YouTube har tagit på sig att bestämma vem som har rätt att göra sin röst hörd, enbart baserat på russofobi. “Samarbetet mellan YouTube och CIA handlar om mycket mer än att sprida politiserad okunskap. Det är förkroppsligandet av organisatorisk “hatpropaganda”, ett affischbarn för russofobi”.
Text: William Scott Ritter Jr. (1961-), författare, analytiker av internationella relationer, tidigare underrättelseofficer i USA:s marinkår och vapeninspektör för FN:s särskilda kommission (UNSCOM). Opinionsartikeln “My YouTube ban dehumanizes Russians and insults Westerners” har tidigare publicerats på en i väst förbjuden rysk nyhetskanal.
I slutet av Elem Klimovs klassiska sovjetiska antikrigsfilm “Come and See” från 1985 finns en scen där en medlem av en nazistisk enhet som just har bränt hundratals vitryska bybor levande håller en hatfylld tirad mot de sovjetiska partisaner som håller honom och hans mördarkollegor fångna.
“Ni har ingen rätt att vara här”, säger nazisten och framkallar ett ilsket vrål från partisanerna som har omringat honom.
“Lyssna!” Kosach, befälhavaren för partisanenheten väser. “Lyssna allihop!”
Partisanerna tystnar.
“Underlägsna raser sprider kommunismens smitta”, fortsatte nazisten. “Ni har ingen rätt att vara här. Och vårt uppdrag kommer att fullbordas. Om inte idag, så imorgon.”
Lyssna på mig. Lyssna, allihop.
I juli 2022 kontaktade Peter Ermolin, en producent på den ryska RuTube-kanalen “Solovyov Live!”, mig för att höra om jag kunde vara intresserad av ett samarbete där de skulle utnyttja sin befintliga studioinfrastruktur för att skapa en podcast där jag skulle vara programledare.
Mitt jobb skulle vara att intervjua ryska personligheter – akademiker, militärer och underrättelsetjänstemän, politiker och journalister. Dessa intervjuer skulle läggas ut på YouTube så att de kunde bli tillgängliga för amerikansk och västerländsk publik som annars, främst på grund av den russofobiska cancel-kulturen i väst, skulle nekas möjligheten att höra dem.
Intervjuerna skulle sändas live på RuTube och YouTube, till både rysk och icke-rysk publik. Trots att jag varken är utbildad eller har ambitioner att vara mediavärd gick jag med på detta, om inte annat så för att jag som mångårig Rysslandsanalytiker skulle ha intellektuell nytta av en sådan interaktion. Om även andra kunde dra nytta av samma sak, så mycket bättre.
Jag hade få förväntningar på vad som skulle bli “The Scott Ritter Show”. Jag argumenterade förgäves för ett mindre ostentativt klingande namn, men Peter tryckte tillbaka och sa att mitt namn var den bästa ingången till den ryska marknaden och, i förlängningen, den icke-ryska marknaden.
Jag bör påpeka att jag inte fick någon ersättning från “Solovyov Live!” för min medverkan i detta projekt, och den YouTube-kanal som inrättades för att sända “The Scott Ritter Show” var inte, såvitt jag vet, intäktsgenererande. Jag fick ingen som helst inkomst från detta projekt.
Jag deltog i detta arbete eftersom jag kände att det var rätt sak att göra. Kunskap är makt, brukar jag säga, och “The Scott Ritter Show” hade potential att bli en unik källa till kunskap för dem som är intresserade av att höra ett ryskt perspektiv på komplexa och kontroversiella frågor.
I ärlighetens namn trodde jag inte att showen skulle lyckas. Som jag tidigare nämnt är jag ingen skolad intervjuare (mina tidigare erfarenheter var kopplade till interaktioner som mer kunde liknas vid förhör), och projektets opersonliga karaktär, där jag och min gäst talade via en Skype-videolänk och ofta kommunicerade med hjälp av en simultantolk, bidrog bara till att göra upplevelsen obekväm.
Vår första gäst var Leonid Reshetnikov, chef för det ryska institutet för strategiska studier och pensionerad generallöjtnant vid den ryska underrättelsetjänsten. I vårt 40:e avsnitt intervjuade jag Akhra Avidzba, befälhavare för den frivilliga brigaden Pyatnashka som strider på Rysslands sida i Donbass.
Under tiden växte YouTube-kanalen som sände “The Scott Ritter Show” till blygsamma, men respektabla 86 000 prenumeranter.
Jag njöt av varje intervju jag gjorde, men den största glädjen jag fick av processen var att läsa kommentarerna efter varje avsnitt. Upprepade gånger tackade folk mig för att jag hjälpt till att föra fram en rysk röst till den västerländska publiken.
För icke-ryssar var programmet allt jag hade hoppats att det skulle vara – ett sätt att föra in ryska röster i deras liv. Och för ryssarna bevisade min show att deras röster var viktiga, att de faktiskt hade rätt att vara här.
Och sedan stängde YouTube ner kanalen.
Det gavs ingen varning, ingen indikation på att jag eller någon av mina gäster hade brutit mot någon regel. Allt YouTube gjorde var att hävda att kanalen hade brutit mot sina regler om “hatpropaganda”, utan att ge någon indikation på hur man hade kommit fram till den slutsatsen.
Inom YouTube finns en avdelning som kallas Trust and Safety, som ansvarar för att avgöra vilket innehåll som är tillåtet på YouTube. Det bör inte komma som någon överraskning att många av de personer som arbetar på denna avdelning är tidigare anställda vid Central Intelligence Agency (CIA).
CIA är specialiserat på vad som kallas “informationsoperationer”, dvs. konsten att manipulera data för att uppnå ett avsett resultat. CIA har en nära och kontinuerlig relation med den ukrainska underrättelsetjänsten SBU, som ansvarar för att motverka vad man kallar “desinformation” från utländska medier.
SBU har tidigare bett FBI att ingripa för att blockera Twitterkonton för journalister och personer som anses vara engagerade i att sprida berättelser som går emot den officiella linje som kommer från Kiev. Man kan anta att liknande kontakter finns mellan SBU, CIA och YouTube.
Genom att ställa in “The Scott Ritter Show” visade YouTube att man stod under politiskt tryck från ideologiskt motiverade källor för att eliminera och/eller undertrycka den västerländska publikens möjligheter att få tillgång till kritiska ryska röster i relevanta frågor.
Kunskap är makt, och för att bättre kunna kontrollera befolkningen i den samlade västvärlden är YouTube/CIA-partnerskapet fast beslutet att förhindra att sådan makt ackumuleras genom att kontrollera informationsinnehållet på ett sätt som vidmakthåller just den rädslobaserade okunnighet som västvärldens regeringar sedan utnyttjar för att uppnå sina politiska mål.
“The Scott Ritter Show” gav sin publik information som inte fanns tillgänglig någon annanstans, och utgjorde därför ett hot mot dem som använde okunnighet som ett vapen.
Men samarbetet mellan YouTube och CIA handlar om mycket mer än att sprida politiserad okunskap. Det är förkroppsligandet av organisatorisk “hatpropaganda”, ett affischbarn för russofobi och det hatmotiverade förtrycket av allt som är ryskt.
Genom att stänga ner “The Scott Ritter Show” har YouTube blivit den moderna manifestationen av nazisten från “Come and See”, som förkunnar för världen att Ryssland och ryssar inte har någon rätt att vara här. Att stänga ner showen var en hatfylld handling som syftade till att tysta hundratals röster för alltid.
Lyssna nu. Lyssna, allihop.
“Genom att höra ska ni höra och inte förstå, och genom att se ska ni se och inte uppfatta.”
Dessa ord, hämtade från Bibeln (Matteus 13:14), är en läxa för alla som har sett YouTube slå ner på “The Scott Ritter Show” och andra liknande program, för det enkla “brottet” att våga belysa ämnen som de som styr YouTubes beslutsfattande om innehåll tycker är obekväma.
Som amerikan tar jag illa vid mig av vad som är en uppenbar kränkning av min rätt till yttrandefrihet enligt det första tillägget [First Amendment].
För alla er som vill bli konstitutionella forskare och som skriker att YouTube är en privat enhet och därför inte behöver följa det första tillägget, så ska ni veta att om YouTube på något sätt har gjort det möjligt för den amerikanska regeringen att, direkt eller indirekt, påverka vilket innehåll som är tillåtet, så är det en överträdelse av det första tillägget.
Men YouTube-beslutet påverkar många personer som inte är amerikanska medborgare, inklusive ryssar. YouTube/CIA-partnerskapet har vidtagit åtgärder som utformats för att radera ryssar och ryskt tänkande från amerikanernas sinnen. Dessa åtgärder “fördummar” inte bara den amerikanska och västerländska publiken, utan de förringar och avhumaniserar också det ryska folket genom att i praktiken säga “ni har ingen rätt att vara här”.
Motgiftet mot russofobi är information, särskilt sådan som ger röst åt ett ryskt perspektiv. Ryssland har rätt att vara här och höras, precis som jag har rätt att tala fritt på ett sätt som ger en rysk röst till den amerikanska och västerländska publiken.
Jag kanske inte längre kan strömma “The Scott Ritter Show” på YouTube. Men jag kommer inte att tystas. “The Scott Ritter Show” kommer att fortsätta sitt uppdrag att föra ut ryska röster till en icke-rysk publik genom att strömmas på Rumble, en onlineplattform som följer praxis för yttrandefrihet, och mitt arbete finns också fortfarande tillgängligt på Telegram, Twitter/X och min webbplats.
Ryska röster måste höras, särskilt idag. Amerikaner måste ges möjlighet att höra och förstå, och att se och uppfatta.
Kunskap är makt. Lyssna! Lyssna, allihop! Och ni kanske lär er något.
Text: William Scott Ritter Jr.
Relaterat
- Scott Ritter på NewsVoice