken som giltig. Sådan är forskningens natur.

      Med vänliga hälsningar, Henrik Svensmark]

      • Jag måste säga, Stort Tack till Henrik Svensmark för att du tog dig tid att svara i denna diskussion. Min man, Nils-Ola Holtze är en stor beundrare av dig och ditt arbete. Han köpte din bok strax den var utgiven och din forskning har varit ett återkommande samtalsämne sedan dess 🙂 Mvh Marie Holtze

      • Hej Henrik Svenskmark, jag har en fråga. Med tanke på den ökade kunskapen om hur biologiskt liv här på jorden påverkar molnbildningen. Genom flertalet bakterier och svampar som både agerar som ccn och is bildande,ina, från exempelvis bakterier samt kemikalier som Dimethylsulfid som också har cnn bildande egenskap. Detta system ökar ju sin aktivitet när solen stressar när det är mindre moln pga mindre kosmisk strålning. Det skulle iså fall bli en negativ feedback gentemot den kosmiska strålningen/molnbildningen. Påverkar detta dina beräkningar? Mindre än förväntat utslag? Eller försvinner växterns bidrag i bruset från galaxen?

      • Det var förändringen av den kosmiska strålningen jag pekade på och den ökade mycket mer när magnetfältet försvagades.
        Du skriver inte om det i ditt svar.
        0.18 grader/10år är medan det dokument jag citerade visade om man läste av ur diagrammet med de röda cirklarna som visade medelvärdets förändring försvagades den kosmiska strålningen med ungefär 1%/10 år. Om den kosmiska strålningen ska förklara nuvarande uppvärmning blir det alltså -1% => +0.18 grader

        t=-42000y => magnetfält sjönk till 6% (dvs -94%) under tusen år
        Jag har sett uppgifter om att den kosmiska strålningen då ökade 200%

        -1%=>+0.18 grader
        +200%=> -0.3 grader
        Det är detta du hade behövt kommentera och som Nature Comm borde ha påpekat

        • Det fundamentale spørgsmål er om der er en effekt når det geomagnetiske felt bliver svagt. Der er faktisk en artikel fra 2021 i Science med titlen: A global environmental crisis 42,000 years ago (https://www.science.org/doi/10.1126/science.abb8677), med 23 forfattere.
          Som det siges artiklen: “Previous studies may have failed to identify such a relationship between the Laschamps and climatic impacts because of the lack of temporal resolution and by focusing on the period of actual reversed geomagnetic field (41.5 to 41.1 ka) rather than the preceding extended phase of much weaker geomagnetic field (42.4 to 41.5 ka).”

          Så det ser ud til at der er et respons ved et svagt magnetfelt felt på linje med den anden artikel jeg henviste til ovenfor. Forfatterne mener at klimapåvirkning skyldes ændringer i ozon, det er dog ikke nødvendigvis den rigtige forklaringen. Men det er noget vi kan undersøge gennem klima modellering. Mvh Henrik Svensmark

          • science artikeln:…the immediate impacts associated with the geomagnetic transition were likely on the order of the duration (800 years)
            Den upplösningen finns på borrkärnors temperaturdata
            och det visar ca -0.3 grader vid tiden för Laschamps

  • Lämna ett svar

    Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *