Karl Wang som bor i Kina bjuder på insikter om livet i Kina och landets utvecklingsnivå som säkert förvånar många. I denna krönika berättar Wang om Kinas tågsystem ur ett historiskt perspektiv.
Kinas höghastighetståg är berömda. De som tror att Kinas järnvägar är färdigbyggda har fel. Just nu bygger Kina en ny järnvägsstation i Chongqing, en stad med 32 miljoner innevånare, den fjärde järnvägsstationen för höghastighetståg i staden.
Järnvägen har alltid sedan länge spelat en roll i Kinas samhälle. Låt oss rulla tillbaka tiden till Kulturrevolutionen. En dam jag känner väl, född under Kulturrevolutionen, hade sin släkt i Chengdu, medan fadern och moderna arbetade på ett av Kinas största universitet i Shapingba i Chongqing.
Det är ungefär 30 mil mellan städerna. När hon och hennes bror som barn skulle åka och hälsa på släktingar i Chengdu började de vid soluppgången att laga frukost och packa en matsäck. Sedan gick de till järnvägsstationen och kom fram lagom till att hinna med kvällståget.
Det fanns en buss, men den kostade en krona, och modern tyckte det var dyrt. Hennes månadslön på universitetet var 40 kronor. Fadern, en av Kinas mest berömda språkakademiker, hade skickats ut på landet för ”omskolning”.
En av mina bästa minnen från en tågresa var när jag tog tåget från Chongqing till Peking för närmare omkring 20 år sedan. Det tog tre (3) dagar då, tåget rullade dag och natt med korta stopp. Man åt och sov ombord. Det bildades verkliga gemenskaper i vagnarna.
Man diskuterade, läste böcker och tidningar, och visade fotografier för varandra. Smarta telefoner fanns inte ännu. Allt medan ungarna for som torra skinn och gjorde sitt bästa för att ställa världen på högkant. Varje vagn hade egen tågvärd.
De nya höghastighetstågen i Kina, nu i serieproduktion, kör i 600 km/tim. Med nuvarande höghastighetståg tar det 6 timmar till Peking, vilket direkt konkurrerar med flyget. Järnvägsstationerna liknar nu mer flygplatser än järnvägsstationer.
Själv har jag alltid ratat flyget till förmån för tåget, trots att jag själv är pilot, affärsflygare, men inte trafikflygare.
Den nyaste järnvägsstationen, Chongqing East, byggs just nu på 1,22 miljoner kvadratmeter, eller 170 svenska fotbollsplaner. Stationen är nära tre kilometer lång. Den får 15 plattformar. 29 järnvägar leder dit,och kan hantera 15,000 resande samtidigt. Den klarar 60 miljoner passagerare årligen, sex gånger Sveriges befolkning, eller halva Sveriges befolkning per månad.
Andra megaprojekt
Ändå är detta är ett litet projekt i Kina. Större andra och historiska projekt är till exempel de Kinesiska Murarna (det finns flera), Pekings underjordiska stad, Stora Kanalen, som tog närmare 1000 år att fullborda.
Vattenprojektet Syd-Nord, Stora Dammen i Yangtze har en hiss för stora fartyg på upp till 3000 ton, för att inte nämna Kinas innovativa samhällssystem – utan politiska partier, den innovativa äldreomsorgen och lika innovativa hälsosystem, för att inte nämna de kreativa och avancerade teknologierna.
Dagens Kina började med 90% analfabetism, 90% fattigdom, och en medellivslängd på 30 år. Idag är analfabetismen nära nog utrotad, fattigdomen är borta, och medellivslängden omkring 80 år.
Kina har aldrig stannat utan fortsätter friskt framåt och det fortsätter på den vägen till denna dag. Kina byggde en 57 våningar skyskrapa på 19 dagar. Man rev och byggde om Sanyan bro i Peking, en fyrfilig motorvägsbro med ett en klöverblads vägsystem, på 43 timmar. I Wuhan byggde man ett sjukhus med 4000 rum på tio dagar.
Så vad är då hemligheten till framgångarna? ”Diktatur” skulle många säga, men Kina har en innovativ direktdemokrati, och politiker och tjänstemän bokstavligen fruktar folkmakten. Vi får återkomma om det i kommande artiklar.
Text: Karl Wang