Den 7 april 2025 markerade trettioett år sedan folkmordet mot tutsier i Rwanda 1994, där över en miljon människor mördades på endast 100 dagar. Trots världens passivitet och vissa länders inblandning i folkmordet har Rwanda återuppstått som en stabil och framgångsrik nation tack vare engagemang, stark viljan att leva och ett starkt ledarskap, särskilt kvinnors ledarskap i landet efter folkmordet 1994.
Kvinnor, beslutsfattare och mödrar till en mirakelnation
Rwanda fortsätter att göra historia som det första landet i världen där det finns fler kvinnor än män i parlamentet. I kammaren är 63,75 % av platserna kvinnor. Kvinnor är ungefär hälften av världens befolkning, men har ändå mindre än en fjärdedel av de politiska platserna.
Rwanda är ett speciellt exempel, där fler kvinnor har makt jämfört med andra länder. Det är också det första landet där kvinnor är i majoritet både i kammaren med 63,75 % och i senaten med 53,8 % (Parliament of Rwanda, 2024 & IPU 2024).
Rwandas parlament består av två delar. Den första kammare med ”deputés” är ungefär som Sveriges riksdag. Det är där de flesta politiska besluten tas, som att stifta lagar och besluta om landets budget.
Den andre kammare med ”senateurs” är som en slags överkammare. Den granskar lagar, ser till att de följer grundlagen, och skyddar landets värderingar. Senatorerna väljs inte direkt av folket, utan utses på olika sätt såsom av presidenten, politiska partier och andra institutioner (Parliament of Rwanda, 2024).
Rwanda, ett land som reste sig ur mörkret med försoning som grund för återuppbyggnad
Landet var helt sönder efter folkmordet 1994. Hus låg i ruiner, människor var rädda, och tilliten mellan grannar var borta, men trots allt detta började något nytt växa fram. Med starkt ledarskap och en tro på framtiden tog Rwanda sina första steg mot läkning. En viktig del i detta var att kvinnors ledarskap kom på frammarsch.
Många kvinnor som förlorat sina nära tog ansvar, inte bara för sina egna familjer, utan för hela samhället, berättade Diane Gashumba, Rwandas ambassadör i de Nordiska länderna på Kwibuka 31, minnesdagen i Stockholm den 12:e april 2025.
Många överlevare berättar om att det fanns nästan inga resurser, men folket gav aldrig upp. De beskriver hur folket små medel, men med ett stort engagemang från alla som överlevt, började bygga upp Rwanda igen, sten för sten.
Mitt i allt detta återvände många till det som alltid funnits där traditionen, kulturen och moralen från förfäderna som en del av lösningen. Gamla värderingar om gemenskap, ansvar, respekt och försoning blev viktiga verktyg när samhället skulle helas.
Det blev en gemensam grund att bygga sin nya nation på. De gamla berättelserna och livsreglerna hjälpte människor att minnas vad som var rätt, att förlåta och att se varandra som människor igen.
Minnesceremonier och internationell solidaritet
Den 7 april 2025 inleddes Kwibuka 31, den 31:a årliga minnesceremonin för folkmordet mot tutsier 1994. Ceremonier hölls i flera distrikt, skolor, universitet och på arbetsplatser över hela landet, med organiserade marscher, föreläsningar, diskussioner samt vittnesmål från överlevande och ögonvittnen (Kwibuka 2025). Ceremonierna präglades också av internationell solidaritet världen över (UNESCO, 2025).
Att minnas är inte bara en ceremoni, utan en pågående process av sorgbearbetning genom minnen och utbildning, med syftet att bygga en fredlig framtid där alla rwandier är delaktiga.
Det är också ett krav på rättvisa och ansvar, en vägran att blunda för dem som bär ansvar, historiskt, moraliskt och juridiskt, och ett krav på upprättelse gentemot den koloniala imperialism som planerade, byggde upp hatet och hjälpte folkmördarna.
Försoning i stället för hämnd och bygga en mirakelnation
Efter folkmordet valde Rwandas nya regering att fokusera på försoning snarare än hämnd. Traditionella lokala domstolar, kallade Gacaca, inrättades för att hantera de enorma mängderna brottmål. Dessa domstolar betonade sanning, bekännelse och samhällsengagemang framför strikt juridisk bestraffning (Clark, P., 2010).
Nationell enighet och försoningskommissionen (NURC) etablerades för att främja dialog mellan olika grupper, utbilda medborgare om folkmordet och vikten av försoning samt rehabilitera både gärningsmän och offer. Kampanjer som Ndi Umunyarwanda (”Jag är rwandier”) syftade till att minska etniska spänningar och främja en gemensam nationell identitet (NURC,2024).
Ekonomisk tillväxt och social stabilitet
Rwanda har uppnått betydande ekonomisk tillväxt och social stabilitet. Landet rankas högt i Afrika när det gäller låg korruption och renlighet. Enligt Transparency Internationals Corruption Perceptions Index 2024 rankas Rwanda som det tredje minst korrupta landet i Afrika (Transparency International, 2024 och World Bank, 2023).
Kigali, Rwandas huvudstad, har blivit känd som en av de renaste städerna i Afrika, tack vare strikta miljölagar och samhällsengagemang där plastpåsar är förbjudna och man använder brytbara papper i stället.
Rwanda har också gjort framsteg inom miljöskydd. Landets koldioxidutsläpp per capita var 0,12 ton år 2022, vilket är betydligt lägre än Sveriges 3,61 ton per capita samma år. Detta speglar Rwandas satsningar på hållbar utveckling och miljövänliga policy.
Belgien och Frankrike har erkänt ansvaret för sina roller i folkmordet
Belgien, som kolonialmakt, implementerade en raspolitik som skapade etniska spänningar.
Frankrikes militära operation ”Operation Turquoise” har kritiserats för att ha hjälpt att planera folkmordet och skyddat folkmördare snarare än offer (Ancel, 2018; BBC, 2021; Belgian Senate, 2000). Dessa historiska handlingar understryker vikten ansvariga för folkmordet ställs inför domstolar och står till försvar för sina handlingar.
Rwanda inspirerar världen
Rwandas resa från folkmord till en modellnation för försoning, jämställdhet och hållbar utveckling är en inspirerande berättelse om mänsklig motståndskraft och beslutsamhet. Genom att konfrontera sitt förflutna och satsa på en enad framtid har Rwanda blivit ett exempel för världen.
Rwanda reste upp sig med nya vägar och finna byggnader, utbildningar, teknologi, en ny nation med nytt ledarskap och framför allt nya band mellan människor, byggda av både gammal visdom och framtidshopp.
Text: Olive Carlson
Källor
- Kwibuka 31: 31 årsminne 2025
Kwibuka. (2025), Kwibuka 31: Remember – Unite – Renew, Government of Rwanda
Unesco.org. (2025), Kwibuka 31 – Commemorative ceremony for the 1994 Genocide against the Tutsi in Rwanda - Gacaca-domstolar och försoningsarbete
Clark, P. (2010), The Gacaca Courts, Post-Genocide Justice and Reconciliation in Rwanda: Justice without Lawyers, Cambridge University Press, National Unity and Reconciliation Commission, NURC - Ndi Umunyarwanda-programmet
Rwanda Governance Board. (2014), Ndi Umunyarwanda: A Citizen-centred Dialogue for Unity and Reconciliation - Ekonomisk utveckling och korruption
Transparency International. (2024), Corruption Perceptions Index 2024
World Bank. (2023), Rwanda Overview - Ledarskap
Inter-Parliamentary Union (IPU) (2024). Women in National Parliaments - Rwanda Parliament (2024), Homepage
UNDP, (2022), Rwanda’s Governance reforms are yielding results - Vilka låg bakom folkmordet?
Dallaire Roméo, (2003), Shake Hands with the Devil. The Failure of Humanity in Rwanda
United Nations. The 1994 Genocide Against the Tutsi in Rwanda
Ancel, G. (2018). Rwanda, la fin du silence: Témoignage d’un officier français.
BBC News. (2021), France and Rwanda: Macron says France bears responsibility for the genocide. Belgian Senate, (2000). Parliamentary Inquiry into Rwanda’s Role.
