Inför en Ukraina-manifestation i Leksands kyrka varnade Bo Ekman i en krönika i Falu-Kuriren den 22 februari för ”den oundvikliga klimatkatastrofen som kommer att driva miljoner människor på flykt; undan missväxt, översvämningar, torka, värmeböljor, iskyla…”.
Tyvärr blandar Bo Ekman samman effekterna av dels värme, dels kyla. Den marknära atmosfärens temperatur beror på hur mycket kortvågig solvärme som når jordytans land och särskilt hav. Den begränsas av moln och stoft i atmosfären, mörka dygns- och årstider samt minskande solvinkel mot polerna.
Värme ger mindre temperaturskillnader mellan varma och kalla områden och minskar kraftiga vindar och oroligt väder. Kyla ger större skillnader och ökar risken för oroligt väder.
Rådande oroliga väder orsakas av större temperaturskillnader mellan varma och kalla luftmassor i atmosfären. Kyla (under fryspunkten) vållar torka och missväxt. Värst var Lilla Istidens nödvinter 1697/98. Då svalt 100.000 människor ihjäl i Sverige och 80.000 i Finland.
Så sent som 1867/68 svalt 10.000 människor ihjäl i Norrlands inland sedan för små och sena hjälpsändningar fastnat i is och snö. Gripande skildrat i Magnus Västerbros bok ”Svälten”.
Redan flyr hundratusentals klimatflyktingar kyla för varmare klimat söderut. Få flyttar till Kolahalvön för att få uppleva mörker och kyla.
Däremot gynnar mer värme och koldioxid sedan Lilla Istiden växtlighet och grödor. Åren 1930-2015 ökade världens skördar mer än fem gånger, medan befolkningen ”bara” ökade tre gånger (FAO). Fler fick det bättre. Färre lider nöd och svält.
Detta betonade saknade läkaren Hans Rosling. Frånsett krig och oro fortsätter denna utveckling.
Enligt tillgänglig statistik dör runt tio gånger fler av kyla än av värme. Livets och mänsklighetens stora fara är inte livsgynnande värme utan livshotande kyla.