Dmitrij Trenin: En massiv omvandling pågår i dagens Ryssland som Väst inte ser

publicerad 15 maj 2024
Dmitrij Trenin och Moskva
Dmitrij Trenin och Moskva

Två och ett halvt år efter kriget mot väst i Ukraina befinner sig Ryssland på väg mot en ny självbild. Det skriver historikern Dmitrij Trenin, seniorforskare vid NATO:s försvarshögskola och ryska vetenskapsakademin. Trenin bidrar i denna analys till en bättre förståelse av dagens Ryssland.

Text: Dmitrij Trenin, Russian International Affairs Council. Artikeln “Dmitry Trenin: A massive transformation is taking place in Russia, and the West is blind to it” har tidigare publicerats i RT. Översättning: NewsVoice

Denna trend föregick faktiskt den militära operationen men har kraftigt intensifierats som ett resultat av den. Sedan februari 2022 har ryssarna levt i en helt ny verklighet. För första gången sedan 1945 är landet verkligen i krig, med bittra strider som pågår längs en 2.000 kilometer lång frontlinje, och inte alltför långt från Moskva. Belgorod, ett provinscentrum nära den ukrainska gränsen, utsätts kontinuerligt för dödliga missil- och drönarattacker från Kievs styrkor.

Ibland når ukrainska drönare långt djupare in i landet. Ändå fortsätter Moskva och andra storstäder som om det inte fanns något krig, och (nästan) inga västerländska sanktioner heller. Gatorna är fulla av människor och köpcentrum och stormarknader erbjuder det vanliga överflödet av varor och livsmedel.

Man skulle kunna dra slutsatsen att Moskva och Belgorod är en berättelse om två länder, att ryssarna har lyckats leva samtidigt både i krigstid och fredstid.

Detta är en felaktig slutsats.

Även den del av landet som skenbart lever ”i fred” skiljer sig markant från hur det var innan Ukrainakonflikten började. Det post-sovjetiska Rysslands centrala fokus – pengar – har naturligtvis inte eliminerats, men det har definitivt förlorat sin obestridliga dominans. När många människor – inte bara soldater utan även civila – blir dödade kommer andra, icke-materiella värden tillbaka.

Patriotismen, som skymfades och förlöjligades i kölvattnet av Sovjetunionens kollaps, återuppstår med kraft. I avsaknad av ny mobilisering motiveras hundratusentals av dem som skriver kontrakt med militären av en önskan att hjälpa landet. Inte bara av vad de kan få ut av det.

Den ryska populärkulturen håller – kanske långsamt, men stadigt – på att göra sig av med vanan att imitera det som är hett i väst. Istället återupplivas och utvecklas den ryska litteraturens traditioner, inklusive poesi, film och musik.

En kraftig ökning av den inhemska turismen har öppnat upp för vanliga ryssar att upptäcka sitt eget lands skatter – som tills nyligen var försummade, eftersom törsten efter utlandsresor släcktes. Utlandsresor är fortfarande möjliga, men svår logistik gör att det inte är lika lätt som tidigare att nå andra delar av Europa.

Politiskt sett finns det ingen opposition att tala om mot det nuvarande systemet. Nästan alla dess tidigare galjonsfigurer befinner sig utomlands, och Aleksej Navalnyj har dött i fängelse. Många tidigare kulturikoner som efter februari 2022 bestämde sig för att emigrera till Israel, Västeuropa eller någon annanstans håller snabbt på att bli gårdagens kändisar, i takt med att landet går vidare.

De ryska journalister och aktivister som kritiserar Ryssland på avstånd tappar alltmer kontakten med sin tidigare publik och anklagas för att tjäna intressena hos de länder som bekämpar Ryssland i proxykriget i Ukraina. Däremot har nästan två tredjedelar av de unga män som lämnade Ryssland 2022 av rädsla för att bli mobiliserade återvänt, och en del av dem är ganska förbittrade av sina erfarenheter utomlands.

Putins uttalande om behovet av en ny nationell elit, och hans framhävande av krigsveteraner som kärnan i denna elit, är mer av en avsikt än en verklig plan i detta skede, men den ryska eliten genomgår definitivt en massiv omsättning. Många liberala magnater tillhör i princip inte längre Ryssland; deras önskan att behålla sina tillgångar i väst har lett till att de har skilts från sitt hemland.

De som stannade kvar i Ryssland vet att yachter i Medelhavet, villor på Cote d’Azur och herrgårdar i London inte längre är tillgängliga för dem, eller åtminstone inte längre säkra att behålla. I Ryssland håller en ny modell för en affärsman på mellannivå på att växa fram: en person som kombinerar pengar med socialt engagemang (inte ESG-modellen) och som bygger sin framtid i landet.

Den ryska politiska kulturen håller på att återgå till sina grundvalar. Till skillnad från västvärlden, men med vissa likheter med östvärlden, är den baserad på en familjemodell.

Det finns ordning och det finns en hierarki; rättigheter balanseras av skyldigheter; staten är inte ett nödvändigt ont utan det viktigaste allmänna goda och det högsta samhällsvärdet.

Politik, i den västerländska betydelsen av en ständig och ofta gränslös tävlan, ses som självisk och destruktiv; i stället förväntas de som anförtros att leda staten att medla, att se till att olika intressen harmonierar osv. Naturligtvis är detta ett ideal snarare än verklighet.

I verkligheten är saker och ting mer komplexa och komplicerade, men den traditionella politiska kulturen är i grunden levande och välmående, och de senaste 30-40 åren har, trots att de varit oerhört lärorika och betydelsefulla, inte omkullkastat den.

Rysslands attityder till väst är också komplexa. Det finns en uppskattning av västerländsk klassisk och modern (men inte så mycket postmodern) kultur, konst och teknik, och i viss mån av levnadsstandarden.

På senare tid har den tidigare oförfalskade positiva bilden av väst som samhälle förstörts av den aggressiva marknadsföringen av LGBTQ-värderingar, av cancel-kultur och liknande. Vad som också har förändrats är synen på västvärldens politik, politik och framför allt politiker, som har förlorat den respekt som de flesta ryssar en gång hade för dem.

Synen på väst som Rysslands ärkefiende har återigen fått en framträdande plats – inte främst på grund av Kremls propaganda, utan som en funktion av västs egen politik, från att förse Ukraina med vapen som dödar ryska soldater och civila, till sanktioner som på många sätt är urskillningslösa, till försök att avskaffa rysk kultur eller utestänga ryssar från världsidrotten. Detta har inte lett till att ryssarna ser enskilda västerlänningar som fiender, men den politiska/mediala västvärlden ses allmänt här som ett hus av motståndare [a house of adversaries].

Det finns ett tydligt behov av en uppsättning vägledande idéer om ”vilka vi är”, ”var vi befinner oss i världen” och ”vart vi är på väg”.

Ordet ”ideologi” är dock i mångas medvetande alltför nära förknippat med den sovjetiska marxismen-leninismens stelbenthet. Det som slutligen växer fram kommer förmodligen att byggas på den värderingsstyrda grunden i traditionella religioner, med början i den ryska ortodoxin, och kommer att innehålla element från vårt förflutna, inklusive de förpetrinska, kejserliga och sovjetiska perioderna.

Den nuvarande konfrontationen med väst gör det absolut nödvändigt att någon form av nytt ideologiskt koncept slutligen växer fram, där suveränitet och patriotism, lag och rättvisa spelar en central roll. I västpropagandan kallas detta pejorativt för ”putinism”, men för de flesta ryssar kan det helt enkelt beskrivas som ”Rysslands sätt”.

Naturligtvis finns det människor som är missnöjda med en politik som har berövat dem vissa möjligheter. Särskilt om dessa människors intressen till stor del handlar om pengar och individuell rikedom. De i denna grupp som inte har rest utomlands sitter tysta, hyser betänkligheter och hoppas privat att den ”gamla goda tiden” på något sätt, oavsett vad det kostar andra, kommer tillbaka. De kommer sannolikt att bli besvikna.

När det gäller förändringarna inom eliten siktar Putin på att tillföra nytt blod och ny kraft till systemet.

Det ser inte ut som om någon form av ”utrensning” är på gång. Förändringarna kommer dock att bli betydande, med tanke på åldersfaktorn. De flesta av de nuvarande toppolitikerna är i början av 70-talet. Inom de närmaste sex till tio åren kommer dessa positioner att gå till yngre personer.

Att se till att Putins arv lever vidare är en viktig uppgift för Kreml. Successionen är inte bara en fråga om vem som till slut hamnar på toppositionen, utan också vilken typ av ”styrande generation” som kommer in.

 

Text: Dmitrij Trenin, Russian International Affairs Council


Du kan stötta Newsvoice via MediaLinq

  • Låt oss pröva det nya Ryssland på det mest simpla sätt – back to basic: kan man som rysk medborgare dra upp sina bopålar och flytta (under radarn) till en gudsförgäten plats på landsbygden hyra eller köpa svart en mindre gård och helt och hållet leva utan någon som helst kontakt med ryska staten och dess myndigheter? Och om myndigheten får korn på dig, hur kommer dom att reagera? Hjälp dig på traven, pungslå dig eller på annat sätt försöka köra käppar i hjulet för dig? Är det ens laglig att försvinna från samhället, och sköta dig själv – förutsatt att att du inte ligger andra till last?

    Jämför sedan med Sverige? Finns det skillnader? Vilka är dessa i så fall? Hur ser påföljder ut?

  • Kloka tankar, en sundare väg för framtiden väst giriga korrupta ledare borde ta till sig, tänka ett varv till, ingen kan föra dessa rånade miljarder med sig i graven dom rånat av fotfolket
    Kanske tänka om, vad är viktigt i livet, gamla traditioner, familjen, hemmet, välmåendet eller den nyaste största bilen och visa upp till grannen som är köpt med lånade pengar,
    Och framförallt få fred i värden

  • Vad vi nu ser är att marxismen sakta kryper fram i Bryssel.
    Den dog inte utan flyttade från Moskva.
    Marxismen kommer alltid att tappa fotfästet, eftersom den förkastar hela två fraktioner av livets dynamik, nämligen ande (kyrka) och familjen (LBTQrsp-bla..), de andra 6 fraktionerna hanteras utan förnuft. Sen finns två utom-universa till kända, etik och skapelse.

  • Titta på den här tjejen igår.

    https://www.youtube.com/watch?v=NfMtr9wD7Jw

    Sett några liknande klipp från Ryssland. “I will not discuss politics”. Alltid samma sak. Man kan bara bygga ett land där medborgarna är rädda för sin ledning till en viss nivå.

    Själv tror jag internet gjort människan fri på ett helt nytt sätt. Däremot minskas ju de faktiska friheterna i den fysiska värden hela tiden. Med tiden ser väl människor att det är mer eller mindre likadant överallt.

    Mekanismerna för censur är lite lika överallt, men lite olika typer finns. Men ett samhälle som bygger på lögner, och där inget kan eller får kritiseras kommer aldrig hålla i längden.

    Ju mindre bilden av verkligheten stämmer med verkligheten, ju mer kontroll måste makttagarna utöva för att fösöka kontrollera allt. Kanske kunde världens ledare prova något nytt? Bygga en värld baserat på faktiska värden?

    Men med risk för att bli kallad Putinist ännu en gång, så måste jag dock säga att Ryssland ändå verkar anama mer sunda värderingar. ELiten tror jag är samma skit som i de flesta länder, de bara spelar en mer sansad roll.

    Men Ryssland är ju på väg upp ur någonting.
    Och vi är på väg ner i någonting.
    Två olika momentum.

    • Ja, det blir väl så Ryssland får städa upp efter all infiltration av korporationer maskerade som UN med sin S M A R T agenda 2030.

  • Hoppas Svenska politiker och ekonomiska eliter läser ovanstående med “öppna ögon”!

  • Intressant och alldeles oavsätt sanningshalten så är det inte otänkbart att utvecklingen, politiskt kulturellt, går åt det håll författaren pekar. Ett land, en kultur, ett språk, en historia – ett lag helt enkelt slutet sig samman.

    Utvecklingen som artikeln åskådliggör kan nog tolkas som så att detta är vad som sker om kulturmarxismen avtar som högsta mode i ett land, i tillägg att laget angrips – krig.

    Det är med den utgångspunkten som det ter sig helt uteslutet att samma utveckling skulle kunna ske här, hos oss. Helt uteslutet. Rysslands yttre kriget, för vi inom oss själva, mot oss själva. Det är kulturmarxism.

  • Newsvoice följer Armstrong Economics. I ett inlägg på hans blog idag skrev de att eliten planerar en klimatlockdown efter 6 juni.

    De flesta tror på klimathotet så då kommer de acceptera nedlåsning igen för det sägs att vara för alla våras bästa. Precis som covid.

    https://www.armstrongeconomics.com/world-news/climate/al-gore-said-the-ice-caps-would-be-gold-by-2014-yes-2014/

    After June 6th, they are whispering about restricting travel to reduce CO2 this summer.

    • Martin. Om eliten lyckas genomföra en lockdown eller inte beror ju på lydnaden hos folket. Tyvärr är det väl så att lydnaden är katastrofalt hög bland dom Corona vaccinerade.

    • Den emotionella nivån på “allas vårt bästa” är dold fientlighet.
      Hicks skala över emotioner.

  • Lämna ett svar

    Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *