Rysk månlandning slutade i krasch

publicerad 22 augusti 2023
- Kristoffer Hell
Den ryska landningsmodulen Luna 25
Den ryska landningsmodulen Luna 25.

De blev ingen mjuklandning på månens sydpol för den ryska sonden Luna-25, som NewsVoice tidigare rapporterat om, utan en kraschlandning. Kvar i racet är indiska Chandraya-3 som för närvarande ligger i omloppsbana och planerar att mjuklanda på månens yta den 23 augusti 2023.

Orsaken till kraschen var enligt den ryska rymdfartsstyrelsen Roscosmos ett motorfel, närmare bestämt:

“Den planerade motoravstängningen genomfördes inte normalt, i enlighet med ett sekvensdiagram, utan istället baserat på en tidsstämpel, och istället för de planerade 84 sekunderna kördes motorn i 127 sekunder

Preliminära ballistiska beräkningar pekar på att på grund av den felaktiga driften av motorn, förflyttades sonden i en öppen månbana och kraschade mot månens yta”.

Roscosmos säger att händelsen är en erfarenhet det kommer att dra lärdomar av inför de planerade månsonderna Luna-26, Luna-27 och Luna-28.

Text: Kristoffer Hell

Referenser och relaterat


Så här kan du stötta Newsvoice

Stöd NewsVoice 2024
  • Indien kanske lyckas hitta en bortglömt tavla om inget annat!

    Khomeini’s Face is in the Moon
    https://www.researchgate.net/publication/334836849_Khomeini's_Face_is_in_the_Moon_Limitations_of_Sacredness_and_the_Origins_of_Sovereignty

    Dr. Desmet tar upp fallet med Khomeinis ansikte på månen under revolutionen i Iran 1979 och den enorma massformationen som skapades på grund av det, i många av sina intervjuer.
    Denna händelse ändrade hela revolutionen till fördel för de få islamisterna som fick makten genom att en stor majoritet av icke troende plötsligt blev troende muslimer och såg Khomeini som muslimernas Messaia, “Mehdi”.

    Jävla f***king månen! 🙁

  • Ibland får jag en övergående känsla av att månresorna kanske bara var en stor bluff. Oftast är jag dock helt säker på att det var fake. För mycket brist på logik för min smak. Sci-fi dokumentärer kan dock vara underhållande.

    • “If you tell a big enough lie and tell it frequently enough, it will be believed.”—Adolf H. (1889-1945)

      Och när det gäller sådana stora “projekt”, så ser jag mycket fram emot att din artikel om Big-bang-teorin, som jag anser vara ett utmärkt exempel på det!

      Lyssna förresten gärna tio sekunder på kemisten Peter Atkins här (efter 29:33) när han sammanfattar hur han ser på universums tillkomst!
      https://www.youtube.com/watch?v=hVCVt-dvVOc&t=1815s

      Denne militante ateist, som skrivit böcker och propagerat för ateismens proliferation i kraft av att vara en berömd vetenskapsmän, säger här att “när någonting kom till av ingenting så hände i princip ingenting”.

      För att återgå till månlandningar, så är det lite kul att benämningan av den första påstådda bemannade rymdfärden till månen, 1969, var Apollo II.

      “Ursprungligen tros Apollon ha varit en solgud.”
      – Wikipedia

      Passande att solguden landar på månen!

      • Det finns så många galenskaper vi ska tro på. Exempelvis mångubbarnas ”rymddräkter”. De sprang omkring, hoppade, körde bil och spelade golf i ett vacuum med extrema temperaturer. De borde sett ut som Michelin gubbar utan rörelseförmåga. Först drygt 10 år senare kom tryckdräkter med prefabricerade veck för åtminstone lite rörlighet.

        • “Vi ger dig historien bakom historien, nyheterna bakom nyheterna, i hopp om att övertyga dig om att verkligheten vanligtvis förlöjligas och att illusionen vanligtvis är kung, men i kampen för den västerländska civilisationens överlevnad kommer det att vara verkligheten och inte illusionen eller villfarelsen som kommer att avgöra vad framtiden kommer att föra med sig.”
          – Stanley Monteith

          I original:
          “Bringing you the Story behind the Story, the News behind the News. Hoping to convince you that reality is usually scoffed at and illusion is usually king, but in the battle for the survival of Western civilization it will be reality and not illusion or delusion that will determine what the future will bring.

          • Ja det blir inte mycket över när man granskar deras skojeri. Den stora frågan är nu varför? Men vi vet. Tokigt nog måste alla avancerade länder veta, hur det funkar förstår jag inte ännu.

            Temperaturen dagtid på månen är ca 120 C, nattetid minus 130 C. Kokpunkten för både vatten och astronauter i vacuum ligger under minus 200 grader Celsius. Tur att de hade ryggsäckar med superavancerade kylnings och värmesystem. Isolering. Syrgas. Cirkulationspump. Fläkt. Kontaminationsvarnare. Radio. Reningssystem. Dricksvatten. Tryckutjämnare (utan yttre eller inre
            adekvat tryckbarriär, och batterier med nog kraft att sköta allt,

            1969! Det måste vara sant, för jag såg det själv på TV. Sen slarvade man bort filmerna, förstörde tekniken och kan fortfarande inte klura ut hur man tar sig igenom van allen bältet med en levande rymdman. Nu skickar man Zeus dotter med dockor i magen
            Davis Scott och James Irving var på månens yta mer än 18 timmar, körde bil ca 17 miles.

  • Eftersom alla av NASA:s färder till Månen var halvmilitära projekt, och alla resor därefter likaså, är det väl sannolikt att amerikanarna sköt ner den ryska månlandaren och att Ryssland därefter väljer att tona ner händelsen genom att hänvisa till ett tekniskt fel?

    Scenariot kräver visserligen att USA redan har kapaciteten att skjuta på eller nära månen, vilket inte heller är osannolikt.

    Jag associerar till den spännande AppleTV-serien “For All Mankind” med Joel Kinnaman i huvudrollen. Serien handlar om en alternativ historieutveckling där ett mån-race leder till att ryssar och amerikaner skjuter på varandra på Månen.

  • Sedan kan vi diskutera om jetmotor kan skapa framdrift i ett oändligt omkringliggande vacuum genom temperatur och tryckskillnad. Går det att påverka, går det också omvänt att bromsa upp en farkost med en jetmotor i vacuum, om det nu går?

    Det i sig medför att rymdskepp måste transportera med sig all bränsle för inbromsningen.

    Den kinetisk energi farkosten har är vikt x hastighet.

    För att lägga sig i omloppsbana kring månen måste man upp i minst 6000 km/h.

    Känner vi till vikten (vilket jag inte gör) så känner vi också till vilken rörelseenergi som farkosten måste bromsa in, vilket avgör hur mycket bränsle månfararen måste ha i soppatanken.

    Har sökt men inte funnit uppgifter om vikten, men vi kan konstatera: hur stor är soppatanken https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Luna_25#/media/Fil%3AMaquette-Luna-Glob-Lander-b-DSC_0075.jpg om det nu finns någon?

    • Vakumet kräver att man medför oxidationsmedlet i farkosten, annars är det inte stor skillnad
      Men att bromsa är instabilt både i luft och vakum.
      Harrierplanet hade en del haverier när det skulle röra sig vertikalt

      • Låt oss koncentrera oss på inbromsning. Ska jetmotorn fungera i ett oändligt vacuum så kan inte Newtons tredje lag rundas. Newtons tredje lag säger att: “om en kropp (A) utövar en kraft på en annan kropp (B) så utövar kropp B en lika stor, men motriktad kraft på A. Krafterna verkar på olika kroppar”.

        Det betyder att jetmotorn (omvänt) påverkar hela det oändliga vacuumet i hela universum med samma energi som lagrats i soppatanken.

        Tanken svindlar, men påverkan måste vara så obefintligt, så obemärkt närmaste försumbar.

        Tänk nu baklänges: vacuum: otroligt stark sugkraft (undertryck) skulle det oändliga omkringliggande vacuumet påverkas alls?

        Hur kan då jetmotor utföra ett arbete, påverka universum?

        Har en jetmotor ingen påverka, kan motorn inte heller bromsa in en kropp i vacuum.

            • Med “raket” syftade jag uppenbarligen (..?) på raketmotorer, som har såväl bränsle som oxidator med sig. Till skillnad från jetmotorer, som enbart har bränsle med sig.

              Om man inte förstår det, ska man nog inte sväva ut om Newtons lagar etc.

            • Lafrov: enda skillnad mellan jetmotor och raketmotor är att man tar med sig syret (O2) som jetmotorn kräver, vilket naturligtvis försämrar oddsen då volymen i tanken krymper eller på annat sätt ökar vikten på raketen vilket kräver mer energi (större soppa tank) vilket ökar vikten, vilket i sig kräver med energi = större tank, som ökar vikten osv, osv.

              Det är Newtons tredje lag vi ska ha i minnet när jetstrålen “sugs ut” i det oändliga vacuumet, men var finns likvärdig motkraft i vacuum?

              Motargumentet, när förespråkarna tvingas att förklara sig, är att arbetat som raketmotorn utför i vacuum utförs mot raketen, inte mot vacuumet, vilket i så fall är samma sak som att lyfta sig själv i håret, eller att en segelbåt kan skapa framdrift genom att fästa en fläkt på båtens däck riktat mot seglet. Fläkten drivs av den energi som fås genom seglingens rörelse framåt – vilket är samma princip som för en evighetsmaskin.

              Inbromsning för en kropp (massa) är det mekaniska arbete som krävs för att reducera dess hastighet till noll. Beroende på massa x hastighet, går det att räkna på hur mycke energin raketen måste bära med sig (utöver syret) och arbetet som utförs måste utföras mot vacuumet, annars sker ingen inbromsning enligt Newtons tredje lag.

              Två fel här: för det första ökar rörelseenergin hos en raket i kvadrat i förhållande till hastighetsförändringen. För att lämna jordens tyngdaccelerationen (ungefär 10 m/s²) då jordradie är drygt 6000 km, vilket då är ungefär lika med drygt 11 km/s. Det är den hastighet raketen måste ha vid startögonblicket för att klara att bryta tyngdaccelerationen.

              Flykthastigheten är alltså oberoende av massan på raketen – energin som behövs är specifik mot jordens tyngdacceleration vilket är identiskt med den energi som behövs för att bromsa upp raketen. Enklare uttryckt: ska raketen bromsas ner till noll, baktakt sin rörelseenergi (hastighet x massa) krävs så mycket energi, som måste bäras av raketen vid start, att raketen blir för tung.

              För det andra: var i vacuumet finns en likvärdig motkraft som krävs för inbromsning, om vi nu ska följa Newtons tredje lag?

  • Ryssarna är i vart fall ärligt, tillskillnad från NASA.

    Redan Leonardo da Vinci skissade på en styf fallskärm på sin tid (tänk uppochned vänd tratt) som testades och visade sig fungera. Så lätt det att landa på vilken himlakropp som helst, så länge det finns en atmosfär.

  • Lämna ett svar

    Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *