Torbjörn Sassersson är grundare av NewsVoice som startade 2011. Torbjörn har arbetat inom media sedan 1995. Han har en fil kand (1992) inom miljövård från Stockholms Universitet. Stöd hans arbete genom en 
Den svenska regeringen har lagt fram en proposition om att skicka svenska stridsflygplan till Polen för att delta i en NATO-ledd luftförsvarsoperation samt förstärkt luftrumsövervakning under våren och sommaren 2025.
Beslutet, som presenterades som ett sätt att skydda militärt och civilt stöd till Ukraina, har väckt starka invändningar från kritiker som ifrågasätter både motiv och konsekvenser.
Enligt propositionen ska Sverige från 1 maj till 31 augusti 2025 ställa upp till åtta Gripen-stridsflygplan med tillhörande personal till förfogande. Syftet är att skydda en logistiknod i Polen som används för att leverera vapen och annat stöd till Ukraina, samt att mellan april och juni delta i NATO:s så kallade enhanced Air Policing – en förstärkt luftrumsövervakning som inleddes 2014.
Försvarsminister Pål Jonson framhåller att detta är första gången svenska stridsflygplan opererar från ett annat lands territorium under Natos direkta ledning, vilket han ser som en historisk milstolpe.
”Det är första gången som svenska stridsflygplan deltar i luftrumsövervakningen från en annan allierads territorium. Det är också första gången som svenska stridsflyg deltar utomlands i Natos förstärkta luftrumsövervakning under NATO:s ledning”, säger försvarsminister Pål Jonson.
Men alla är inte lika entusiastiska. Kritiker menar att regeringens beslut drar in Sverige djupare i en geopolitisk konflikt utan att tillräckligt överväga riskerna. Genom att placera svenska stridsflygplan i Polen, nära den ryska sfären, kan Sverige bli en måltavla för ryska attacker, något som hotar Sveriges säkerhet.
Utrikesminister Maria Malmer Stenergard påstår att insatsen både skyddar NATO:s luftrum och säkerställer vapenleveranser till Ukraina, men frågan är om detta verkligen är Sveriges ansvar – eller om det är ett tecken på att regeringen böjer sig för påtryckningar från NATO.
Camilla Brodin, gruppledare för Kristdemokraterna, försvarar beslutet med att det finns ”starka säkerhetspolitiska skäl” för insatsen och att den stärker Sveriges, Europas och NATO:s säkerhet. Skeptiker undrar om dessa skäl verkligen håller vid en närmare granskning. Är det inte snarare så att Sverige, som nybliven NATO-medlem, känner sig tvungen att visa lojalitet genom att offra resurser och potentiellt äventyra sin egen befolkning?
Liberalernas Fredrik Malm kallar stödet till Ukraina för regeringens ”främsta utrikespolitiska uppgift” och betonar vikten av att skydda leveranserna, men kritiker hävdar att detta ensidiga fokus riskerar att göra Sverige till en bricka i ett större spel, där vi reduceras till en stödjande aktör utan egen strategisk kontroll.
Beslutet att skicka en stridsflygdivision till Polen mellan april och juni 2025 har också väckt praktiska farhågor. Hur ska Sverige säkerställa att denna insats inte försvagar det egna försvaret, särskilt i en tid av ökad osäkerhet i Östersjöregionen och vad blir kostnaden – både ekonomiskt och i form av potentiella förluster – om situationen eskalerar?
Regeringen framställer insatsen som en nödvändig solidaritetshandling, men motståndarna ser det som ett riskabelt steg bort från Sveriges tradition av försiktighet i internationella konflikter. Istället för att stärka säkerheten, varnar de, kan detta beslut göra Sverige mer sårbart än någonsin.
Källa: Svenska Natoinsatser i Polen för stöd till Ukraina, Regeringskansliet
